Två instrument blev ett - verktyget ALP för skattning av att ’lära sig använda verktyg/elrullstol’
Författare: Lisbeth Nilsson, Barn- och ungdoms- habiliteringen, Gällivare Sjukhus, (tjänstledig) Gällivare, E-post: lisbeth.nilsson@kiruna.nu Medförfattare: Josephine Durkin, E-post: Josephine.Durkin@SouthDowns.NHS.UK
Bakgrund: Två arbetsterapiforskare genomförde oberoende av varandra forskarstudier inom om- rådet personer med komplexa/multipla/kognitiva funktionsnedsättningar och träning i elrullstol. Durkin presenterade sin avhandling om ”Moving forward” i England 2006, och Nilsson presentera-
de sin avhandling om ”Köra för att Lära” i Sverige 2007. Båda hade använt metoden grundad teori för sin samtidiga insamling och analys av data; samlat in videodata; studerat typiskt utvecklade spädbarn; och utvecklat ett instrument för att skatta deltagarnas utveckling av förmåga att använda elrullstol. De träffades och jämförde sina arbeten under en dag 2008, finansierade samarbete och arbetade med utveckling av sina instrument under tre intensiva veckor sommaren 2009.
Syfte: Att jämföra och re-analysera tidigare forskningsresultat och teoretiska referensramar för att sedan omskapa, modifiera och expandera två befintliga instrument till ett.
Metod: Grundad teori med utvidgad konstant jämförelse och re-analys av tidigare insamlade videodata, resultat och ny litteratur.
Resultat: Jämförelser och re-analys verifierade att processen ’lära sig använda verktyg/elrullstol’ har åtta säkert urskiljbara faser. En ny upptäckt var att faserna kan delas in i tre distinkta stadier. Med de två gamla instrumenten som grund utvecklades det nya verktyget ALP (Avgöra fas i Lärande Processen). Till varje fas och stadium i processen kopplades förslag på träningsstrategier som kunde främja lärandet.
Konklusion: Samarbetet ledde till verifieringen av en lärprocess med åtta faser och tre stadier samt utvecklingen av ett modifierat, expanderat verktyg för att avgöra fas i lärande processen att ’lära sig använda verktyg/elrullstol’
Sökord: Instrumentutveckling, lärande, verk- tygsanvändning
Typ av projekt: Forskningsarbete
Hur får barn hjärnskakning – i vilka aktiv- iteter, miljöer och under vilka omständig- heter?
Författare: Elisabeth Elgmark Andersson, Hälso- högskolan i Jönköping, Högskolan Jönköping, Box 1026, 551 11 Jönköping, E-post: elisabeth. elgmark@hhj.hj.se
Medförfattare: Josefine Lund, E-post: josefine. lundh@jonkoping.se, Josefine Månsson, E-post: josefinemansson@hotmail.com
Bakgrund: En av de vanligaste orsakerna till att barn uppsöker sjukhus är att de fått en hjärnskak- ning.
Syfte: Kartlägga i vilka aktiviteter, miljöer och under vilka omständigheter barn får hjärnskak- ning.
Metod: En kvantitativ metod har använts genom att journaler på barn mellan sju till tolv år som inkommit till sjukhus på grund av hjärnskak- ning, har studerats. Barnen har valts ut genom ett målinriktat urval och sammanlagt studerades 257 journaler som tidigare insamlats från Södra Älvs- borgs sjukhus under åren 1997-2000. Materialet matades in i Statistical Package for the Social
Sciences (SPSS) där resultatet framställdes i form av diagram och frekvenstabeller.
Resultat/förväntat resultat: I resultatet fram- kom att flest hjärnskakningar skedde i skolmiljö och minst hjärnskakningar ägde rum i hemmet. Aktiviteten som flest barn skadade sig i var lek och av alla de barn som fått hjärnskakning var störst andel pojkar. Flest hjärnskakningar inträff- ade i mars månad och minst antal under sommarmånaderna.
