Snabbförfaranden eller ungdomsdomstolar: Kan snabbförfaranden leda till minskad ungdomsbrottslighet eller är Sverige i behov av ungdomsdomstolar?

(1)

Karlstad Business School

Karlstad University SE-651 88 Karlstad Sweden Phone:+46 54 700 10 00 Fax: +46 54 700 14 97

E-mail: handels@kau.se www.hhk.kau.se

Amanda Friberg

Snabbförfaranden eller ungdomsdomstolar

Kan snabbförfaranden leda till minskad ungdomsbrottslighet eller är Sverige i behov av ungdomsdomstolar?

Termin: VT 2018

Handledare: Jane Stoll

Rapid procedures or juvenile courts

Can rapid procedures result in to a reduction of juvenile delinquency or is Sweden in need of youth courts?

Magisterprogrammet i rättsvetenskap: Offentlig rätt

D-uppsats

(2)

Förord

Inledningsvis vill jag tacka min handledare Jane som har gett mig stöttning i uppsatsskrivandet när jag har behövt det som mest.

Jag vill tacka min sambo, familj och mina vänner som har motiverat mig till att kämpa på varje dag under de senaste fyra åren. Jag måste även tacka er för ett enormt stort tålamod, utan er så hade jag förmodligen aldrig trott på mig själv eller hållit drivkraften uppe hela vägen till mållinjen.

Den 28 maj, 2018

(3)

Abstract

Written in Swedish with an English abstract, Karlstad 2018.

Young offenders are given special consideration in Swedish criminal law because of the general understanding that a young person is immature and in a developmental phase.

Young people have strengthened rights in the criminal procedure and are a specific group for which society and the judiciary has to take great responsibility for. It is of great importance that there are clear and rapid responses to young offenders to counteract their recurrence of crime. In youth cases it can also be emphasized that it is equally important that the judge has knowledge, experience and insight into the individual's situation in order to, be able to with appropriate penalties, help young people back to a life without crime. This essay shows that it is more common for younger people to commit crimes and young offenders are overrepresented in Sweden with regard to the number of lawsuit decisions when compared to the average population. It can also be noted that a small group of highly active criminal youth account for a large proportion of all crimes and young offenders between the ages of 15 and 17 have had an increased recurrence of crime.

The problem of juvenile delinquency has long been debated and the Swedish legislature has over the years discussed the possibilities for introducing both youth courts and after hours courts. After an investigation of the Swedish criminal procedure, this essay emphasizes that there is a conflict between a social and criminal law perspective in the criminal procedure for young offenders. Today, there are proposals in Sweden calling for a special urgent procedure for young offenders in which shorter deadlines are set and a discussion about introducing a after hours system. To determine whether rapid procedures can be regarded as the best solution to counteract juvenile delinquency and the relapse crime of young people in Sweden, the essay has investigated Sweden's ability to introduce special youth courts like those in Germany, from a comparative perspective. Germany distinguishes youth cases from the general penalty process and has a flexible court procedure in which education and educational penalties impede the criminal procedure for young people.

The essay's analysis comprises a questioning of Sweden's handling of young offenders and the focus on rapid reactions as well as the criminal justice perspective. The paper states that there are better conditions for Sweden to preserve the interests of legal certainty, predictability, court concentration and the rights of juvenile offenders through the introduction of youth courts that may be influenced by the German judiciary.

Keywords: Criminal law, juvenile delinquency, young offenders.

(4)

Sammanfattning

Unga lagöverträdare särbehandlas i den svenska straffrätten på grund av den allmänna insikten om att en ung människa är omogen och inne i en utvecklingsfas. Unga har förstärkta rättigheter i lagföringsprocessen och är en särskild målgrupp som samhället samt rättsväsendet måste ta ett stort ansvar för. Det är av stor vikt att det finns tydliga och snabba reaktioner mot unga lagöverträdare för att motverka deras återfallsbrottslighet. Vid ungdomsmål kan det även framhållas att det är av lika stor betydelse att domaren har kunskap, erfarenhet och insikt om den unges enskilda situation för att med lämpliga påföljder kunna hjälpa unga tillbaka till ett liv utan brottslighet. Uppsatsen påvisar att det är allt vanligare att yngre personer begår brott och unga lagöverträdare är överrepresenterade i Sveriges kriminalitet med hänsyn till antalet lagföringsbeslut i relation till medelfolkmängden. Det kan även konstateras att en liten grupp högaktivt kriminella ungdomar står för en stor del av alla brott och unga lagöverträdare mellan 15 till 17 år har haft en ökad återfallsbrottslighet.

