• No results found

Kaliningrad i juli år1946 efter den ryske statschefen Michail Kalinin och alla orter fick ryska namn,99 en massiv rysk invandring ersatte befolkningen som flytt eller dött under kriget.

Invandringen var inte ett isolerat fenomen för Kaliningrad utan generellt för hela området.

Under Kalla Kriget har Kaliningrad fungerat som bas för Östersjöflottan och yttersta västliga militära posteringen på rysk mark. Inte sällan har detta upplevts som ett potentiellt hot av grannstaterna100 eftersom det fanns mer än 100 000 militärer stationerade i Kaliningrad vilket till stor del var marinsoldater från Baltijskbasen där även kärnbestyckade ubåtar tros varit stationerade. I en konflikt av militära dimensioner skulle Sovjet ha dominerat Östersjöområdet. När Sovjetunionen upplöstes koncentrerades den militära närvaron under en period ytterligare eftersom trupperna varefter de lämnade grannstaterna tillfälligt stationerades i Kaliningrad. Under senare delen av 1990-talet drogs de ryska försvarsutgifterna ned kraftigt vilket drabbade Kaliningrad. Arbetslöshet och ekonomisk nedgång samtidigt som den sociala service som bostäder, läkarvård, skolor och daghem vilka ingått i det militära systemet försvann drabbade befolkningen.101 Under år 1994 kom Litauen och den nya Ryska Federationen att tvingas förhandla kring en gränskonflikt; Ryssland hade återupptagit borrningar efter olja i ett omtvistat område och detta ledde till en konflikt som inte fick sin lösning förrän år 1997 när gränserna bekräftades.102 Ett flertal frågor kvarstår dock än idag som exempelvis transit av personer och gods.103

Kaliningrad är idag Rysslands västligaste region och har en befolkning på ca 1 miljon invånare. Området i fråga är 15 200 kvadratkilometer vid kanten av Östersjön. Exklaven gränsar till två länder; Litauen i norr och öster och Polen i söder. Avståndet till Ryssland är ca 40 mil.104 Den militära närvaron uppskattas till 25 000 man och man är fortfarande Rysslands västligaste militära utpost, dock idag omringar av NATOmedlemmar.

4. DE TRE TILLHÖRIGHETERNA

99 Gustavsson S. & Svanberg I. (1992) ”Gamla folk och nya stater Det upplösta Sovjetimperiet” s. 50-51

100 Levinsson C (1999) ”Territoriella och nationella konfliktlinjer i Baltikum” i Karlsson K-G red. (1999) Östeuropa länder på skilda vägar, s. 84-88

101 Swiecicki J (2002) Kaliningrad i kläm. Världspolitikens dagsfrågor 2002/10 s. 10-14

102för dagens gränsdragningar - territoriets omfattning se Europa Den stora Vägatlasen.2003/2004, s. 105-107

103 Levinsson C (1999) ”Territoriella och nationella konfliktlinjer i Baltikum” i Karlsson K-G red. (1999) Östeuropa länder på skilda vägar, s. 88

104 Baxendale J, Dewar S (2000) ”Introduction” i The EU and Kaliningrad. Kaliningrad and the Impact of EU Enlargemant s. 9

Att tillhöra eller vara integrerad i en region eller gemenskap innebär att vara bunden till och beroende av dess intrikata nät av förbindelser som interagerar på alla plan i samhället. Allt från var hushållens dagligen rörelser till hur det sociala nätverket är distribuerat och hur dessa kontakter ter sig, den lokala ekonomin och globala handeln till mellanstatliga förbindelser och arrangemang. Vidare ingår stater och regioner i både geopolitiska och sociokulturella strukturer. Tillhörigheter är även bundna till långvågiga historiska och kulturella mönster som språk och föreställningar om omvärlden. Dessa små och stora mönsterbildningar och strukturer är stadda under ständig förändring och utveckling.

