Vart tog feministerna vägen?
En studie om varför Feministiskt initiativ försvann från den
politiska spelplanen
Where did the feminists go?
A study about why Feminist initiative disappeared from the
political play field
Hedvig Mitsner
Hedvig Mitsner, 961013 Statsvetenskap Kandidatnivå 15 högskolepoäng Malmö universitet, VT 2019 Handledare: Peter Hallberg1
Abstract
The purpose of this study has been to test the PSO-theory in a case, but also to strengthen the knowledge about niche parties. Using Meguid’s PSO-theory and analyzing the changes in the Swedish mainstream parties Socialdemokraterna’s and Moderaterna’s political manifestos from 2014 and 2018, this study has shown that the parties have changed their strategies towards the niche party Feministiskt initiativ. The results of the study has shown that the PSO-theory’s main hypothesis that mainstream party’s strategies affect niche parties vote count in national elections gives a credible explanation to why Feministiskt initiativ lost 85 % of their votes between 2014 and 2018.
Nyckelord
Nischpartier, politiska partiers strategier, PSO-teori, Feministiskt initiativ, Socialdemokraterna, Moderaterna
2
Innehållsförteckning
Abstract --- 1
Inledning --- 3
Syfte och frågeställningar --- 3
Forskningsområde och relevans --- 4
Disposition --- 5
Bakgrund --- 5
Feministiskt initiativ --- 6
Nischpartier --- 6
Politiska partiers strategier --- 7
Tidigare forskning --- 9
Feministiskt initiativ --- 9
Nischpartier --- 9
Metod och material --- 12
Teorival --- 13 Urval --- 14 Material --- 16 Metod --- 17 Kärnfrågor --- 17 Problemdiskussion --- 19 Teori --- 21
Ett mainstreamparti och ett nischparti --- 21
Två eller fler mainstreampartier och ett nischparti --- 23
Samma strategi från båda mainstreampartierna --- 23
Olika strategier från mainstreampartierna --- 24
Resultat --- 25
Förändringen hos Socialdemokraterna från 2014 till 2018 --- 26
Förändringen hos Moderaterna från 2014 till 2018 --- 27
Jämförelse --- 28 Analys --- 29 Reflektioner --- 32 Slutsats --- 35 Framtida forskning --- 36 Referenslista --- 37 Tryckta referenser --- 37 Elektroniska referenser --- 39 Elektroniska tidningsartiklar --- 39 Valmanifest --- 40 Offentliga källor --- 40
3
Inledning
De politiska spelplanerna inom Västeuropa har förändrats de senaste 30 åren (Meyer & Wanger, 2017 s. 98), då de första nischpartierna tog plats i den politiska sfären (Bale et al, 2010 s. 410). Forskare har gått från att diskutera politiska partiers möjligheter att förflytta sig på en endimensionell skala från höger till vänster (Mavrogordatos, 1987 s. 334), till att flera dimensioner koexisterar (Hooghe et al, 2002 s. 976). Mycket på grund av att nischpartier runt om i Västeuropa gått emot den klassiska höge-vänsterdimensionen och förmått
mainstreampartierna att fokusera på frågor som inte helt naturligt går att placera på denna dimension (Meguid, 2008, s. 3f). Sverige har idag, 2019, två nischpartier i riksdagen, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna (Valmyndigheten, 2018). Denna studie kommer fokusera på ett annat svenskt nischparti: Feministiskt initiativ. Syftet är dels att tillföra vetenskap till forskningsområdet nischpartier, dels att sätta PSO-teorin på prov.
Feministiskt initiativ nådde nästan riksdagen i valet 2014 med 3,12 % av svenska folkets röster (Valmyndigheten, 2014a). Jämställdhetens plats i den svenska politiska diskursen har sedan valet 2014 inte minskat, snarare tvärt om (Cowell-Meyers 2017 s. 490). Med #metoo-uppropen under hösten 2017 kan tyckas att partiet borde fått ännu ett uppsving, eller till och med nått riksdagen i valet 2018. Trots det fick Feministiskt initiativ bara 0,46 % av rösterna i valet 2018 (Valmyndigheten, 2018). Det som inspirerade denna studie är fallet från 3,12 % till 0,46 % mellan 2014 och 2018. Vad hände med feministiskt initiativ; varför försvann dem?
Syfte och frågeställningar
Jag kommer i denna studie använda Meguids PSO-teori som beskriver hur mainstreampartier kan använda sig av olika strategier för att påverka hur många röster ett nischparti får i ett nationellt politiskt val. Hypotesen jag utgår ifrån är att mainstreampartiernas förändrade
strategier orsakade F!:s minskade röstantal i valet 2018. De mainstreampartier jag valt för
min studie är Socialdemokraterna och Moderaterna.
Studien har två syften. Det första är att tillföra kunskap till forskningsområdet nischpartier, det andra är att testa Meguids PSO-teori. Motiven för att jag valt att studera Feministiskt initiativ är för att fylla den glappa i forskningen som gäller kvinnorättsnischpartier. Mycket forskning har skett kring nischpartigrupperna radikala högerpartier och miljöpartier, men väldigt lite forskning finns om kvinnorättspartier. Jag kommer med denna studie tillföra ny kunskap om hur interaktionen mellan nischpartier och mainstreampartier ser ut genom att undersöka en nischpartigrupp som inte studerats på detta vis förut.
4
För att uppnå mina syften och förhoppningsvis bekräfta min hypotes kommer jag analysera Socialdemokraternas och Moderaternas valmanifest från 2014 och 2018 utifrån Meguids PSO-teori och dess tre strategier närmande, avståndstagande och avvisande (Meguid, 2005 s. 348f).
Frågeställningarna jag utgått ifrån är:
1. Har Socialdemokraternas och Moderaternas strategier förändrats från 2014 till 2018? 2. Överensstämmer strategiförändringarna med PSO-teorins förklaring om nischpartiers
valframgångar?
För att svara på mina frågeställningar kommer jag utföra en kvalitativ textanalys och kodning av Socialdemokraternas och Moderaternas valmanifest från 214 och 2018 för att se om de förändrat sina strategier gentemot nischpartiet Feministiskt initiativ. Sedan kommer jag jämföra resultatet från min analys med de hypoteser som beskrivs i PSO-teorin och undersöka huruvida resultatet av valmanifestanalyserna stämmer överens med vad PSO-teorin säger om mainstreampartiers påverkan på nischpartiers röstantal.
Skulle det visa sig att PSO-teorins beskrivning av mainstreampartiers strategier inte passar in på Socialdemokraternas och Moderaternas eventuella strategiska förändring mot Feministiskt initiativ mellan 2014 och 2018 kommer denna studie ändå fylla ett tomrum i forskningen. Meguid undersöker miljöpartier, RHP-partier och etnoterritoriella partier i sin bok Party
Competition Between Unequals (Meguid, 2008 s. 4). Eftersom denna uppsats handlar om en
annan nischpartityp, kvinnorättspartier, skulle resultatet av studien, om PSO-teorin inte stämmer in på mitt fall, visa på att mainstreampartier behandlar olika nischpartityper olika. I sådana fall hade även fler dörrar för framtida forskning om nischpartier öppnats.
Forskningsområde och relevans
Den svenska politiken har sedan 2006 destabiliserats, och partisan de-alignment hos väljarna ökar (Holmberg & Oscarsson, 2013 s. 163ff). Sverigedemokraterna har fortsatt att få ökat röstantal, och för att stänga dem ute från makten genomförde Socialdemokraterna,
Miljöpartiet, Liberalerna, Centerpartiet Moderaterna och Kristdemokraterna Decemberöverenskommelsen 2014 (Naselius, 2015). Det hindrade dock inte
Sverigedemokraternas framgång, och i valet 2018 ökade Sverigedemokraternas röstantal ytterligare.
5
Den rödgröna regeringen ingick i Januariavtalet tillsammans med Centerpartiet och
Liberalerna för att kunna behålla den rödgröna regeringen och hindra att SD får ett ännu större inflytande i riksdagen. I samband med detta har Alliansen luckrats upp (TT, 2019). 2014 var ett nytt parti, Feministiskt initiativ, på väg att få en plats i riksdagen, men de nådde inte hela vägen fram till fyra-procentspärren (Valmyndigheten, 2014a). Hade de fått över fyra procent av svenska folkets röster hade Sverige haft tre olika nischpartityper representerade i
riksdagen.
Som jag beskrivit sker stora förändringar på den svenska politiska spelplanen. Det blir med andra ord svårare för forskarvärlden att förutspå förändringar i Sveriges politiska landskap, och nya händelser kräver mer forskning för att vi ska förstå vår omvärld. Av denna anledning är forskning om politiska partiers strategier och bemötande av varandra i högsta grad
fortfarande relevant.
Denna studie har två syften, för det första att tillföra mer kunskap till forskningsområdet nischparter, för det andra att pröva PSO-teorins hypoteser med ett fall. Studien kommer även tillföra kunskap om Sveriges politiska spelplan, och fylla upp en plats i den lilla mängd forskning om kvinnorättspartier som utförts i Västeuropa fram tills idag.