Problematiken kring ungdomsbrottsligheten har länge debatterats och den svenska lagstiftaren har genom åren diskuterat möjligheterna för att införa såväl ungdomsdomstolar som jourdomstolar. Efter en utredning av den svenska straffprocessen framhåller uppsatsen att det existerar en konflikt mellan ett socialrättsligt och ett straffrättsligt perspektiv i lagföringsprocessen för unga lagöverträdare. Det föreligger idag förslag till ett särskilt snabbförfarande för unga lagöverträdare där kortare tidsfrister uppställs och en diskussion om att införa ett jourdomstolssystem i Sverige. För att bedöma huruvida snabbförfaranden kan anses vara den bästa lösningen för att motverka ungdomsbrottsligheten och ungas återfallsbrottslighet i Sverige har uppsatsen undersökt Sveriges möjligheter till införa särskilda ungdomsdomstolar likt Tyskland utifrån ett komparativt perspektiv. Tyskland särskiljer ungdomsmålen från den allmänna straffprocessen och har ett flexibelt domstolsförfarande där utbildning samt pedagogiska påföljder genomsyrar lagföringsprocessen för unga lagöverträdare.

Uppsatsens analys består av ett ifrågasättande av Sveriges hantering av unga lagöverträdare och inriktningen mot snabba reaktioner samt det straffrättsliga perspektivet. I uppsatsen konstateras det att föreligger bättre förutsättningar för Sverige att bevara intressena om rättssäkerhet, förutsägbarhet, domstolskoncentrationen och unga lagöverträdares rättigheter genom ett införande av ungdomsdomstolar som kan influeras av det tyska domstolssystemet.

Nyckelord: Straffrätt, ungdomsbrottslighet, unga lagöverträdare.

(5)

Begrepp- och förkortningslista

A. a. Anfört arbete

Barnperspektiv Förståelsen för barnets upplevelser och

övervägande av hur beslut eller åtgärder påverkar barnet

Barnrättsperspektiv Att barnets rättigheter i barnkonventionen beaktas

och respekteras i alla åtgärder eller beslut som rör barn

BK Förenta Nationernas konvention den 20 november

1989 om barnets rättigheter (Barnkonventionen)

BO Barnombudsmannen

BrB Brottsbalk (1962:700)

BRÅ Brottsförebyggande rådet

Ds Departementsserie

EKMR Europeiska konventionen om skydd för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna 1950

EU Europeiska unionen

FN Förenta nationerna

FN:s barnrättskommitté FN:s kommitté för barnets rättigheter

GG Grundgesetz (Grundlag)

GVG Gerichtsverfassungsgesetz (Lag om domstolar)

HD Högsta domstolen

HovR Hovrätt

ICCPR Förenta nationens konvention om medborgerliga

och politiska rättigheter antagen genom Generalförsamlingen den 16 december 1966

JGG Jugendgerichtsgesetz (Ungdomsbrottslag)

(6)

JO Justitieombudsmannen

LUL Lag med särskilda bestämmelser om unga

lagöverträdare (1964:167)

LVU Lag med särskilda bestämmelser om vård av

unga (1990:52)

Prop. Proposition

RB Rättegångsbalk (1942:740)

RF Regeringsform (1974:152)

SoL Socialtjänstlag (2001:453)

SOU Statens offentliga utredningar

SvJT Svensk juristtidning

TR Tingsrätt

USA Förenta staterna

ÄrendeL Lag om domstolsärenden (1996:242)

(7)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Ämnesbeskrivning ... 1

1.2 Syfte ... 3

1.3 Problemformulering och frågeställningar ... 3

1.4 Metoder ... 3

1.4.1 Rättsdogmatisk metod ... 3

1.4.2 Rättssociologisk metod ... 4

1.4.3 Komparativt inslag ... 5

1.5 Material ... 5

1.6 Forskningsläget ... 6

1.7 Avgränsning ... 7

1.8 Disposition ... 7

2. Straffprocessen ... 8

2.1 Sveriges lagföring av unga lagöverträdare ... 8

2.2 Rättegångsbalken ... 8

2.2.1 Allmänna domstolarnas uppbyggnad ... 8

2.2.2 Den allmänna straffprocessen ... 9

2.3 Lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare ... 11

2.3.1 Särregleringen av unga lagöverträdare ... 11

2.3.2 Domstolens handläggning av ungdomsmål ... 11

2.3.3 Den särreglerade straffprocessen för unga lagöverträdare ... 13

2.4 Brottsbalken ... 15

2.4.1 Domstolens påföljdsbedömning ... 15

2.4.2 Allmänna påföljder ... 17

2.4.3 Ungdomspåföljder ... 18

2.5 Debatten om hanteringen av ungdomsmål ... 19

2.5.1 Tidigare diskussioner ... 19

2.5.2 Nuvarande utredning om lagföringsprocessen för unga lagöverträdare ... 20

3. Barns rättigheter enligt internationell rätt ... 23

3.1 Inledning ... 23

3.2 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ... 23

3.3 Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter ... 23

3.4 Barnkonventionen ... 24

3.5 Om rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden ... 25

4. Unga lagöverträdare i den tyska lagföringsprocessen ... 27

4.1 Hanteringen av ungdomsmål ... 27

4.2 Påföljder och särbehandlingen av unga lagöverträdare ... 28

5. Kritik mot Sveriges hantering av unga lagöverträdare ... 31

5.1 FN:s barnrättskommittés kritik ... 31

(8)

