Ungas syn på respons och kunskap

Alla informanter var säkra i sitt svar om att de, och människorna omkring dem, skulle reagera starkt om de fick information om att någon i deras umgänge hade blivit utsatt för våld i nära relation. Majoriteten uttryckte att de skulle ta det på stort allvar och i första hand visa stöd och säkerställa att den utsatta var okej. Därefter lades stort fokus på att uppmuntra personen till att kontakta polisen och anmäla våldet, detta var dock främst om det handlade om fysiskt våld. Det fysiska våldet var lättare att reagera på, det var tydligt att åtgärder skulle vidtas vid en sådan situation. Andra former av våld kunde ses ur så kallade gråzoner och på grund av det kunde dessa vara svårare att reagera på. Detta dels då andra typer av våld inte sågs på med lika stort allvar men också på grund av bristande kunskap. Freja tydliggör detta på följande sätt;

”...Jag tror nästan att många gånger om man ska ha sex med någon ute och så kanske det inte alltid är samtycke i relationer, kanske inte tas så hårt på, om det är såhär gråzon. Jag tror nästan att det är mer okej att göra ett övergrepp på det sättet än om en kille skulle börja slå en tjej. Om en kille skulle börja, ge mig en smäll liksom, så hade det ju fått mycket mer reaktioner än om det skulle vara lite oklart om jag verkligen ville liksom (…) ‘ah jag låg med han igår men jag kände väl inte riktigt för det’ men, och så bara ‘aja men, det är gjort, liksom,

skitsamma’. Men om jag skulle komma och bara ‘han gav mig en smäll igår’ då hade det liksom varit såhär ‘vi ringer polisen’ liksom.”

Freja förklara hur bemötande gentemot den som blivit utsatt kan skilja sig stort beroende på vilken typ av våld det gäller. Flera av informanterna var medvetna, samt uppskattade även att många i deras umgänge var medvetna om att det finns olika sätt att uttrycka våld på. Trots detta fanns det som tidigare nämnts, en enig bild om att det fysiska våldet är ”det klassiska våldet” och också det våldet som ansågs mest allvarligt. Vad Freja uttrycker ovan visar på att andra former av våld, såsom sexuellt, kan bli bemött som mindre seriöst och situationen kan därav bli förminskad. Denna syn på våld som mer eller mindre seriöst och bemötandet av det har en stor påverkan på den utsatta personen då det kan påverka våldets upphörande (Gottzen, Korkmaz 2013). Att en ung person som söker stöd blir bemött av förminskning av sin utsatthet kan i sin tur leda till att uppfattningen kring vad det är den har blivit utsatt för förändras och att unga börja tvivla på sig själva. När våld är så pass konkret och fysiskt synligt som ett slag är den lättare att se och därför lättare att bemöta, men i frågan om samtycke under samlag blir det svårare att avgöra. Det blir tydligt att uppfattningen om våld är av fysisk natur, då det nästintill krävs fysiskt våld under det sexuella våldet för att det skall erkännas som en våldshandling. Denna skillnad i syn och bemötande kan göra stor skada för den som har utsatts för våld i nära relation. Detta eftersom andra former av våld, som psykiskt eller sexuellt kan ha lika stor och ibland större negativ påverkan på ungdomens hälsa och välmående (STIR 2015).

Eftersom vilken respons den utsatta får är utav så pass stor vikt, då den har en stor påverkan på hur den utsatta kommer hantera sina erfarenheter (Gottzén, Korkmaz 2013) är det väldigt viktigt att den finns en förståelse bland både unga och vuxna gällande vad våld i nära relation är och hur det kan ta sig form på flera olika sätt. Bemötande likt det som Freja nämner i citatet ovan är förståeligt utifrån att det finns bristande kunskap gällande våld i nära relation hos både unga och

professionella (STIR 2015). Det är svårt att se och uppmärksamma

informanterna hade god kunskap om olika sätt som våld i nära relationer kan ta form, fanns det ändå svårigheter i bemötande gällande flera av dem. Det talades generellt sett relativt lite om andra typer av våld än det fysiska bland

informanterna vilket kan visa på att unga idag saknar kunskap om vad som kan räknas till brott och inte. Detta leder i sin tur till att unga inte känner att de kan berätta för omvärlden om vad de blivit utsatta för. Det digitala våldet kan få lika stora negativa konsekvenser som andra typer av våld i nära relation (Drouin m.fl. 2015) ändå är det fortfarande relativt outforskat. Det framkom under intervjuerna att om någon berättade att de blivit utsatt för exempelvis digitalt våld skulle inte det tas på särskilt stort allvar utan mer mötas med att den borde göra slut eller säga till sin partner att sluta.

