Jag måste uttrycka förvåning över att det var så många elever som svarade att det var lätt att hitta en praoplats och att praoplatsen åtminstone till viss del kan tolkas ha varit intressant med tanke på elevens egna intressen och drömmar. Frågan är här hur mycket eleven tillåter sig att drömma, och om det spelar någon roll var man hamnar när man är ute på sin praovecka. Det viktigaste är kanske att bli placerad någonstans där man till sommaren också kan tänkas få sommarjobb eller någonstans där man kan få ta det lugnt och inte göra så mycket, ha korta arbetsdagar och mest vara ledig. Eller så är det bara själva erfarenheten i sig att få komma till något helt nytt och ställas inför helt nya utmaningar och få med sig personliga upplevelser som är behållningen för eleven, som Hirasawa och Sundelin35 uttrycker det i sitt projekt. Ur de kvalitativa svaren på vad eleven förväntar sig av praon kan man utläsa varierande svar, de allra flesta har åtminstone förväntningar på hur praon ska bli.
46 % menar att de ser praon som en paus från skolan.
Över 61 elever har svarat att det inte är alls bra att ta bort praon. 64 elever svarar också att det är viktigt för dem att få praoa. Och kanske har de helt rätt i detta då det konstaterats att möjligheterna för unga människor att komma i kontakt med arbetslivet tycks bli allt mer frånvarande och abstrakta. De arbetslivsorienterade inslagen för eleverna i skolan är givetvis jätteviktiga. Samma fråga, om att ta bort praon, ställdes till lärare/syv/rektors gruppen och även här anser majoriteten att det inte alls är en bra idé att ta bort praon, 3 personer menar att det skulle vara mycket bra att ta bort praon. Det finns säkert många anledningar till att så många vill att praon ska vara kvar i dess nuvarande form. En anledning skulle kunna vara att andra sätt att arbeta inte har introducerats eller diskuterats på skolan, en annan kan vara att det helt enkelt inte finns ork och engagemang till förnyelse.
Bourdieu menar att habitus mentala strukturer är beständiga men inte permanenta, kopplat till skolan kan man säga att mycket händer i samhället men skolan hänger inte riktigt med, skolan har sina inlärda sätt att tänka och handla, men eftersom habitus kan genomgå en
förändring finns hopp om att det skulle kunna ske förändring i skolan, runt det som rör praon. Prao som innebär att eleven går iväg ensam en vecka till en arbetsplats har funnits under så väldigt lång tid att man inte längre reflekterar över vad som står inskrivet i den nyaste
läroplanen; att grundskolans studie- och yrkesorientering inte längre är detaljreglerad med bestämmelser om särskild tid för prao ute i arbetslivet. Hur man väljer att ge eleverna kunskap och vägar om studier och yrkesliv är formulerat på ett mer allmänt sätt och det bestäms lokalt
vad det innebär, hur det ska gå till. Varje skola kan alltså själva bestämma hur de ska ge sina elever praktisk yrkes orientering. Kanske är det också denna frihet som gör det svårt att verkligen göra något bra av praon. Utan konkreta riktlinjer om vad som ska göras i förhållande till praon blir många lärare, men även vägledare, rådvilla om vad just deras uppgift är.
I undersökningen svarar 15 av 28 L/S/R att de följer upp praon i sin undervisning, 6 svarar nej och 7 har inte svarat på frågan. De 7 som inte har svarat på frågan är de 4 vägledarna och de 3 rektorerna. Svensklärarna är de, enligt undersökningen, som förbereder sina elever inför praon med dagboksskrivande/intervju, novell-läsande som handlar om
arbete/arbetare/arbetslivet. I Lgr 62 tar man upp betydelsen av att för- och efterarbeta praon med en pedagogisk infallsvinkel man har också riktlinjer över vad detta arbete ska innehålla. Enligt denna ”uråldriga” läroplan anses det viktigt då eleven snart ska komma att välja vidare studier och även längre framtida studier samt yrke. I min mening låter det som en utmärkt plan som med all säkerhet passar in i dagens skola. Men jag ställer mig frågandes till vem som ska göra vad i detta arbete. Svar på den frågan fanns tydligt redovisat i Lgr 69, där utformningen av hur ”pryon” skulle förberedas av lärare och yrkesvalslärare både före och efter ”pryon” stod att finna i läroplanen.