5.2 Barnombudsmannens kritik ... 31

6. Undersökningar och statistik om ungdomsbrottslighet ... 33

7. Ungas behov av särbehandling ... 35

8. Analys ... 37

8.1 Snabbförfaranden för unga lagöverträdare ... 37

8.2 Ungdomsdomstolar i Sverige ... 39

8.3 Den framtida lagföringsprocessen för unga lagöverträdare ... 42

9. Slutsatser ... 45

Källförteckning ... 46

(9)

1

1. Inledning

1.1 Ämnesbeskrivning

Trots att unga lagöverträdare endast utgör 8 % av den straffbara befolkningen i Sverige stod de för 18 % av alla lagföringsbeslut under år 2016. Det är allt vanligare att yngre personer begår brott och unga lagöverträdare mellan 15 till 17 år (ungdomar) och 18 till 20 år (unga vuxna) är överrepresenterade i den svenska kriminaliteten med hänsyn till antalet lagföringsbeslut i relation till medelfolkmängden.¹ I en undersökning om återfallsbrottslighet år 2014 har Brottsförebyggande rådet (BRÅ) anfört att 24 % av målgruppen ungdomar och 30

% unga vuxna återföll i brott inom ett år. En ökning av återfallsbrott hade även skett med 3 % för ungdomskillar mellan åren 2005 till 2014. Ungdomstjejer var emellertid den målgrupp som hade den största ökningen av återfallsbrottslighet med 6 %.² Det kan även konstateras att en liten grupp högaktivt kriminella ungdomar står för en stor del av alla brott.³

Om en ung ska vårdas enligt lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52) (LVU), på grund av till exempel brister i den unges beteende, är det förvaltningsdomstol som avgör den unges behov efter ansökan av socialnämnden.⁴ När unga begår brott är det emellertid de allmänna domstolarna som avgör den unges behov.⁵ I Sverige är straffmyndighetsåldern 15 år och yngre barn kan därmed inte dömas till påföljd i enlighet med 1 kap. 6 § brottsbalken (1962:700) (BrB). Straffmyndiga unga lagöverträdare ska emellertid särbehandlas inom den svenska straffrätten. I enlighet med 1 § lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (1964:167) (LUL) finns det särskilda regler för handläggningen hos domstol, polis och åklagare vid mål som rör brott där unga är misstänkta.

Sverige har bland annat antagit Förenta Nationernas konvention den 20 november 1989 om barnets rättigheter (BK) och europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR). När unga lagöverträdare hamnar inom straffprocessen finns såväl nationella som internationella rättigheter som samhället och rättsväsendet måste beakta.⁶ Artikel 3 p.1 BK stadgar den viktiga principen om att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn oavsett om åtgärden vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. När rättsliga aktörer har ett barnperspektiv innebär det att ansvarig beslutfattare överväger om ett beslut eller åtgärd berör barnet och i så fall på vilket sätt. Ett barnperspektiv handlar således om attityder, kunskap och arbetssätt samt speglar vår syn på barn som fullvärdiga medborgare och kompetenta individer som ska bemötas med respekt i alla sammanhang.⁷ Barnperspektivet har med åren fått en allt större roll i det straffrättsliga förfarandet. BK upprätthåller normer när barn är misstänkta eller tilltalade för brott och EKMR omfattar ett barnperspektiv exempelvis när det gäller rätten till en rättvis rättegång.⁸ Utgångspunkten för unga lagöverträdare är att de i första hand ska hållas utanför den statliga kriminalvården och ges den vård samt behandling de behöver inom den kommunala socialtjänsten. Det socialrättsliga ansvaret innebär att kommunerna med dess socialtjänst ska ge unga stöd och hjälp när det finns behov. När unga begår brott aktualiseras även ett

1 BRÅ., Kriminalstatistik 2016 – Personer lagförda för brott., s. 39 ff.

2 BRÅ., Kriminalstatistik 2014- Återfall i brott., s. 15 ff.

3 BRÅ., Strategiska brott bland unga på 00-talet., s.23 f.

4 Nordlöf, K., Unga lagöverträdare i social-, straff-och processrätt., s. 109.

5 A. a., s. 342 f.

6 SOU 2017:68., s. 19.

7 Prop. 2009/10:232., s. 11.

8 Se SOU 2017:68., s. 19.

(10)

2 straffrättsligt ansvar för rättsväsendets aktörer. De straffrättsliga reglerna i BrB skyddar grundläggande värden i det svenska samhället och det blir därmed en viktig uppgift för de allmänna domstolarna att upprätthålla dessa.⁹ De allmänna domstolarna måste därför anses ha en oerhört viktig uppgift och ett stort ansvar mot såväl samhället som de unga lagöverträdarna.