Ytterligare fanns det svårigheter i hur informanterna skulle bemöta en situation om de skulle få reda på att en kompis eller någon i deras omgivning utsatte sin partner för våld. Detta upplevde samtliga informanter som en komplicerad situation. Den situation de tidigare hade beskrivit sig reagera starkt på blev ur denna vinkel mycket svårare att bemöta. Det framkom dock att de flesta hade haft svårt att stötta sin kompis om den sökte stöd för detta, då denna information hade kunnat ändra bilden de hade av sin kompis sedan tidigare. Trots detta hade det generellt sett varit svårt att anmäla kompisen till polisen. Här kan vi se att bilden av någon som utsätter sin partner från våld ligger långt ifrån hur vi definierar oss själva och våra vänner, och det stämmer överens med tanken kring att detta anses som något väldigt oacceptabelt generellt, framförallt att en kille utövar våld mot en tjej. Vidare innebär detta att många unga har svårigheter att identifiera sig själva som den stereotypa bilden av en våldsutsatt vilket gör att unga inte söker hjälp (Gottzén, Korkmaz 2013). Detta förtydligar ännu mer hur komplext våld i nära relation är.

Vad detta visar är återigen att information och kunskap är något som behöver öka, att hjälpa unga personer att lättare bemöta dessa situationer genom tillgången till information. Det kan tänkas vara lättare att säga till en kompis om en är säker på att hens handling är brottslig, till skillnad från om situationen ses som en gråzon. Den stora skillnaden blev ändå att om en kompis berättar att hen blivit eller blir utsatt för våld i nära relation hade reaktionerna varit starka och polisanmälan kom upp som respons direkt. Däremot om situationen var omvänd och kompisen var den som utsatte eller hade utsatt en partner för våld, blev reaktionerna mer ambivalenta där samtliga informanter menade att de inte hade vetat vad de skulle göra.

5.4.1. Genusskillnader i bemötande

Det framkom i resultatet att reaktioner kring våld i nära relationer varierade stort utifrån genus. Vad som ansågs tas på väldigt stort allvar om det var en kille som gjorde det, sågs nästintill som lustigt om det var en tjej som gjorde det. Leila förklarar skillnaden i bemötande följande;

”Om det var en tjej som sa det [att hon utsatt en kille för våld i nära relation] hade folk tagit det mycket lättare. Jag, folk hade inte sagt till en tjej ifall hon slår sin kille ‘Du behöver gå och prata med någon eller du måste göra slut´. Nej, man hade frågat ´Varför? Vad har han gjort som får dig att slå honom?´ Det tror jag faktiskt.”

De två olika scenarierna upplevdes av informanterna som helt olika situationer. Samtliga var ytterst tydliga i att om en kille slog sin kvinnliga partner skulle de, och deras umgänge, reagera väldigt starkt. Samtliga skulle reagera med ilska och krav på åtgärder, detta ofta i form av en polisanmälan. Det framkom även att reaktionerna kunde bli så pass starka att det skulle rättfärdiga annat våld i form av att exempelvis tjejens killkompisar skulle “slå ner honom”. Detta visar på att killen som slår sin tjej bryter mot det genuskontrakt, som säger att mannen ska vara stark och skydda den svaga, vilket de andra killarna visar genom att försvara tjejen mot våldsutövaren (Connell, Pearse 2015). Forskning stämmer även

överens med detta resonemang om hur en kille som brukar våld mot tjejer bör hanteras och bemötas- alltså att killar förväntas bemöta en manlig förövare med våld eller hot om våld (Gottzén, Korkmaz 2013). Däremot betraktades responsen väldigt annorlunda när situationen omvändes och det var en tjej som utsatte en kille för våld i nära relation. Förklaringen till detta var främst att det inte längre sågs som något allvarligt om det är en tjej som brukar våld mot en kille. Återigen är det främst fysiskt våld som informanterna utgår ifrån. Det fysiska våldet ansågs inte påverka lika mycket och således inte göra lika stor skada om det kom från en tjej. Beteendet som en ung tjej uttrycker när hon brukar våld är inte

