Ungdomsdomstolar i Sverige

Den svenska lagstiftaren har på 1990-talet diskuterat huruvida ungdomsdomstolar kan införas i Sverige. Det konstaterades emellertid att det kan finnas risker med att sätta principer som rättssäkerhet, rättvisa och konsekvens ur spel om Sverige skulle särskilja ungdomsmålen.²¹⁸ Det kan dock påtalas att det var USA:s ungdomsdomstolar som då kritiserades på grund av avsaknaden av likvärdiga procedurregler i ungdomsdomstolen som det fanns i brottmålsprocessen för vuxna lagöverträdare. Det kan konstateras att såväl Tyskland som Sverige har särreglerade procedurregler vid ungdomsmål idag och jag finner därav att diskussionen om ungdomsdomstolar i Sverige bör återupplivas.

217 Se avsnitt 5.1 och 5.2.

218 Se avsnitt 2.5.1.

40 Ungas återfallsbrottslighet har ökat i Sverige mellan åren 2005 till 2014 och statistiken tyder på en ökad återfallsbrottslighet för såväl ungdomskillar som ungdomstjejer. Statistiken har även påvisat att högaktivt kriminella ungdomar svarade för nästan hälften av den totala lagföringen mellan åren 2001 till 2010. Det kan i BRÅ:s rapport även utläsas att det finns flera strategiska brott bland unga lagöverträdare och de vanligaste brotten bland svenska unga lagöverträdare har även konstaterats vara narkotikabrott, rån och tillgreppsbrott.²¹⁹ Ungdomsbrottsligheten utvecklas i samband med samhället och det är därmed viktigt att lagföringsprocessen för unga lagöverträdare överensstämmer med de behov som unga utvecklar. Det har i uppsatsens utredning påpekats att kontakter med rättssystemet, frihetsberövande påföljder och om unga börjar behandlas som vuxna i påföljdssystemet kan medföra förhöjda risker till återfall för unga.²²⁰ Ungas brottsutveckling i Sverige tyder på att en förändring krävs i den framtida hanteringen av unga lagöverträdare och såväl forskning som barns rättigheter tyder på att hjälpåtgärder samt rehabilitering ska ha företräde framför straff. Jag anser att det blir upp till rättsaktörerna att utifrån sådan viktig kunskap vidta lämpliga hjälpåtgärder när unga begår brott, brottets straffvärde bör därav inte åläggas all betydelse.

I Sverige särbehandlas unga lagöverträdare under 21 år genom regleringar i LUL och BrB.

Särregleringarna i den svenska straffrätten gäller emellertid främst för målgruppen ungdomar.

Fram tills år 1995 förelåg krav på att ungdomsdomarna skulle ha insikt och erfarenhet beträffande vård samt uppfostran av ungdomar. Efter år 1995 skulle domarna vara särskilt lämpade för att handlägga ungdomsmål och bestå av personer som hade intresse samt förmåga att arbeta med unga lagöverträdare. Idag ska de allmänna domstolarna avgöra ungdomsmål med särskilt utsedda domare enligt 25 § 1 st. LUL och Sverige har därav en domstolsintern specialisering. I uppsatsens studie har det framkommit att det föreligger praktiska problem än idag för de svenska domstolarna att fördela ungdomsmålen på särskilt utsedda domare.

Justitieombudsmannen påtalar bland annat att det föreligger ett tydligt motstånd hos domstolarna att tillämpa regeln om koncentration och domstolskoncentrationen har därför aldrig fått ett praktiskt genomslag.²²¹ Att domstolarna inte uppfyller kraven om ungdomsmål enligt lagstiftningen ser jag som mycket problematiskt. Om alla domare handlägger brottsmål för vuxna och unga lagöverträdare anser jag att den allmänna straffprocessen blandas in på ett felaktigt sätt. Kravet på att rättsväsendets aktörer ska ha ett barnperspektiv och barnrättsperspektiv kan härigenom omedvetet försummas. Om ungdomsdomare saknar förståelse, erfarenhet och kunskap om ungdomar föreligger brister i rättssäkerheten. På grund av den allmänna insikten om att unga lagöverträdare inte ska behandlas som vuxna brottslingar anser jag detta är en brist som ska hanteras med stort allvar.

