Tillgång till uppgifterna utanför en

En grundläggande förutsättning för att straffprocessuella tvångs- medel ska få användas är normalt att en förundersökning har inletts. Användningen ska då ytterst ha till syfte att utreda och lagföra ett visst brott. Regleringen ger dock stöd även för att i vissa fall använda hemliga tvångsmedel för att förebygga, avslöja eller förhindra brottslig verksamhet utan att en förundersökning har inletts, dvs. i underrättelseverksamhet. Lagen (2007:979) om åtgärder för att för- hindra vissa särskilt allvarliga brott och lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll utökar möjligheterna att under särskilda omstän- digheter ge Polismyndigheten och Säkerhetspolisen tillstånd att använda vissa hemliga tvångsmedel enligt 27 kap. RB. Även inhämt- ning av uppgifter enligt den ovan nämnda inhämtningslagen utgör ett hemligt tvångsmedel. De allmänna principerna för all användning av tvångsmedel gäller även i dessa fall. Vidare finns det krav på kontrollmekanismer och rättssäkerhetsgarantier knutna till var och en av de här angivna lagarna.

Lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott

Lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (preventivlagen) ger myndigheterna en möjlighet att använda hemliga tvångsmedel för att förhindra brott. Tillstånd till bl.a. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation får meddelas om det med hänsyn till omständigheterna finns en påtaglig risk för att en person kommer att utöva brottslig verksamhet som innefattar bl.a. sabotage, spioneri och terroristbrott (1 § första stycket). Tillstånd får också meddelas om det finns en påtaglig risk för att det inom en organisation eller grupp kommer att utövas sådan brottslig verksamhet och det kan befaras att en person som tillhör eller verkar för organisationen eller gruppen medvetet kommer att främja denna verksamhet.

Hemlig avlyssning och övervakning av elektronisk kommuni- kation får enligt lagen enbart avse

• ett telefonnummer eller annan adress eller en viss elektronisk kommunikationsutrustning som under den tid tillståndet avser innehas eller har innehafts av den för tvångsmedlet aktuella personen, eller som annars kan antas ha använts eller komma att användas av honom eller henne, eller

• ett telefonnummer eller annan adress eller en viss elektronisk kommunikationsutrustning som det finns synnerlig anledning att anta att personen under den tid tillståndet avser har kontaktat eller kommer att kontakta.

Även om lagen främst rör brottslig verksamhet inom Säkerhets- polisens område kan också Polismyndigheten använda lagen. Det sker dock mycket sällan.

Frågan om tillstånd till tvångsmedel enligt lagen prövas av domstol (Stockholms tingsrätt) efter ansökan av åklagare. Tillstånd får meddelas endast om åtgärden är proportionerlig och av synnerlig vikt för att förhindra brottslig verksamhet.

Lagen om särskild utlänningskontroll

Enligt lagen om särskild utlänningskontroll (LSU) får en utlänning utvisas ur landet bl.a. om det med hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att han eller hon kommer att begå eller medverka till terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott (1 § LSU). Om ett beslut om sådan utvisning tills vidare inte ska verkställas på grund av inhibition eller ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, får Migrationsverket eller regeringen besluta att vissa tvångsmedels- regler som finns i lagens 19–22 §§ ska tillämpas på utlänningen. Detsamma gäller om det utvisningsbeslut som inte ska verkställas har fattats enligt 8 kap. utlänningslagen (2005:716) och det finns sådana omständigheter avseende utlänningen som nämnts ovan (11 och 11 a §§ LSU).

Ds 2020:12 Uppgifter om elektronisk kommunikation i brottsbekämpande verksamhet

Lagens tvångsmedelsregler innebär bl.a. att rätten under vissa förutsättningar kan meddela tillstånd enligt 27 kap. RB till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller, om det är tillräck- ligt, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. Sådant tillstånd får meddelas om det är av betydelse för att utreda om utlänningen eller en organisation eller grupp som han eller hon tillhör eller verkar för planlägger eller förbereder terroristbrott enligt 2 § lagen om straff för terroristbrott och det finns synnerliga skäl (19 och 20 §§ LSU).

Frågan om tillstånd till tvångsmedel enligt lagen prövas av Stockholms tingsrätt på begäran av Säkerhetspolisen eller Polis- myndigheten.

Inhämtningslagen

Enligt lagen om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommuni- kation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverk- samhet får Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Tullverket i sin underrättelseverksamhet i hemlighet hämta in uppgifter om med- delanden som i ett elektroniskt kommunikationsnät har överförts till eller från ett telefonnummer eller annan adress, om vilka elektroniska kommunikationsutrustningar som har funnits inom ett visst geografiskt område eller uppgifter om inom vilket geografiskt område en viss elektronisk kommunikationsutrustning finns eller har funnits (1 §). Lagen reglerar enbart inhämtning från den som enligt lagen om elektronisk kommunikation tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommuni- kationstjänst och ger alltså inte stöd för de brottsbekämpande myndigheterna att hämta in uppgifter med hjälp av egna tekniska hjälpmedel.

Uppgifter får enligt lagen hämtas in om omständigheterna är sådana att åtgärden är av särskild vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott som har minst två års fängelse i straffskalan. Inhämtning av uppgifter är också möjlig vid brottslig verksamhet som innefattar vissa särskilt angivna samhällsfarliga brott inom Säkerhetspolisens ansvarsområde med lägre straffminimum, t.ex. sabotage och spioneri (2 §). Genom rekvisitet ”brottslig verksamhet” framgår att det inte ställs krav på

att det ska finnas en misstanke om ett specifikt brott (se prop. 2011/12:55 s. 121). Det föreligger därför en principiell skillnad i förhållande till tillämpningsområdet för straffprocessuella tvångs- medel enligt rättegångsbalken.

Beslut om inhämtning av uppgifter fattas av åklagare vid Åklagar- myndigheten efter ansökan av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Tullverket.