överensstämmande med hennes genuskontrakt. Den starka synen på tjejen som svag och underordnad förkastar möjligheten om att hon skulle kunna utgöra skada på en kille samt att killen inte ges möjligheten att få uttrycka sig som svag (Connell 1995; Hirdman 2003), men det har också att göra med att en tjej fysiskt ses som svagare. Skulle en kille bli utsatt för våld av en tjej skulle detta i större grad bemötas med att han var mesig och att han som kille borde kunna kunna “ta det” och försvara sig. Informanterna medgav dock att detta framförallt hade att göra med att killars våld anses farligare utifrån deras fysik, återigen är den spontana tanken att det bara handlar om fysiskt våld. När informanterna började fundera över andra typer av våld såsom psykiskt våld och digitalt våld höll det med om att detta kunde vara en tjej som utsatte en kille för det och att detta kunde vara skadligt för en kille. Frans uttrycker det följande som att det finns en

bristande förståelse för att en person kan vara fast i en dåligt relation trots att hen är fysiskt starkare;

“...med fysiskt våld så är det ju allvarligare på ett plan om en kille slår sin tjej liksom, generellt, men att det finns typ ingen kunskap om att, asså folk fattar inte riktigt att man kan vara fast liksom i en giftig miljö liksom, i en giftig relation även om du är fysiskt starkare liksom. Det har ju inget med saken att göra egentligen, eftersom det är så mycket som är på psykisk nivå, asså du får ju knappast någon att stanna genom att slå skiten ur dom, utan du får ju dem å stanna genom att, asså psykisk tortyr å misshandel liksom.”

När synen på våld i nära relation sågs som något annat än fysiskt våld så var det lättare att förstå och se killen som den utsatta. De starka föreställningarna om vad det innebär att vara manlig och kvinnlig osynliggör våldet som tjejer kan utsatta killar för, då detta endast kan synas när de fysiska komponenterna är borttagna. Då är det alltså av stor vikt att kunskap finns kring olika typer av våld för att också öka förståelsen om att vem som helst kan bli utsatt.

5.4.2 Brist på kunskap

En del av studien handlade om vart informanterna skulle vända sig om det pågick någonting i deras relation som de mådde dåligt över. Till exempel om de blev utsatta för olika typer av våld men också på grund av andra faktorer som kan göra

att det känns dåligt i relationer. Samtliga informanter svarade då att de skulle prata med sina vänner i första hand. Att vända sig till professionella eller att göra en anmälan tog majoriteten inte upp som alternativ. Lucas framför däremot att han högst troligt skulle ta itu med problemet själv;

“Eh, kanske [skulle vända mig till] mina kompisar, men samtidigt så tror jag man

vet bäst själv, såhär om det är något allvarligt, så känner man ofta på sig det. Så att, ja men det är väl dem. Jag skulle ju inte ringa någon stödtelefon eller något sånt men, ja.”

Lucas förklarar att han tror att han vet bäst själv hur han ska hantera situationen, även om det är något allvarligt. Möjligtvis hade han pratat om det med sina vänner men yttrar sig sedan tydligt kring att han inte skulle kontakta någon professionell. Detta resonemang är väl överensstämmande med den tidigare forskning som visar på att unga personer sällan pratar om sina erfarenheter av våld i nära relation, framförallt inte med professionella. Där framfördes även en av anledningarna till detta vara en bristande tillit till vuxna och professionella (STIR 2015). Lucas förklara att anledningen till att han inte söker stöd hos någon annan är för att han som person inte behöver det, eftersom han vet bäst själv.

Bristen på kunskap kring ämnet våld i nära relation och ungas nära relationer uttrycktes av samtliga informanter. Informanterna ansåg både att de själva saknar kunskap, deras umgänge men även vuxna runt omkring dem. Kunskapsbristen uppmärksammades i flera olika sammanhang. Bristen på medvetenhet och förståelse för vad våld i nära relation kan innebära tyder på att kunskap måste integreras i unga personers liv. Om en inte vet vad våld är och vad det kan innebära är det inte heller är möjligt att se det och prata om det. Informanterna uttryckte att ytterligare en av anledningarna till varför de trodde att det inte samtalades om i deras umgänge var just på grund av att de inte trodde att deras vänner, och de själva, visste fullt ut var det innebär. Trots att det fanns viss

kunskap om de olika sätt som våld i nära relation kan ta sig uttryck, var det tydligt att det fysiska ansågs vara det mest allvarliga. Om unga personer inte får lära sig att psykiskt våld har påvisats vara med omfattande än bland annat fysiskt (Leen 2013) minskar troligheten att det pratas om det. Då det psykiska våldet, till skillnad från det fysiska, inte är synligt är det viktigt att kunskap kring det förmedlas via information. Annars kommer unga personer inte lära sig om detta och de kommer därav inte heller vara medvetna om vad psykiskt våld innebär. Utifrån detta blir det lättare att förstå hur informanterna hade väldigt svårt att se att våld i nära relation skulle vara något som fanns i deras umgänge.