I Tyskland är straffmyndighetsåldern 14 år och unga lagöverträdare under 21 år särbehandlas bland annat genom regleringarna i JGG och GVG. Yngre barn under 14 år som utför brott hänvisas till sociala tjänster och till den tyska familjerätten, vilket återspeglar den svenska uppbyggnaden med socialtjänsten samt förvaltningsdomstolen. Tyskland har erkänt att det föreligger skillnader mellan unga och vuxna lagöverträdare, i huvudsak hanteras därför alla unga lagöverträdare i det särskilda ungdomsdomstolssystemet som ligger inom de allmänna domstolarna. Tyska unga lagöverträdare är överrepresenterade i förhållande till deras andel av befolkningen, det finns däremot ingen ökad ungdomsbrottslighet i Tyskland.

Det kan här framhållas att brottsförebyggande åtgärder i skolor och motverkandet av våld inom barnomsorgen har medfört positiva effekter för ungas brottslighet i Tyskland.²²²

219 Se kapitel 6.

220 Se kapitel 7.

221 Se avsnitt 2.3.2.

222 Se kapitel 4.

41 Ungdomsmålen avgörs antingen av en enskild ungdomsdomare, ungdomsdomstolsjury eller av ungdomskammaren i Tyskland. Dessa tre instanser har särskilda kompetenser och kan utdöma flertalet pedagogiska utbildningsåtgärder, disciplinerande åtgärder samt i sista hand ungdomsstraff såsom ungdomsfängelse. I Tyskland är det även av stor vikt att ungdomsdomare, ungdomsadvokater och ungdomsåklagare har utbildning samt erfarenhet av ungdomsvård. Detta kan enligt min mening påvisa betydelsen av att rättsaktörerna har kunskap om variationer i ungas mognadsutveckling och i den sociala utvecklingen. Denna specialisering medför även ett förtydligande om att unga lagöverträdare måste behandlas annorlunda än vuxna lagöverträdare. Som Persson har påtalat kan det dock kritiseras att ungdomsdomstolarna har ett stort utrymme att avgöra ungdomsmål genom skönsmässiga bedömningar. På grund av Tysklands statsuppbyggnad står domstolarna under en minskad lagstiftarkontroll och problematik kan således uppstå med förutsägbarhet. Ungdomsdomare i Tyskland kan utdöma olika påföljder för lika brott, jag anser samtidigt att det kan anses positivt när påföljderna kan vara flexibla och anpassas till den unge i det enskilda fallet då alla unga har olika behov.

Särskilt för det tyska ungdomsstolssystemet är att unga lagöverträdare endast ska åtalas om denne varit mogen att inse konsekvenserna av brottet vid sitt handlande. Detta medför att en djupgående utvärdering utförs av den unges mentala, andliga och övriga karaktär. Jag anser att detta påvisar att det tyska domstolssystemet ålägger stor vikt vid ungas mognadsbrister, psykiska och emotionella egenskaper samt erkänner att unga inte bör straffas om de inte har haft insikten om konsekvenserna av brottet. Det som även skiljer det tyska domstolssystemet från det svenska är att unga vuxna i vidare omfattning inkluderas i ungdomsstraffrätten i Tyskland. Ungdomsdomstolen utför en helhetsbedömning av unga vuxnas moraliska och andliga utvecklingsnivå samt ser till de särskilda omständigheterna. Detta medför att unga vuxna kan dömas i ungdomsdomstolen och erhålla mer anpassningsbara påföljder än de allmänna straffpåföljderna. I kontrast till detta kan det här påpekas att den svenska lagstiftaren vill ta bort särbehandlingen av unga vuxna lagöverträdare.²²³ Jag anser därav att Tyskland beaktar ungas mognadsbrister och ser till den enskilda situationen i högre grad än Sverige.

