Jag ansluter mig till Göthlunds tankar och såg att en estetisk produktion kunde bli ett verktyg i ett identitetsarbete. Just fotograferande passade dessa tjejer mycket bra. Trots att jag själv inte deltog under själva bildskapandet så kunde jag se att denna självporträttuppgift med dess kriterier väckte många
tankegångar kring identitet och genusfrågor. Jag observerade under lektionerna, att bildeleciticering var en mycket verksam metod för läraren att hitta nya infallsvinklar på sina fotolektioner och samtidigt få till ny energi i diskussionerna. De diskussioner som eleverna hade på lektionerna, med hjälp av bilder, innan självporträttuppgiften, gjorde att de började arbeta mycket mer reflekterande med sitt bildskapande och den estetiska produktionen. Vid intervjun behövde jag inte använda så många bilder. De hade redan så mycket tankar när de kom till samtalet, att enbart en bild behövdes som en katalysator, för att komma igång och prata om tjejer och identitet.
Jag lånar ett begrepp från Goffman och menar att deras självporträtt blev som visuella performance när informanterna iscensatte bilden av sig själva. 61 Det framträdde genom deras bilder.
3.1 I förhållande till någon annan
Ofta såg jag ett identitetsarbete i förhållande till andra tjejer eller kvinnor. Som förebilder hade de, enligt dem själva, främst andra tjejer och kvinnor. De jämförde sig med andra tjejer och det skedde ofta
förhandlingar mellan dem själva om vad som ansågs rätt och fel. Många gränser sattes upp av dem som tjejer och inte av killarna. Precis som Ambjörnsson skrev i sin avhandling, så var det viktigt att titta på samspelet tjejer emellan. Detta blev berikande, för mig, för att förstå hur de gjorde tjej.
Informanterna förhöll sig ofta till den heteronormativa genusordningen i sina diskursiva praktiker. I deras samtal pendlade de flera gånger mellan att se saker som uppdelade mellan två olika kön och de såg ofta egenskaper och beteenden som antingen ”tjejiga” eller ”killiga” där deras resonemang ibland blev tydligt essentiellt. Ibland var det lika och neutralt mellan könen. Jag såg också ett reflekterande hos dem kring ”tjejiga eller ”killiga” ” beteenden och dess konsekvenser som kunde handla om gränssättning och ryktesspridning. Att prata och vilja veta och berätta vidare var för dem tydliga ”tjejiga” beteenden som de menade skiljer dem åt från killar.
Några gånger var det tydligt att synen på dem själva som tjejer skedde i polarisering mot killar. Samtidigt såg jag ett förhandlande till killarnas normer och beteenden. De tog ibland avstånd från en normalisering av hur tjejer är och ska vara och reagerade på den normen och det synsättet hur en tjej ska vara. Jag kunde se flera normbrott där mina informanter flera gånger visade att de klev in på killarnas områden och
hämtade beteenden eller egenskaper från killarnas värld som de gjorde till ”tjejiga”.
61 Goffmans teoribegrepp, skrivet av Göthlund Annette (1997) s.66
Samtidigt så följde de den heteronormativa genusordningen då det var det självklart för dem att man är heterosexuell och blir ihop med killar då de under samtalet aldrig pratade om homosexuella relationer eller kärlek till någon av samma kön.
3.2 Populärkulturdiskursen
I informanternas diskursiva praktik framträdde ofta Populärkulturdiskursen som på olika sätt interagerade med tjejernas egen praktik. Eftersom ingen diskurs är en sluten enhet så sker ett samspel mellan diskurser, där en diskurs omskapas i kontakt med andra diskurser. Materialet som jag har bearbetat visade på att informanterna många gånger förhöll sig till en amerikansk populärkulturdiskurs och dess visuella kultur.
Jag såg ett förhandlande med olika ideal som informanterna hittade bland kvinnor inom TV-serier och filmer från USA. Den amerikanska populärkulturen hade stor inverkan på deras diskursiva praktik och jag citerar forskaren Göthlund. ”Att flickorna accepterar de positionerna som finns tillgängliga säger inget om ”den kvinnliga naturen”, men desto mer om den kraft som finns i de kulturella praktikerna.” 62
I den diskursiva praktiken framträdde den kända amerikanska TV-serien Sex and the city. En del av informanternas förebilder fanns framförallt i den TV-serien. Flera för dem positiva egenskaper för tjejer fanns hos de fyra kvinnorna som har huvudrollerna. Om Tv-serien Sex and the city ses som en egen diskurs - Sex and the city-diskursen så innehåller den i både element som utseende, snygg och
kroppsfixering och handlar om starka framgångrika singelkvinnor som agerar och styr sina liv själva till ganska stor del. Denna diskurs interagerade med tjejernas diskursiva praktiker. Samtidigt är det en populärkulturserie med en visuell kultur, som informanterna hämtade sin inspiration och idéer från i sin syn på att vara och göra tonårstjej idag.
3.3 Nya diskurser i informanternas diskursiva praktik
Informanterna pendlade mellan två diskurser och några av dem pratade mer utifrån den ena diskursen och några mer utifrån den andra. Flera gånger integrerades dessa två diskurser och blandades med varandra.
Bägge diskurserna har element från Sex and the city-diskursen.
I analysen av deras diskursiva praktik identifierar jag två nya diskurser. Jag väljer att kalla dem;
* Vara snygg med snygg kropp-diskursen, med utseende och nodalpunkterna Snygg och Kroppen
* Köra sitt eget race-diskursen, med agerande subjekt och nodalpunkten Jag
Jag kunde se hur mina informanter på flera sätt i samtalet intog olika subjektpositioner utifrån min analys av ovan nämnda diskurser. Dessa olika subjektspositioner eller possible selves var olika sätt att göra tjej i min undersökning. Ibland följde informanternas positioneringar normer och den normalisering, som Fanny Ambjörnsson tar upp, men ibland såg jag normbrott samt nya normer och nya diskurser.
