Pojke - före Flicka - före Pojke - efter Flicka - efter
Jag tycker lärarna förklarar så att jag förstår vad jag ska göra i skolan
Stämmer inte alls Stämmer ganska dåligt Stämmer ganska bra Stämmer bra
25
Analys
Resultaten från de olika enkäterna visar att medarbetarna upplever att det nya arbetssättet i högre grad än det tidigare bidrar till en hälsofrämjande skolutveckling, men eleverna själva ger inte uttryck för någon tydlig positiv effekt.
Ordning och arbetsro för eleverna
Ett av projektets mål var att eleverna skulle uppleva en ökad ordning och arbetsro i klassrummet och skolan. Men elevenkäten visar att eleverna i vissa avseenden upplever det motsatta. Eleverna upplever vid projektets slut en något större trygghet och tycker att andra elever stör något mindre i klassrummet. Pojkarnas trivsel har ökat något, medan flickornas trivsel har minskat något. Eleverna, framförallt flickorna, upplever att studieron har försämrats. Flickorna tycker också att lärarna har blivit sämre på att förklara så att de förstår vad de ska göra i skolan. Redan i den inledande enkäten var det en stor könsmässig skillnad som alltså förstärkts ytterligare under projekttiden.
Ett skäl till att eleverna upplever att studieron har försämrats kan vara att det har blivit rörigare för dem på grund av att elevhälsomötet har varit schemalagt på undervisningstid. Lärare och övrig personal har påpekat att det har blivit rörigt, stressigt eller svårt att hinna med planering och avstämning med vikarier. Hur man organiserar påverkar och får konsekvenser för eleverna. En specialpedagog har också varit sjukskriven utan ersättare under slutet av projekttiden.
I medarbetarintervjuerna framkommer också att de åtgärder som har beslutats på elevhälsomötet och dokumenterats i spindeldokumentet, inte alltid har genomförts och därmed uteblir ju effekten.
Medarbetarna inom elevhälsan uppger att det nya arbetssättet har tagit mycket tid och att de har fått mindre utrymme för ärenden och beslut som rör enskilda elever, vilket också kan ha påverkat hur eleverna upplever sin studiero.
En annan aspekt att ta med i bedömningen är att slutenkäten genomfördes i slutet av terminen under en period då skolveckor och skoldagar inte såg ut som vanligt på grund av helgdagar och specialaktiviteter, vilket kan påverka elevernas studiero negativt.
Projektet har också pågått under en mycket kort tid, ca 3 månader, vilket kan förklara att effekterna för eleverna helt enkelt inte syns ännu. Det är därför svårt att värdera de förändringar som har skett eller inte skett. Snarare får man kanske se elevenkätens resultat som en nulägesbeskrivning.
Majoriteten av eleverna trivs och känner sig trygga i skolan. Samtidigt finns fortsatta utmaningar runt att skapa studiero, bemöta elever som stör ordningen på ett mer effektivt sätt, arbeta med frågor runt respekt och inte minst att så många flickor inte tycker att lärarna förklarar så att de förstår. Det finns också en liten grupp elever som känner sig otrygga och inte trivs i skolan.
Extra anpassningar och åtgärdsprogram
Ett av projektets mål var att minska behovet av extra anpassningar och åtgärdsprogram. Metoden handlar mycket om utgångspunkten att det är normalt att en vanlig klass innehåller ett helt spektra av elever och att lärarna måste anpassa sin ordinarie undervisning så att den möter fler elevers individuella behov Statistiken visar att åtgärdsprogrammen är samma som pågår sedan hösten och
Kollegialt lärande och en lärande organisation
Ett projektmål var att utveckla och befästa ett kollegialt lärande och en lärande organisation genom att mer medvetet och systematiskt lära i och om vardagsverksamheten på såväl individ- som grupp- och organisationsnivå.
Påståendet Arbetssättet har inneburit ett kollegialt lärande har gått från 2,6 till 8,3, vilket är det område där den största förändringen har skett.