När brottsmål handlar om unga lagöverträdare och påföljden kan bli annan än böter finns det särskilda bestämmelser samt krav på domstolens sammansättning.¹⁰ I 25 § 1 st. LUL stadgas det att Tingsrätten (TR) och Hovrätten (HovR) ska handlägga mål mot unga lagöverträdare, om det inte möter hinder, med lagerfarna domare som särskilt har utsetts av domstolen att handlägga sådana mål. Fram tills år 1995 förelåg krav på att rätten skulle bestå av personer med insikt och erfarenhet beträffande vård samt uppfostran av ungdomar. Efter en lagändring år 1995 medförde att rättens domare och ledamöter skulle vara särskilt lämpade för att handlägga ungdomsmål samt bestå av personer som hade intresse och förmåga att arbeta med unga lagöverträdare. Lagstiftarens tidigare intresse var således att domare skulle ha särskild kunskap och stor erfarenhet av ungdomsmål.¹¹

När det handlar om unga lagöverträdare är det särskilt viktigt att tiden mellan brott och reaktion inte är allt för lång.¹² Det har under många år pågått debatter kring ungdomsmål och hur samhället på bästa sätt ska hantera unga lagöverträdare samt återfallsbrottslighet. Redan på 1990-talet övervägde lagstiftaren en ordning med jourdomstolar med syftet att åstadkomma snabba och bestämda ingripanden mot unga lagöverträdare.¹³ I flera motioner under 2000- talet har det lagts fram förslag till bland annat jourdomstolar, ungdomsrotlar på TR:erna, särskilda ungdomsrotlar på åklagarmyndigheterna och ungdomsdomstolar.¹⁴ Den svenska lagstiftaren har tagit Tyskland som exempel vid diskussionen om ungdomsdomstolar, där handläggs ungdomsmål vid särskilda domstolar och det är av stor vikt är att ungdomsdomare ska ha erfarenhet samt vara verksam inom ungdomsvården i Tyskland.¹⁵

År 2017 tillsatte Justitiedepartement en utredning som har syftat till att undersöka och föreslå åtgärder som kan leda till en snabbare lagföring av brott med bibehållen rättssäkerhet samt kvalitet i Sverige.¹⁶ Utredningen skulle bland annat föreslå hur en ordning med jourdomstolar kan utformas i Sverige och ge förslag till ett särskilt snabbförfarande för unga lagöverträdare.¹⁷ Den bästa valmöjligheten för Sverige ansågs vara jourdomstolar med kvälls- och helgöppet, domstolarnas utrymme med att hålla fler brottmålsförhandlingar skulle således utökas.¹⁸ I utredningen presenterades även ett särskilt snabbförfarande för unga lagöverträdare, vilket främst ska bygga på en ökad samverkan mellan polisen och socialtjänsten i brottsutredningen. I ett försöksprojekt ska förundersökningar kortas ned och det första förhöret med den unge ska även hållas senast en vecka efter gripandet.¹⁹ Huruvida det svenska domstolssystemet kommer att utvecklas mot en jourordning är ännu oklart. Det särskilda snabbförfarandet för unga lagöverträdare är emellertid föreslaget att påbörjas under våren år 2019.²⁰

9 Clevesköld, L., Thunved, A., Thunved, B., Samhället och de unga lagöverträdarna, s. 16.

11A.a., s. 343 f.

12 A.a., s. 133.

13 Prop. 1994/95:12., s. 43.

14 Se Mot. 2005/06:Ju509., s. 1 f., Mot. 2013/14:Ju263., s. 1., Mot. 2017/18:1228., s. 1 f.

15 Prop. 1994/95:12., s. 39.

16 Ds 2017:36., s. 11.

17 A.a., s. 35 f.

18 A.a., s. 12.

19 A.a., s. 15.

20 Se Ds 2018:9., s. 16.

(11)

3 1.2 Syfte

Problematiken kring ungdomsbrottsligheten har länge debatterats och lagstiftaren har genom åren diskuterat möjligheterna för att införa såväl ungdomsdomstolar som jourdomstolar i Sverige. Idag föreligger ett förslag om att införa ett särskilt snabbförfarande för unga lagöverträdare. Uppsatsens ena huvudsyfte är därmed att analysera om snabbförfaranden kan vara lösningen för att minska ungas återfallsbrottslighet i Sverige utifrån ett barnrättsperspektiv och värdet rättssäkerhet.

För att bedöma om snabbförfaranden kan anses vara den bästa lösningen för att motverka ungdomsbrottsligheten och ungas återfallsbrottslighet kommer uppsatsen även att undersöka Sveriges möjligheter till att införa särskilda ungdomsdomstolar likt Tyskland. Uppsatsens andra huvudsyfte är således att utreda om ungdomsdomstolar kan vara ett framtida alternativ för Sverige utifrån ett barnperspektiv.

1.3 Problemformulering och frågeställningar

Det är av stor vikt att det finns tydliga och snabba reaktioner mot unga lagöverträdare för att motverka deras återfallsbrottslighet. Vid ungdomsmål kan det framhållas vara av lika stor betydelse att domare har kunskap, erfarenhet och en insikt om den unges situation för att på bästa sätt hjälpa unga tillbaka till ett liv utan brottslighet. Utifrån ett socialrättsligt perspektiv och med hänsyn till de rättigheter som barn besitter kan det även konstateras att unga lagöverträdare är en särskild målgrupp som samhället samt rättsväsendet måste ta ett stort ansvar för.