4.1 Ekonomi

“Kaliningrad has significance beyond itself. It is a laboratory and a test case by its very existence.”105 Den ryska ekonomiska transitionen bortom Sovjetstaten är en komplicerad och inte avslutad process, i Kaliningrad förstärks problematiken genom dess status som rysk exklav och dess framtida som EUenklav. Joenniemi beskriver Kaliningrad som de senaste åren varit den mest problemfyllda ryska regionen. Med några få undantag har ekonomin raserats och konsekvensen har blivit social misär. Handeln i regionen har ökat, men importen är avsevärt större än exporten och om Kaliningrad själv ansvarat för sin utrikeshandel hade regionen stått inför ett total ekonomisk kris.106 De stora ekonomiska problemen har en historisk förklaring. Under sovjettiden var försvarsindustrin en förutsättning för den övriga civila industrin och när anslagen till försvaret minskade fick den civila industrin svårt att klara sig på egen hand. Näringar inom den civila industrin som påverkades är bland annat skeppsbyggnads- och elektronikindustrin vilka var knutna till försvaret.107

4.1.1 Transport

Infrastrukturen är idag eftersatt, både kommunikation och service fungerar dåligt, beroende på tidigare planekonomi, militarisering och försämringar i miljön. För att åtgärda detta så behövs stora investeringar.108 Infrastrukturens problem beror internt på eftersatt underhåll och för de externa kommunikationslederna på Sovjetunionens territoriella sönderfall.109 År 1999 uppskattades antal gränspassager till och från Kaliningrad till 8,6 miljoner.110 Sedan den 1 juli år 2003 har Litauen och Polen visumkrav för Kaliningradbor som ska resa till ”fastlandet”

105 Joenniemi P, (2001) “Kaliningrad – A Pioneer for the Global Era” s. 56 i Kaliningrad- Isolation or Cooperation

106 Joenniemi P, Dewar S, Fairlie L D. ( 2000) The Kaliningrad Puzzle, s. 14

107 Selliaas, A (2001) Kaliningrad- en spesiell region i Russland s. 6, se även 1.8 Kortfattad historisk översikt…

108 Joenniemi P, Dewar S, Fairlie L D. ( 2000) The Kaliningrad Puzzle, s. 12

109se Europa Den stora Vägatlasen. 2003/2004, s. 105-107 av vilken man tydligt ser strukturen av ett tidigare sammanhängande kommunikationsnät vilket idag skärs av ett flertal statsgränser

110 Baxendale J, Dewar S, (2000) ”Introduction” i The EU and Kaliningrad s. 15

Ryssland. Anledningen är Litauens och Polens framtida medlemskap i EU och att dessa länder i och med detta måste ratificera Schengenavtalet. När de väl är med i den EU kan de inte förhandla om undantag från Schengenavtalet.111 Alla gränspassager är inte transportrelaterade, alltså ekonomiska, utan även resor vilka kan hänföras till upprätthållande av sociala kontakter är inräknade men man bör beakta det stora antalet passager. Frekvensen av registrerade gränspassager pekar alltså på ett stort behov av rörelser för varor och personer.

Kaliningrad beskrivs ibland som en genomfartsled mellan det ryska ”fastlandet” och Europa.

Dewar menar att beskrivningen stämmer dåligt. Faktum är att Kaliningrad är separerat (landvägen) från det övriga Ryssland med minst två stater emellan, resrutten har ingen som helst betydelse. Att resa landvägen ger tre olika möjligheter: via Litauen- Vitryssland, Lettland – Litauen eller Polen- Vitryssland. Han menar att Kaliningrads hamn inte hanterat mer än 4-5 % av den totala frakten med båt från S:t Petersburg.112Att Kaliningrad skulle kunna utvecklas vidare som genomfartsled mellan EU och Ryssland ser Dewar som i stort sett omöjligt. Anledningen är att två medlemsstater i EU troligtvis inte kan ha ett ”tredje land”

som transportväg och omlastningsplats.113 Han menar att det finns en myt om den isfria hamnen, som skulle ha potential att hantera större delen av godsmängden in och ut ur Ryssland men konkurrerande hamnar i Baltikum har större kapacitet än Kaliningrad. Det är så att Kaliningrads hamnar inte är en enda stor hamn, utan består av olika små hamnkomplex med olika ägarskap och strukturer.114 De geografiska förutsättningarna115 ligger även Kaliningrad i fatet. Inloppet till Kurski Zaliv ligger 42 kilometer uppströms från Baltiska havet och för att fartyg ska kunna nå hamnen måste de passera en 50 – 60 meter bred kanal som till större delen är 9-10 meter djup. Detta betyder att trafiken bara kan gå åt i en riktning och att fartygen inte kan vara större än 15 000 ton. Följden blir alltså en flaskhalseffekt.116