Disposition
Uppsatsen är uppdelad i sex delar. I den första delen presenteras bakgrunden till denna studie. Andra delen består av en presentation av tidigare forskning relevant till ämnet. Tredje delen innehåller metod och material där jag kommer presentera och försvara de val jag beslutat under studiens gång. Fjärde delen är en beskrivning av den teori jag kommer använda mig av. Femte delen presenterar resultaten av min studie, och den sista delen består av en analys av mitt resultat, mina slutgiltiga tankar, och en presentation av framtida forskningsfrågor inom ämnet.
Bakgrund
I denna del kommer jag presentera partiet som står i fokus i denna uppsats - feministiskt initiativ - vad de står för, strävar efter och deras valresultat sedan partiet grundades. Efter det följer en presentation av begreppet nischpartier, hur jag använder mig av det och varför begreppet är applicerbart på feministiskt initiativ. Därefter kommer jag beskriva utvecklingen inom forskningen av politiska partiers strategier under de senaste 60 åren.
6
Feministiskt initiativ
Feministiskt initiativ (F!) är ett svenskt politiskt parti som grundades 2005 (Feministiskt initiativ, 2009a). De beskriver sig själva som att de står utanför den klassiska politiska höger-vänsterskalan (Feministiskt initiativ, 2019a), men placeras av flera forskare på vänsterkanten av skalan (Blombäck & de Fine Licht, 2016 s. 2f). Till en början var partiet känt för att endast fokusera på jämställdhet mellan könen, men idag har partiet dessutom inkluderat antirasism, global rättvisa och ekologisk hållbarhet i sin politiska plattform (Feministiskt initiativ, 2019b).
F! beskriver sig själva som ett feministiskt, och antirasistiskt parti med ett intersektionellt perspektiv som kämpar mot ”hierarkiska, rasistiska och patriarkala maktstrukturer” (Feministiskt initiativ, 2019b).
Sedan partiet grundades 2005 har F! ställt upp i fyra riksdagsval och två EU-val. Deras riksdagsvalresultat har skiftat från 0,4 % till 3,12 %. I EU-valet 2014 vann partiet 5,49 % av svenska folkets röster, och fick därmed ett mandat i EU-parlamentet. Högst antal röster vann partiet 2014, för att sedan falla tillbaka till att ligga under en procent (Valmyndigheten 2006; 2010; 2014a; 2014b; 2018).
2006 2010 2014 2018
0,67 % 0,40 % 3,12 % 0,46 %
Tabell 1: F!:s riksdagsvalresultat 2006–2018.
Nischpartier
Meguid skriver i sin bok Party competition between unequals om tre faktorer som definierar ett nischparti. Den första faktorn är att partiet driver en sakfråga. Trots att nischpartiers partiprogram ofta innehåller fler punkter än endast kärnfrågan de driver återfinns ständigt partiets fokus på just sakfrågan, vilken är central i alla frågor för partiet (Meguid, 2008 s. 3f) För miljöpartier är det miljön som är sakfrågan, och för radikala högerpartier är det
konservativa familjekonstellationer och minskad invandring som genomsyrar partiernas alla frågor. De två andra faktorerna är partiets avsaknad av det traditionella, politiska klassfokuset
med ekonomisk fördelning, och partiets självutnämnda positionering utanför höger-vänsterskalan (Meguid 2008 s. 4).
Utifrån dessa tre faktorer framgår det att F! är ett nischparti. Som jag presenterade ovan beskriver de sig själva som ett parti som står utanför det klassiska höger-vänsterspektrumet.
7
De kämpar mot vad de anser är negativa strukturer i samhället (Feministiskt initiativ, 2019b), men inte utifrån ett klassiskt socio-ekonomiskt klassperspektiv. Sist men inte minst driver de i huvudsak en sakfråga som genomsyrar hela deras politik, nämligen kvinnorättsfrågor.
Politiska partiers strategier
Placering på höger-vänsterspektrumet
Downs bok från 1957, An economic theory of democracy, beskrivs av många som ett nytänkande verk som har blivit en grundpelare i forskning om politiska partiers beteenden (Meguid, 2008; van Spanje, 2010; Schumacher & van Kersbergen, 2016; Abou-Chaid 2014 m.fl.) och som fortfarande används än idag i forskning om politiska partiers strategiska utspel (Magni-Berton & Panel 2017 s. 783). I boken presenterar Downs sin teori om den spatiala modellen och vilka strategier politiska partier kan använda sig av utifrån teorin.
Den spatiala modellen är vad som idag ofta kallas det politiska höger-vänsterspektrumet (alt. höger-vänsterdimensionen); att partier kan placeras på ett endimensionellt spektrum med höger och vänster som ytterligheter (Mavrogordatos 1987 s. 334). Den vänstra ytterligheten är maximal statlig kontroll, och den högra ytterligheten är minimal statlig kontroll (Stokes, 1963 s. 368). En anledning till att teorin fick ett sådant uppsving är att den, förutom att ge forskare en plattform att utgå ifrån inom forskning om parti- och väljarbeteenden, även är enkel för människor att visualisera och därmed blivit en återkommande utgångspunkt för
undersökningar och enkäter av väljarbeteenden (Mavrogordatos 1987 s. 335).
Utifrån den spatiala modellen finns två strategier partier kan använda sig av för att öka sitt röstantal: ändra sina policys, och därmed förflytta sig på höger-vänsterspektrumet, eller försöka ändra röstarnas åsikter (Hindmoor, 2005 s. 402).
Fokus på frågor utanför höger-vänsterspektrumet
Stokes kritiserar Downs spatiala modell i sin artikel Spatial models of party competition och beskriver hur politiska frågors betydelsefullhet för väljarkåren i ett val påverkar valresultatet i mycket stor utsträckning. Han exemplifierar detta genom att hänvisa till flertalet presidentval i USA där frågor som inte handlar om statlig kontroll har varit avgörande för valresultatet (Stokes 1963 s. 371; Mavrogordatos, 1987 s. 334).
Enligt Stokes finns, förutom frågor som handlar om det klassiska socioekonomiska höger-vänsterspektrumet, två andra typer av frågor som kan avgöra ett val; positionsfrågor (eng. position-issues) och bildningsfrågor (eng. valence-issues). När olika partier håller med
8
varandra om att något är ett problem som måste lösas och skillnaden ligger i hur problemet ska lösas handlar det om en positionsfråga (Stokes, 1963 s. 373). Ett exempel i den svenska kontexten är att riksdagspartierna är överens om att vårdköerna behöver förkortas i Sverige, men har olika policyförslag för att korta vårdköerna.
Bindningsfrågor är sådana politiska frågor där det finns tydliga kopplingar till partiernas olika ståndpunkter, och partiernas ståndpunkter hamnar i fokus istället för lösningen av problemet (Stokes, 1963 s. 373). Ett exempel från de svenska politiska partierna är
Sverigedemokraternas bindning till invandringsfrågan, partiets ståndpunkt i frågan är vad som ofta hamnar i fokus. Partierna kan lyfta fram position- och bindningsfrågor i den politiska debatten för att påverka sitt eget och dess motståndares röstantal. Ett exempel Stokes tar upp i sin artikel är Republikanernas strategi i presidentvalet 1952:
"As the Republicans looked over the prospective issues for 1952, their problem was not whether to come out for or against Communist subversion or prosperity or corruption in Washington. It was rather to put together a collection of issues of real or potential public concern whose positive and negative valences would aid the Republicans and embarrass the
Democrats.” (Stokes, 1963:374)
De politiska partierna kan välja att i valkampanjen lyfta fram frågor som rör Downs spatiala modell, frågor med en stark koppling till höger-vänsterdimensionen i fokus, men även frågor som inte går att placera på höger-vänsterskalan utan framhäver partiernas ståndpunkter och problemlösningsförslag (Stokes, 1963 s. 376).
Nya politiska dimensioner
Den spatiala modellen har på senare år även utmanats av införandet av en ny axel i det politiska spektrumet. Många forskare pratar om att en ny dimension införts, bland annat som resultat av nischpartiernas inträdande på den politiska spelplanen (Hooghe et al, 2002 s. 976), och deras positionering utanför höger-vänsterdimensionen (Meguid, 2008 s. 4). Det finns många olika förslag från flera olika forskare på vilka ytterligheter som ska finnas
representerade på den nya dimensionen, så som materialist/postmaterialist, ny politik/gammal politik eller grön/traditionell (Hooghe et at, 2002 s. 976).
En skala som har använts flitigt inom forskningen i Europa och Sverige är GAL-TAN-dimensionen (Hooghe et al, 2002 s. 976;CHES, 2017). Ytterligheterna i GAL-TAN-skalan består av grön/alternativ/libertarian (GAL) och traditionell/auktoritär/nationalism (TAN)
9
(Hooghe et al, 2002 s. 976). Under SVT:s partiledarutfrågningar inför valet 2018 fick partiledarna placera sina respektive partier på ett politiskt spektrum med två axlar, den ena axeln Downs höger-vänsterdimension, och den andra GAL-TAN-dimensionen (Berglund, 2018).