Medarbetarna upplever EHM som lärorikt och att metoden och mötesstrukturen gör att de får information, kunskap och insikter samt konkreta tips från sina kollegor med andra
yrkeskompetenser. Inte minst har psykologens medverkan uppskattats mycket. Men samtidigt som man tycker att det nya arbetssättet innebär att man själv lärt sig mycket av de andra är det flera som tycker att deras kompetens inte riktigt har tagits tillvara, att de inte fått gehör för sina idéer eller att just deras kompetensområde inte har fått så stort utrymme.
EHM är en bra plattform för ett kollegialt lärande och en lärande organisation. Men det krävs att deltagarna är öppna för förändring och att man pratar och lyssnar utifrån profession och inte åsikt.
Metoden skapar förutsättning för fördjupning och lärande genom att deltagarna också intar en lyssnande roll och kan stannar upp och ta in de andras tankar och resonemang. Flera har uppgett att de under EHM fått ta del av information de inte kände till sedan tidigare och som gjort att de kan agera på ett bättre sätt gentemot elever.
För att uppnå en lärande organisation som kan hantera pedagogiska utmaningar måste den gemensamma kunskapen och erfarenheten sedan omsättas i den ordinarie verksamheten. Det kan bara ske om de åtgärder som beslutas under EHM faktiskt genomförs. Detta har inte skett fullt ut.
---
”Att alla har mötts och att vi är så många yrkeskategorier representerade inklusive rektor har främjat ett kollegialt lärande.”
”Jag har blivit mer handlingskraftig.”
--- Medarbetarnas delaktighet
Att medarbetarna ska känna sig mer lyssnade på och blir mer delaktiga i besluten var ett av projektets mål och det skulle ske genom att alla är delaktiga i elevhälsomötets olika faser.
Medarbetarenkäten visar att medarbetarna har känt sig mycket mer delaktiga. Påståendet Jag har känt mig lyssnad på har gått från värdet 5,5 till 9,8. Jag har känt mig delaktig i besluten har gått från 4,4 till 9,5.
Projektet har lyckats mycket väl med att uppfylla målet med en ökad delaktighet. I den tidigare arbetsmetoden fanns ett glapp mellan mentorer och elevhälsa. Mentorerna deltog inte i EHT-mötena där elevärenden behandlades. Lärarna upplever nu att de har möjlighet att beskriva situationen i klassrummet och runt enskilda elever. Elevhälsans personal och rektor upplever att de med den nya arbetsmetoden får en bättre bild av elever och klasser som de i det vardagliga inte jobbar så nära med. Mötets struktur där ordet fördelas laget runt gör att alla får komma till tals. Lärarna är nu också
27
delaktiga både i de beslut som tas om åtgärder och i själva genomförandet. Ett par av de som varit med även på EHT uppger att de nu är delaktiga på ett roligare och trevligare sätt.
---
”Nu är jag med, innan inte.”
”Man får sin tid utan att bli avbruten.”
--- Att arbeta förebyggande och systemteoretiskt
Att befästa en modell för att förstå och arbeta förebyggande och med ett systemteoretiskt tänkande har varit ett av projektets mer omfattande mål. Utifrån ett systemteoretiskt perspektiv förstås skeenden och resultat i en organisation som konsekvenser av samspelet mellan delarna samt mellan delarna och helheten. Problem ses som drivkraft för utvecklingsarbete och som en möjlighet att komma fram till en annan och förbättrad praxis.
I medarbetarenkäten har påståendet Arbetssättet har varit förebyggande/proaktivt gått från 3,3 till 7,7.
Många av de åtgärder som beslutats under EHM har haft en förebyggande inriktning. Det har t ex handlat om att skapa strukturer för lektioner och raster, göra värderingsövningar eller prova en ny placering i klassrummet för att förebygga oro, konflikter eller beteende som stör andra elever.
Erfarenhetsutbytet under EHM har också gjort att man har kunnat uppmärksamma varandra på olika mönster vilket har skapat medvetenhet och beredskap för olika situationer. Det har också varit möjligt att fånga upp saker på ett tidigt stadium istället för att åtgärda större problem när de redan inträffat som i den tidigare metoden med EHT. Att arbeta förebyggande handlar mycket om att hitta det som främjar ett önskat läge/beteende och det har till viss del varit en utmaning. Det kan bero på att det önskade läget/beteendet inte alltid har formulerats tydligt och att analysen inte gått på djupet.