Ett särskilt snabbförfarande för unga lagöverträdare kan anses gynnsamt om det kan införas utan att rättssäkerheten och brottsutredningens omfattning påverkas, samtidigt som barnets bästa ska tillgodoses. För att minska den ökade återfallsbrottsligheten av unga lagöverträdare kan det emellertid diskuteras om snabba reaktioner är den främsta faktorn som ska styra straffprocessen och om det kan vara nödvändigt att införa en ny domstolsinstans i Sverige. För att finna en lösning på unga lagöverträdares ökade återfallsbrottslighet och rättsväsendets hantering av ungdomsmål kommer följande frågeställningar att utredas.

1. Kan snabbförfaranden uppfylla rättssäkerhet och kvalitet samtidigt som det kan tillgodose unga lagöverträdares rättigheter?

2. Vad har Sverige för möjligheter till att särskilja ungdomsmål och införa ungdomsdomstolar likt det tyska domstolssystemet?

3. Bör Sverige utveckla snabbförfaranden för unga lagöverträdare eller bör ungdomsmål särskiljas i den framtida lagföringsprocessen för att motverka ungdomsbrottsligheten?

1.4 Metoder

1.4.1 Rättsdogmatisk metod

Rättsdogmatiska metodens syfte kan beskrivas vara att rekonstruera en rättsregel och utövaren av metoden försöker att finna lösningen på ett rättsligt problem genom att tillämpa en rättsregel som ingår i de allmänt accepterade rättskällorna.²¹ Den rättsdogmatiska metoden

21 Kleineman, J., ”Rättsdogmatisk metod” i Korling, F och Zamboni, M., Juridisk metodlära., s. 21.

(12)

4 kan även nyttjas för att framställa kritik av rättsläget och föreslå förändringar.²² Praktikerns utgångspunkt vid tillämpningen av den rättsdogmatiska metoden är att systematiskt fastställa, tolka och utreda gällande rätt genom att använda sig av de allmänt accepterade rättskällorna.

Att finna svar i de allmänt accepterade rättskällorna innebär en bearbetning av lagstiftning, förarbeten, rättspraxis och doktrin genom en fastställd hierarki.²³

Den allmänna rättskälleläran består av en vetenskap om rättsdogmatiken och rättstillämpningen, rättskälleprinciper som avgör rättskällornas olika ställning i den juridiska argumentationen återfinns således i rättskälleläran. Aleksander Peczenik har framhållit de mest betydelsefulla rättskälleprinciperna och vilka rättskällor som skall, bör och får efterföljas. De rättskällor som skall följas är lagar, andra föreskrifter och sedvanerättsliga regler. Dessa rättskällor är strikt bindande och av stor vikt då de tillmäts auktoritetsskäl vid juridisk argumentation. Prejudikat och förarbeten till lagar utgör rättskällor som bör efterföljas medan institutionella rekommendationer, rättspraxis samt doktrin är rättskällor som får följas.²⁴

För att uppsatsens utredning ska kunna leda till förslag för hur den framtida straffprocessen bör utvecklas krävs det att nuvarande lagstiftning fastställs, uppsatsens deskriptiva del kommer därav att tillämpa den rättsdogmatiska metoden. Genom en uttömning av nuvarande lagstiftning och en tillämpning av den hierarkiska rättskälleläran kan uppsatsen redogöra unga lagöverträdares rådande ställning vid straffprocessen. Det är av stor vikt att beakta gällande rätt då uppsatsens syfte är att bedöma hur en framtida lagföringsprocess bör utformas i Sverige för att på bästa sätt hjälpa unga och motverka återfallsbrottsligheten.

1.4.2 Rättssociologisk metod

Rättssociologi består av en empirisk vetenskap som används för att förstå relationen mellan rätt och samhälle samt dess effekter på varandra. Rättssociologi studerar rättsliga fenomen med samhällsvetenskapliga metoder och metoden kan även belysa hur samhälleliga förhållanden påverkar rättsbildningen samt rättstolkningen. Till skillnad från den rättsdogmatiska metoden är rättssociologins syfte att se till hur den gällande rätten tillämpas, oberoende av vad rättskällorna föreskriver. Rättssociologins källor består av etablerad kunskap och teorier, vilket bygger på systematiska studier av hur verkligheten ser ut samt fungerar inom olika samhällsområden.²⁵ Metoden anlägger ett externt perspektiv på rätten och inom rättssociologin kan rätten även betraktas vara ett fenomen, som politikerna skapat genom lagstiftning, vilket slår fast hur man ska se på en viss fråga. En empiriskt orienterad metod kan sålunda komplettera och förbättra det rättsliga beslutsfattandet inom olika områden.²⁶