62 Göthlund Annette (1997) Bilder av tonårsflickor – Om estetik och identitetsarbete, Upplaga1:1, Linköpings universitet: Tema kommunikation, s.66 eller se på s.65
Annette Göthlund har skrivit om kvinnlighet som en positionering ” Genom att flickorna själva var delaktiga i dessa diskurser kan de i viss mån sägas positionera in sig själva.”. 63
Vara snygg och ha en snygg kropp-‐diskursen
I materialet hittade jag nodalpunkterna Snygg och Kroppen vilka återkom som positiva egenskaper.
Utseendet upptog en stor del av samtalet om dem själva i att vara tjej. Det var viktigt och eftersträvansvärt för dem att vara snygg och ha en vältränad och rätt sorts smal och snygg kropp. Smink och smycken var också viktiga könsmarkörer för tjej, medan kläder och klädstil blev mer och mer lika mellan könen, enligt informanterna. Var snygg och ha en snygg kropp-diskursen var ett sätt att visa upp sin könstillhörighet.
Utseendet som mycket viktigt och att visa upp sig har länge varit och är fortfarande till stor del en norm för tjejer. Även om utseende och skönhet ganska länge har varit en samhällstrend och även en norm för killar.
Kroppsfixering skulle jag vilja benämna som en diskurs för båda könen idag.
Köra sitt eget race-‐diskursen
I materialet hittade jag även nodalpunkten Jag och kunde även anknyta anslutande ord som återkom som positiva egenskaper när informanterna pratade om hur deras förebilder var och hur de ville vara som tjejer.
Idealen och egenskaperna var; framgångsrik, duktig, stå för att ha sex när man vill, peppa andra, må bra, gilla sig själv, stå upp för sig själv, köra sitt race.
Karaktären Samantha från Sex and the city, som gillar sex och ligger med många, är den som de återkommer till i samtalet. Detta att Samantha har mycket sex, trots sin ålder, och att hon står upp för sitt sätt, är det mest beundransvärda tycker de. Hon representerar den starka individen vilket är en
återkommande positiv egenskap för informanterna när det gäller tjejer. En viktig och positiv egenskap var att man stod upp för sig själv, nästan oavsett hur man såg ut eller vad man gjorde. Ett eget starkt Jag, den starka individen, var det centrala i denna diskurs.
Diskursen köra sitt eget race var mer ett normbrott, något som framträdde mot slutet av samtalet med informanterna och till viss del p.g.a. av samspelet dem emellan.
3.4 Göra kön – göra tonårstjej
Informanterna visade på flera sätt att vara tjej är att göra tjej. De positionerade sig genom de olika diskurserna och i förhållande till varandra i ett samspel tjejer emellan.
Jag återkommer till John Bergers tankar om kvinnan som en som är van att bli betraktad. 64 Materialet visade ofta att tjejer – det är snygga kroppar som då betraktas. Detta sammanfattade jag i en av diskurerna – vara snygg med snygg kropp och det visar att hans tankar fortfarande kvarstår till viss del. Samtidigt hittade jag ett motstånd till det i informanternas bilder där jag kunde se agerande subjekt på självporträtten där även de estetiska uttrycken inte handlade om snygghet i första hand.
63 Ibid, s. 6
64 John Berger citerad i Gillian Rose, (2007) Visual Methodologies, 2:e edition, London: Sage, s.9
I materialet och hos mina informanter hittade jag tjejer som bröt normer och som intog andra
subjektspositioner än jag hade förväntat mig. Många gånger pratade informanterna om egenskaper eller beteenden som; att vara framgångsrik, vara tuff, vara tyst eller att peppa andra, att spela TV-spel, visa att man vill ha sex. Här fanns tankar om tjejer som agerande på olika sätt och egenskaper som de menade plockades från killarna och gjordes till ”tjejiga”. Detta med självkänsla och självsäkerhet var saker som informanterna återkom till då och då i samtalet. Ofta handlade det om att man inte ska nöja sig med hur det är och att man ska tro på sig själv som tjej. Bra egenskap var att tycka om sig själv och visa det. Diskursen – att köra sitt eget race analyserade jag fram ur de diskursiva praktikerna som handlade om den starka individen.
Jag fick se både gender display och gender performance, genom deras estetiska produktion och genom deras ord i den transkriberade intervjun. När informanterna pratade utifrån att vara snygg och ha en snygg kropp-diskursen såg jag det som gender display när de gjorde tjej utifrån en normalisering och
heteronormativ genusordning. Utsagor utifrån diskursen att köra sitt eget race blev för mig gender
performance med nya genuspositioner som framträdde, där de bröt normer och traditionella könsmönster.
Jag vill även här påpeka att tjejerna påverkades av flera saker; skoluppgiften med dess kriterier, hela estetiska produktionsprocessen och mig som forskare och person. Detta inverkade säkert på deras sätt att se på sig själva och hur de sedan valde att iscensätta sig på bild.
Genom att skapa just dessa självporträtt i just denna kontext skulle jag vilja låna den amerikanska filosofen Judith Butlers begrepp performativt gender och benämna självporträtten som Visuella performativa gender. De är ”skapade just genom denna handling ” i denna undersökning.65
65 Butlers begrepp, expressivt gender är något som redan existerar och ett performativt gender ” skapas just genom denna handling ”.
Detta tar jag upp i mitt kapitel 1.8.4 Genus och feministisk teori. Ursprungligen från Göthlund (1997), s.67