Dewar ser dock möjligheterna för Kaliningrad som luftbro mellan Baltikum–Polen och Ryssland. Flygtrafiken i området är dock eftersatt, både ekonomiskt och utrustningsmässigt (bland annat lagerhållning). Det finns en liten marknad för flygfrakt och transporter i större skala.117 Idag finns få direkta utrikeslinjer och reguljära flygförbindelser inom Baltikum-Kaliningrad regionen. Detta kan bero på låg efterfrågan på dessa rutter, men den främsta

111 Baxendale J, Dewar S, (2000) ”Introduction” i The EU and Kaliningrad s. 15

112 Dewar S, ( 2000) ” Kaliningrad: Key Economics Issues” i The EU and Kaliningrad s. 81

113 Dewar S, ( 2000) ” Kaliningrad: Key Economics Issues” i The EU and Kaliningrad s. 82

114 Dewar S, ( 2000) ” Myths in the Baltic” i The EU and Kaliningrad s. 179

115 Europa. Den stora Vägatlasen. 2003/2004, s. 105-106-107

116 Dewar S, (2000) ”Myths in the Baltic” i The EU and Kaliningrad s. 179 Oldberg uppger det maximala fartygstonnaget till 17 000 ton i Oldberg I. (2001) Kaliningrad: Russian exclave, European enclave, s. 31

117 Dewar S, (2000) ” Kaliningrad: Key Economics Issues” i The EU and Kaliningrad s. 83

anledningen är, enligt Dewar, att invånarna i Kaliningrad har svårigheter att resa i och med viseringstvånget.118 Vid en enkel rundfrågning vid resebyråer visade det sig att det gick att flyga från Sverige till Kaliningrad, dels med Aeroflot med mellanlandning i Ryssland men även med polska LOT via Warszawa samt med ett danskt bolag vilket flög från Köpenhamn direkt till Kaliningrad.119 Flygförbindelserna mellan Warszawa och Kaliningrad hade år 2002 en frekvens av tre turer/vecka120 Enligt Dewar är ekonomisk utveckling nödvändig för att möjligheterna till kontinuerliga flygtransporter skall öka, vilket kan leda till en utveckling av internationella affärsrelationer.121 Kaliningrads situation, i förhållande till Polen och Litauen, leder till att transporter av olika slag rör sig ifrån regionen i stället för till. (trots att Kaliningrad är mycket beroende av importerat gods) Det bör påpekas att den Polsk-Litauiska gränsen blir en inre gräns i EU vilket medför att den blir huvudfåran för transport och frakt mellan dessa länder, vilket gör Kaliningrad än mer inattraktivt i detta avseende.122 Det kapitalflöde, vilket man idag kan förmoda i Kaliningrad kan alltså vid hårdare gränskontroller komma att omdirigeras och leda till ytterligare ekonomisk utarmning av området.

4.1.2 Ekonomisk isolering

Att ge en tydlig bild av Kaliningrads ekonomiska förhållanden gällande import-export är komplicerat. Exportsiffror är missvisande därför att det, enligt Dewar, finns gråzoner. Bland annat i fråga om hur mycket som skickas till ”fastlandet” Ryssland och därifrån reexporteras.

Polen, Tyskland och Litauen tycks vara de viktigaste exportländerna och att exporten till Lettland och Estland är försumbar, vilket har sin förklaring i den bristande infrastrukturen.123 Exportvaror är olja, skepp/båtar (förmodligen utförsäljning av Kaliningrads fiskeflotta) och fisk.124 Bärnsten är en av de viktigaste exportvarorna och behandlas särskilt.

På importsidan år 1997 stod 9,7 % av cigaretter. I siffror är detta $100 miljoner. Det betyder i sin tur att varje person i Kaliningrad köper cigaretter för ca $100 per år. Dock kan med fog påstås att den större delen av dessa varor går vidare i ytterligare handel, förmodligen till den

118 Dewar S, (2000) ” Kaliningrad: Key Economics Issues” i The EU and Kaliningrad s. 84-85

119Förfrågan vid Ticket resebyrå samt NEX Luleå 2003-11-10

120 Swiecicki J (2002) Kaliningrad i kläm. s. 36

121 Dewar S, (2000) ” Kaliningrad: Key Economics Issues” i The EU and Kaliningrad s. 84

122 Dewar S, (2000) ”Kaliningrad: Key Economics Issues” i The EU and Kaliningrad s. 84. Här bör påpekas att denna bok år 2000 av naturliga skäl inte påpekar Polens och Baltikums EU medlemskap i form av när utan om länderna i fråga kommer att vara aktuella för ett medlemskap i EU eller inte.