Den rättsdogmatiska metoden måste anses ha ett intresse för normer, dock inte för normernas praktiska tillämpning.²⁷ Genom att den rättsdogmatiska metoden kompletteras med ett rättssociologiskt och samhällsvetenskapligt perspektiv eftersträvar uppsatsen en inblick i den praktiska tillämpningen av lagstiftningen vid ungdomsmål. En redogörelse av undersökningar och statistik är av stor vikt för uppsatsens syfte med att åskådliggöra den praktiska tillämpningen samt effekterna av nuvarande lagstiftning. Ett rättssociologiskt perspektiv kommer därav att tillämpas i uppsatsens analytiska del genom en redogörelse av

23 A.a., s. 21.

24 Peczenik, A., Juridikens teori och metod., s. 35 f.

25 Hydén, H., ”Rättssociologi: om att undersöka relationen mellan rätt och samhälle” i Korling, F och Zamboni, M., Juridisk metodlära, s. 207 f.

26 A, s. 211 f.

(13)

5 brottsstatistik, återfallsbrottslighet och rättsaktörernas handläggningstider vid lagföringsprocessen för unga.

Genom uppsatsens tillämpning av den rättsdogmatiska och rättssociologiska metoden kan problematiken med ungdomsbrottslighet angripas med ett större perspektiv samt synliggöra effekterna av den nuvarande lagföringsprocessen för unga. Uppsatsen kommer dessutom att se till sambandet mellan tillämpningen av rättsreglerna hos rättsaktörerna och rättsreglernas grundläggande syfte.

1.4.3 Komparativt inslag

Komparativ rätt kan ses som en självständig vetenskap då den komparativa metoden har egna kunskapsmål och får således egna kunskapsresultat. Att tillämpa den komparativa metoden innebär en studie av utländsk rätt och jämförelsen ska utföras i syfte för att försöka förstå likheter samt skillnader mellan olika rättssystem. Praktikern kan uppnå fördjupade kunskaper om utländska rättssystem och om sitt eget rättssystem genom en tillämpning av den komparativa metoden. Genom att likheter och skillnader mellan olika kulturers sätt att reglera samhället iakttas så kan dessutom den komparativa metoden ge en bättre förståelse för juridiken som ett mänskligt fenomen. Det finns emellertid krav på vad den komparativa metoden ska omfatta, en beskrivning av utländsk rätt inom ett visst område i en jämförelse med nationell rätt innebär inte i sig att den komparativa metoden nyttjas.²⁸

På grund av uppsatsens omfattning består studien enbart av ett komparativt inslag.

Tyskland har valt att införa särskilda ungdomsdomstolar för unga lagöverträdare och har särskilda krav på domarnas erfarenhet samt kunskap. Det komparativa inslaget består av en redogörelse av Tysklands ungdomsdomstolar och lagföringsprocess för unga lagöverträdare.

Syftet med jämförelsen är att analysera huruvida Sverige kan influeras av Tysklands lösning med en särskild ungdomsdomstol och effekterna av en sådan domstolsinstans. Unga lagöverträdares internationella rättigheter enligt BK och andra betydande konventioner kommer även att beaktas i syfte att analysera fram vilken av staternas lagföringsprocesser som kan anses tillvarata barns rättigheter på bästa sätt. Det komparativa inslaget ämnar till att utvidga uppsatsens perspektiv på förslaget till ett särskilt snabbförfarande för unga och ett jourdomstolssystem i Sverige samt belysa eventuella konsekvenser som kan uppstå om utvecklingen av den svenska lagföringsprocessen går mot snabbförfaranden.

1.5 Material

I uppsatsens deskriptiva del och inom ramen för den rättsdogmatiska metoden har rättskällor som internationella konventioner, direktiv, nationella lagar, förarbeten, lagkommentarer, betänkanden, motioner, relevanta artiklar samt litteratur kring lagföringsprocessen nyttjats.

Nationella lagar som uppsatsen främst tillämpar är rättegångsbalken (1942:740) (RB), BrB och LUL. På grund av uppsatsens omfattning har en rättsfallsanalys uteslutits, trots att detta vore önskvärt för studien. Utredningen om en snabbare lagföring har varit av stor betydelse för uppsatsen med hänsyn till studiens syfte.

I uppsatsen har konventioner såsom BK och EKMR samt EU-direktiv nyttjats som en del av svensk rätt beträffande barns rättigheter i lagföringsprocessen. I uppsatsens deskriptiva del har även remissvar från Barnombudsmannen (BO) och Justitieombudsmannens (JO) uttalanden beaktats beträffande barns rättigheter vid straffprocessen. Kritik mot den svenska lagföringsprocessen av unga lagöverträdare uttalad av Förenta nationernas kommitté för barnets rättigheter (FN:s barnrättskommitté) och BO presenteras även inom denna del.

28 Valguarnera, F., ”Den komparativa metoden” i Korling, F och Zamboni, M., Juridisk metodlära., s. 141 f.

(14)

6 Den rättssociologiska metoden har nyttjas i uppsatsens analytiska del och omfattar statistik från BRÅ, vilket redogör ungdomars huvudsakliga brottslighet samt ungas återfall i brott. För att belysa strategiska brott och brottsutvecklingen för unga lagöverträdare har även undersökningar från BRÅ nyttjats.

