Skildring av kön/genus i text och bild
I boken får vi möta familjen som bor på Regnbågsbacken. Familjen består av fyra vuxna och två barn, en pojke och en flicka. De vuxna utgörs av två kvinnor, Hjördis och Lillemor, och två män, Antonio och Bruno. Hjördis och Lillemor är ett kärlekspar och så även Antonio och Bruno. Kvinnorna porträtteras genom bild med att bära byxor och tröjor i färgerna blått, vitt och grått, vilket enligt Ambjörnsson till viss del anses vara färger som är stereotypt kopplat till det manliga könet (2011, s.10). Lillemor verkar dock gå in i en annan “roll” när hon arbetar som lärare, då hon istället bär blommiga klänningar och har håret i en prydlig fläta. Lillemor kan genom sina attribut
kanske betraktas som “mer kvinnlig” i sin yrkesroll än i sin privata roll. Lillemor har kort stubin och verkar ha lätt för att bli arg, det vill säga att hon är aggressiv, vilket Nikolajeva tillskriver som en manlig egenskap (se tabell 1). Hjördis verkar arbeta som snickare, då det är hon som har byggt alla hus i familjens trädgård. Efter att ha läst hela boken får man en känsla av att det är Hjördis som håller ihop familjen och att hon är väldigt omhändertagande. Antonio är tillfälligt pappaledig. Vi får veta att han älskar blommor och att dansa. Han har svart långt hår och bär blå och svarta kläder. Brunos yrke skrivs inte fram men vi får veta att han älskar att baka bullar. Bruno är skallig, har rött skägg, tatueringar och bär svarta kläder samt piercingar och örhängen. Bruno verkar vara en emotionell man som har nära till tårar då han i ett par bilder porträtteras med tårar som rinner nedför kinden ” […] föll en tår ner för hans kind”.
Sammantaget ges en känsla av att författaren i viss mån vill porträttera de vuxna karaktärerna som “tvärtom”. Det vill säga att de kvinnliga karaktärerna uppträder mer åt det “manliga” hållet och att de manliga karaktärerna uppträder mer feminint. När författaren porträtterar karaktärerna på det här sättet kan det förstärka eventuella föreställningar om hur homosexuella personer förväntas vara.
Skildring av homosexualitet i text och bild
I början av boken får vi veta att det finns en plats som kallas Regnbågsbacken. Berättarjaget, som är ett barn av obestämt kön, tror inte att det bor någon i huset på Regnbågsbacken. Regnbågsbacken beskrivs som en otäck plats av berättarjaget, men att hen trots detta tvingas att gå dit eftersom hens hund springer dit under deras promenad i skogen. När berättarjaget kommer fram till Regnbågsbacken möts hen av Hjördis som hälsar hen välkommen. Hjördis står på verandan till familjens hus och bredvid dörren vajar en Pride flagga. Den vuxne läsaren kan kanske, till skillnad från barnet, förstå flaggans symboliska koppling till HBTQ-sammanhang.
Berättarjaget bjuds in i familjens hus och Hjördis och de andra vuxna i familjen presenterar sig själva som troll, trots att de varken har svans och dessutom porträtteras som människor genom både bild och text. “En tant med lockigt hår, rödmålade läppar och snickarbyxor”. Att vara troll verkar vara en benämning som används för att peka på att vara annorlunda, det vill säga skild från normen. Trollen är väl medvetna om sin “annorlundahet” och menar att “Vi vet mer om er än vad ni vet om oss” och vidare “Ändå kan jag ge mig på att ni pratar en hel del om oss”.
I boken skildras trollens känsla av utanförskap då de menar att det är få människor som lägger märke till dem, trots att de har bott på Regnbågsbacken i åtta år. Berättarjaget får veta att hen ser lika rädd ut som alla andra som har besökt familjen på Regnbågsbacken. Trots att familjen kallar
sig för troll, är de noga med att påpeka för berättarjaget att de också är människor. “Troll är också människor. Det trodde jag att du hade förstått nu. Du ser ju hur vi ser ut. Tycker du att vi är annorlunda än andra människor på något sätt”.
Troll används alltså som en benämning för att ha en normbrytande sexuell läggning, i det här fallet att vara homosexuell. Den homosexuella läggningen verkar inte vara accepterad av “vanliga” människor i boken. Trollen kan bli accepterade först när människorna får se vilka de verkligen är. “Det kommer folk hit så ofta. Varje gång är det likadant, dem har hört en massa historier om troll och så måste vi bevisa att det inte stämmer”
Skildring av karaktärernas reflektioner och relationer
Berättarjaget förhåller sig med en viss skepticism till familjen på Regnbågsbacken. Hen är till en början lite rädd för trollen, då hen förknippar troll med sagor och att sagor alltid är hemska. Berättarjaget upplever trollen som annorlunda och tror inte att det är på riktigt att Hjördis och Lillemor har gift sig. “Alltså, gifta sig. Troll kan väl inte gifta sig, det är väl bara på skoj”. Vidare förstår inte berättarjaget hur barnen kommit till om Hjördis och Lillemor är gifta och Antonio och Bruno är tillsammans. Berättarjaget verkar trots oförståelse och okunskap om trollens relationer ändå vara intresserad och vilja veta. När Hjördis förklarar för hen att “Vi finns överallt där regnbågen går ner. Över hela världen” vet inte berättarjaget vad hen ska tro. Hen upplever det som “[…] svårt att tänka om. Att ändra allt det man hört om troll till det jag nu såg själv”. Berättarjaget verkar trots den tidigare skepticismen mjukna något allt eftersom, och till och med trivas i familjens sällskap. I slutet av boken ska familjen på Regnbågsbacken bege sig iväg till något som kallas Jonas ö. Jonas ö är en plats dit trollen gillar att åka men “för det mesta brukar vi åka dit när andra har åkt hem. Då slår Jonas på trummorna. Då vet vi att det är fritt fram och alla troll åker dit.”. När familjen är på väg mot ön och berättarjaget står och vinkar av dem får hen en känsla av ilska. “[…], som om jag kände mig lurad av allt jag hört om troll.”. Hen förstår nu att hen är en av dem som kan se trollen för vilka de egentligen är och bestämmer sig för att föra sanningen om trollen vidare.
Diskussion
I det här avsnittet diskuteras de resultat som framgått ur avsnittet Resultat och analys. Diskussionen ger ett övergripande perspektiv på det som framkommit i studiens resultat och analys och lyfter således fram ett fördjupat resonemang i anslutning till studiens forskningsöversikt samt de teoretiska utgångspunkterna. Diskussionen redogörs under rubrikerna ”Reproduktion av könsroller och genusstereotyper i barnlitteratur”, ”Normalisera eller reproducera annorlundaskap?” samt ”Hur kan barnlitteraturen påverka barns sätt att se på sin omvärld?”. De två första rubrikerna ger tillsammans svar på studiens två första frågeställningar, och under den tredje rubriken ges svar på studiens tredje och sista frågeställning.