När det gäller hur praon förbereds i de olika klasserna på skolan där undersökningen har utförts upplever jag att det inte finns någon större genomtänkt planering. Här svarar någon lärare att SO lärarna förbereder praon medan en SO lärare menar att eleverna får papper av syv och att det är allt. Detta framkommer även tydligt av enkäten där både elever och lärare svarar att syv kommer ut i klassen och delar ut papper. Skolverkets utvärdering som gjordes 1997 kan bekräfta resultaten av min undersökning ytterligare, det mest förekommande syoinslaget i själva undervisningen var enligt åk 9 elever när syv kom till klassrummet för information och undervisning. Samma elever uppger att lärarna aldrig eller bara någon enstaka gång höll i någon form av studie- och yrkesorienterade lektion.
19 av 28 L/S/R anser att det inte är upp till syv att själv hålla i praon medan 6 personer tycker att det är det och 2 inte har någon bestämd åsikt. Om det finns något samarbete mellan S/L/R svarar 9 av 28 att det inte finns något samarbete mellan någon av de nämnda.
Det största samarbetet sker mellan syv och lärare och enligt enkäten finns det inget samarbete mellan syv och rektor. Att rektorerna inte har större inblandning i praon anser jag vara en brist. Kommunikation av något slag bör finnas. Här anser jag att det krävs en tydlig ledning, dvs. rektorer som backar upp och engagerar sig i hur man ska arbeta. Med två relativt nya rektorer på skolan, som enligt undersökningen gärna vill ta bort praon som den idag ser ut,
borde det finnas förutsättning för konstruktiv förnyelse, naturligtvis i samarbete med främst syv som måste få mer tid att arbeta mot de lokala företagen, men även tillsammans med lärare. Med allt för många kockar blir det ingen bra soppa, och jag anar att man måste lägga mycket av kontaktetableringen med eventuella företagare på ett par individer som kan arbeta strukturerat och efter eget huvud. Att det finns förtroende och stöd från rektorerna anser jag vara av stor betydelse. Syv är relativt ensam i sin roll och behöver stöd för att kunna börja dra i nya trådar. Rektors ansvar enligt Lpo 94 är att undervisningen ska integrera olika ämnen för att eleverna ska få möjlighet att skapa sig en helhets bild av större kunskapsområden.
Dessutom ska rektorn se till att samverkan med skolor och det arbetsliv som finns utanför skolans väggar samordnas på bästa sätt för eleverna, så att dessa kan få med sig konkreta erfarenheter vilka kan ha viss betydelse för framtida val av fortsatt utbildning och
yrkesinriktning. Det är viktigare än någonsin med skolpersonal, alla kategorier som är medvetna om vikten av att ta hänsyn till individen som en helhet och se dennes alla
förutsättningar med allt det kapital som han eller hon har med sig, men inte stirra sig blind på det och kategorisera.
Att få vara på andra föräldrars arbetsplats bemöts med viss tvekan då mer än 50 % av eleverna svarar att de inte har någon bestämd åsikt om detta. Åter igen kan anledningen eventuellt vara att man inte vet riktigt hur det skulle gå till. På det här sättet skulle man onekligen kunna hjälpa de elever som inte har något kontaktnät via sina egna föräldrar att få komma ut i andra miljöer än de är vana vid att befinna sig i, men även få dem med sitt privata kontaktnät att komma ut någon annanstans, att se något annat, få med sig nya värderingar och visioner. Man kan skaffa sig nytt kapital, enligt Bourdieu, han menar att man kan förse sig med olika tillgångar och värden under livets gång. Men man måste ju samtidigt få chansen att göra det. Här har skolan en stor uppgift att fylla. Kulturell reproduktion, begrepp enligt Bourdieu, är högst applicerbart på skolan som till stor del understödjer de ekonomiska och sociala orättvisorna som finns representerade i generation efter generation.