Tidigare forskning
I denna del av studien kommer jag presentera tidigare forskning, relevant till syftet av min studie. Jag kommer börja med att kort presentera de tre tidigare studier om F! jag hittat. Efter det följer en presentation av tidigare forskning om nischpartier, och problematik kring att studera dessa.
Feministiskt initiativ
Studierna av F! är få till antalet. Blombäck & de Fine Licht använde partiet som fall i sin studie om varför personer väljer att rösta på olika partier i nationella val och EU-val, eftersom F! fick fler röster i EU-parlamentsvalet 2014 än de fick i föregående val, riksdagsvalet 2010, men även nästkommande val, riksdagsvalet 2014 (Blombäck & de Fine Licht, 2016 s. 61). Filimonov & Svensson har studerat F!:s valmanifest från 2014 för att svara på frågan hur F! kombinerar feminism, antirasism och intersektionalitet för att maximera inkluderingen av utsatta grupper i de politiska frågor de driver (Filimonov & Svensson, 2016 s. 64). Cowell-Meyers utförde år 2017 en studie om huruvida F! har påverkat de övriga
riksdagspartiernas politiska agendor. Resultatet hon kom fram till är att det finns ett samband mellan F!:s framgångar, speciellt efter EU-valet 2014, och övriga riksdagspartiers ökade bruk av ord relaterade till F!:s sakfråga, jämställdhet mellan könen, i respektive partis valmanifest (Cowell-Meyers, 2017 s. 486). Studiens metodik var textanalys av valmanifest från
Feministiskt initiativ och riksdagspartierna (med undantag av Sverigedemokraterna) (Cowell-Meyers, 2017 s. 484).
Nischpartier
Nischpartier klev in på den politiska spelplanen i Västeuropa under 1970-talet, och är ett vanligt förekommande fenomen i Västeuropa idag (Bale et al, 2010 s. 410). Nischpartier har haft regeringspositioner runt om i Västeuropa, exempelvis Nederländerna och Danmark. (Meyer & Wanger, 2017 s. 85). Ett nischparti skiljer sig från vad som kallas
10
att de positionerar sig utanför den klassiska höger-vänsterskalan, och att de ta upp sakfrågor som är svårplacerade i den klassiska socio-ekonomiska diskursen (Meguid, 2008 s. 3f). Enligt forskare finns fler skillnader mellan mainstreampartier och nischpartier, förutom på vilken sorts frågor de fokuserar på och hur de positionerar sig på den politiska spelplanen. Mainstreampartier i Västeuropa tenderar att förändra sina ideologiska orientering i olika politiska frågor efter den allmänhetens opinion (Adams et al, 2006 s. 513). Enligt vissa forskare följer nischpartier inte opinion-strömmar på samma sätt som mainstreampartier och de har inte samma möjligheter som mainstreampartier att förändra sina ståndpunkter. Om ett nischparti skulle försöka moderera sina ståndpunkter på samma sätt som mainstreampartierna ibland gör riskerar det att förlora röster. Nischpartiers förlust av röster efter en förändring av sina ståndpunkter kallar Adams et al för kostsam policymoderation (eng. costly policy moderation) (Adams et al, 2006 s. 513f).
Wessel Tromborgs studie om nischpartier säger dock något annat. Han undersökte RHP-partier och miljöRHP-partier i Västeuropa och kom fram till att nischRHP-partier kan ändra och
genomför ändringar av sina ståndpunkter för att ställa sig närmare mainstreampartier som står nära dem på Downs höger-vänsterdimension, och därmed förhoppningsvis vinna väljare från det närstående mainstreampartiet (Wessel Tromborg, 2015 s. 199). Denna strategi för
nischpartier är starkt kopplad till Downs höger-vänsterdimension, och kräver att
nischpartierna placeras ut på dimensionen. Det finns även skillnader mellan mainstreampartier och nischpartier när det kommer till valresultat på nationell- och EU-parlamentnivå. Generellt får nischpartier fler röster i EU-parlamentsvalet än det inhemska valet (Hong, 2015 s. 514; Blombäck & de fine Licht, 2016 s. 61).
Meguid utgår ifrån tre typer av nischpartier i sin bok Party competition between unequals; radikala högerpartier (RHP), miljöpartier och etnoterritoriella partier, men nämner flertalet andra, exempelvis kvinnorättspartier och fredspartier (Meguid, 2008 s. 4). Andra
nischpartityper som dyker upp i litteraturen är piratpartier (Blings, 2017 s. 1) och radikala vänsterpartier (van der Wardt, 2015 s. 95). Antalet studier kring de olika nischpartityperna varierar kraftigt, och de flesta studier som utförts fokuserar på RHP-partier och miljöpartier. Väldigt lite forskning gjorts om ex. kvinnorättspartier (Cowell-Meyers 2017: 81f).
När nischpartierna är unga vinner de på att vara extrema i sina ståndpunkter, men efterhand, när de haft en plats i landets beslutande församling under en tid, vinner nischpartier enligt Zons på att bredda sina partiprogram och inkludera fler frågor (Zons, 2016 s. 1205).
11
Anledningen är, enligt Zons, att väljarna kräver mer och fler problemlösningar från
nischpartierna när dessa partier blivit etablerade på den politiska spelplanen (Zons, 2016 s. 1224). I den svenska kontexten skulle detta kunna exemplifieras med Miljöpartiet (MP). MP var i sina unga dagar fokuserade på att nästan uteslutande vara en röst mot kärnkraften i Sverige (Nilsson, 2010), men har i dag, efter många års erfarenhet som ett riksdagsparti, breddat sig. I valet 2014 var en av deras huvudfrågor skolan i Sverige (Dawod, 2014). Adams, Ezrow & Leiter har studerat skillnaden på mainstream- och nischpartiers väljare och deras beteenden. Enligt dem är nischpartiers väljarbasar känsligare än mainstreampartiers väljarbasar när det kommer till policyförslagsändringar som kan tolkas som svängningar på höger-vänsterskalan (Adams, Ezrow & Leiter, 2012 s. 1273). Dessutom är nischpartiers väljare oftast mer politiskt engagerade än mainstreampartiers väljare i dag (Adams, Ezrow & Leiter, 2012 s. 1274). Här kan Blings ha en förklaring, med sin studie om hur nischpartier ofta går hand i hand med sociala rörelser (Blings, 2017 s. 4). Han studerade miljö- och
piratpartierna i Sverige och Tyskland för att belysa den starka kopplingen mellan nischpartiet och sociala rörelser i länderna. Hans studie visade på att nischpartier kan försvinna från den politiska spelplanen om de sociala rörelserna minskar eller helt slutar med sin aktivism (Blings, 2017 s. 16).
När det gäller studier om nischpartier finns en stadig trend i vilket material forskarna använder sig av. The Manifesto Projects statistikdatabas Manifesto Research on Political
Representation (MARPOR) (f.d. Comparative Manifesto Database, CMP) är onekligen den
materialkälla som majoriteten av studierna utgått ifrån (Abou-Chadi 2014; Han 2015; Meyer & Wanger, 2017; Schuhmacher & van Kersbergen, 2016; Zons, 2016; Meguid, 2005).
MARPOR är en statistikdatabas i vilken flertalet politiska partiers valmanifest har analyserats och omvandlats till variabler. Variablerna beskriver vart partierna står i olika politiska frågor, och oftast placeras partierna ut på en skala med ytterligheterna ”mycket för” och ”mycket emot”. Valmanifesten kodas av personer inom det statsvetenskapliga forskarsamfundet och sammanställs sedan i MARPOR. Statistiken sträcker sig tillbaka till 1945 och finns tillgänglig online för forskare som är intresserade av skiftningar i politiska partiers ståndpunkter (The Manifesto Project, 2019).
Det finns dock ett par problem med att använda MARPOR som material i en studie. För det första sker analysen och kodningen oftast endast en gång av en person – det finns med andra ord en risk för att validiteten och reliabiliteten rubbas, eller att felaktigheter går under radarn på grund av brist på efterkontroll. Det är heller inte ovanligt att det är studenter som kodar
12
valmanifesten, och deras kunskapsnivåer om hur partierna bör placeras ut på skalorna kan ifrågasättas. (Volkens, 2007 s. 115). För det andra kodas valmanifesten utifrån ett bestämt antal kategorier uppdelade i olika policyområden. Exempel på variabler som finns med i MARPOR är ”miljöskydd (501)” och ” traditionell moral (603)” (Meguid, 2008 s. 49). Om en forskare vill undersöka politiska partiers ståndpunkt i en fråga som inte finns representerad i en av MARPORS kategorier blir statistikdatabasen således oanvändbar – något jag själv råkade ut för (mer om det i metodavsnittet).
Majoriteten av studier om nischpartier i dag undersöker RHP-partier. Samtliga studier visar att mainstreampartierna anpassar sig efter dessa nischpartiers politik (Abou-Chadi, 2014; Han, 2015; Schumacher & van Kersbergen, 2016 m.fl.). Vilken av RHP-partiernas kärnfråga som står i fokus varierar. Han (2015 s. 571) studerar mainstreampartiernas anpassning efter RHP-partier på ett generellt plan. Schumacher & van Kersbergen undersökte välfärdschauvinism (2016 s. 300), och van Spanje antiimmigration (2010, s. 563).