Med anledning av det komparativa inslaget har uppsatsen utrett relevanta delar av den tyska konstitutionen och nyttjat såväl internationella som nationella rättskällor som berör det tyska domstolssystemet. Tyska lagar som har tillämpats är Grundgesetz (Grundlag) (GG), Jugendgerichtsgesetz (Ungdomsbrottslagen) (JGG) och Gerichtsverfassungsgesetz (Lagen om domstolar) (GVG). Mareike Perssons avhandling om unga brottslingar i den svenska och tyska straffprocessen har varit av stor betydelse för förståelsen av det tyska ungdomsstolssystemet. Vid uppsatsens undersökning om ungas mognadsutveckling har forskning bearbetats från bland annat Raymond Corrado och Jeffrey Mathesius på Simon Fraser University samt forskning framställd av BRÅ.

1.6 Forskningsläget

Relevant forskning inom uppsatsens ämnesområde är bland annat en studie med ett angränsande tema skriven av Michael Tärnfalk. Tärnfalk har i sin avhandling skrivit om socialt arbete där han framhöll att socialtjänsten och domstolen har olika fokus; barnets bästa respektive straffvärde. Dessa två värden är svåra att förena enligt Tärnfalk. Han menar att det föreligger ett slags konfliktförhållande och påföljdssystemet kan därmed vara oförutsebart samt orättvist för ungdomar som bland annat dömts för brott såsom grov misshandel.²⁹ Persson försöker med sin avhandling att få läsaren att se straffprocessen för unga lagöverträdare som något annat än en konflikt mellan det socialrättsliga och straffrättsliga perspektivet. Persson menar att straffprocessen för unga är ett särskilt system där det inte bör väljas mellan antingen rättvisa eller vårdande.³⁰

År 2017 skrev Krister Thelin i svensk juristtidning (SvJT) att om en allmän domstol skulle erhålla LVU-behörighet vid ett inrättande av en ny jourdomstol skulle det i praktiken innebära att en ungdomsdomstol införts.³¹ Thelin skriver att såväl LVU som LUL omfattar påföljder mot unga med ett beaktande av deras ungdom, skillnaderna mellan de allmänna domstolarnas och förvaltningsdomstolarnas behörighet medför emellertid att den unges ålder får en oproportionerlig stor betydelse. Han påpekar att ett brott som begås av en 14-åring formellt sätt behandlas annorlunda än om brottet hade begåtts av en 15-åring, trots att påföljderna ungdomsvård och sluten ungdomsvård är detsamma vid allvarligare brott i allmän domstol som i förvaltningsdomstol. Thelin påpekar att ett behov kan föreligga vid ungdomars återfallsbrottslighet att undantagsvis handlägga målet enligt LVU i allmän domstol. Det skulle därför kunna vara till fördel att den unge omhändertas med stöd av LVU och inte behöver underkastas frihetsberövande enligt RB.³²

Uppsatsens utredning omfattar ett aktuellt och viktigt ämne, däremot finns det inte många tidigare studier om unga lagöverträdare. Av denna anledning finner jag att det är av särskild stor vikt att undersöka unga lagöverträdares framtid inom den svenska straffrätten.

29 Tärnfalk, M., Barn och brott- En studie om socialtjänstens yttranden i straffprocessen för unga lagöverträdare., s. 251.

30 Persson, M., Caught in the Middle?: Young offenders in the Swedish and German criminal justice systems., s. 343 f.

31 SvJT 2017., Thelin., Om ungdomsmål: Några reflektioner i anledning av en pågående översyn., s. 289.

32 A.a., s. 295 ff.

(15)

7 1.7 Avgränsning

I uppsatsen utreds huruvida en ny domstolsinstans krävs i den svenska straffprocessen för unga lagöverträdare. Uppsatsen kommer att utföra en omfattande redogörelse av lagföringsprocessen som helhet och sedan inriktas på domstolens avgörande roll. Uppsatsens studie inriktar sig på målgruppen ungdomar som främst särbehandlas i straffprocessen och som har utökade rättigheter enligt internationell rätt. Uppsatsens redogörelse av barns rättigheter avgränsas till att omfatta stadgade rättigheter som föreskrivs i nationell lagstiftning, konventioner och direktiv. Barn som inte är straffmyndiga och unga vuxna lagöverträdare kommer att beaktas i begränsad mening på grund av att dessa målgrupper hanteras annorlunda i straffprocessen. Unga vuxna och yngre barn kommer främst att behandlas vid jämförelser mellan de olika målgrupperna samt vid uppsatsens förslag till framtida lösningar av lagföringsprocessen för unga lagöverträdare.

Uppsatsens studie utgår huvudsakligen utifrån svensk rätt, tysk rätt har bearbetats i den omfattning som ansetts nödvändigt för uppsatsens komparativa inslag. Studien avgränsar sig till att redogöra tysk rätt för ungdomsdomstolarnas uppbyggnad och lagföringsprocessen för unga då det komparativa inslaget har som syfte att utvidga kunskapen kring möjliga framtida lösningar för Sverige.