Jag är medveten om att det finns syvare som arbetar med någon slags ”bank” av praoplatser. Man har samlat de platser som föräldrar och andra kan erbjuda och sedan har syv fördelat dessa på eleverna. På det viset skulle praon kunna bli en mer rättvis upplevelse för alla inblandade och därtill skulle förhoppningsvis även arbetsplatsmiljöerna gå att säkerställa på ett enklare sätt.
Praon som den är nu uppskattas, det kan vi se i undersökningen. Själva idén med att komma iväg ut ensam till en ny miljö är nyttig ur många synvinklar. I enkätsvaren kan man utläsa att någon lärare menar att eleven får lära sig att passa tider, uppföra sig och anpassa sig till det
som gäller på en arbetsplats. Trots att praon uppfattas som något man vill ha kvar är det helt klart att det finns brister att åtgärda, framför allt när det gäller hur eleverna får tag på sin praoplats. 17 av 28 L/R/S menar att de kan se ett mönster i hur eleverna lyckas skaffa bra eller mindre bra praoplatser utifrån föräldrarnas kontaktnät. Värt att notera är att vad som uppfattas som en bra eller mindre bra praoplats förstås är ganska individuellt. Föräldrarnas kontakter för den enskilda eleven tycks trots allt viktiga. Utan tvekan är det så att vissa grupper inte har möjlighet att få hjälp via föräldrar och att det är här man måste vidta åtgärder och införa något slags system för hur platser fördelas. Med det inte sagt att föräldrarnas kontakter inte är av godo, tvärtom, om det kan gagna alla elever så finns det bara vinster i sikte.
Bourdieu talar om reproduktionen av klassrelationernas struktur. Kopplat till just praon i skolan och dess ofta bristande organisation runt hur praoplatser hittas och fördelas kan man se hur föräldrar med möjlighet att ordna intressanta platser åt sina barn ger dessa en bra skjuts framåt, kontakt med en eventuell arbetsplats längre fram, kanske på sommarlovet. De vars föräldrar inte har ett arbete eller för den delen inte är bevandrade i det Svenska samhället, i systemet har svårare att ge sina barn dessa möjligheter.
Att arbeta med närliggande företag och vad det kan få förtjänster för eleverna i framtiden undersöks i enkäten. Frågorna har gått ut till både elever och L/S/R.
Majoriteten av eleverna anser att det hade varit intressant att samarbeta med närliggande företag i området. 31 % anser att de inte har någon bestämd åsikt.
Jag har fått en uppfattning av att man inte är van vid att tillåtas tänka kreativt och fritt, att
man inte heller har blivit tränad och skolad i vad det innebär att ta ansvar för sin egen utbildning och framtid. Att det inte finns någon vägledning i tidiga åldrar runt yrken,
drömmar osv. anar jag är en orsak till detta. Vägledning i ett tidigt skede, som skulle innebära en långsam process för eleven att finna nya vägar, utforska sin egen unika förmåga kanske på sikt skulle kunna ge varje enskild individ lite bättre verktyg att göra val som passar just dem. I Law & Watts modell DOTS läggs vikt vid att se vägledning just som en process. S i DOTS står för ”Self awareness”, Law & Watts menar att det absolut första man måste göra är att bli medveten om det egna jaget, det vill säga, ta reda på vem man är, vad man har för kapacitet att lära, vilka förmågor och intressen som väger tungt för den enskilda individen. Börjar man med detta menar de vidare att de studie- och yrkesval man sedan gör genom livet blir lättare att genomföra.36
36 Hirasawa. K, Brag-Yhland. U, Utredningsuppdrag inom projektet Utbildningsinfo.se, Skolverket,
Utvecklandet av ett webbaserat valstöd, Slutrapport Lärarhögskolan i Stockholm, Institutionen för samhälle, kultur och lärande. Avdelningen för studie- och yrkesvägledning, januari 2005, reviderad augusti 2006
Hela 50 % har ingen bestämd åsikt om ifall skolan uppmuntrar till kreativt tänkande och självförverkligande. Trots detta skönjer man att eleverna har många bra idéer som man verkligen ska ta till sig.
