6 Teoretisk diskussion
6.4 Tillgång och efterfrågan
En yrkesgrupps möjligheter att öka sitt anseende i samhället och bli erkänd som profession är nära sammankopplat med tillgång och efterfrågan. Man måste visa sig som en tillgång på arbetsmarknaden, visa hur viktig man är och var den kompetens man besitter kan komma till användning. Finns ingen efterfrågan av professionen på arbetsmarknaden så har man heller inte något behov av den.
Abbott behandlar termen revir i sin forskning. I professionella sammanhang ska bibliotekarien inte bara ha full tillgång till det område hon arbetar inom utan också utveckla och försvara det.205 Tankarna kan kopplas till bibliotekens marknadsanpassning. Dagens debatt handlar om två huvudlinjer som man menar inte utesluter varandra. Den ena tar upp frågan om biblioteken kan erbjuda tjänster på kommersiell basis och den andra sidan vill undersöka möjligheten att förbättra resultaten på de offentliga icke-kommersiella områdena, båda linjerna i syftet att utveckla framtida verksamhetsformer. Förbättrad informationstillgång, försämrade ekonomiska villkor och nya direktiv från beslutsfattare kommer att kräva dessa förändringar.206 Efterfrågan på bibliotekariekompetens är då beroende av hur väl man lyckats med denna anpassning. Lena Olsson har positiva tankar gällande den frågan.
Hon tror att yrket kommer att utvecklas i professionell riktning med hjälp av informationsteknologin.207
Det är enligt Abbott svårt att försvara sitt revir om det inte är fullständigt markerat och avgränsat. 2000-talets bibliotekarieyrke beskrivs som föränderligt och med flytande gränser gentemot andra yrkesgrupper. 208 Man har inom yrkeskåren svårigheter med att definiera bibliotekarierollen, formulera bibliotekariens kunskapsbas eller redogöra för varför och i så fall på vilka sätt yrket är professionellt. En stor fråga är vad en bibliotekarie är idag; är det en person med en viss utbildning eller en person som arbetar på bibliotek? Är en utbildad biblioteks- och informationsvetare som arbetar inom näringslivet en bibliotekarie? Kring detta kan man spåra en viss oenighet och diskussionerna som följer på osäkerheten i frågan är om yrkestiteln bibliotekarie kanske har blivit otidsenlig, nu när man inte längre kan utbilda sig till bibliotekarie. Den traditionella yrkestiteln bibliotekarie associeras i dagens samhälle starkt till
205 Sundin 2003a. s. 50.
206 Enmark, Romulo 1992. Framtid i backspegeln , s. 17.
207 Olsson 1992, s. 56f.
208 Sundin 2003a. s. 50.
biblioteksarbete, och kan därför enligt många vara ett hinder när biblioteks- och informationsvetarna söker arbete utanför biblioteken. Kanske skulle en ny yrkestitel, eller ett antal nya yrkestitlar som preciserar arbetsplats och arbetsuppgifter för bibliotekarierna, göra att de uppfattas som en starkare tillgång, vilket i sin tur ökar arbetsgivarnas efterfrågan på bibliotekarier?
Att bibliotekarierna arbetande utanför offentliga sektorn skiljer sig från traditionella bibliotekarier genom högre lön, högre status, annan arbetsplats och behov av annan yrkestitel kan hänföras till Abbotts teorier kring begreppet abstraction.209 Bibliotekarierna har avskilt sig från den traditionella bibliotekarierollen, sin egen profession, och därigenom breddat sin jurisdiktion. Detta avskiljande kan göra att yrket som bibliotekarie försvagas. Inom den privata sektorn arbetar bibliotekarierna vid sidan om personer med annan yrkesutbildning och som innehar andra kompetenser.
Sammanförandet av dessa på samma arbetsplats kan tangera vad Abbott benämner amalgamation, sammanslagning, av olika kompetenser. 210
Kopplat till Abbotts teorier framstår det inte som omöjligt att en förändrad yrkestitel som speglar arbetsuppgifterna på den privata sektorn, skulle höja bibliotekarieyrkets status. Avsaknaden av en yrkestitel som är användbar inom den privata sektorn kan bidra till en osäkerhet i yrkesrollen; respondenterna i Bibliotekarier i privat sektor valde t ex att inte nämna för sina klienter eller medarbetare att de var bibliotekarier eftersom de ansåg att detta kunde försämra förhållandet till dessa. Något som ytterligare bidrar till att göra yrkesrollen osäker är att det idag förekommer en ökad konkurrens mellan yrkesgrupper som arbetar med information.
Av betydelse för hur efterfrågan inom yrket kommer att se ut i framtiden är också hur kulturpolitiken prioriteras i den kommunala budgeten. Kulturpolitiken på statlig nivå förankrar sina idéer på lokal, regional och central nivå, vilket leder till en samlad struktur på kulturområdet.211 Denna samlade struktur har på senare år bidragit till att kulturpolitiken inte följt med i omvärldens förändringar som t ex globalisering och den offentliga sektorns pressade budget. Den pressade budgeten kan handla om att man som chef hela tiden måste ställas mot t ex äldreomsorgens behov av pengar, och gentemot det försvara sin verksamhet. Detta leder till stagnation och brist på förnyelse inom verksamheten.212
Kulturen hamnar ofta under samma förvaltning som andra verksamheter. Kulturens vinster går inte att mätas kortsiktigt, på samma sätt som t ex en höftledsoperation och blir därför ofta åsidosatt när det är dags för nedskärningar eller besparingar.