Genusskillnad kunde även visas i diskussionen kring kunskap och respons. I citat ovan från Lucas förklarar han hur han inte skulle söka stöd eller hjälp eftersom det inte stämmer överens med hur han är som person. Han förklarar att han klarar av det bäst själv och behöver därför inte stöd från andra. De kvinnliga informanterna svarade annorlunda, och en av de förklarade sig nästintill motsatt då det var på grund av hennes sociala och kommunikativa personlighet som hon förmodligen i större grad hade sökt stöd hos andra. Detta förtydligar behovet av kunskap och samtal kring våld i nära relation för att kunna synliggöra att alla kan vara i behov av hjälp. Detta också för att kunna hindra normer kring maskulinitet att hämma unga pojkar från att kunna söka hjälp stöd då det inte stämmer överens med den stereotypa bilden av manlighet. Forskning har påvisat hur både unga våldsutövare och våldsutsatta har svårigheter i att se sig själv som utsatt eller som förövare på

grund av att de inte anser sig passa in i den stereotypa bilden av vad våld i nära relation innebär (Gottzén, Korkmaz 2013). Detta visar ännu tydligare på att unga personer behöver få tillgång till kunskap kring vad våld i nära relation är och hur det kan se ut för att kunna se sin egen och andras utsatthet.

Klyftan mellan unga och vuxna i internetvärlden. Gällande användandet av internet och sociala medier var resultatet tydligt och enigt om att det fanns en stor klyfta mellan hur unga och vuxna personer relaterar till det. Tydligt framfördes det att internet och sociala medier utgör en väldigt stor del av unga personer vardag och att det är någonting som är ständigt närvarande. Resultatet var även enigt i att vuxna inte kan förstå unga personers relation till internet och online- världen, detta eftersom de inte har växt upp med den. För unga personer idag har internet och allt som det innebär alltid funnits. Det har blivit en naturlig och stor del av deras verklighet. Frans förklarar vuxnas förhållningssätt till ungas

internetanvändande följande;

”Aa, de har ingen koll, de har ingen koll på vad som händer på sociala medier, ingen aning liksom och då tror jag att det ofta tas jävligt oseriöst liksom för att det är ju ändå vuxenvärlden som ska steppa in egentligen om det skapas giftiga relationer och sådär för att unga har inte riktigt den säkerheten å kunskapen att göra det själv liksom, å det är därför man fastar i såhär jävla skit relationer för att ingen vuxen människa liksom ser det, eller tar tag i det.”

Frans förklarar hur vuxnas bristande förståelse för vad som sker via sociala medier kan leda till att unga fastnar i relationer som de inte mår bra i, just för att de inte får någon hjälp. Gemensamt bland alla informanter var att de uppfattade att vuxna såg deras internetanvändande som dumt, onödigt och slöseri med tid och att de inte förstod vilken makt internetvärlden har. Då digitalt våld är mer

förekommande bland unga personer (Brown m.fl. 2018) är det viktigt att vuxna personer har en förståelse kring vad det är som kan ske via internet och sociala medier. Flera informanter uttryckte även att de inte hade valt att vända sig till en vuxen utifrån tron att de inte hade tagit situationen seriöst. Det är viktigt att just vuxna personer förstår internets del i ungas liv och våldet som kan ske där, eftersom det är de som jobbar och kommer jobba med unga utsatta personer. Likt vad som har påvisats i tidigare forskning som visar på ungas bristande tillit till vuxna och professionella (STIR 2015) bekräftade informanterna att de inte hade vänt sig till vuxna utifrån tvivel kring att bli väl bemött och förstådd. Frans uttrycker i citatet ovan det ansvaret som vuxenvärlden har i att motarbeta våld i ungas personer nära relationer. Detta styrker i sin tur behovet av att det finns en god kunskap hos vuxna vad detta innebär och innefattar. Den komplexa och starkt sammanvävda relationen mellan online- och offline-världen som informanterna uttryckte att unga personer har är även påvisad i tidigare forskning (Livingstone 2004). Vad som sker via internet kan som sagt vara svårbegripligt för

vuxenvärlden, men situationen blir ytterligare komplex när våldet som sker via digitala medel är inom en nära relation eftersom det även kräver en förståelse för alla olika sätt våld i nära relationer kan ta form. Det är viktigt att behandla och arbeta med digitalt våld i nära relation som något säreget. Det måste bemötas och ses som andra typer av våld som en person kan utsättas för i nära relation och kan inte arbetas med som nätmobbning eller liknande (STIR 2015). Detta tydliggör hur komplex situationen är och vikten av att förståelse finns för unga personer och