I medarbetarenkäten har påståendet Arbetssättet har lyft hur samspelet mellan de fysiska, sociala och pedagogiska delarna kan påverka elevens välmående, beteende och prestationer gått från 4,1 till 8,5.
Det har skett en stor förändring jämfört med EHT och en framgångsfaktor är att de olika
yrkeskompetenserna samlas i ett möte. Tillsammans kan man analysera vad samspelet mellan de olika delarna innebär för eleven och vad man kan göra för att förebygga och förändra.
I medarbetarenkäten har påståendet Arbetssättet har sökt förklaringar och lösningar på såväl individ- som grupp- och organisationsnivå gått från 4,1 till 8,3.
Istället för att som på EHT fokusera på enskilda elevers svårigheter som problem har man under EHM
---
”Att vi analyserar och har konkreta åtgärder, så har vi inte gjort tidigare.”
”Man tittar mer på klassen än individerna och det gynnar alla.”
Samarbetet har gett inblick i hur en elevs agerande påverkar klassen och hur klassen påverkar eleven.”
--- Elevhälsomötets struktur och roller
Grunden för det nya arbetssättet utgörs av elevhälsomötets struktur och roller. Metoden bygger på att ha mycket strukturerade möten för att nå en djupare analys och förståelse. Syftet med
mötesstrukturen är att få alla deltagarna att befinna sig i samma fas, annars kan någon vara i nulägesbeskrivning och en annan i åtgärder och man talar då förbi varandra.
Det har varit svårt för medarbetarna att lära sig mötesstrukturen och vad som förväntas av de olika rollerna. Projektet startades snabbt och det hanns inte med någon planeringsfas eller introduktion.
Dock genomfördes en utbildningsdag där utvecklarna av metoden föreläste. Deras bok EHM
Elevhälsomötet gavs ut under våren och projektets deltagare kunde först då ta del av den detaljerade beskrivningen av vad mötets faser och de olika rollerna innebar.
Elevhälsomötets struktur har förändrats en del under projektets gång, vilket har bidragit till
osäkerhet samtidigt som det har gjort att utvecklingen gått framåt. Efter första omgången ändrades strukturen så att en klass i taget behandlas istället för att växla mellan klasserna i varje mötesfas. För att tydliggöra mötets faser och hur lång tid varje del ska ta, listades detta vid det första EHS och tidplanen har tagits med till efterföljande EHM och sedan ytterligare modifierats.
I första omgångarna av projektet hade EHM, till skillnad från ursprungsprojektet i Göteborg, en kombinerad ordförande-/sekreterarroll. Att notera på tavlan, ha koll på tiden och de olika faserna samtidigt som man leder mötet både innehållsmässigt och ordningsmässigt är en omfattande uppgift. Elevhälsan är oftast väl representerad vid mötena och det finns personella resurser att dela på jobbet. Därför delades rollerna upp i den senare delen av projektet.
Många upplever mötesstrukturen som begränsande och att den har varit ett hinder för diskussion.
Att det är svårt att veta om man får prata och vad man får säga i varje mötesfas. En del nämner att det var mer avslappnat och kollegialt vid de sista mötena då man inte höll lika hårt på strukturen.
Men vissa personer som kritiserar strukturen lyfter den också som en av framgångsfaktorerna i projektet. Det råder ett kluvet förhållande.
Strukturen är viktig och det är den som möjliggör delaktighet, tvärprofessionell analys och lärande.
För att få full effekt måste de som deltar vara väl insatta i strukturen och vilja ta ansvar för sin roll.
Sedan måste man öva för att lära sig att använda metoden. Nästan alla nämner att de känner att det har gått framåt och att det kommer att bli ännu bättre när de fått träna mera. Mot slutet syntes en utveckling och formen började sätta sig och det kan också vara en förklaring till att det då kändes lite mer avslappnat.
29
---
”Man vågar inte prata [vems tur, vad säga i vilken fas, anm].”
”Att vi har haft en modell som vi har hållit oss inom och en viss tid för varje del har varit en framgångsfaktor.”
”Bli bättre på att höra även det som inte sägs.”
”Bra att vi på EHM kan beskriva och att andra reflekterar.”
”Vi har utvecklats under våren, blivit tryggare i konceptet.”