Regleringar som särskiljer den tyska lagföringsprocessen av unga lagöverträdare är bland annat att förhandlingar sker inom stängda dörrar för unga mellan 14 till 18 år. Detta innebär möjligen en minskad öppenhet i Tyskland och en kontrast till Sveriges domstolar som styrs av öppenhet enligt 5 kap. 1 § RB. I artikel 6 p. 1 EKMR regleras det att domstolens dom ska meddelas offentligt, allmänheten får emellertid uteslutas från förhandlingen med hänsyn till minderårigas intressen eller i den mån domstolens finner det strängt nödvändigt. Det bör dock påpekas att domstolarna i Sverige även kan utföra förhandlingar bakom stängda dörrar om det anses nödvändigt i ungdomsmål.

I Tyskland är principen om utbildning vägledande vid lagföringen av unga enligt 2 § JGG, medan principen om proportionalitet styr den svenska lagföringsprocessen. Denna skillnad påvisar att det tyska ungdomsdomstolssystemet inriktar sig på den unge som individ och dennes rehabiliterande behov, medan de svenska domstolarna ser till brottet samt en proportionerlig påföljd grundat på straffvärdet. Vad utbildningsbegreppet faktiskt innebär kan ifrågasättas då det finns många pedagogiska tillvägagångssätt för att få unga lagöverträdare att återgå till ett liv utan brottslighet. Jag har därför tolkat det som att det är upp till ungdomsdomarna att avgöra de rättsliga konsekvenserna på ett mer flexibelt sätt och att det av denna anledning inte stadgas i JGG vad specifika pedagogiska åtgärder innebär.

Tyskland har ratificerat BK, EKMR och ICCPR, vilket medför att tyska unga lagöverträdare har lika stadgade internationella rättigheter som svenska unga lagöverträdare.

Den tyska lagföringsprocessen anser jag emellertid uppfyller artikel 14 ICCPR och artikel 39

223 Se avsnitt 2.5.1.

42 BK i en högre omfattning än Sverige. Den tyska lagföringsprocessen tar hänsyn till ungas ålder och det önskvärda i att främja unga lagöverträdares återanpassning i samhället.

Principen om utbildning och rehabilitering genomsyrar den tyska straffprocessen, vilket medför att den unge hamnar i fokus framför principer som rättvisa samt proportionalitet.

Trots att Tyskland och Sverige är två länder med skilda statsuppbyggnader kan det ifrågasättas varför inte Tyskland har en ökad ungdomsbrottslighet medan ungas återfallsbrottslighet ökar i Sverige. Sverige och Tyskland har olika vägledande principer vid ungdomsmål; proportionalitet respektive utbildning. Sverige har även en högre offentlighet vid ungdomsmål och stor vikt åläggs förutsägbarhet, medan Tysklands ungdomsstolssystem präglas av ett mer slutet och flexibelt förfarande. Förutsebarheten kan anses vara minskad för den unge vid de tyska ungdomsdomstolarna, jag anser dock att en stark rättssäkerhet fortfarande kan föreligga om det införs mer lagbundna ungdomsdomstolar i Sverige. Om den svenska lagstiftaren skulle utveckla mer flexibla och pedagogiska påföljder skulle ungdomsdomare kunna möta den unges behov mer pedagogiskt än idag, till exempel förordnanden att den unge ska delta i social utbildning eller att den unge ska reparera den skada som denne orsakat. Det är förståeligt att det tyska domstolssystemet emellertid inte kan införas i sin helhet. Genom en specialisering där ungdomsmål koncentreras till några av de allmänna domstolarna skulle Sverige emellertid kunna särskilja ungdomsmålen likt Tyskland och införa ungdomsdomstolar inom ett redan befintligt domstolssystem. Kvälls-och helgöppna jourdomstolar skulle medföra stora kostnader, möjligen skulle ett införande av ungdomsdomstolar i ett redan befintligt domstolssystem kunna innebära lägre kostnader för lagstiftaren. Ett ungdomsdomstolsförfarande skulle enligt min mening kunna säkerställa att kraven på domarkoncentrationen uppfylls och framhäva unga lagöverträdares särskilda behov av särbehandling.