5. Analys
5.6. Undersökningens resultat i förskolans praktik
Uppsatsens analys har hittills skrivits ur informanternas perspektiv. I detta avslutande avsnitt vill jag utgå från förskolans praktik och därmed synliggöra på vilket sätt studiens resultat har relevans för förskolans professionella och det ansvar som stipuleras i läroplanens värdegrund.
5.6.1. Göra det osynliga synligt
Som de flesta informanter uppfattar det, ses amning inte som en fråga för förskolan, utom om eller när den misstänks orsaka problem. Det finns likheter i bemötandet av ammande mammor till förskolebarn och av andra socialt utsatta grupper i förskola och skola, nämligen tystanden och osynliggörandet, liksom benägenheten att göra olikheten till problemet. Precis Lunneblad påpekar
105 Luxford (årtal ej angivet) s 33f. 106 Luxford (årtal ej angivet)
om osynliggörandet av mångfald i förskolan,108 tror inte jag osynliggörandet av ammade mor- barn-par sker medvetet, utan av okunskap och osäkerhet. Young påpekar att förtryck inte nödvändigtvis sker medvetet, utan att det ligger inbäddat i ett samhälles ”normer, sedvanor och symboler som aldrig ifrågasätts”.109
Eftersom amning av barn över året så sällan syns så kan det vara chockerande första gången man ser ett större barn som kan gå och prata ligga vid sin mammas bröst. Flera av informanterna i Gribbles studie, som ammade barn som var över två år, sa att de själva hade reagerat med allt från förvåning till avsmak första gången de såg ett större barn ammas. Gribble konstaterar emellertid att det var ett första, nödvändigt steg i processen mot att kvinnorna själva kunde tänka sig att bli ”långtidsammare”. Gribble påpekar att amning av större barn behöver synas i samhället för att synen på ”långtidsamning” ska kunna normaliseras.110 Då kan en integration amning av förskolebarn i samhället ske i stället för att alla familjer ska assimileras till kortare amningstid.
5.6.2. Det egna bagagets betydelse
Det är vanligt och högst förståeligt att man reagerar starkt negativt första gången man ser ett större barn ammas. Broberg, Hagström & Broberg skriver att hur vi som pedagoger reagerar med maggropen på små barns starka känslomässiga uttryck har att göra med hur vi själva behandlades som små. ”Att vara professionell i ett omvårdnadsyrke”, skriver de, ”innebär inte att bortse från sin egen personliga historia i mötet med barnet utan att acceptera betydelsen i denna historia.”111 Författarna föreslår att man vågar prata om sina känslor i arbetslaget och eventuellt i någon form av handledning. Jensen & Jensen menar att det är tabubelagt för pedagoger att prata om sina personliga reaktioner och resurser – och menar att detta tabu måste brytas för att förbättra samarbetet med föräldrarna.112
5.6.3. Att ange tonen i relationen
Längre tids amning är kopplat till gott självförtroende och hög socio-ekonomisk status.113 De flesta som har amningen kvar efter det första året är högutbildade kvinnor med hög status i samhället.114 Ändå kan det vara mycket svårt att gå emot normen och amma öppet. Under rekryteringen av informanter hörde en kvinna av sig och sa att hon gärna hade ställt upp, men
108 Lunneblad (2006), s 175. 109 Young (2009), s 53. 110 Gribble (2008), s 9.
111 Broberg, Hagström & Broberg (2012), s 82. 112 Jensen & Jensen (2008), s 24.
113 Flacking (2007), s 39, Gribble (2008). 114 Gribble (2008), s 7.
inte kunde på grund av att ingen på förskolan visste att hon ammade. En informant hade bara berättat det för inskolningspedagogen, i största förtroende får jag intryck av. Även om ammande mammor kan verka säkra, kanske till och med i överläge gentemot förskolans pedagoger, så är det viktigt att komma ihåg hur skört det i själva verket är med amning.
Både Rahm & Wall och Jensen & Jensen påpekar att man som pedagog är den som har makten i mötet med föräldern. Att man som pedagog har makten i relationen innebär att man också har det övergripande ansvaret för den. 115 Vidare skriver Jensen & Jensen att om pedagogen kan möta föräldern som en människa som hon är intresserad av och har lust att lära känna är det en bra start för en god relation. Jag menar att det är viktigt att göra en distinktion mellan å ena sidan intresse för en person med respekt för dennes integritet och å andra sidan påträngande
nyfikenhet, som ett par informanter upplever från pedagoger när de opåkallat får frågan om de ”fortfarande” ammar.
Lärarnas yrkesetiska regler anger att lärare ska verka för att upprätthålla förtroendefulla relationer med eleverna och deras föräldrar, och vara lyhörda för deras synpunkter.116 I Skolverkets
Allmänna råd Kvalitet i förskolan står: ”Förskolan behöver vara öppen och positiv till andra vanor och seder i förhållande till det svenska normsystemet”.117 Öppenhet i amningsfrågor kan vara att inkludera amning som ett tänkbart alternativ om man frågar om barnets mat- och sovvanor, och att ha samma regler för amning som för nappsugande och snacks i samband med hämtning exempelvis. Omvänt vill jag påstå att det är diskriminering att tillåta napp och snacks i hallen i samband med hämtning, men inte amning.
De flesta informanterna ammade sina barn i samband med återföreningen efter förskolevistelsen. Flera informanter i studien kände dock obehag vid tanken på att andra föräldrar skulle se dem amma och vad de skulle tycka om det. Här har förskolans personal en viktig roll i att ange tonen för vad som är okej att säga och göra på förskolans område, och vad som inte är det. Det finns en internationell symbol som visar ”här är amning välkommet” som man exempelvis skulle kunna sätta upp på förskolan:
115 Jensen & Jensen (2008), s 74.
116 Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund (2001). 117 Skolverket (2005), s 36.
5.6.4. Framtida forskning
Lunneblad efterlyser en bredare förståelse för fenomenet ”den mångkulturella förskolan”118 och argumenterar för mer forskning för att belysa att samhällets mångfald inte bara behöver förstås som etnicitet. Det är min förhoppning att föreliggande arbete i någon mån har kunnat bidra till det. Det finns dock mycket mer att utforska vidare för att ytterligare bredda och fördjupa mångfaldsbegreppet. Även kring mötet mellan förskolan och barnens familjer finns mycket att utforska. Kvinnor som ammar barn som går i förskolan, eller t o m har börjat skolan, är en utsatt grupp som mer forskning kan öka förståelsen för. Även pedagogernas röster behöver höras – hur kommer det sig att det är så tyst kring amning exempelvis. Det vore också intressant att höra vad ammade förskolebarn själva har att berätta.