Att det finns få politiker med specialinriktning och kunskaper på kulturområdet är en missgynnande effekt för kulturpolitiken och för bibliotekarierna.213
Något som kan försvåra för bibliotekarierna att uppnå en för yrkesgruppen gemensam professionalisering visar sig i Abbots studier av bibliotekarier som informationsprofession. Folkbiblioteken och universitetsbiblioteken vilar under olika
209 Abbott 1988, s. 102 - 105.
210 Abbott 1988, s. 105 f.
211 Nilsson, Sven 1999. Kulturens vägar, s. 314.
212 Nilsson 1999, s. 464.
213 Nilsson 1999, s. 377.
uppdragsgivare. Vi kan även se att det är en stor spännvidd mellan biblioteksarbetande bibliotekarier och bibliotekarier arbetande inom privata sektorn. Yrket som bibliotekarie är idag väldigt vidsträckt, styrs olika av olika uppdragsgivare och har olika mål beroende på verksamhetstyp. Det leder till att det blir en uppdelning mellan olika professionella grupper som i sin tur kan bidra till splittring och svårigheter att skapa en gemensam yrkeskår.214
Enligt Abbott är strukturen på bibliotekariens arbete oförändrat idag jämfört med långt tillbaka i tiden. Det som ändrats är arbetsuppgifter, utförandet av dem och de hjälpmedel som används. 215 En drastisk förändring för bibliotekariekåren kom med Internets intåg på 1990-talet. Förhållandena i fråga om konkurrensen från andra yrkesgrupper som bl a informationsspecialister blev påtaglig. Vad kan då behövas för att öka efterfrågan på bibliotekarier? Att den traditionella bilden av bibliotekarien ersätts av en mer tidsenlig uppfattning av vad bibliotekarien är och har för kompetens är en faktor som kan bidra till att öka efterfrågan av bibliotekarier på arbetsmarknaden.
Det faktum att bibliotekarien är utbildad till att ha stora kunskaper kring informationshantering, och att vi lever i ett samhälle där information är av högsta betydelse bör på sikt kunna förändra bibliotekariens samhällsposition och öka yrkesgruppens status – förutsatt att yrkesgruppen lyfter fram sig som tillgång och visar vad den kan.
Abbott menar att de som i dag konkurrerar på bibliotekariernas arena i västvärlden inte utgjorde något hot innan informationsteknologins intåg. 216 Den konkurrens som då fanns var internt mellan olika biblioteksgrupper. I dag återfinns konkurrensen externt. I och med att bibliotekarieyrket räknas ha en svag jurisdiktion så hårdnar konkurrensen.
Systemvetare, informatörer, webbutvecklare och kommunikatörer är några av de grupper som kan konkurrera ut bibliotekarien åtminstone utanför den traditionella arbetsmarknaden. Informationsmäklare kan också komma att utgöra en konkurrent till bibliotekariekåren i framtiden.
Dessa externa grupper tror vi i många fall har lättare att framhålla sin kompetens inför arbetsgivaren och som även framkommit tidigare i undersökningen menar många att yrkestiteln bibliotekarie för informationshanterare anställda inom näringslivet har en negativ klang.
Ett sätt att öka symbolvärdet och därmed yrkets status kan sättas i samband med högskolornas utvecklande av kontakter med företag. Syftet med det kan vara att visa för arbetsgivarna att den kompetens de söker är just vad en utbildad magister inom B-I har.
En magisteruppsats som refererats till i undersökningen säger att man på Högskolan i Borås försökt att utveckla dessa kontakter men trots detta kan man inte peka på någon konkret marknadsföring eller kontakt knuten till företag. Ambitionen fanns, men försöken tycks ha runnit ut i sanden eller uteblivit. Ett lyckat samarbete mellan näringsliv och högskolor/universitet är enligt oss ett mycket angeläget i dagens samhälle för att profilera sig som yrkesgrupp och få högre status gentemot konkurrerande yrken.
214 Olsson 1995, s. 24.
215 Abbot 1988, s. 19.
216 Olsson 1992, s .64-65.
Trots att forskningsdisciplinen vuxit sig starkare, den positiva propagandan från biblioteksvärlden beträffande bibliotekarier i privat sektor, och det faktum att de fackliga organisationerna som företräder bibliotekariekåren ser positivt på framtiden, så har vi inte fått intrycket av den privata sektorn som ett fält som med öppna armar välkomnar bibliotekarien som arbetskraft.
Statistiken över hur många procent av utexaminerade studenter från B-I som får arbete inom den privata sektorn skiljer sig betydligt åt mellan olika undersökningar och år. Vi har pekat på två undersökningar från DIK åren 1999 och 2003 där det visas på en trend där allt färre bibliotekarier får arbete inom privata sektorn. Då siffrorna år 1999 uppgick till hela 15 % bibliotekarier arbetande inom näringslivet, visar statistiken nu på cirka 7
%. Rasmussens undersökning från 2002 hänvisade till siffror enligt vilka 20 % av B-I studenterna får arbete inom den privata sektorn. Den senaste undersökningen från DIK visar att endast åtta procent av utexaminerade B-I studenter får arbete inom näringslivet idag. Undersökningarnas trovärdighet är något som inte behöver diskuteras, men vi ställer oss fundersamma till hur dessa undersökningar kan skilja sig så mycket åt?