123 Dewar S, (2000) ”Kaliningrad: Key Economics Issues” i The EU and Kaliningrad s. 88-89 Dessa uppgifter gäller år 1997 och Dewar nämner bland annat de mycket illa underhållna vägnätet som exempel på

infrastrukturella problem.

124 Dewar S, (2000) ”Kaliningrad: Key Economics Issues” i The EU and Kaliningrad s. 88-89 Dessa uppgifter gäller år 1997

grå eller kriminella ekonomin.125 Andra importvaror är livsmedel, alkohol och kapitalvaror.

126 Oldberg uppger att hälften av inkomsterna i området kommer från ”inofficiella aktiviteter”,127 det vill säga handel inom den grå ekonomin.

4.1.3 Resurser internt

En stats utbildningsgrad anses vara en av de viktigaste förutsättningarna för tillväxt och Dewar menar att kaliningradborna är välutbildade inom IT, språk och matematik. Författaren ser dock en brist i att utbildningen inom ekonomi och mer avancerad teknik som mikroelektronik och bioteknik är eftersatt. Anledningen är att det saknas ekonomiska resurser i Kaliningrads utbildningsväsende. Det finns heller inga möjligheter för arbetslösa att vidareutbilda sig på statens bekostnad, detta har lagts på andra investerare och utan utbildad personal lyser investerarna med sin frånvaro. Tidsaspekten gällande utbildning gör även att Kaliningrad till ett inattraktivt område för investerare, särkilt med tanke på att andra länder redan har utbildad arbetskraft som är redo att direkt ingå i produktionen.128

Kaliningrad har sedan år 1992 högre mortalitet än nativitet. Födelseunderskottet ligger på -7,4 personer/tusen invånare men Kaliningrad har förhållandevis stor immigration, ryssar från övriga Baltikum och tysklandsryssar från Ryssland.129 Kaliningrad hade år 2000 en arbetslöshet på 15,6%. Den största andelen sysselsatta finns inom detaljhandel och industri med ungefär 20% vardera. Byggnads- transport- bygg- och hälso- och sjukvården utgör vardera 7-8% av den totala arbetskraften.130 Genomsnittslönen låg år 2000 på ca $40 vilket kan jämföras med Litauens och Polens genomsnittslöner som ligger på $274respektive

$463.131 Att industrin stagnerar kan tolkas i resursförbrukningsnedgång av exempelvis färskvatten eftersom den tekniska moderniseringen går långsamt visar statistiken från de senaste tio åren inte på effektivare resursanvändning utan snarare på minskad produktion.

År1990 förbrukade industrin cirka 200 miljarder m3 och år2000 hade det halverats medan hushållens förbrukning har varit i stort sett konstant.132

125 Dewar S, (2000) ” Kaliningrad: Key Economics Issues” i The EU and Kaliningrad s. 90-91

126 Dewar S, (2000) ” Kaliningrad: Key Economics Issues” i The EU and Kaliningrad s. 90-91

127 Oldberg, I. (2001) Kaliningrad: Russian exclave, European enclave, s. 30

128 Dewar S, (2000) ” Myths in the Baltic” i The EU and Kaliningrad s. 181-183

129 Knappe E, Schulze M, (2003) Kaliningrad Aktuell s. 20-21 siffrorna gäller år 2000

130 Knappe E, Schulze M, (2003) Kaliningrad Aktuell s. 55

131 Knappe E, Schulze M, (2003) Kaliningrad Aktuell s. 56. Dessa siffror bör beaktas med viss försiktighet.

Denna källa anger även genomsnittlig månadsinkomst för samma år till 60 dollar, medan Swiecicki J (2002) Kaliningrad i kläm s 15 nämner denna vara 78 dollar för samma år. Detta exempel påvisar svårigheten att bearbeta dylik statistik.

132 Knappe E, Schulze M, (2003) Kaliningrad Aktuell s. 61

I Kaliningrad finns ett stort antal HIVpositiva, officiell statistik visar att det i området finns ungefär 3000 smittade. Det finns dock skilda uppfattningar om detta och andra experter uppskattar antalet till 6-7 gånger mer. (Vilket skulle innebära mellan 18 000 och 21 000.) Kaliningrad har den största andelen HIVpositiva både i Europa och i Ryssland.133 Befolkningsstrukturen visar bland annat att bilden regionen är allt annat än positiv.