Av L/S/R enkäten kan man utläsa att det finns ett stort intresse för att arbeta med
närliggande företag i området, att koppla samman undervisning och praktik. Hela 89 % svarar att de gärna skulle vilja jobba så. Det finns ingen som svarar att de inte skulle vilja arbeta på det viset, däremot svarar 11 % att de inte har någon åsikt. När det i enkäten tydliggörs hur detta skulle kunna ske (Fråga 8, till L/R/S) så svarar övervägande många att de skulle kunna tänka sig att knyta olika ämnen i undervisningen till, t.ex. teknikföretag då man läser
naturvetenskapliga ämnen och samtidigt ha civilingenjörer som berättar om sitt yrke. Här kan lärarna få en chans att tillvarata den kompetens som finns ute på arbetsmarknaden. Samtidigt får eleverna en chans att se vad ett eventuellt yrke kan innebära i praktiken.
I ”Ny prao, bättre samarbete företag – skola”, kan man utläsa att ”många lärare saknar både kunskap och erfarenhet från näringslivet och känner sig osäkra inför att undervisa om arbetslivet. Incitamenten för en enskild lärare att prioritera företagskontakter i sitt arbete är ännu svaga”. 37
Frågan om eleverna trodde att det skulle gagna deras möjligheter för arbete i framtiden om man redan i skolan fick tillfälle att samarbeta med olika företag i omnejden svarar 61 % att de tror att det skulle vara bra för dem medan 34 % inte har någon åsikt och 5 % inte tror på att det skulle vara till förtjänst för dem längre fram.
Hela 82 % av L/S/R tror att det skulle vara bra för deras elevers framtida möjligheter till
arbete om ett samarbete mellan skolan och närliggande företag samarbetade. Detta om något borde vara ett incitament till samarbete. Något som på sikt gagnar den enskilde individen liksom samhället i stort.
Man kan utläsa av enkäten att ca hälften av gruppen L/S/R anser att det hade varit intressant att i tidigare åldrar knyta olika fadderföretag till olika klasser. Hela 19 av 28 svarar att man i skolan borde arbeta mer med att göra eleverna uppmärksamma på vilka yrken som efterfrågas i samhället.
Man kan också tydligt utläsa att de flesta L/R/S är ense om att man i tidigare åldrar bör introducera och informera om olika yrken, yrkesfamiljer för att medvetandegöra barn och
unga om vad det finns för olika möjligheter för dem. Även eleverna, hela 76 av 80 svarar att det hade varit bra eller mycket bra att få information om olika yrken på ett tidigare stadium för att de lättare ska kunna bearbeta sina tankar om vad de så småningom vill arbeta med. ”Opportunity awareness” i Law & Watts modell DOTS tar upp vikten av att skapa förståelse och kunskap om både arbetsliv och utbildning för att varje enskild individ ska kunna bli medveten om vilka möjligheter som finns för just honom eller henne.
På frågan ställd till L/S/R om praon bör förändras efter att under väldigt lång tid sett likadan ut svarar 50 % nej. Nästan lika många har inte någon bestämd åsikt. Endast 4 personer svarar att, ja den bör förändras.