Det finns däremot skillnader i de olika studierna om vilka mainstreampartier som förflyttar sin ståndpunkt först. Abou-Chaid och van Spanje är överens om att mainstreampartier på båda sidor av det klassiska höger-vänsterspektrumet anpassar sin diskurs efter RHP-partier (Abou-Chaid, 2014:427; van Spanje, 2010 s. 563), medan Han och Schuhmacher & van Kersbergen menar att partier på vänsterkanten endast förändrar sig efter RHP-partier när deras eget valresultat står på spel (Han, 2015 s. 571; Schuhmacher & van Kersbergen, 2016 s. 309). Van der Wardt genomförde en studie 2015 där han visade att det är mainstreampartiets position – antingen som regeringsparti eller oppositionsparti, som påverkar huruvida mainstreampartiet förändrar sin diskurs efter nischpartiet i fråga (van der Wardt, 2015 s. 93). Oppositionspartier är ofta snabbare med att justera sina ståndpunkter efter nischpartiet i en fråga då de har mindre att förlora än partierna i regeringsposition. Dessa tenderar i sin tur att förflytta sig på den politiska spelplanen först när oppositionspartierna reagerat på nischpartierna.
Regeringspartierna reagerar således på oppositionspartierna och inte på nischpartiet (van der Wardt, 2015 s. 94).
Metod och material
Eftersom studiens ena syfte är att pröva Meguids PSO-teori kommer jag följa metodprocessen i hennes bok Party competition between unequals i så stor utsträckning som möjligt. Att helt kopiera hennes tillvägagångsätt är dock omöjligt, eftersom hon fokuserar på RHP- och
13
miljöpartier, och partiet som står i fokus i denna uppsats är ett kvinnorättsparti. Mitt val av nischparti gör att jag inte kan använda mig av samma materialkälla som hon, MARPOR. Jag kommer i detta avsnitt beskriva och motivera de beslut jag fattat under studiens gång. Avsnittet börjar med en motivering av mitt teorival, PSO-teorin. Därefter följer en
presentation om partierna i fokus, F!, S och M, vilket material som bearbetats, valmanifest, och vilken metod jag använt i bearbetningen av materialet, kvalitativ textanalys. Avsnittet avslutas sedan med en metoddiskussion om problem som jag har behövt ta ställning till, samt validitet och reliabilitet.
Teorival
Inspirationen för att välja PSO-teorin kommer från Kiiskinen & Saveljeffs doktorsavhandling
Att dansa i otakt med väljarna, i vilken de använde Meguids PSO-teori för att undersöka hur
de svenska riksdagspartierna Socialdemokraterna och Moderaterna strategiskt bemött RHP-partiet Sverigedemokraterna under åren 2006 till 2009(Kiiskinen & Savelljeffs 2010 s. 16). Avhandlingens teorival fångade mitt intresse eftersom flertalet av de svenska
riksdagspartierna sedan 2014 gjort utspel om feminism, från liberalernas valslogan 2014 ”feminism utan socialism” (Liberalerna, 2014),till kristdemokraternas kritik av
”genusflum”(Phelan, 2018). Det finns med andra ord empiriskt underlag för att flertalet mainstreampartier i Sverige på olika sätt har reagerat mot F!, men ingen studie har än undersökt hur dessa politiska utspel har gått till.
I artikeln The Contagion Effects of the Feminist Initiative in Sweden presenterar Cowell-Meyers ett resultat som visar på att de övriga riksdagspartierna ökade antalet ord kopplade till kvinnor, kön, jämställdhet och kvinnofrågor (Cowell-Meyers urval för att representera F!:s kärnfrågor) i sina valmanifest från 2006 till 2014 för att möta F! (Cowell-Meyers, 2017 s. 490). Det har således bekräftats att mainstreampartierna har reagerat mot F!, men inte hur. Det skulle kunna argumenteras för att min studie är överflödig då Cowell-Meyers forskning redan bevisat att en reaktion från mainstreampartierna mot F! har skett. Vad som dock skiljer min studie från Cowell-Meyers är att jag inte är ute efter att undersöka hur många ord som partierna brukar i sina valmanifest. Det denna uppsatsen är ämnad att undersöka är vilka strategier partierna använt för att aktivt försöka påverka F!:s valresultat. Att partierna ökat frekvensen av hur många gånger de skriver ordet ”kön” ger inga indikationer på om partierna är för eller emot F!:s kärnfrågor. Dessutom är analystidsspannet i Cowell-Meyers studie åren 1991 till 2014. Riksdagsvalet 2018 är med andra ord inte inkluderat i hennes undersökning.
14
Valmanifesten från 2018 existerade inte då hon utförde sin undersökning och dessa är således ännu är ostuderade, vilket ytterligare särskiljer min studie.
En annan forskare som styrker mitt teorival är van der Wardt. Han beskriver Meguids bok om PSO-teorin som följande när han diskuterar studier av nischpartier: "Against the backdrop of
Meguid’s (2008) theory of strategic choice, the most essential work in this area […]" (van der
Wadrt, 2015 s. 115). Meguids bok om PSO-teorin är med andra ord högt rankad inom forskningen av nischpartiers och mainstreampartiers interaktioner.
Trots att det inte tidigare utförts en studie om ett kvinnorättsparti och mainstreampartier är detta inte opassande. Meguid beskriver kvinnorättspartier som nischpartier i sin bok (Meguid 2008 s. 4) och det ligger därmed inte utanför teorins användningsområde att studera dem. En anledning till att det inte gjorts innan beror på att det för det första finns så pass få
kvinnorättspartier som varit lika nära F! att nå beslutande församlingar på nationell nivå i Västeuropa (Cowell-Meyers, 2017 s. 481f). För det andra är majoriteten av studierna där PSO-teorin applicerats är kvantitativa, och som resultat av att kvinnorättspartier i samma position som F! är mycket ovanliga gör att studiemöjligheterna av F! på det sett som
nischpartier tidigare studerats inte existerat. Detta är dock en kvalitativ studie med fokus på ett fall – Feministiskt initiativ. Tidigare studier med PSO-teorin med ett kvalitativt
tillvägagångsätt har genomförts (Kiiskinen & Saveljeff, 2010, s. 16). Det är således ett rättfärdigat teorival för min studie.
Urval
Feministisk initiativ
Jag har valt F! som mitt nischparti eftersom det är ett unikt fall i svensk valhistoria, och därmed en unik chans att pröva Meguids teori. I svensk politisk historia finns bara ett annat parti, Ny Demokrati, som fått liknande resultat som F!. Ny Demokrati (NyD) leddes av Bert Karlsson och Ian Wachtmeister. Partiet lyckades få 6,7 % röster i valet 1991, och vann därmed en vågmästarroll i riksdagen (Berling-Agståhl et al, 1993 s. 113). Valet efter, 1994, lämnade partiet riksdagen med endast 1,2 % av rösterna (Statistiska centralbyrån, 1995 s. 6) och har sedan dess inte varit i närheten av att nå riksdagen igen. Partiet gick i konkurs 2000 (Hagberg, 2000).
Anledningen till att jag valt att endast studera F! och inte genomföra en komparativ studie mellan F! och NyD beror delvis på tidsrymden mellan partiernas framgång – att det gått så många år sedan NyD var aktuella och den politiska diskursen förändras över tid, men det
15
beror även på mängden studier som genomförts på andra RHP-partier, som NyD tillhör (Abou-Chadi, 2014; Schumacher & van Kersbergen, 2016; Van Spanje, 2010; Han, 2015; van der Wardt, 2015; Meyer & Wanger, 2017 m.fl.). En annan faktor som bidrar till att jag valt att fokusera på endast ett nischparti är att F! tillhör gruppen kvinnorättsnischpartier, en
nischpartigrupp det inte forskats mycket om gällande deras relationer till mainstreampartier (Cowell-Meyers, 2017 s. 481f).
Socialdemokraterna och Moderaterna
Mainstreampartierna jag har valt ut för min analys är Socialdemokraterna (S) och Moderaterna (M). Dessa partier är, om man följer Meguids bok, de bästa valen av mainstreampartier för en studie med PSO-teorin.
I sin bok undersöker Meguid mainstreampartiers strategier i 17 europeiska länder. Hon har valt ut två mainstreampartier från varje land hon studerar (Meguid, 2008 s. 47). Partivalen grundar hon på att mainstreampartierna uppfyller tre kriterier. Det första kriteriet är att partierna befinner sig center-vänster och center-höger på Downs politiska spektrum. Det andra kriteriet är att partierna har stora väljarbasar och ses som dominanta partier i de
nationella valen. Det tredje kriteriet är att partierna har erfarenhet av att styra landet i vilket de existerar (Meguid, 2008 s. 46).
S och M uppfyller dessa tre kriterier. För det första befinner partierna sig på var sin sida av mitten av Downs politiska spektrum (Meguid, 2008 s. 47), för det andra är S och M de största partierna i Sverige (Valmyndigheten, 2018), och för det tredje har båda partierna haft
regeringspositioner (Riksdagen 2006; Regeringen 1996).