Konklusion: En hjärnskakning kan leda till mer eller mindre bestående symtom, såsom huvud- värk och koncentrationssvårigheter, vilket i sin tur kan få konsekvenser i skolan. Arbetsterapeuten med sitt aktivitetsinriktade och individfokuserade arbetssätt skulle kunna bidra till förebyggande arbete samt individuella insatser för barnet i skolan.
Sökord: arbetsterapi, barn, lätt traumatisk hjärnskada
Typ av projekt: Forskningsarbete
Är barns mål och uppfattning om sin aktivitetsförmåga stabil?
Författare: Kristina Vroland Nordstrand, Barn och Ungdomshabiliteringen i Gästrikland, Folk- parksvägen 5, 806 33 Gävle, E-post: kristina. vroland.nordstrand@lg.se
Medförfattare: Lena Krumlinde-Sundholm, E-post: lena.krumlinde.sundholm@ki.se Bakgrund: The Percieved Efficacy and Goal Setting System (PEGS) är ett bildbaserat självskatt- nings och målsättningsinstrument för barn från fem år, som utvecklats i Kanada. PEGS ger barn med funktionsnedsättning möjlighet att själva skatta sin aktivitetsförmåga samt använda sina skattningar för att prioritera och sätta egna mål för behandling. PEGS har översats och anpassats för svensk kultur. Den svenska versionen har visat god innehållsvaliditet för barn mellan fem och tolv år, inom Barn och ungdomshabiliteringen.
Syfte: Syftet med den här studien var att utvärdera den svenska versionen av PEGS för test- retest och målstabilitet samt att jämföra barnens och föräldrarnas uppfattning av barnets aktiv- itetsförmåga och mål.
Metod: Studien bestod av tre delar. Del ett och två utvärderade test-retest och målstabilitet. I del tre jämfördes barnens och föräldrarnas uppfatt- ning av barnets aktivitetsförmåga och mål. PEGS intervjuer gjordes med 47 barn med funktions- nedsättning mellan 5 och 12 år, deras föräldrar besvarade föräldrar enkäten i PEGS. Barnen delades upp i två grupper test-retest/målstabilitet. Två veckor efter första intervjun gjordes självskatt- ningen om i test-retest gruppen och mål formul- eringen upprepades i målstabilitets gruppen
Resultat/förväntat resultat: Resultatet tyder på att barnen i studien bidrar med ett eget perspektiv och en personlig uppfattning om den
egna aktivitetsförmågan. Deras behandlingsmål skiljer sig från föräldrarnas. Barnen var stabila över tid i sin uppfattning om aktivitetsförmåga och mål för behandling.
Konklusion: För att följa de nationella riktlinjer om barns delaktighet i behandling, som finns för Barn och Ungdomshabiliteringen, är det viktigt att använda metoder som gör det möjligt att fånga barnens perspektiv.
Typ av projekt: Forskningsarbete
Personlig vård och rörelseförmåga hos barn med cerebral pares relaterat till MACS och GMFCS nivå.
Författare: Ann-Marie Öhrvall, Karolinska Instit- utet, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Enheten för neuropediatrik, Astrid Lindgrens Barnsjukhus Q2:07, 171 76 Stockholm, E-post: ann-marie.ohrvall@ki.se
Medförfattare: Ann-Christin Eliasson, E-post: ann-christin.eliasson@ki.se, Kristina Löwing, E-post: kristina.lowing@ki.se, Pia Ödman, E-post: piaod@ihs.liu.se, Lena Krumlinde-Sundholm, E-post: lena.krumlinde-sundholm@ki.se Bakgrund: Självständighet i personlig vård utvecklas gradvis under förskoletiden. Många barn med cerebral pares (CP) har begränsad möjlighet att uppnå självständighet. Instrumentet Pediatric Evaluation of Disability Inventory (PEDI) beskriver vad barnet vanligtvis gör självständigt inom personlig vård, rörelseförmåga och social förmåga. Klassificering utifrån Manual Ability Classification System (MACS) och Gross Motor Function Classification System (GMFCS) ger beskrivningar av barns förmåga att hantera före- mål i vardagsaktiviteter samt deras grovmotoriska förmåga.
