När jag bad intervjupersonerna att ge exempel på berättelsens funktioner för kvaliteten rådde en stor samstämmighet gällande kriterierna. Berättelsen innefattar traditionella narrativa bildningsideal som vuxit fram under histo-rien och ses som en central kvalitetsaspekt. Således kopplas en hög kulturell verkningsgrad till innehåll i form av text liksom Cardwell (2011) hävdar. Text som i sin tur hämtas från bildningsideal inom litteraturen, filmen och konsten för att sedan upptas i TV-mediet. Bildningsidealen är också starkt sammanvävda med folkbildningsrörelsen som under TV-mediets födelse
kom att influera innehållet och kraven för produktionen (Jutterström 2009). När intervjupersonerna talar om kvalitetsaspekterna inom berättelsen avses referenser som återfinns i litteraturen, dramat och filmen.
Berättelsen kan ha sin grund i klassisk litterär kanon eller samtida kultur-yttringar och gärna både ock. En serie som enhälligt nämndes som en TV-serie av hög kvalitet är Netflix TV-serie House of Cards. En politisk dramaTV-serie som innehåller maktspel på makro och mikro nivåer. Allt ifrån politisk dy-namik till mänskliga relationers bräckliga och starka band. De litterära refer-enserna finns i vad jag skulle säga tillhör en allmänbildning och är hämtade från Shakespears Macbeth. I det klassiska dramat återfinns också klassiska teman som maktspel, relationer och intriger.
För en inbiten TV-tittare bygger serien på en engelsk TV-serie med sam-ma namn och som baserades på Michael Dobbs rosam-man med samsam-ma titel. Här kan man i någon mån se Geraghty’s (2003 sid 30) resonemang kring TV som ett kulturellt forum för nostalgi. Men, samtida referenser finns också.
“En kvalitetsaspekt är om ett program gör avtryck i samhällsdebatten... serien innehåller frågeställningar som berör den politiska makten. Som till exempel: Hur fungerar demokratin egentligen? och Korrumperar makten? “Sådana frågor skapar känslor och om tittarna känner något kommer de tillbaka.” (intervjuperson 20).
En annan del av berättelsen är budskap och beröring. Ett effektivt medel att nå fram med ett budskap är att väcka känslor. Den utan tvekan mest frekven-ta och återkommande kvalitetsaspekten var beröring. Ett program måste slå an en ton. Det var en enhällig bild förmedlad av såväl representanter från den kommersiella som den allmännyttiga TV-produktionen.
Exemplen skilde sig åt dock. Nästan alla inom public service nämnde TV-produktionen “Torka aldrig tårar utan handskar” baserad på Jonas Gardells bok med samma namn och som på ett naket sätt målar den verklighet som mötte flera tusen HIV drabbade på 80-talet. I den fanns ingredienser och budskap om en utsatt minoritet och mänsklighetens frånfall. Där fanns en dynamik och dramatik mellan emotionella och existentiella resonemang.
“Våra innersta livsfrågor rullades fram och publiken var fångad.”
(in-tervjuperson 20).
En annan TV-serie som också beskrivs som god kvalitet är exportstarka Äkta
människor. Där är budskapet ännu tydligare kopplat till filosofiska
reso-nemang om en människas värde och existensberättigande. De klassiska exis-tentiella frågorna lyfts fram med hjälp av manus och bildspel inlindade i klassisk aktion. Men det är graden av beröring som understryks. Beröringen av våra känslor. En estetik grundad på förnimmelser vilka vi upplever och kommer ihåg och som väcker känslor hos oss.
Ett annat exempel på beröring som en kvalitetsaspekt är hur den kommer fram i reality tävlingar och serier. Vilka av en kulturelit ses som sämre enligt en av intervjupersonerna. Dessa skapar ofta det TV-branschen mest av allt eftersträvar nämligen lägereldar. Exempel på det är reality tävlingen “Idol”. Den berör på många sätt. Dels ger den hopp om att människor kan påverka sitt öde och trotsa oddsen. Dels är det en tävling med spänningsmoment och interaktivitet på så sätt att tittarna kan deltaga i röstningen. Det finns därmed ett inkluderande på flera nivåer. Den enskilde individen som med sin talang kan komma fram och kollektivet som kan rösta och ha inflytande i hur pro-grammet kommer att utvecklas. En tydlig “lean-forward” kultur med andra ord.