Anledningen till att jag inte valt att analysera alla riksdagspartiers valmanifest beror i fösta hand på tidsaspekten. Jag valde att rikta in mig på de största partierna och försöka göra en mer djupgående analys av dessa, istället för att ytligt undersöka samtliga åtta riksdagspartiers valmanifest. Tidsmässigt såg jag inte att det fanns möjlighet att göra en djupare analys av samtliga partiers valmanifest.
Dessutom hade även en annan problematik uppstått; vi har två andra nischpartier i riksdagen i dag. Sverigedemokraterna är ett RHP-nischparti. Miljöpartiet är enligt Meguids definition ett nischparti, trots att partier har erfarenhet av att sitta i regeringen. Hade jag valt att inkludera dem i analysen hade jag helt gått ifrån Meguids teori eftersom det är mainstreampartiers strategiförändringar som PSO-teorin utgår ifrån, inte hur nischpartier strategiskt beter sig mot varandra.
16
Material
Materialet jag kommer arbeta med i denna studie består av Socialdemokraternas och
Moderaternas valmanifest från 2014 och 2018. Anledningen till att jag inte gått längre tillbaka i tiden än till 2014 beror på att det är just valet 2014 som var den kritiska punkten för F!. Detta är valet då de lyckades som bäst, och det är därmed även efter detta val som mina mainstreampartier bör reagerat och börjat använda strategier mot nischpartiet.
Enligt Volkens är valmanifest en av de bästa källorna att hitta partiernas ståndpunkter i olika sakfrågor: "not all policy areas are mentioned in all of the programs […] on the positive side,
these traits point to party competition and to intra-party conflicts" (Volkens, 2007 s. 109ff).
Valmanifest är ofta kortare texter än till exempel partiers politiska plattformar. Med andra ord kan inte partiets samtliga politiska ståndpunkter få plats i valmanifesten. Dessa dokument ger därför goda indikationer på vilka politiska problem partierna ser om extra viktiga frågor att lyfta fram inför ett val.
Meguid använde sig av organisationen The Manifesto Projects statistikdatabas MARPOR, i vilken organisationen har kodat valmanifest från ett stort antal politiska partier och sedan omvandlat innehållet till en kvantitativ empiri (Meguid, 2008 s. 47). Jag kommer dock inte kunna använda mig av MARPOR i denna studie eftersom valmanifesten i MARPOR är kodade utifrån variabler baserade på den klassiska höger-vänsterdimensionen. Variabler som är relevanta för ett kvinnorättsnischparti som F! finns således inte att tillgå i
statistikdatabasen, eftersom partiets kärnfrågor ligger utanför höger-vänsterdimensionen. Den enda variabel som finns i MARPOR som är relevant för en studie av min nischpartityp är variabeln ”equality (503)” (The Manifesto Project, 2018 s. 17).
Kiiskinen och Saveljeff använde i första hand intervjuer med partirepresentanter från S och M som material i sin avhandling där de tillämpade PSO-teorin. Materialet från dessa intervjuer är vad de analyserade i sin avhandling (Kiiskinen &Saveljeff, 2010 s. 70). Jag har valt att inte göra detsamma, utföra intervjuer, eftersom jag vill utforma min metod till att vara så lik Meguids som möjligt. Jag har tillgång till valmanifesten från 2018, vilket Kiiskinen och Saveljeff inte hade för sin studie. De skriver i sin avhandling att de hade använt sig av
valmanifest ifall de hade haft möjlighet till det (Kiiskinen &Saveljeff, 2010 s. 23). Genom att vända mig direkt till valmanifesten kan jag se vilka frågor som S och M såg som extra viktiga inför valet 2014 och 2018 på ett nationellt plan, medan intervjuer med partirepresentanter kan
17
resultera i att de ståndpunkter som analyseras inte är de nationella strategierna, utan vad representanterna på ex. kommunalnivå anser var de viktigaste.
Metod
Operationaliseringen av teorin består av en kvalitativ textanalys av partierna S och M:s
valmanifest från 2014 och 2018, detta för att lokalisera de strategier partierna implementerat
från 2014 till 2018. Mer specifikt kommer min metod att vara en systematiserande
undersökning av valmanifesten. En systematiserad undersökning av en text används med
syftet att forskaren ska kunna lokalisera och lyfta fram de idéer i texten vilka presenteras som särskilt betydelsefulla (Esaiasson et al, 2017 s. 213). Enligt mitt teorival påverkar
mainstreampartiers strategier valresultaten för nischpartier. Vad jag därför ämnar leta efter är en förändring av S och M:s strategier mot F! mellan valmanifesten 2014 till 2018.
För att hitta partiernas strategiska uttalanden i valmanifesten kommer jag koda de fyra manifesten utifrån F!:s kärnfrågor. Att koda en text innebär att strukturera upp texten i olika kategorier för att dels tydligt se vilka argument som används, dels för att kunna räkna hur många gånger ett ämne tas upp i texten (Esaiasson et al, 2017 s. 229). Detta innebär att jag kommer läsa igenom valmanifesten flera gånger, för att sedan markera och kategorisera de argument i valmanifesten som berör F!:s kärnfrågor, och som kan klassas som antingen närmande eller avståndstagande strategier riktade mot F!. Eftersom den avvisande strategin består av att mainstreampartiet ignorerar ett nischpartis kärnfråga kommer jag klassa avsaknad av en av F!:s kärnfrågor som en avvisande strategi.
När valmanifesten väl är kodade och argumenten blivit kategoriserade som antingen närmande eller avståndstagande kan jag vända mig till PSO-teorin för att jämföra
mainstreampartiernas strategier och valresultaten från 2014 och 2018. I enighet med PSO-teorin borde då framgå att S och M har förändrat sina strategier mot F! från 2014 till 2018. Utgångspunkten för mitt metodval är att försöka använda samma metod som Meguid, trots att jag inte har tillgång till en statistisk databas. Genom att själv koda upp valmanifesten,
lokalisera de strategier som partierna tillämpat och strukturera upp dessa, kommer mitt material i stor del likna det Meguid använde sig av i sin studie.
Kärnfrågor
Innan jag kan börja med kodningen måste jag välja vilka argument i valmanifesten jag ska räkna som en reaktion och strategi av S och M mot F!, och här vänder jag mig ännu en gång
18
till Meguid. Hon valde variabler i MARPOR för att mäta mainstreampartiernas strategier baserat på nischpartiernas primära sakfrågor. Exempelvis använde hon variabeln ”opposition to multiculturalism (608)” som en av de variabler som mätte mainstreampartiernas strategier mot RHP-partier (Meguid, 2008 s. 48ff).
Eftersom jag inte kommer använda mig av MARPOR-databasen och således inte har en lista med variabler att välja mellan kommer jag istället gå direkt till källan, mitt nischparti F!, för att hitta partiets primära sakfrågor. Jag kommer utgå ifrån F!:s valmanifest från 2014 att lokalisera de variabler, vilka kodningen av S och M:s valmanifest kommer bygga på. Anledningen till att jag valt F!:s valmanifest från 2014 är att detta var F!:s ståndpunkt och fokussakfrågor 2014, det år som de fick sitt högsta valresultat. Därmed är det den bästa utgångspunkten för att se om S och M anpassat sig efter nischpartiet, då dessa sakfrågor är vad mainstreampartierna enligt teorin ska ha reagerat och skapat strategier mot (Meguid, 2008 s. 48).
Efter att ha läst igenom Fi:s valmanifest från 2014 har jag lokaliserat de kvinnorättskärnfrågor som partiet lyfter fram. Totalt har jag hittat sju kärnfrågor. Från meningar i valpartiet har jag valt ut ord som symboliserar kärnfrågan. Kärnfrågorna och orden är redovisade i tabell två.1
Citat från F!:s valmanifest 2014 Kärnfråga Sökord
”[…] driva en politik för jämlikhet och människors lika rättigheter och möjligheter oavsett kön […]” s. 3
Generell jämställdhet mellan könen
Feminism Jämställdhet Ojämnställt idag
”Lönediskrimineringen finns i alla lönekategorier.” s.1 ”[…] en aktiv politik för jämställda löner.” s. 3 ”Kvinnors arbete värderas lägre än mäns, kvinnor tar ett större ansvar för det obetalda hem- och
omsorgsarbetet och har ofta ofrivilliga deltider och osäkra anställningar.” s. 2
”Höja garantipensionen och […]inte missgynna dem som utfört obetalt omsorgsarbete.” s. 4
Kvinnors arbetsliv och pension Lönediskriminering Jämställda löner Ofrivillig deltid Osäker anställning Höjd pension
”Mäns våld mot kvinnor, andra män och HBTQ-personer finns i alla samhällsklasser.” s. 1 ”Jämlikhet är också att slippa våld.” s. 1 ”Ge statligt grundstöd till kvinnojourer.” s. 5
Mäns våld mot kvinnor Våld mot kvinnor Kvinnojourer
1 De sökord som inte finns med i meningarna är ord som utan svårighet och med ”omedelbart förnuft” kan
kopplas till kärnfrågan (Esaiasson et al, 2017 s. 62). De kommer dessutom underlätta mitt arbete med valmanifesten.
