När två mainstreampartier använder de tre strategierna samtidigt kan de två partiernas
strategier balansera ut varandra, men även gemensamt öka eller minska nischpartiets röstantal. De två strategier som förändrades mest hos S och M är de närmande och avvisande
strategierna. När två mainstreampartier använder sig av den närmande strategin samtidigt ökar sakfrågans betydelsefullhet, men nischpartiets ståndpunkt och ägandeskap minskar och
därmed dess röstantal. Om de två mainstreampartierna istället använder sig av den avvisande strategin minskar sakfrågans betydelsefullhet, ståndpunkten och ägandeskapet förblir
detsamma, och nischpartiet förlorar röster.
En kombination av de avvisande och närmande strategierna leder till att frågans
betydelsefullhet förblir neutral eftersom de avvisande och närmande strategierna balanserar ut varandra, men då den avvisande strategin inte påverkar vare sig ägandeskapet eller
ståndpunkten resulterar det i att den närmande strategin tar över gällande de två faktorerna. Nischpartiet förlorar ägandeskap och ståndpunkt, vilket leder till att partiet förlorar röster. I vilken kombination jag än väljer att ställa mainstreampartiernas strategier mot varandra, NÄNÄ, AVAV eller NÄAV, bör resultatet bli detsamma: F! förlorar röster. Även med mina mainstreampartiers strategier ställda mot varandra stämmer PSO-teorin överens med
valresultatet i mitt fall.
För att avsluta analysdelen av min uppsats kommer jag nu besvara mina frågeställningar.
1. Har Socialdemokraterna och Moderaternas strategier förändrats från 2014 till 2018?
Ja. Båda partierna förändrade sina strategier gällande kvinnorättsfrågor från 2014 till 2018. Det parti som förändrades mest var Moderaterna, vilket även vad det mainstreamparti i min analys som stod längst ifrån F! i valet 2014.
2. Stämmer strategiförändringarna in på PSO-teorins förklaring om nischpartiers röstantal?
Ja. Båda partiers valmanifest innehöll fler närmande strategier och färre avvisande och avståndstagande strategier mot F! 2018 än 2014. Enligt PSO-teorin ska detta leda till att nischpartiet förlorar röster, vilket var det som hände med F!. Socialdemokraterna tog det
32
största steget in på F!:s ägandeskap genom att skriva om att de kommer bedriva feministisk politik 2018.
Reflektioner
Det finns ett närmande i Socialdemokraternas och ett i Moderaternas valmanifest från 2018 som jag finner extra intressanta för denna studie. Socialdemokraterna skriver i sitt valmanifest 2018 att de vill ”bedriva en feministisk politik som strävar efter ett jämställt familjeliv,
arbetsliv och samhällsliv” (Socialdemokraterna, 2018 s. 14). De hade likväl kunnat använda
ordet ”jämställd”, men valde ordet ”feministisk”. Att de skriver att de ska driva en feministisk politik, något de inte säger i valmanifestet 2014, säger enligt mig en hel del om att
feminismen och kvinnorättsfrågor har blivit en stor fråga i den politiska diskursen i dagens Sverige. Det är även ett stort kliv från Socialdemokraternas sida in på F!:s ägande av rollen som enskilt feministiskt parti.
Moderaterna tar upp #metoo i sitt valmanifest från 2018, ”Förra årets #metoo-upprop satte
fokus på flickors och kvinnors utsatthet.” (Moderaterna, 2018 s. 37). Trots att partiet aldrig
hävdat att de är feminister visar detta ändå på att kvinnorättsfrågor klättrat upp på deras agenda. Som Meguid skriver i sin bok är mainstreampartiet närmast nischpartiet oftast mest hotat, och det finns därmed större chans att detta mainstreamparti genomför närmande strategier för att minska nischpartiets röstantal och således hotet mot det egna partiets röster (Meguid, 2008 s. 29). Mainstreampartier på andra sidan av höger-vänsterspektrumet är inte lika hotade av nischpartiet, och kan därmed, för egen vinning, använda avståndstagande strategier för att höja sakfrågans betydelsefullhet och förmå väljarna att rösta på nischpartiet istället för det egna partiets motståndarmainstreamparti (Meguid, 2008 s. 29).
Resultatet av denna studie visar dock att Moderaterna, trots att de står längst ifrån F! på höger-vänsterskalan av de två mainstreampartierna, valde att öka sina närmande strategier mot F! istället för att försöka sänka Socialdemokraternas röster med hjälp av den
avståndstagande strategin. Detta finner jag anmärkningsvärt eftersom Moderaterna i detta fall antingen måste känt ett hot från F!, eller så insåg partiet att kvinnorättsfrågor står så högt på Sveriges politiska agenda i dag att de kände ett behov av att närma sig F! för att behaga väljarna. Oavsett vilket av dessa alternativ som stämmer, eller om det finns en annan
bakomliggande tanke från Moderaternas sida, visar detta på att Moderaterna, inför valet 2018, såg kvinnorättsfrågor som betydelsefulla nog för att ge stor plats i sitt valmanifest.
33
Något som jag stötte på under min analys, och som jag var delvis redo för, var det faktum att partierna, speciellt Moderaterna 2014, på flera ställen lyfte en av F!:s sakfrågor, exempelvis att kvinnor tar större ansvar för barn och hem, men de beskrev inte frågan som ett problem som behöver lösas. Detta gjorde att jag stötte på vissa problem i min analys; vad ska räknas som en strategi? Räcker det att mainstreampartiet lyfter kärnfrågan, eller måste det vara ett argument för eller emot nischpartiets ståndpunkt? Jag valde i dessa situationer att se till kontexten meningen befinner sig i. Skriver partiet negativt om en annan kärnfråga i stycket tidigare, fortsätter de texten med en lösning på problemet? Beroende på vilket svar jag fick på denna fråga valde jag att klassa meningen som en strategi eller inte. Var kontexten inte sådan att formuleringen räknades som en strategi valde jag att istället endast markera att partiet tagit upp frågan, utan att ta ställning i den.
Innan jag går vidare i min diskussion vill jag knyta an till studiens två syften, att tillföra kunskap till forskningsområdet nischpartier och sätta PSO-teorin på prov. Har dessa syften uppnåtts? Jag vill hävda att så är fallet.
Denna undersökning har använt PSO-teorin för att undersöka om denna stämmer överens med verkligheten i ett konkret fall. Resultatet visar att PSO-teorin ger en giltig förklaring av varför Feministiskt initiativ förlorade röster från 2014 till 2018 med anledningen av att de förlorade både ägarskap och ståndpunkt i majoriteten av deras kärnfrågor.
Som ett resultat av att PSO-teorin är förenlig med mitt fall har även mer kunskap tillkommit till området nischpartier. Detta är första gången PSO-teorin används för att studera denna typ av nischparti – kvinnorättspartier. Trots att resultatet kan verka antiklimatiskt, inga avvikelser finns mellan PSO-teorins hypoteser och fallet, är detta fortfarande värdefull information för forskningssamfundet. Tidigare forskning har visat på att mainstreampartiet som står närmast nischpartiet oftare tar efter nischpartiet än mainstreampartiet som står längre ifrån på höger- vänsterdimensionen. I mitt fall har det parti som stod längst ifrån nischpartiet förändrats mest, ett resultat som är en intressant motpol mot tidigare forskning.