“Bara du är bra kan du komma fram. Alla har en chans.” (intervjuperson 2).
Samtliga intervjupersoner menar att vikten av att kunna identifiera sig i ett program är viktigt för kvaliteten och det målet nås bäst genom att ett pro-gram berör. TV-serien Molanders vars kontext illustrerade en dysfunktionell familj med högt kulturellt kapital i en Värmländsk idyll lyckades inte med det (intervjuperson 17). Alltför få kunde identifiera sig med karaktärerna och miljön vilket gjorde att man inte heller lyckades slå an en ton hos tittarna. Man tyckte att serien var bra och höll hög kvalitet men kravet beröring kun-de inte uppfyllas vilket kan vara en förklaring till att serien lakun-des ner. Trots att den uppnådde den önskade tittarsiffran.
Att beröring är en viktig ingredient för den kulturella verkningsgraden var alla enhälliga om. Men det som skiljer är hur uttrycket tar form. Det är ganska tydligt att personer närmare den kulturella polen också kan uppfatta begreppet som manipulativt. Exempel på det är när man redigerar reality-såpor. Enligt kritiska röster är TV-bolagens jakt på tittarsiffror överordnat innehållets kvalitet. Beröring används för att skapa känslor och därmed få tittare som kan garantera reklamintäkter. En cynisk beskrivning av TV-branschens kommersiella sida och ett tydligt eko av såväl Baumans (2001) som Björks (2012) civilisationskritiska perspektiv.
I de fallen finns inget ärligt uppsåt med beröringen. Den har klippts fram i efterhand med ett enda syfte: att beröra tittarna och känslomässigt förföra dem med målet att säkerställa tittarsiffrorna.
Beröringen ligger således inte på ett texutellt plan eller i ett komplext
budskap utan på ett psykologiskt plan. Egentligen en av marknadsföringens grundpelare: att med enkla knep sälja in sin produkt eller budskap och därmed dominera marknaden.
“Reality program kan vara demoraliserande och uttryck för social porr. Men det behöver inte vara dåligt, men man ska nog fundera på vad beröring handlar om, ofta är det TV-bolagens ledord för att få tittare. Inte för att ska-pa konst och den goda berättelsen.” (intervjuperson 23)
Ytterligare en viktig aspekt av kvalitet är berättarkonsten. En konstform som har gamla anor och olika skolor baserade på bildningsideal. En kritisk röst som hördes ansåg att alltför många affärsmän är producenter och att dessa också har en övertro på auteuren. Producenterna måste också ha en god insikt i dramats hantverk inom vilket berättandet är centralt.
“Ofta görs en pilot och sedan glömmer man helheten och därmed håller inte berättelsen fullt ut och då blir det dålig kvalitet. Berättandet är centralt. Vad är det vi ska berätta? Det måste vara klart.” (intervjuperson 14)
När det gäller reality program så lyftes också berättelsen in. Men då gäller det inte ett skrivet manus eftersom skrivna manus inte finns inom den typen av format. Istället skapas ett manus genom att välja ut rätt karaktärer. Således är det en kvalitetsstämpel när castingen funkar på bästa sätt och man lyckas väl i att ta fram passande personligheter som kan utveckla såväl kon-flikter som samhörighet och därmed skapas ett drama som kan beröra (in-tervjuperson 1, 12, 14 och 21).
“Castingen letar efter dynamiska karaktärer som kan skapa engegemang.”
(intervjuperson 1)
Processer
“Grundliga processer är viktiga för att nå kvalitet” (intervjuperson 1)
Den andra inriktningen som var gemensam och som av alla bedömdes som mycket viktig var processerna. Baserat på intervjuerna har jag tolkat att pro-cesserna innehåller tre huvudsakliga delmål: finansiella mål, logistik och tid. Processerna är starkt kopplade till projektets organisation och ledarskap. Därmed finns en stark korrelation till organisationskulturer och de normer som utvecklas inom dem. Eftersom TV-branschen och dess produktion inte är storskalig på samma sätt som tidigare kan man säga att nätverken utveck-lar en gemensam organisationskultur även om aktörerna formellt kommer från olika organisationer. Därmed överlappas normbildningen inom produk-tionsfältet. Eftersom produktionen är fragmenterad utvecklas en norm inom TV-branschen för att underlätta processerna.