19
”Mäns våld mot kvinnor, andra män och HBTQ-personer finns i alla samhällsklasser.” s. 1
”Instifta en ny samlevnadsbalk för alla slags familjer” s. 5 HBTQ-personers rättigheter HBTQ Ny samlevnadsbalk Stjärnfamiljer2
”Individualiserad föräldraförsäkring […]. Alla andra försäkringar är individuella och det finns ingen anledning att inte också föräldraförsäkringen ska vara det.” s. 3
Jämställd
föräldraförsäkring och ansvar i hemmet
Föräldraförsäkring Ansvar för barn, hem och äldre
Obetalt arbete i hemmet
”Normkritisk pedagogik i förskola och skola.” s. 4
Jämställd och genusmedveten skola och förskola Genus Normkritik Könsroller Jämställdhet
”En ny sexualbrottslagstiftning – kriminalisera sex utan samtycke” s. 5
”Sexuella trakasserier, tvång och sexuellt våld drabbar främst unga kvinnor och HBTQ-personer” s. 5
”Rättsväsendet bör ges obligatorisk utbildning om våld, sexism, rasism och mänskliga rättigheter.” s. 5
Sexualbrott och samtycke Samtycke Våldtäkt Sexualbrott Stärkt stöd för offer
Tabell 2: F!:s kärnfrågor 2014 och kodord.
Med hjälp av dessa kärnvärden och sökord kommer jag koda upp S och M:s valmanifest från 2014 och 2018. Först kommer jag sammanställa hur ofta meningar med
kärnfrågorna/sökorden förekommer i valmanifesten, och sedan markera vilken strategi argumenten, för eller emot kärnfrågan, tillhör. Ett uttalande i valmanifesten som är för
kärnfrågan klassas sedan som närmande, ett uttalande som är mot kärnfrågan klassas som avståndstagande och avsaknad av uttalande om en av kärnfrågorna klassas som avvisande.
Problemdiskussion
Moderaternas manifest 2014
Moderaterna gav inte ut ett eget valmanifest 2014, utan skrev istället ett valmanifest
tillsammans med sina dåvarande partikollegor inom Alliansen; Liberalerna (f.d. Folkpartiet), Centerpartiet och Kristdemokraterna. Motivet till detta var att Alliansen då styrt landet i åtta år, och att de ville fortsätta ställa upp som ett gemensamt regeringsalternativ mot
Socialdemokraterna (Alliansen, 2014 s. 8).
2 Stjärnfamilj är ett begrepp som används för att inkludera alla familjekonstellationer, inte bara heteronormativa
20
Trots att detta vid en första anblick kan ses som ett stort problem för min analys vill jag hävda att så inte är fallet. Det ultimata hade förstås varit att M skrev ett eget valmanifest 2014, men valmanifestet som M gav ut tillsammans med de andra allianspartierna är ett dokument som M varit med och tillverkat, accepterat och skrivit under. Jag anser därför att Alliansens valmanifest, trots att flera partier är författare av det, är en god representation av M:s ståndpunkter år 2014. För enkelhetens skull kommer jag benämna detta valmanifest som Moderaternas valmanifest 2014, för att inte riskera att skapa förvirring.
Förklaring eller argument?
En aspekt jag försökt vara noggrann med i min kodning är huruvida en mening i ett valmanifest är en förklaring av en situation eller ett strategiskt argument för eller emot en fråga. Att ett parti endast förklarar exempelvis en statistisk fakta i Sverige har jag valt att inte kategorisera som vare sig närmande eller avståndstagande strategi. Exempelvis tar M i sitt valmanifest 2014 upp att kvinnor utför mer obetalt arbete i hemmet, men de förklarar inte om det är bra eller dåligt (Alliansen, 2014 s. 35). Jag kommer därmed koda detta som varken närmande eller avståndstagande strategi, men jag kommer markera att partiet tagit upp sakfrågan i en mening i valmanifestet.
Validitet och reliabilitet
För att en studie ska klara att genomgå en kritisk granskning av andra forskare krävs att författaren, i detta fall jag, sett till att studien håller en hög standard gällande både dess validitet och reliabilitet. Kortfattat kan de två begreppen beskrivas följande: validitet är att studien mäter det den ska mäta (Esaiasson et al, 2017 s. 58); reliabilitet är att mätinstrumenten är stabila nog att resultatet hade blivit det samma om en annan forskare utfört studien
(Eriksson & Wiederheim-Paul, 2014 s. 63f).
För att både validiteten och reliabiliteten ska vara hög i min uppsats gäller det att den kodning av valmanifesten jag valt att utföra tydligt speglar teorins beskrivning om vad som räknas som en strategi, och varför. Genom att tydligt redovisa mina resultat och referera till citat i
valmanifesten kommer jag kunna visa att min analys skett på en god grund.
Keman skriver i en artikel om problematik gällande valmanifestanalys, speciellt de analyser där ståndpunkter placeras på en skala 1–10, exempelvis där 1 representerar att partiet lägger liten vikt vid en sakfråga och 10 representerar att partiet lägger stor vikt vid sakfrågan. Han nämner hur placering på dessa former av skalor kan skapa problem både med validiteten och
21
reliabiliteten eftersom forskaren behöver tolka partiets placering på skalan. (Keman, 2007 s. 79).
För att undvika denna problematik har jag valt att inte placera ut partiernas ståndpunkter på skalor. Istället har jag valt metoden att använda sökord och markera meningar där argument om kärnfrågorna tas upp. Dessa markerade meningar kommer jag sedan sammanställa i en tabell och på så vis få en visuell bild av hur ofta partierna tar upp sakfrågorna. Samma tillvägagångsätt kommer användas gällande strategierna. På så vis undviker jag att tolka hur stor vikt mainstreampartiet i fråga lägger vid en sakfråga; jag kan istället räkna meningar och strategier och därmed få ett resultat som tål både validitets-och reliabilitetskritik bättre.
Teori
Position, salience and ownership theory (PSO-teorin) presenterades för första gången av Meguid i hennes artikel Competition between unequals: the role of mainstream party strategy
in niche party success (2005). Istället för att använda institutionella eller sociologiska faktorer
som förklaringar till varför ett nischparti får fler, färre eller inga röster (Meguid, 2005 s. 478) i ett nationellt val fokuserar Meguid på mainstreampartiers strategier för att missgynna, i vissa fall även gynna, nischpartier. (Meguid s. 2005).
Meguid presenterar tre faktorer som kommer påverka antalet röster ett nischparti får:
ståndpunkt (eng. position), betydelsefullhet (eng. salience) och ägandeskap (eng. ownership)
(Meguid 2005 s. 348f). Nischpartiets sakfråga ska anses relevant och betydelsefull för
väljarna. Väljarna ska se nischpartiets ståndpunkt i sakfrågan attraktiv och partiet ska ses som ägare av sakfrågan. Om dessa tre faktorer, enligt väljarna, passar in på nischpartiet kommer nischpartiets röster öka. Lyckas ett mainstreamparti ta över sakfrågans ägarskap, övertala väljarna att deras ståndpunkt i frågan är mer attraktiv eller minska sakfrågans betydelsefullhet kommer nischpartiets röstantal minska (Meguid 2008 s. 24).
Ett mainstreamparti och ett nischparti
Mainstreampartier kan enligt Meguid använda sig av tre strategier för att påverka väljarnas syn av nischpartiets ståndpunkt, ägandeskap och sakfrågans betydelsefullhet. De tre
strategierna är närmande (eng. accommodative), avståndstagande ( eng. adversarial) och
avvisande ( eng. dismissive) (Meguid 2008 s. 27).
Den avvisande strategin (AV) innebär att ett mainstreamparti ignorerar nischpartiet och dess sakfråga. Mainstreampartiet ger ingen respons på nischpartiets uttalanden och ger inte
22
sakfrågan plats i deras egen plattform. Enligt Meguid handlar det inte om att
mainstreampartiet inte vet hur de ska reagera på nischpartiets sakfråga, utan ett aktivt val från mainstreampartiets sida att inte ta upp sakfrågan, eftersom det signalerar till väljarna att sakfrågan saknar betydelsefullhet (Meguid, 2008 s. 28). På motsatsätt kan mainstreampartiet välja att reagera på nischpartiet och dess sakfråga genom att applicera antingen den närmande eller avståndstagande strategin.
Att ett mainstreamparti anammar den närmande strategin (NÄ) innebär att partiet tar upp nischpartiets sakfråga i sin egen valplattform på ett sätt som liknar nischpartiets ståndpunkt. (Meguid, 2008 s. 28f). Exempelvis kan detta innebära att ett mainstreamparti tar efter ett radikalt högerparti och inkluderar sakfrågan minskad invandring i sin valplattform. Resultatet av den närmande strategin är enligt Meguid att väljarna röstar på mainstreampartiet istället för nischpartiet, då mainstreampartiet genom den närmande strategin tar ägandeskapet av
sakfrågan från nischpartiet (Meguid, 2008 s. 29).
