Trovärdighet

Den ökade användningen av Internet och digitala nyheter erbjuder som nämnt en högre nivå av interaktion mellan företag och läsare. Det kan exempelvis ske genom att läsare blir en del av att skapa innehållet. Detta riskerar att minska trovärdigheten på innehållet och därmed har Chung, et al. (2012) undersökt nyhetskällors trovärdighet på Internet. De nämner att faktorer som kan påverka trovärdigheten utöver interaktivitet är hyperlänkar, vilket är länkar till tidigare källor inbäddade i texten. Författarna menar att då erkända nyhetskällor besöktes på Internet berodde trovärdigheten till stor del på expertis och källans ursprungliga trovärdighet. När mer kända nyhetskällor användes hade hyperlänkar, innehållsformat och interaktivitet mindre vikt vid bedömningen av trovärdighet. Omvänt hade dessa tekniska faktorer större vikt då åtkomsten till nyheter skedde på exempelvis news.google.com. Chung et al. (2012) drog slutsatsen att hyperlänkar var särskilt viktiga då de ger åtkomst till tidigare information och källor till nyheten. Borah (2014) instämmer i att en nyhet anses mer trovärdig då den innehåller hyperlänkar. Dock lyfter författaren även fram

innehållet på nyheten som en viktig aspekt som kompletterar synen på trovärdighet.

Källorna som hyperlänkarna refererar till ansågs vara viktiga.

En av de journalister som Browne et al. (2015) intervjuat betonar även vikten av att nyhetsbyråer är fortsatt objektiva då material från läsare används. Materialet kan vara nyanserat, vilket kan bli problematiskt i ett nyhetssammanhang. Vidare finns en svårighet i att verifiera materialet. Olika nyhetsbyråer har olika riktlinjer gällande det och därmed skapas en stor konkurrens. Ett företag kan exempelvis kräva en låg grad av verifiering vilket gör att de kan publicera material snabbt. Ett annat företag kan ha motsatt tänk och därmed krävs en längre verifieringsprocess. Det finns en fara i den typen av problematik då det riskerar att sänka trovärdigheten

Turcotte et al. (2015) menar att nyheters trovärdighet sjunker allt mer. Det finns dock skillnader gällande den sjunkande trovärdigheten. En av dessa skillnader är att människor litar mer på lokala nyheter, de litar även mer på nyheter vilka distribueras på de utlämningsformer där de önskar läsa dem. Trovärdigheten beror därmed till viss del på den utlämningsform som används för nyheterna. Det blir på grund av den bristande trovärdigheten och den mängd utlämningsformer som finns idag allt svårare för nyhetsbyråer att ha en stadig läsargrupp. Sociala medier erbjuder ett nytt sätt att distribuera nyheter. På sociala medier ses nyheter ha en större trovärdighet då trovärdigheten inte enbart baseras på nyhetens källa utan även på trovärdigheten hos den användare som delade nyheten. Om användaren som delar nyheten anses vara trovärdig, har det en positiv effekt på läsarens uppfattning av nyhetskällans trovärdighet. Det finns dock en risk här då ett omvänt förhållande också gäller. Om en nyhet delas av en person som anses ha låg trovärdighet har detta en negativ påverkan på läsarens uppfattning av nyhetskällans trovärdighet (Turcotte et al. 2015).

Som nämnt har en nyhet som delas av en trovärdig person en positiv påverkan på hur läsaren uppfattar nyhetskällans trovärdighet. Detta ökar även sannolikheten att en individ söker information och nyheter direkt från källan i framtiden. Om personen som delade nyheten också anses vara en opinionsledare ökar detta sannolikheten att individen föredrar ursprungskällan för nyheten ytterligare. Turcotte et al. (2015) drar utifrån sin studie slutsatsen att nyheter som läggs ut på sociala medier ökar chansen att en individ följer den ursprungliga nyhetskällan och därmed läser framtida nyheter.

Möjligheten till att snabbt dela nyheter på sociala medier och liknande har även implikationer för trovärdigheten och är till viss del en svårighet för nyhetsbyråer. Det framkommer i artikeln som Browne et al. (2015) skrivit, där nämns att människor ofta bara läser ett par rader av artikeln innan den delas vidare. Därmed riskeras felaktigt innehåll att spridas. Qayyum et al. (2010) nämner också det problemet då det framkom att ungdomar ser det som problematiskt att innehåll delas baserat på en väldigt liten del av texten.

3.2.3 Betalningsvillighet

De relativa fördelarna med Internet som exempelvis lägre distributionskostnader, möjligheten till direkt kontakt med läsaren och snabbheten med vilken nyheter kan nå läsaren har medfört en tillväxt av digitala nyhetsutgivare och ett resultat av detta är att tillgången på nyheter har ökats drastiskt (Flavián & Gurrea 2009). Den ökande mängden av nyheter har resulterat i att konsumenter, särskilt de yngre generationerna blir allt mer ovilliga och ovana att betala för nyheter (Kerrigan & Graham 2010).

Chyi & Lee (2013) menar att den stora mängd alternativ till gratis information som finns tillgänglig gör att konsumenter hellre använder denna än att betala en avgift.

Försök att introducera prenumerationsavgifter har genomförts av väletablerade nyhetsbolag som The New York Times och The Times OF London men majoriteten har haft begränsad framgång. Newman et al. (2015) rapporterade att i genomsnitt två av tre konsumenter är inte villiga att betala för nyheter oavsett priset samtidigt som betalningsvilligheten sjunker drastiskt vid en ökning av pris. Chyi & Lee (2013) argumenterar för att nyheter har förvandlats till en handelsvara som i många fall anses jämlik oavsett vem som producerat den.

Schulte (2010) säger att många tror att annonser på hemsidor inte längre fungerar och att de är verkningslösa. Författaren menar dock att så inte är fallet. Snarare menar författaren att de olika enheter som idag används ligger till grund för möjligheter inom annonsering på nyhetsbyråers hemsidor. Exempelvis säger Schulte (2010) att Ipaden är precis lika viktig för annonsvärlden som tryckta tidningar en gång var. De annonser som tenderar att fungera bäst är de mer interaktiva annonserna som exempelvis flyger över skärmen eller annonser i form av små spel.

Johnson (2013) menar att den digitala miljön erbjuder möjligheter i form av att

företag kan skapa individualiserade annonser, dock finns svårigheter då vissa kunder finner annonseringen irriterande och erbjuds möjligheten att undvika annonseringen.

Ett av de sätt kunder idag har möjlighet att undvika annonser på är att hoppa över dem, exempelvis ges den möjligheten i korta filmklipp. Vidare fann Johnson (2013) att de teknologier som idag finns för att blockera annonser inte används i den utsträckning de skulle kunna användas. En potentiell anledning till det är att kunder inte beaktar att användande av dessa kan minska annonseringen. På så sätt skulle programvaran även kunna vara till fördel för de som inte använder den typen av program, genom generellt minskad annonsering.