Tillgång till uppgifterna inom en

Tillgången till uppgifter från elektronisk kommunikation är ofta avgörande för att utredningar om allvarlig brottslighet ska kunna föras framåt. Bestämmelser som ger de brottsbekämpande myndig- heterna tillgång till sådana uppgifter inom en förundersökning finns i 27 kap. RB som reglerar vissa straffprocessuella tvångsmedel.

Straffprocessuella åtgärder företas i myndighetsutövning och innebär intrång i en persons rättssfär utan att personen lämnat sitt samtycke. Reglerna bygger på en avvägning mellan samhällets krav på en effektiv brottsbekämpning och den enskildes krav på integritet och rättssäkerhet. Bland de straffprocessuella tvångsmedlen intar de hemliga tvångsmedlen en särställning. Den berörde är inte medveten om dessa åtgärder, men det antas att de äger rum mot hans eller hennes vilja. Till de hemliga tvångsmedlen räknas främst hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig

rumsavlyssning. Den 1 april 2020 infördes ytterligare ett hemligt tvångsmedel, hemlig dataavläsning.

För all användning av tvångsmedel gäller – vid sidan av kravet på uttryckligt lagstöd (legalitetsprincipen) – tre allmänna principer. Dessa principer är ändamålsprincipen, behovsprincipen och propor- tionalitetsprincipen. Ändamålsprincipen innebär att en myndighets befogenhet att använda ett tvångsmedel ska vara bundet till det ändamål för vilket tvångsmedlet har beslutats. Ett tvångsmedel får alltså endast användas för det ändamål som framgår av lagstiftningen. Reglerna om hemliga tvångsmedel innehåller dock inte några ända- målsbestämmelser (se t.ex. SOU 2018:61 s. 42). Behovsprincipen innebär att en myndighet får använda ett tvångsmedel bara när det finns ett påtagligt behov av det och en mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig. När det inte längre föreligger skäl för åtgärden ska den upphävas. Åtgärder som huvudsakligen har till syfte att underlätta för myndigheten anses strida mot principen. Enligt proportionalitets-

principen, som är lagfäst i bl.a. 27 kap. 1 § tredje stycket RB, ska en

tvångsåtgärd i fråga om art, styrka, räckvidd och varaktighet stå i rimlig proportion till vad som står att vinna med åtgärden. Vid bedömningen om åtgärden är proportionerlig ska det intrång eller annat men som tvångsmedlet innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse beaktas. Härmed inbegrips, för- utom direkta följder för den som utsätts för tvångsmedlet, även indirekta verkningar av tvångsmedelsanvändningen. Det kan t.ex. röra sig om intrång i tredje mans rättsliga skyddade intressen. Proportionalitetsavvägningar kan därför få till följd att en myndig- het exempelvis underlåter en tvångsåtgärd mot en advokatbyrå, ett sjukhus, en tidningsredaktion eller någon annan inrättning där särskilt känsliga uppgifter bevaras eller yppas (se SOU 2017:75 s. 91).

De hemliga tvångsmedlen omgärdas av särskilda garantier och mekanismer som ska säkerställa att reglerna och tillämpningen av dem lever upp till högt ställda krav på rättssäkerhet och att intrånget i den personliga integriteten minimeras. För tillstånd till hemliga tvångsmedel krävs normalt prövning i domstol. Vid domstolspröv- ningen av flertalet av tvångsmedlen ska ett offentligt ombud kallas att närvara för att bevaka enskildas integritetsintressen. Det offent- liga ombudet ska ha tillgång till allt material som ligger till grund för domstolens prövning och rätt att överklaga domstolens beslut. Till rättssäkerhetsgarantierna räknas också bl.a. en skyldighet att i efter-

Ds 2020:12 Uppgifter om elektronisk kommunikation i brottsbekämpande verksamhet

hand underrätta vissa personer om att hemliga tvångsmedel har använts samt Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens tillsyn över de brottsbekämpande myndigheternas användning av tvångsmedlen.

Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation

Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation innebär att med- delanden, som i ett elektroniskt kommunikationsnät överförs eller har överförts till eller från ett telefonnummer eller annan adress, i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet (27 kap. 18 § första stycket RB). Definitionen omfattar alla former av kommunikation genom elektroniska kommunikationsnät, såväl muntlig som skriftlig, och avser t.ex. telefontrafik, e-posttrafik och överföring av datafiler. Avlyssning kan, med vissa begränsningar, ske även utanför allmänt tillgängliga telenät, t.ex. inom större företagsnät.

Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation får användas vid förundersökning om brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Därutöver får tvångsmedlet användas vid förundersökning om vissa samhällsfarliga brott som bekämpas av Säkerhetspolisen, t.ex. sabotage, spioneri och vissa former av terroristbrottslighet. Tvångsmedlet får också användas vid förundersökning om försök, förberedelse eller stämpling till nu nämnd brottslighet i den mån sådana förstadier till brott är straffbelagda. Avlyssning får också användas vid förundersökning i fråga om annat brott om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde skulle överstiga fängelse i två år (27 kap. 18 § andra stycket RB).

En förutsättning för att hemlig avlyssning av elektronisk kom- munikation ska få användas vid förundersökning är att någon är skäligen misstänkt för brottet. Åtgärden ska vidare vara av synnerlig vikt för utredningen (27 kap. 20 § första stycket RB). Avlyssning får avse ett telefonnummer eller annan adress eller en viss elektronisk kommunikationsutrustning som under den tid som tillståndet avser innehas eller har innehafts av den misstänkte eller annars kan antas ha använts eller komma att användas av den misstänkte. Avlyss- ningen får också avse ett telefonnummer eller annan adress eller en viss elektronisk kommunikationsutrustning som det finns synnerlig

anledning att anta att den misstänkte under den tid som tillståndet avser har kontaktat eller kommer att kontakta.

Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation

Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation innebär att uppgifter i hemlighet hämtas in om meddelanden (både samtal och skriftliga meddelanden) som i ett elektroniskt kommunikationsnät överförs eller har överförts till eller från ett telefonnummer eller annan adress (t.ex. en ip-adress). Även uppgifter om vilka elektro- niska kommunikationsutrustningar som har funnits inom ett visst geografiskt område (s.k. basstationstömning) eller i vilket geogra- fiskt område en viss elektronisk kommunikationsutrustning finns eller har funnits kan hämtas in med stöd av hemlig övervakning av elektronisk kommunikation (27 kap. 19 § första stycket RB). Tvångsmedlet ger inte tillgång till innehållet i utväxlade medde- landen. Det som kan hämtas in är i stället trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter. Hemlig övervakning av elektronisk kom- munikation omfattar såväl inhämtning av uppgifter från telefoni- och internetleverantörer som inhämtning genom egna tekniska medel som de brottsbekämpande myndigheterna förfogar över. Tvångsmedlet kan även användas för att hindra meddelanden som överförs i ett elektroniskt kommunikationsnät från att nå fram.

Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation får användas vid förundersökning om brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader, vid förundersökning som avser dataintrång, barnpornografibrott som inte är att anse som ringa eller narkotikabrott och narkotikasmuggling av normalgraden. Därutöver får tvångsmedlet användas vid förundersökning om vissa samhällsfarliga brott som bekämpas av Säkerhetspolisen, t.ex. sabo- tage, spioneri och vissa former av terroristbrottslighet. Tvångs- medlet får också användas vid förundersökning om försök, för- beredelse eller stämpling till nu nämnd brottslighet i den mån sådana förstadier till brott är straffbelagda (27 kap. 19 § andra stycket RB). Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation får användas när någon är skäligen misstänkt för brottet eller, med vissa begräns- ningar, för att utreda vem som skäligen kan misstänkas för brottet. Åtgärden ska vara av synnerlig vikt för utredningen (27 kap. 20 § RB).

Ds 2020:12 Uppgifter om elektronisk kommunikation i brottsbekämpande verksamhet