--- Fördjupningsområde och åtgärder
En väsentlig del i modellen är valet av fördjupningsområde, analysen, beslut om åtgärder samt genomförandet och uppföljningen av dessa.
Fördjupningen ska handla om att analysera och förstå. Det är i fördjupningen som var och ens professionella kompetens kan skapa ett kollegialt lärande. Här kan deltagarna delge varandra olika perspektiv och tillsammans prata strategier. För att kunna göra det behöver det vara väl definierat vad fördjupningen ska handla om. En utmaning i projektet har varit att välja och formulera
fördjupningsområden. Det har också uttryckts vissa farhågor om att problem ”skapas” eller förstoras utifrån att något måste väljas som fördjupning. Här är det viktigt att utgå från det faktiska nuläget och att en förflyttning också kan handla om hur något som är bra kan bli ännu bättre.
Fördjupningsområdet har ofta varit diffust formulerat. Antingen genom att man bara glider in på ett område eller att det blir ett fristående ord utan sammanhang. Fördjupningsområdet behöver inte bara identifieras, det måste formuleras utifrån ett problem som man vill lösa eller en förändring som man vill åstadkomma. På så sätt kan man visa på en riktning i fördjupningen. Det är också en
förutsättning för att kunna välja rätt åtgärder. Detta togs upp i halvtidsrapporten och blev också tydligare när boken om EHM kom ut. Vid slutet av projektet lyckades man bättre med att välja och formulera fördjupningsområde.
Fördjupningen uppfattas som svår och att man ofta håller sig på ytan. Det kan handla om att man inte ställer de fördjupande och klargörande frågor som behövs för att hitta de bakomliggande strukturerna och mekanismerna till vad som fungerar eller inte fungerar. För att kunna göra det måste man ”stanna i utmaningen”, dvs ha ett väl avgränsat fördjupningsområde som man håller sig inom. Det kan vara svårt att diskutera pedagogiska frågor då lärarna kan känna sig ifrågasatta i sin yrkesroll. Det har uppstått situationer där lärarna har gått i försvarsställning eller haft svårt att sätta ord på sina egna arbetssätt i klassrummet.
De som har haft spindelrollen tycker att det har varit svårt att följa upp åtgärderna. Det har inte funnits något bra forum, varken arbetslagsmötet eller e-post har fungerat särskilt väl, och det har
---
”Vi behöver bli bättre på att gräva och fördjupa.”
”Fortfarande lite för mycket fokus på problem, man kan fördjupa sig i det positiva.”
”Är så extremt mycket [i det ordinarie arbetet, anm]
att vi har jobbat vidare på samma sätt som tidigare.”
”Vi har inte följt det vi kommit överens om till hundra procent.”
”Ibland känns det inte som att de ansvariga [för åtgärderna, anm] tycker att det är viktigt.”
--- SLUTSATSER
Metodens framgångsfaktor är framförallt mötet mellan olika kompetenser. En stor skillnad mellan det tidigare och det nya arbetssättet är att elevhälsomötet ger tillfälle för lärare och elevhälsa träffas och har en direkt kommunikation istället för att beslut tas utifrån andrahandsinformation. Lärarna har möjlighet att beskriva hur de uppfattar situationen och andra har möjlighet att ställa frågor, vilket minskar risken för missförstånd. När olika yrkeskompetenser samlas och ger sin professionella input ges också en helhetsbild där fokus flyttas från individen till gruppen och man får ett bättre beslutsunderlag för vilka åtgärder som är relevanta och förebyggande. Elevhälsomötet och mötets struktur skapar också en ökad delaktighet och medarbetarna känner sig lyssnade på. I analysen skapas förståelse och lärande genom att man får hjälp med nya infallsvinklar och insikt om varandras områden.
Metodens utmaning är att åstadkomma faktisk förändring. Resultatet visar ännu inte några positiva effekter för eleverna. Mötestekniken behöver tränas vidare på för att komma längre i analys och fördjupning så att verkliga orsaker blottläggs. Det nya arbetssättet behöver förankras och
implementeras ytterligare för att få hela personalgruppen att förstå och följa metoden och de beslut om åtgärder som tas samt att det förläggs till en tidpunkt som inte sammanfaller med undervisning och lunch.
2017-06-26/Pernilla Knutsson
31