Tidningarnas syn på Håkan Juholts tal 31

Nedan   kommer   en   argumentationsanalys   som   försöker   ta   reda   på   hur   utvalda   medier   reagerade  efter  Håkan  Juholts  debuttal.  Analysen  beskriver  hur  de  argumenterade  kring   Juholts  tes  om  barnfattigdomen  i  Sverige.    

  I   artikeln   Retorik  går  före  politik  när  partiet  ska  enas,   publicerad   i   Dagens   Industri,  bemöts   och   kritiseras   Juholts   argumentation.   Artikeln   kritiserar   partiledaren   genom   att   säga   att   ”Han   uppehöll   sig   länge   kring   barnfattigdom   men   nämnde   inte   att   andelen   barn   i   utsatta   familjer   minskat   med   en   tredjedel   sedan   1997”.   Här   framställs   Juholt,   via   ett   logosargument   som   okunnig   då   artikeln   påvisar   att   barnfattigdomen   minskat  sedan  1997.  Samtidigt  kan  detta  logosargument  sänka  Juholts  ethos  beroende   på   om   åhörarna   väljer   att   tro   på   den   framlagda   kritiken   mot   Juholts   tes   eller   ej.   Samtidigt  innehåller  årtalet  1997  ett  underliggande  budskap  då  Socialdemokraterna  var   i   makten   1997,   och   sedan   Moderaterna   tog   över   har   antalet   minskat.   Ett   resonemang   som   kan   stödjas   av   Sigrells   teori   om   ordval   med   underliggande   mening.   Då   varken   artikeln  eller  Juholt  i  sitt  tal  använder  sig  av  någon  annans  ethos,  angående  den  statistik   de  hänvisar  till,  blir  de  två  jämlika  i  kampen  om  starkast  ethos.  Ingen  anger  källa  vilket   försvagar  bådas  ethos.  

  I   artikeln   Juholt   gav   få   besked,   publicerad   i   Göteborgs-­‐Posten,   beskrivs   Juholts  tal  som  ”[.  .  .]  kliniskt  rent  från  konkreta  politiska  besked.”  Detta  påpekades  även  

i   meningen   ”Han   talade   engagerat   om   barnfattigdom   och   utlovade   ett   program   mot   densamma,  oklart  vad.”  Här  beskrivs  Juholt  som  en  man  med  stora  löften  samtidigt  som   artikeln  lyfter  fram  frågan:  Kommer  han  klara  av  att  uppfylla  dem?  Alla  människor  kan   säga  vad  de  vill  åstadkomma  i  sina  liv,  men  hur  det  ska  ske  måste  också  förmedlas,  vilket   Juholt   enligt   Göteborgs-­‐Posten   inte   gör.   Detta   leder   till   att   Juholts   ethos   ifrågasätts   då   läsarna  inte  får  svar  på  hur  det  Juholt  vill  åstadkomma  ska  ske.    

  I   Expressen   uttrycker   sig   K-­‐G   Bergström   om   Juholts   tal   i   artikeln   ”Han  

frälste   sitt   parti   –   nu   återstår   det   att   vinna   tillbaka   -­‐   …   väljarna”.   Bergström   skriver:  

”Juholt  ville  utrota  barnfattigdomen  med  alla  till  buds  stående  medel.”  Men,  genom  detta   argument  påvisar  artikeln  att  en  motsägelse  sker.  Om  Juholt  ska  lyckas  med  de  mål  han   ställer   upp   så   anser   artikeln   att   skatterna   måste   höjas.   Då   Juholt   tidigare   påpekat   att   skatterna   inte   kommer   att   höjas,   kan   det   ses   som   att   en   motsägelse   i   hans   politik   har   skapats.  Artikeln  skriver  ”Antingen  beror  det  på  okunnighet  om  vad  det  kostar  att  [.  .  .]   eliminera  barnfattigdom  [.  .  .]  eller  också  inser  han  sambanden,  men  är  så  fräck,  att  han   vill  inbilla  publiken  att  allt  detta  är  möjligt.”  Återigen  diskuteras  Juholts  ethos  och  hans   kunskap   eller   okunnighet   inom   ekonomi.   Allt   detta   då   han   inte   ger   några   konkreta   planer  på  hur  han  ska  uppnå  sina  mål.    

  I   ledaren   Varför  inte  ett  enda  ord  om  jobben?   refererar   Nerikes   Allehanda   talet  på  följande  sätt:  ”Håkan  Juholt  talade  länge  om  den  ökande  barnfattigdomen.  Helt   oacceptabel,  sa  han.”  Återigen  påpekas  att  Juholt  inte  hade  några  konkreta  förslag  på  en   lösning  vilket  än  en  gång  sänker  hans  ethos.  Artikeln  däremot  presenterar  en  lösning  på   problemet  när  den  säger  att  om  föräldrarna  har  jobb,  behöver  inte  barnen  vara  fattiga,   och   argumenterar   starkt   med   sitt   jobbargument   som   bör   klassas   inom   topoi   ekonomi.   Artikeln   fortsätter   med   ”De   nya   jobben   finns   i   små   och   medelstora   företag.   Denna   verklighet   verkar   inte   finnas   i   Håkan   Juholts   värld.”   Artikeln   ifrågasätter   Juholts   världsbild  vilket  blir  en  fråga  om  doxa.  Här  bör  även  nämnas  att  det  som  denna  tidning   anser   vara   en   lösning,   kanske   går   emot   andra   politiska   åsikter,   vilket   kan   ses   som   en   slags  politisk  doxa.    