Kaliningrad har inte en åldrande befolkning utan snarare en hög andel i produktiv ålder men brister i utbildning, ohälsa134 och arbetslöshet visar på stora problem. För ekonomin får detta följder i form av problem gällande kompetensbasen och tillgången på arbetskraft.

Naturtillgångarna består till stor del av grus, sand, bärnsten, torv, brunkol, salt och olja. Oljan fraktas oraffinerad till Litauen, Ryssland och Vitryssland där den bearbetas.135Bärnsten är en tillgång för den globala marknaden och Kaliningrad har enligt uppgift över 90 % av den samlade naturtillgången, vilken bryts i stora dagbrott i nordvästra delen av regionen. Hela industrin var fram till mitten av 1990-talet i statlig ägo och därefter privatiserades näringen två gånger. Sedan dess har bärnstensnäringen präglats av långa juridiska dispyter gällande äganderätt136. Processen har medfört att investeringar från utländskt håll försvårats vilket påverkar utvecklingen negativt eftersom näringen är tekniskt eftersatt. Parallellt med den tekniska eftersläpningen stjäls stora mängder råvara och smugglas utomlands. Varken tull eller gränsposteringar har möjlighet att bekämpa den illegala utförseln, resurser saknas. Vid gränsen mellan Polen och Litauen sysselsätts uppskattningsvis 20 000 människor och är därigenom delvis beroende av den stulna och utsmugglade bärnstenen. Myten om att Kaliningrad har ett överflöd av naturtillgångar, speciellt bärnsten, visar sig alltså vara en paradox.137 Det finns tecken som tyder på att det inom bärnstensindustrin förekommer så kallade ”tjyvschakt”, där råmaterialet grävs upp av fattiga och arbetslösa och sedan smugglas obearbetad ut ur Kaliningrad.138 Bärnstensnäringen illustrerar alltså den institutionella

133 Baxendale J, Dewar S (2000) ”Introduction” i The EU and Kaliningrad. Kaliningrad and the Impact of EU Enlargemant s. 16

134 Anerman & Tuvesson uppger i Briefing från Utrikesdepartementet 1/2003 att Sverige även via SIDA stöder arbetet för att stoppa spridningen av TBC vilken uppges ha en dödlighetsgrad på 30 % se även Knappe E, Schulze M, (2003) Kaliningrad Aktuell s. 21 där den så kallade befolkningspyramiden mer liknar en pelare.

135 Knappe E, Schulze M, (2003) Kaliningrad Aktuell s. 16-17

136 Dewar S, ( 2000) ” Myths in the Baltic” i The EU and Kaliningrad s 183-184 Anerman & Tuvesson uppger i Briefing från Utrikesdepartementet 1/2003 att Sverige går in med hjälpinsatser för att upprätta

lantmäteriverksamhet och fastighetsregister vilket skulle stabilisera institutionerna framöver

137 Dewar S, (2000) ” Myths in the Baltic” i The EU and Kaliningrad s. 183-184

138 Swiecicki J (2002) Kaliningrad i kläm s. 16

instabiliteten samt på integration i närområdet och råvaruexporten indikerar svag inhemsk industri.

Jordbruksmarkens kvalitet har fallit på grund av att systemet med pumpar och dränering har kollapsat: dessa är nödvändiga för att kunna odla den mark som ligger under havsnivån och är speciellt utsatt för översvämningar. Anläggningar är från den tyska tiden och har inte underhållits. Generellt är marken påverkad av läckage från dumpade landmassor och giftiga utsläpp. Tilläggas bör att Kaliningrad till stor del helt saknar institutionella strukturer för jordbruksstöd.139 Jordbrukare som producerar varor för kommersiellt bruk står inför svårigheten att kriminella grupper har monopol på bland annat distribution av tomater och potatis.140 De svaga institutionella systemen leder till låg produktion och liten spridning av den ekonomiska sfären bortom närområdet och i förlängningen till att bevara en befintlig låg utvecklingsgrad. Integration i närområdet är beroende av prisbilden på jordbruksprodukter i regionen men leder till isolation från en större marknad. Möjligen bidrar livsmedelsunderskott till starka band med Ryssland eftersom tillgången är beroende av den integration med den ryska marknaden.