En annan faktor som bidrar till att väljarna röstar på mainstreampartiet istället för nischpartiet är, enligt Meguid, väljarnas önskan att sakfrågan får laga kraft. De väljare som röstar på nischpartiet för att få igenom en viss sakfråga vet att mainstreampartiet har en större möjlighet att få igenom sakfrågan i den beslutande församlingen. Därför väljer de mainstreampartiet istället för nischpartiet. (Meguid, 2008 s. 29).
Den avståndstagande strategin (AS) innebär att mainstreampartiet tar ställning i nischpartiets sakfråga, men tvärt emot den närmande strategin ställer sig långt ifrån nischpartiets position (Meguid, 2008 s. 28f). Ett exempel är att ett mainstreamparti ställer sig långt ifrån ett miljöinriktat nischparti och förespråkar sänkt bensinskatt. Enligt Meguid leder detta till att nischpartiets ägandeskap av sakfrågan ökar eftersom mainstreampartiets ställningstagande blir en motsatsposition till nischpartiets. Följden blir att nischpartiet vinner fler röster (Meguid, 2008 s. 29).
Mainstreamparti Faktor Nischparti
Strategi Ståndpunkt Betydelsefullhet Ägandeskap Resultat Avvisande Ingen skillnad Minskar Ingen skillnad Minskat
röstantal
Närmande Förflyttas till mainstreampartiet
Ökar Förflyttas till mainstreampartiet Minskat röstantal Avståndstagande Stärks hos nischpartiet Ökar Stärks Ökat röstantal
23
Trots att de närmande och avståndstagande strategierna ökar sakfrågans betydelsefullhet och utmärker nischpartiets ståndpunkt leder endast den avståndstagande strategin till att
nischpartiet får fler röster. Varför skulle ett mainstreamparti aktivt försöka öka ett nischpartis röster? Svaret finns i det faktum att det ofta finns fler partier som ställer upp i valet än bara mainstreampartiet och nischpartiet. Mainstreampartiet kan därför strategiskt försöka öka nischpartiets röstantal på bekostnaden av motståndmainstreampartiets röstantal; ”fienden till
min fiende är min vän” (Meguid, 2005 s. 350).
Ett mainstreamparti som inte känner sig hotat av nischpartiet kan välja den avståndstagande strategin i ett försök att få väljarna att rösta på nischpartiet istället för ett mainstreamparti som utgör ett hot. Enligt Meguid skiljer sig detta synsätt från tidigare teorier av politiska partiers strategiska verktygslåda eftersom det tidigare ansågs omöjligt för ett parti på ena änden av det politiska spektrumet att förändra väljarantalet för partier på andra änden av spektrumet
(Meguid, 2008 s. 32f).
Två eller fler mainstreampartier och ett nischparti
När två mainstreampartier använder sig av de avvisande, närmande eller avståndstagande strategierna samtidigt förändras resultatet som visas i tabell tre. Mainstreamparti A kan välja en av strategierna för att kontra mot mainstreamparti B:s strategi, och vice versa. På detta sätt kan mainstreampartierna använda nischpartiet som ett vapen mot sina största
motståndarpartier, men även mot partier på motsatt sida av det politiska spektrumet som inte utgör ett hot mot partiet i sig (Meguid, 2008 s. 33f).
Samma strategi från båda mainstreampartierna
För att förenkla teoribeskrivningen kommer jag beskriva vad som händer när två
mainstreampartier använder sig av strategierna, trots att det i verkligheten kan vara fler än två mainstreampartier som mobiliserar strategierna.
Enligt Meguid (2008) spelar intensiteten av mainstreampartiernas strategier stor roll i vilken strategi som övermannar den andra (s. 34). Meguid beskriver intensitet som ”prioritering,
frekvens och varaktighet av ett partis […] taktik mot ett nischparti” (Meguid 2005:351).
När de två mainstreampartierna använder samma strategi, avvisande mot avvisande (AVAV), närmande mot närmande (NÄNÄ) och avståndstagande mot avståndstagande (ASAS) förbli resultatet i tabell tre. Nischpartiets röster minskar vid AVAV och NÄNÄ, och ökar vid ASAS.
24
När partierna applicerar olika strategier sker en förändring av resultatet för nischpartiet. Det är då som intensiteten i mainstreampartiernas strategier spelar roll. (Meguid, 2008 s. 34f).
Olika strategier från mainstreampartierna
Avvisande mot närmande strategi (AVNÄ)
Använder mainstreamparti A den avvisande strategin och mainstreamparti B den närmande strategin förlorar nischpartiet röster till parti B. Den närmande strategin övermannar den avvisande strategin, och resultatet blir detsamma som om parti B använder den närmande strategin utan motstånd (Meguid, 2008 s. 34).
Avvisande mot avståndstagande strategi (AVAS)
Om mainstreamparti A applicerar den avvisande strategin och mainstreamparti B applicerar den avståndstagande strategin lyfts, som följd av parti B:s strategi, sakfrågans betydelsefullhet och nischpartiets ägandeskap. Parti A:s avvisande strategi slås därmed ut (Meguid 2008 s. 34).
Närmande mot avståndstagande strategi (NÄAS)
I de fall där mainstreamparti A tillämpar den närmande strategin och mainstreamparti B den avståndstagande strategin avgör intensiteten vilket partis strategi som slår ut den andras. Genomförs den närmande strategin med större intensitet än den avståndstagande strategin förlorar nischpartiet ägandeskapet till parti A och nischpartiets röster minskar. Skulle den avståndstagande strategins intensitet vara högre än den närmande strategin ökar nischpartiets röster eftersom dess ägandeskap och sakfrågans betydelsefullhet ökar (Meguid, 2008 s. 35).
Mainstreamparti A
Mainstreamparti B Avvisande Närmande Avståndstagande Avvisande Nischpartiets röster
minskar
Nischpartiets röster
minskar Nischpartiets röster ökar
Närmande Nischpartiets röster minskar Nischpartiets röster minskar
NÄ > AS, nischpartiets röster minskar
AS > NÄ nischpartiets röster ökar
Avståndstagande Nischpartiets röster ökar
NÄ > AS, nischpartiets röster minskar
Nischpartiets röster ökar AS > NÄ nischpartiets
röster ökar
25
Resultat
I denna del kommer jag presentera resultatet av min undersökning av Socialdemokraterna och Moderaternas valmanifest från 2014 och 2018. Först presenteras resultatet när det kommer till meningar i valmanifesten där någon av F!:s sju kärnfrågor nämns, samt utvecklingen från 2014 till 2018. Efter det presenteras antalet strategier i valmanifesten, hur många som är närmande, avvisande och avståndstagande, samt förändringen från 2014 till 2018.
Resultatet visar att Socialdemokraterna minskade antalet meningar där en av kärnfrågorna nämns från 1,50 till 1,44 per sida. Moderaterna ökade antalet meningar med en av
kärnfrågorna från 0,48 till 0,74 meningar per sida. Följande har även båda partier ökat antalet närmande strategier och minskat antalet avvisande strategier.
Moderaterna är det parti som förändrats mest, de ökade sina närmande strategier och minskade sina avvisande och avståndstagande strategier. Socialdemokraterna ökade sina närmande strategier och minskade sina avvisande strategier mellan 2014 och 2018. Gällande avståndstagande strategier hos Socialdemokraterna skedde ingen förändring, då det inte fanns avståndstagandes strategier i Socialdemokraternas valmanifest, varken i manifestet från 2014 eller 2018.
I följande två tabeller redovisas resultatet av kodningen. I tabell fem redovisas antalet meningar i valmanifesten där en av F!:s kärnfrågor nämndes, hur många sidor valmanifestet består av och hur många meningar relaterade till kärnfrågorna som fanns i snitt per sida. Tabell sex redovisar antalet strategier, närmande (NÄ), avståndstagande (AS) och avvisande (AS), som jag lokaliserade i valmanifesten, samt snittet av hur många strategier som fanns med per sida.
S, 2014 S, 2018 M, 2014 M, 2018
Meningar totalt 30 23 28 29
Sidor 20 16 58 38
Snitt 1,50 1,44 0,48 0,76
26 S, 2014 S, 2018 M, 2014 M, 2018 NÄ totalt 20 22 15 20 NÄ per sida 1,00 1,38 0,26 0,53 AV totalt 8 6 10 5 AV per sida 0,40 0,38 0,17 0,50 AS totalt 0 0 5 4 AS per sida 0,00 0,00 0,09 0,11 Strategier totalt 28 28 30 29
Tabell 6: Antal strategier i valmanifesten och snitt per sida.
Förändringen hos Socialdemokraterna från 2014 till 2018
Meningar
Antalet meningar med kärnfrågorna har minskat från 1,5 till 1,44 per sida.
Socialdemokraterna nämner inte mäns våld mot kvinnor i valmanifestet från 2018, vilket de gjorde 2014. De tar upp HBTQ-personers rättigheter i valmanifestet 2018, vilket saknades 2014. De andra kärnfråga som Socialdemokraterna nämner oftare 2018 än 2014 är, förutom HBTQ-personers rättigheter, sexualbrott och samtycke och jämställdhet och genusmedveten skola och förskola. Dessa meningar ökade från tre 2014 till sex 2018, respektive en 2014 till två 2018, kärnfrågorna får med andra ord ett dubbelt antal meningar. Generell jämställdhet mellan könen, kvinnors arbetsliv och pension, samt jämställd föräldraförsäkring och ansvar i hemmet får minskad plats i valmanifestet 2018.