Det viktigaste som har framkommit genom resultaten jag har fått och de slutsatser jag kan dra är att praon hanteras med nöd och näppe. Den genomförs på just denna undersökta skola utan att någon riktigt vet vem som gör vad och hur det bör göras. Men även att syftet med praon är luddigt och opreciserat. Jag tolkar det som att alla är lämnade mer eller mindre till sig själva och att samarbetet mellan de olika lärarna, syv och rektorer mer eller mindre lyser med sin frånvaro, vilket får tydliga effekter på kvaliteten av praon för eleverna.
En stor grupp av respondenterna framhäver dock att praon är oerhört viktig och att den inte bör försvinna. 50 % av L/S/R svarar att praon inte behöver förändras fast den under 50 år sett mer eller mindre likadan ut. Man kan lätt tolka det som att intresset för förändring inte är så stort. Idéer och förslag på hur man skulle kunna arbeta annorlunda med praon till skillnad från hur man idag gör finns det verkligen inte brist på, och jag tolkar det som att man gärna skulle vilja prova på att arbeta annorlunda men att man inte får tiden att räcka till.
I de resultat som framkommit och de dagar jag har haft på skolan med tid för observation vill jag i min egen tolkning våga påstå att många lärare framför allt känner sig väldigt pressade i sitt arbete som det redan är. Denna grupp skulle säkert välkomna förändring om det fanns klara riktlinjer över vad som skulle göras. Kanske hade utbildning i ”career planning education” som Careers Scotland ger lärarna i Skottland för att de ska kunna hålla lektioner för eleverna varit ett sätt att arbeta även här. Men detta förutsätter att det finns en helt annan plattform för syvarna att utgå ifrån, ett helt annat system som än så länge inte riktigt
förankrats här, men som i min gissning är på god väg.
Utarbetningen av ett nytt sätt att hantera praon på skolan som det idag ser ut måste dock främst ligga på rektorer och syv, eventuellt någon eller några lärare som känner sig manade att också engagera sig. Syv måste få ha ett bollplank, någon att brainstorma med. Dessutom
måste det frigöras tid för syv att engagera sig i denna uppgift på allvar. Något som rektorerna måste synliggöra för sig själva, för syv och övriga anställda på skolan.
Intresset för att i ett tidigare stadium kunna lära barn och unga om yrken och arbetsliv och sig själva anser majoriteten av de undersökta vara av stort värde.
Hur uppstyrningen av detta skulle kunna ske upplever jag behöver utarbetas till klara och koncisa mål från högre instans. Skottlands exempel på hur man arbetar med sådana här frågor skulle kunna utgöra inspiration och ledsagning. Mer resurser bör läggas på studie- och
yrkesvägledningen för att den ska kunna förankras bättre i skolans värld och bidra till det livslånga lärandet bla. Man behöver väva ihop en tidig introduktion till olika yrken och yrkes familjer med vägledning om självkännedom för eleven till att även innefatta praon. Det hela bör ses som en process där alla bitarna är lika viktiga ingredienser för att eleven, individen ska kunna ta ansvar för sitt eget lärande och arbetsliv i en föränderlig värld.
Law & Watts ”Transition learning” pekar just på att när de nämnda ”Self awareness”, ”Opportunity awareness” samt ”Decision learning” tränats in som en process har individen utvecklat en förmåga att knyta de inhämtade kunskaperna till varandra och då har hon eller han också byggt en stabil grund för sina kommande val i livet.
Enligt en rapport som år 2000 presenterades av skolverket påpekar man att ”varje del av skolsystemet i stora stycken saknar kontakter med såväl andra delar inom skolan som med samhällsliv och arbetsliv i övrigt och man för fram att studie- och yrkesorientering –
inkluderande området skola-arbetsliv – måste utvecklas till att bli en kontinuerlig process för eleverna under hela skoltiden”. 38
Jag kan i min åsikt uppleva att syvs roll inte utnyttjas till fullo. Ensam är inte stark beskriver tydligt syvs roll på skolan. För att kunna utföra regelbunden information, gruppvägledning med barn och unga krävs en förförståelse från all personal på skolan. Att syv vill utföra