  Den   sista   artikeln   kommer   från   Ludvika   Nya   Tidning   och   heter   Håkan  

Juholts  alla  barn.  ”Barnfattigdomen  hör  hemma  i  Reinfeldts  Sverige,  hävdade  Juholt.  Fel.  

Faktum  är  att  barnfattigdomen  ökade  i  Socialdemokratiskt  styre  [.  .  .].”  Här  ger  artikeln   kritik  med  hjälp  av  statistik  vilket  resulterar  i  ett  logosargument  som  dock  saknar  stöd   av  en  auktoritativ  källa  vilket  resulterar  i  kritik  med  svagt  ethos.  Detta  blir  kritik  som  

kan  få  åhörarna  att  tvivla  på  grund  av  att  ord  ställs  mot  ord  då  artikeln  möter  Juholts   logos-­‐argument  med  egna  logos-­‐argument.    

  Tidningen   resonerar   vidare:   ”Juholt   vill   skriva   ett   åtgärdsprogram   mot   barnfattigdomen,   med   bland   annat   höjda   barnbidrag   och   fler   människor   i   arbete.”   Artikeln   beskriver   att   Juholt   visserligen   berättar   om   sin   vision,   men   saknar   konkreta   besked  om  hur  den  ska  nås.  Här  ger  artikeln  invändningar  mot  att  argumentet  om  ”fler   människor   i   arbete”   är   gammal   och   att   alliansen   vunnit   de   senaste   valen   på   just   det   argumentet.   Denna   kritik   lyfter   fram   att   Juholt   är   kvar   i   ett   gammalt   tänk   och   att   det   faktiskt   finns   andra   vägar   att   gå.   Artikeln   ger   till   och   med   förslag   på   att   granska   Socialstyrelsens   riksnorm   för   försörjningsstöd,   vilket   blir   ett   konkret   exempel,   något   som  Juholt,  enligt  tidningen,  saknar.  Denna  tidning  ger  ännu  ett  förslag  på  lösning  och   kanske  kan  man  här  se  att  dessa  artiklar  har  olika  tolkning  av  begreppet  lösning  vilket   kan  bero  på  att  de  kan  ha  olika  politisk  doxa?    

  Vidare   i   artikeln   beskrivs   Juholts   argument   som   ”skrämselpropaganda”   vilket  är  en  negativ  term  som  en  eventuellt  blivande  statsminister  troligtvis  inte  vill  bli   förknippad  med.    

  Sammanfattat   anfaller   de   flesta   artiklar   Juholts   ethos   genom   att   förstora   upp  de  brister  som  finns  i  hans  tal.  Enligt  dessa  tidningar  brister  talet  i  att  ge  svar  på  hur   han  ska  uppnå  det  han  lovar.  Tidningarna  ger  svar  på  tal  till  Juholts  logos-­‐argument  med   egna  logos-­‐argument  så  att  ord  står  mot  ord  och  kräver  av  läsarna  att  välja  sida,  vem  de   vill  tro  på.  I  detta  val  spelar  doxa,  förförståelse,  hermeneutik  och  Burkes  teori  om  ordval   in.  Vilken  faktor  som  väger  tyngst  är  svårt  att  avgöra  då  varken  doxa  eller  förförståelse   är  någonting  individen  själv  är  medveten  om,  vilket  i  sin  tur  påverkar  den  tolkning  som   sker  som  då  lär  bestämma  sändarens  trovärdighet,  men  hur  läsarna  än  väljer,  eller  väljer   att  inte  välja  sida,  så  har  det  skapats  ett  tvivel  om  vems  statistik  de  bör  tro  mest  på.       Dessa   tidningar   beskriver   användningen   av   begreppet   barnfattigdom   som  

skrämselpropaganda  och  ger  det  benämningen  som  ett  svagt  argument  då  den  statistik  

Juholt   presenterat   kan   motbevisas.   Termen   skrämselpropaganda   påvisar   tidningarnas   ställning  mot  den  socialdemokratiska  politiken.    

  Då   tidningarnas   politiska   färg   redan   från   början   antogs   resultera   i   ett   analysresultat   med   negativ   ton   mot   den   socialdemokratiska   politiken   är   det   här   intressant   att   lägga   fokus   på   hur   de   gått   tillväga.   Sammanfattat   angriper   de   utvalda  

artiklarna   Juholts   ethos   med   logos-­‐argument   vilket   kan   få   hans   trovärdighet   att   ifrågasättas  av  läsarna.    

  Det  positiva  som  sades  om  Juholts  tal  var  att  det  var  retoriskt  skickligt  och   hade   känslan   av   starka   Socialdemokratiska   värderingar.   Det   talet   saknade   var   dock   konkreta   förslag   på   socialdemokratisk   politik,   något   som   tidningarna   här   uppmärksammar  vilket  resulterar  i  lågt  ethos  hos  Juholt.