Strategier
De närmande strategierna i Socialdemokraternas valmanifest har ökat med två, och de avvisande strategierna har minskat med samma antal från 2014 till 2018. Inget av de två valmanifesten innehåller några avståndstagande strategier mot F!:s kärnfrågor.
De två största skillnaderna mellan valmanifesten är följande. Den första att manifestet 2018 innehåller närmanden mot HBTQ-personers rättigheter, vilket helt saknas i manifestet från 2014. Socialdemokraterna tar upp att de dels är för en ny samlevnadsbalk, dels använder att HBTQ-personer förtjänar bättre stöd. ”[…] bättre kunna stödja HBTQ-personer, samt
modernisera lagstiftningen för att underlätta för stjärnfamiljer och olika
familjekonstellationer.” (Socialdemokraterna, 2018 s. 1). Den andra är en avvisande strategi
mäns våld mot kvinnor i valmanifestet från 2018, medan två närmanden mot denna kärnfråga finns i valmanifestet från 2014. ”Mäns våld mot kvinnor måste bekämpas. Förutsättningarna
för kvinno- och brottsofferjourers stöd till våldsutsatta kvinnor ska förbättras.”
27
Partiet har närmanden av kvinnors arbetsliv och pension i båda valmanifesten, men de minskar från åtta 2014 till sex 2018. De har dock kvar närmanden mot varje sökord i valmanifestet 2018 (Socialdemokraterna, 2018 s. 7f; s. 12; s. 14).
Trots att generell jämställdhet mellan könen fick ett minskat antal meningar från 2014 till 2018 sker en märkvärdig förändring; Socialdemokraterna benämner sig själva som feminister 2018. ”Därför vill vi bedriva en feministisk politik som strävar efter ett jämställt familjeliv,
arbetsliv och samhällsliv” (Socialdemokraterna 2018: s. 4). Kärnfrågan jämställd
föräldraförsäkring och ansvar i hemmet får också ett minskat antal närmanden, från fyra till två, och föräldraförsäkringen nämns inte alls i valmanifestet från 2018.
Sexualbrott och samtycke får fler närmanden 2018 än 2014, med tre närmanden 2014 och fem närmanden 2018. ”Sexualbrottslagstiftningen har skärpts och en samtyckeslag införts. Men nu
måste fler steg tas.” (Socialdemokraterna, 2018 s. 15). Jämställd och genusmedveten skola
och förskola får ett nytt närmande i valmanifestet 2018 med ett argument om utökad sexualundervisning i skolan. ”Därför vill vi förstärka sexualundervisningen i skolan för att
förebygga sexualbrott” (Socialdemokraterna, 2018 s. 15).
Förändringen hos Moderaterna från 2014 till 2018
Meningar
Antalet meningar med kärnfrågorna totalt har ökat från 0,48 till 0,74 per sida. HBTQ-personers rättigheter får inte lika stor plats med fyra respektive tre meningar i valmanifesten 2014 och 2018, medan kvinnors arbete och pension, jämställdhet och genusmedvetenhet i skola och förskola, och våldtäkt och samtycke nämns fler gånger i valmanifestet från 2018 än det från 2014. Jämställd föräldraförsäkring och ansvar i hemmet, mäns våld mot kvinnor, och generell jämställdhet mellan könen får ett minskat antal meningar i valmanifestet från 2018 jämfört med 2014.
Strategier
Skillnaden av strategier från 2014 till 2018 är att de närmande strategierna ökat med två, de avvisande minskat med sex och de avståndstagande minskat med en. Den fråga hos
Moderaterna som är oförändrat avståndstagande i valmanifesten från både 2014 och 2018 är frågan om jämställd föräldraförsäkring och ansvar i hemmet, speciellt frågan om statens påverkan på familjers valfrihet. ”Det offentligas roll är att i första hand stötta och hjälpa.”
28
(Alliansen, 2014 s. 56), ”Värna flexibiliteten i föräldraförsäkringen.” (Moderaterna, 2018 s. 37). Moderaternas ståndpunkt gällande den generella jämställdheten mellan könen är
oförändrat närmande. ”Sverige måste bli ett samhälle där rättigheter, skyldigheter och
möjligheter gäller lika för alla, oavsett kön” (Moderaterna, 2018 s. 5).
Partiets ståndpunkt gällande mäns våld mot kvinnor består som närmande, men i
valmanifestet 2014 nämns ökat stöd för kvinnojourer. ”Vi vill att kvinno- och tjejjourer […]
ska få sin långsiktiga finansiering säkerställd” (Alliansen, 2014 s. 46). Ett sådant närmande
finns inte med i valmanifestet från 2018.
I valmanifestet 2018 sker närmanden mot HBTQ-personers rättigheter inte lika många gånger, det finns dock ett stort närmande med förslag om en ny könsneutral samlevnadsbalk, vilket saknas i manifestet från 2014. ”Inför en helt könsneutral familjelagstiftning.” (Moderaterna, 2018 s. 38).
Gällande jämställdhet och genusmedvetenhet i skola och förskola tar Moderaterna tar upp den stress och press gällande ideal och krav som speciellt unga tjejer känner av i skolan, på
fritiden och på sociala medier i valmanifestet 2018, vilket är ett nytt närmande sedan
valmanifestet 2014. ”Bland flickor och unga kvinnor […]. Många känner stress och oro med
anledning av de ideal och krav som förekommer i skola och fritidsaktiviteter, men även i sociala och traditionella medier.” (Moderaterna, 2018 s. 37). De bibehåller dock sitt
avvisande av genus, normkritik och könsroller inom skola och förskola.
Närmanden sker även inom kvinnors arbetsliv och pension, där den största skillnaden mellan valmanifesten är att de i manifestet 2018 tar upp att kvinnors lägre pensioner är ett problem (Moderaterna, 2018 s. 37) och att garantipensionen bör höjas (Moderaterna, 2018 s. 8), till skillnad från manifestet 2014 där kvinnors lägre pensioner inte beskrivs som ett problem, och pensionshöjning inte nämns (Alliansen, 2014 s. 18).
Slutligen sker ett närmande mot F!:s kärnfråga sexualbrott och samtycke i valmanifestet 2018, med fler närmande strategier. Stor vikt läggs vid straff för sexualbrott, men den största
ökningen gäller ett närmande av hela rättsväsendets stöd för offren (Moderaterna, 2018 s. 13).
Jämförelse
Båda partier har rört sig i samma riktning och närmat sig F!:s ståndpunkter i kärnfrågorna. Flest meningar relaterade till F!:s kärnfrågor hade Socialdemokraterna 2014. Moderaterna hade fler meningar både 2014 och 2018 än Socialdemokraterna 2018, men här behövs räknas
29
in att Moderaternas valmanifest var 38 respektive 23 sidor längre än Socialdemokraternas 2014 och 2018.
Moderaterna är det parti vars valmanifest förändrats mest. De har minskat antalet
avståndstagande och avvisande strategier och ökat de närmande strategierna. Detta trots att det totala antalet strategier minskat totalt. Samtidigt har deras närmande strategier från 2014 till 2018 fördubblats, från 0,12 till 0,23 strategier per sida. Med tanke på hur många fler sidor valmanifestet från 2014 bestod av är det anmärkningsvärt att de ökat de närmande strategierna så mycket, eftersom det 2014 fanns många fler sidor att få in strategier i manifestet på. Med andra ord har Moderaterna tydligt förflyttat sin position närmare F!.
Socialdemokraterna har genomgått en mindre förändring, men de stod även närmare F! från början. Socialdemokraternas antal närmande strategier för F!:s kärnfrågor har ökat med två mellan 2014 och 2018. Närmandena ligger dock mer utspritt bland kärnfrågorna 2018 än 2014, vilket resulterar till att närmandena per kärnfråga minskat.
Analys
De tre strategierna närmande, avvisande och avståndstagande påverkar enligt PSO-teorin de tre faktorerna ståndpunkt, betydelsefullhet och ägarskap (Meguid 2008 s. 27). Hur
nischpartiet påverkas skiljer sig om ett eller flera mainstreampartier använder strategierna mot nischpartiet på samma gång (Meguid, 2008 s. 33ff). I denna del av uppsatsen kommer jag presentera hur resultatet av S och M:s strategier påverkar F!:s röstantal. Resultatet pekar mot att PSO-teorins hypoteser om mainstreampartiers strategier stämmer.
Först kommer jag presentera hur F!:s röstresultat enligt PSO-teorin hade förändrats om endast ett av mainstreampartierna förändrat sina strategier. Jag kommer sedan kombinera de två partiernas strategier för att undersöka om teorins beskrivning överensstämmer med verkligheten med kombinerade strategier. På grund av att både S och M:s förändring av strategier ser lika dana ut kommer jag beskriva dessa samtidigt. Därefter följer ett stycke om M:s minskning av den avståndstagande strategin.