4.1.4 FEZ och SEZ – den ryska integrationssträvan

Kaliningrad och 14 andra regioner deklarerades år1991 av Moskva som Free Economic Zone (FEZ)141 och omstrukturerades till Speciell Ekonomisk Zon (SEZ) några år senare. Dock har SEZ aldrig levt upp till förväntningarna. Resultatet har blivit en ökning av importen och det har inte skett förväntad nyinvestering i området som var syftet. Detta delvis beroende på att det juridiska och administrativa ramverket inte är stabilt nog.142 FEZ avvecklades i mitten av 1990talet, anledningen var att den federala myndigheten ville göra sig av med zondifferentiering. Emellertid övertygade Kaliningrad Moskva 1995 att inrätta SEZ143 vars syfte var att stimulera ekonomin och kompensera för de kostnader exklavstatusen medfört.

Denna nya överenskommelse har tagit tid och fortfarande finns krafter som motarbetar detta,

139 Dewar S, (2000) ”Myths in the Baltic” i The EU and Kaliningrad s. 185 samt Anerman & Tuvesson uppger i Briefing från Utrikesdepartementet 1/2003 att Sverige går in med hjälpinsatser för att upprätta

lantmäteriverksamhet och fastighetsregister vilket skulle stabilisera institutionerna framöver

140 Dewar S, ( 2000) ” Myths in the Baltic” i The EU and Kaliningrad s. 185

141 Dewar S, ( 2000) ” Kaliningrad: Key Economics Issues” i The EU and Kaliningrad s. 102

142 Dewar S, (2000) ”Kaliningrad: Key Economics Issues” i The EU and Kaliningrad s. 103

143 Special Economic Zone vilket har tillväxtekonomiska mål liknande det avskaffade FEZ.

bland annat centrala ministerier. SEZ framtida existens är inte säker eftersom Moskva144 är skeptisk till differentiering. SEZ kan räknas som integration till exempel är BMW på väg att etablera en monteringsanläggning i Kaliningrad.145 Skillnaden mellan FEZ och SEZ är inriktningen på stimulansåtgärder för att utveckla den interna ekonomin och inte kompensation. Syftet var att generera direktinvesteringar och därigenom öka exporten. SEZ försvaras av de ekonomiska och politiska företrädarna i Kaliningrad, men delar av centralmakten motarbetar den, IMFs analytiker menar att SEZ är en oacceptabel källa till skatteförluster och uppmuntrar till smuggling i stor skala.146 SEZs misslyckande ligger också i att dess initiativ till ekonomisk tillväxt består av punktinsatser än övergripande lösningar. En sådan övergripande lösning kan vara färdiga fabriker, utbildad personal, tillgänglighet till marknader och investeringsvänliga institutioner. Detta fallerar i Kaliningrad.147SEZ saknar, enligt Dewar, fokuserade mål som; stöd till exportorienterade industrier, incitament till bildande av industrikluster där olika industri- och tillverkningsformer kan dra fördelar av varandra. Brist i resurser och expertis har medfört att eventuella investerare visat svagt intresse samt att SEZ saknar institutionell struktur och stabilitet. Ingen någonsin har vetat vad SEZ egentligen är till för och huvudorsaken till misslyckandet är att Moskva kontinuerligt hotar att avskaffande SEZ för Kaliningrads del.148Frågan om dess vara eller icke vara har handlat om hur mycket SEZ ska få tillåtas kosta, kritiker menar att SEZ har medfört att ryska staten gått miste om skatteinkomster. Dewar menar dock att det är retorik från Moskvas sida eftersom man inte deklarerar analysen utan endast dess slutsats. Frågor man från Moskva bör ställa är vilka bieffekter skattelättnader kan ge; ökade investeringar ger kapital tillbaka till staten och minskade sociala kostnader i en starkare ekonomi samt dels som ett sätt att behålla Kaliningrad genom att ge motiv att stanna i den Ryska federationen.149 SEZ kan alltså ses som en del av integrationen med Ryssland men även isolation från den övriga ryska ekonomin. Att behålla SEZ innebär att Kaliningrad integreras med Ryssland.

Dewars beskrivning av förhoppningen om en bättre ekonomisk verklighet har inte någon realistisk grund utan är en myt om ”Gateway”150 och ”Baltiska Hong Kong”151. Kaliningrad

144I Christian Caryls artikel ”Två Ryssland: Moskva och resten” Tempus nr 29, beskrivs situationen som en stark tillväxt i centrum (Moskva) och en tydlig och växande eftersläpning av den periferi vilket resten av

144I Christian Caryls artikel ”Två Ryssland: Moskva och resten” Tempus nr 29, beskrivs situationen som en stark tillväxt i centrum (Moskva) och en tydlig och växande eftersläpning av den periferi vilket resten av

Related documents