För att ytterligare förbättra skolskjutsen och göra den säkrare och tryggare krävs ytterligare insatser inom detta område. För att se möjligheterna till utveckling inom detta område har ett brett perspektiv antagits där man valt att se till olika delar som påverkar skolskjutsen. Dessa områden är: trafikanten, fordon, förarstöd, vägutformning och omvärld. Utifrån trafikantperspektivet är det bl.a. viktigt att klargöra vilka
situationer barnen kan förväntas klara av i trafiken och hur medvetna barnen är om risker i samband med skolskjuts. Dessa två frågeställningar är också de som i föreliggande rapport kommer att bearbetas.
Vad gäller fordonen så kan det handla om hur man kan utveckla fordonens utmärkning för att medtrafikanter ska bli uppmärksamma på att det färdas barn i fordonen. Vad gäller förarstöd är frågan hur man på bästa sätt kan ge föraren ett stöd i arbetet så att olyckor undviks, det kan t.ex. vara kameraövervakning av ”döda vinklar” runt om bussen, backsignaler m.m. Vägutformningen är också en viktig del och där kan det handla om att välja rätt hållplatser som tillförsäkrar barnen en säker på- och avstigning. Utifrån omvärldsperspektivet nämns krav i upphandlingen av skolskjuts som en central punkt, där det är viktigt att också se till att kraven efterlevs.
För att se om nuvarande utmärkning av skolskjuts innebär att medtrafikanterna anpassar sitt trafikbeteende gjordes en studie där man undersökte den nuvarande skolskjutsut- märkningen gentemot andra lösningar (Anund, Kronqvist et al., 2005). I studien jämfördes trafikanters beteende i möte med stillastående skolbussar i verklig trafik, vilka var utan utmärkning (skolskjutsskylt), med skolskjutsskylt och med skolskjuts- skylt i kombination med blinkljus. Resultatet visade att förarna som mötte skolbussar på 70-väg inte sänkte sin hastighet eller ökade sidoavståndet till bussen om bussen enbart var utmärkt med den traditionella skylten. Om skylten kompletterats med blinkljus sänkte förarna sin hastighet och fixerade blicken under längre tid på skolbussen. På 50-väg hade skylten tillsammans med blinkljus inte någon stor effekt på hastighet och sidavstånd i jämförelse med om endast skolskjutsskylten användes. Dock kunde det konstateras en sänkning i hastighet då skolskjutsskylt användes jämfört med om ingen utmärkning fanns. Dessa resultat visar på att den skylt som idag föreskrivs enligt trafikförordningen inte påverkar trafikanternas beteende på 70-väg. I de fall skylten kompletterades med blinkljus kan en viss effekt observeras. De krav som finns idag är således inte tillräckliga för att säkerställa att trafikanter som möter en stillastående skolbuss ska anpassa sin hastighet och hålla ett tillräckligt säkerhetsavstånd till
skolbussen. Slutsatsen från studien är att det finns klara skäl att verka för en förbättrad utformning av informationen till dem som möter eller kör om en stillastående skolbuss. Utmärkningen bör innehålla blinkande ljus, och den skylt som finns idag bör utvecklas avseende form, budskap och synbarhet.
Med syfte att finna en lösning som kan öka säkerheten för barn som väntar på och kliver av sin skolskjuts genomfördes ett test med en hållplats med tillhörande dynamisk skylt med blinkande/rinnande ljus (Anund, Falkmer et al., 2003). Det blinkande ljuset aktiverades av en sändare som barnen bar och ljusen är bara tända när barnen befinner sig i närheten. Resultatet av detta försök visade att förbipasserande sänkte sin hastighet och även ökade fordonets avstånd till hållplatsen. Slutsatsen utifrån detta är att det enkelt går att konstruera en hållplats som ökar barnens säkerhet.
Figur 6 Illustrationer av skylt med rinnande ljus vid hållplats samt tillhörande sändare.
Under våren 2005 presenterade Vägverket ett förslag som innebär att hastigheten ska sänkas till 30 kilometer i timmen för bilar som passerar förbi busshållplatser där fordon står för att ta på eller släppa av passagerare. Förslaget ska användas på försök i fem valda kommuner. En utvärdering skall ske och därefter ska beslut fattas om huruvida detta är ett möjligt sätt att öka säkerheten för passagerare, och i synnerhet för barnen. För att få ytterligare kunskap om olyckor i samband med skolskjuts så har denna studie fokus på trafikanten/barnet och dess upplevelse av skolskjuts. Mer kunskap behövs för att utifrån barnets perspektiv erhålla förståelse av orsaken till att skolskjutsolyckor inträffar. För att säkerställa att vi i framtiden även har resenärer som väljer att åka kollektivt är det viktigt att arbeta för att resenärerna redan i tidiga åldrar både är säkra och trygga och känner sig säkra och trygga som kunder i transportsystemet. För att uppnå detta är det avgörande att beskriva kundens behov, krav och förväntningar på resan. När det gäller elevernas resor med skolskjuts är det således avgörande att utifrån barnets perspektiv beskriva barnets egna upplevelser och åsikter om hur en säker och trygg skolskjutsresa ska vara. I skolskjutsresa inkluderas som tidigare nämnts hela resan, dvs. såväl vägen från hemmet till hållplatsen som väntan vid hållplatsen, påstigning, resan i bussen, avstigning vid skolan och vice versa hem.
Barn med funktionshinder är en kundgrupp där särskilda behov, krav och förväntningar föreligger. Tidigare forskning har visat att denna kundgrupp har en särskilt utsatt
situation i vägtransportsystemet, vad gäller såväl säkerhet som trygghet (Falkmer, 1999; Falkmer and Fasth, 1999; Björnehult, 2001; Falkmer, 2001; Falkmer, Anund et al., 2001; Falkmer, Fulland et al., 2001; Anund, Falkmer et al., 2003; Falkmer and Paulsson, 2003). Detta står i kontrast gentemot det transportpolitiska målet om ett transportsystem tillgängligt för alla. Att även belysa dessa barns åsikter och upplevelser avseende säkerhet och trygghet i samband med skolskjuts är därför ytterst väsentligt.