Syfte: Att undersöka sambanden mellan utveckling av färdigheter i personlig vård och rörelseförmåga hos barn med CP utifrån deras MACS och GMFCS nivåer. Metod:195 barn med CP i åldern 3-15 år, MACS och GMFCS-nivå I-V deltog. Funktionella färdigheter i personlig vård och rörelseförmåga ur PEDI analyserades utifrån MACS- och GMFCS-nivå.
Resultat/förväntat resultat: MACS- och GMFCS-nivå har ett starkt samband med grad av självständighet i personlig vård och rörelseför- måga. För barn med MACS I och II samt GMFCS I finns en åldersrelaterad ökning av förmågan i personlig vård och rörelseförmåga. som når själv- ständighet vid 9-12 års respektive 6-års ålder. Detta är senare än för barn med typisk utveckling. I övriga nivåer sågs inte någon åldersrelaterad utveckling. MACS var den starkaste prediktorn för utveckling av färdigheter inom personlig vård, och förklarade 66% av variationen. GMFCS, den starkaste prediktorn för rörelseförmåga, förklar- ade 76%.
Konklusion: Barn i MACS och GMFCS nivåer- na I och II har långsam men stadigt ökande ut- veckling i personlig vård och rörelseförmåga medan övriga barn inte uppvisar någon ålders- relaterad utveckling. Detta är viktigt vid mål- formulering och planering av insatser.
Typ av projekt: Forskningsarbete
Jämförelse av motor- och processfärdig- het bedömt med AMPS mellan nordiska och nordamerikanska barn
Författare: Marie Peny-Dahlstrand, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet, Box 455, 405 30 Göteborg, E-post: marie.peny-dahlstrand@ neuro.gu.se
Medförfattare: Gunilla Gosman-Hedström, E-post: Gunilla.gosman-hedstrom@neuro.gu.se, Lena Krumlinde-Sundholm, E-post:
lena.krumlinde.sundholm@ki.se
Bakgrund: Många studier har påvisat kulturellt betingade skillnader i åldersnormerade värden för barn i instrument som mäter självständighet i var- dagliga aktiviteter. Instrumentet ”Assessment of Motor and Process Skills” (AMPS) har bedömts ha god kulturell validitet vid användning för vuxna, men ingen tidigare studie har undersökt om det finns kulturellt betingade skillnader i åldersrelat- erad färdighet vad gäller de ADL inriktade motor- iska- och /eller processfärdigheter som instru- mentet mäter inom det dagliga livets aktiviteter.
Syfte: Att undersöka om det finns skillnader i åldersrelaterade ADL-färdigheter bedömt med AMPS mellan barn från Norden och barn från Nordamerika och att utvärdera användbarheten av de åldersnormerade färdighetsvärden som be- skrivs i AMPS dataprogram, för barn från dessa två regioner.
Metod: Mätvärden från 4613 barn, 3-15 år gamla, utan kända funktionsnedsättningar, från de två regionerna jämfördes statistiskt. Medel- värdena från respektive region och åldersgrupp jämfördes också med de existerade normvärdena.
Preliminärt resultat: Inga relevanta skillnader i åldersrelaterade AMPS värden fanns mellan barn- en från de två geografiska regionerna i studien. Studien visade att de åldersnormerade färdighets- värdena i AMPS dataprogram var kulturellt valida och användbara för barn från båda regionerna.
Konklusion: AMPS kan, enligt de preliminära resultaten i denna studie, anses ha god kulturell validitet och är användbar både för klinisk an- vändning och i forskningssyfte för barn från Norden och Nord Amerika.
Sökord: AMPS, barn, kulturell validitet Typ av projekt: Forskningsarbete