1.8 Disposition

Uppsatsen består av nio kapitel, varav det första kapitlet introducerar ämnet och studiens innehåll. Andra kapitlet behandlar gällande lagstiftning inom straffprocessen och särbehandlingen av unga lagöverträdare i Sverige. Det tredje kapitlet presenterar generella och särskilda rättigheter enligt relevanta internationella rättsakter för barn när de befinner sig inom lagföringsprocessen.

I uppsatsens fjärde kapitel utförs en redogörelse av Tysklands lagföringsprocess av unga lagöverträdare och statens ungdomsdomstolssystem. I det femte kapitlet kommer studien att ta sikte på kritik som uttalats mot brister i den svenska straffprocessen för unga lagöverträdare.

Uppsatsens sjätte kapitel beskriver relevant forskning kring ungas mognadsutveckling och ungas behov av särbehandling. Det sjunde kapitlet presenterar relevanta undersökningar och statistik från BRÅ beträffande unga lagöverträdares brottslighet samt återfallsbrottslighet.

Det åttonde kapitlet består av analys av uppsatsens presenterade material och en argumentation där uppsatsens frågeställningar besvaras. Slutligen redovisar uppsatsens nionde kapitel slutsatser om lagföringsprocessens framtid för unga lagöverträdare.

(16)

8

2. Straffprocessen

2.1 Sveriges lagföring av unga lagöverträdare

Samhällets ansvar för unga som begår brott är fördelat mellan ett flertal aktörer. Trots att vårdnadshavare har den primära uppgiften att ge sitt barn stöd finns det ett socialrättsligt ansvar. Det socialrättsliga ansvaret innebär att kommunerna med dess socialtjänst ansvarar för att ge unga stöd och hjälp när det finns behov. Utgångspunkten för unga lagöverträdare är att de i första hand ska hållas utanför den statliga kriminalvården och ges den vård samt behandling de behöver inom den kommunala socialtjänsten.³³

Om den unge ska vårdas enligt LVU, på grund av till exempel brister i den unges hemförhållanden eller i dennes beteende, är det förvaltningsdomstol som avgör den unges behov efter ansökan av socialnämnden.³⁴ När unga begår brott är det de allmänna domstolarna som hanterar straffprocessen, efter att åklagaren väckt åtal mot lagöverträdaren.³⁵ De straffrättsliga reglerna i BrB skyddar grundläggande värden i det svenska samhället och det blir därmed en uppgift för domstolen att upprätthålla dessa, samtidigt som det socialrättsliga perspektivet ska genomsyra straffprocessen för unga lagöverträdare. Rättsväsendets aktörer och domstolen har således även ett straffrättsligt ansvar.³⁶ De allmänna domstolarna måste anses ha en oerhört viktig uppgift och ett stort ansvar mot såväl samhället som de unga lagöverträdarna. I detta kapitel kommer de allmänna domstolarnas uppbyggnad presenteras tillsammans med en redogörelse av den allmänna straffprocessen och den särskilda regleringen för unga lagöverträdare.

2.2 Rättegångsbalken

2.2.1 Allmänna domstolarnas uppbyggnad

I de allmänna domstolarna ska lagerfarna domare tjänstgöra. Domarna ska vara svenska medborgare och ha behörighet till domarämbetet genom utbildning enligt 4 kap. 1 § RB.

Nämndemän som tjänstgör i de allmänna domstolarna är däremot utsedda genom val i enlighet med 4 kap. 5 § RB. I 4 kap. 6 § 1 st. RB stadgas det bland annat att varje svensk medborgare som är över 18 år kan utses som nämndeman i domstol inom dennes kommun eller län. Bestämmelsens tredje stycke föreskriver vidare att nämndemän endast får utses för uppdraget om denne är lämplig med hänsyn till deras omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter.

Den första instansen i de allmänna domstolarna är TR:n enligt 1 kap. 1 § RB och ska som huvudregel bestå av en lagerfaren domare om inte annat är föreskrivet i enlighet med 1 kap. 3

§ RB. 1 kap. 3 b § RB reglerar att rätten ska bestå av en lagerfaren domare och tre nämndemän när TR:n håller huvudförhandling i brottmål. Om brottsmålet avser en ung lagöverträdare och påföljden kan bli annan än böter finns det emellertid särskilda bestämmelser samt andra krav på domstolens sammansättning.³⁷ I Sverige finns det totalt 48 stycken TR:er som är fördelade över hela landet.³⁸

Hovrätten är den andra domstolsinstansen i de allmänna domstolarna enligt 2 kap. 1 § RB, denna överinstans prövar mål från TR:n i enlighet med 2 kap. 2 § RB. I 39 § lagen om

35 A.a., s. 342 f.

38 http://www.domstol.se/Om-Sveriges-Domstolar/Domstolarna/Tingsratt/(180414., 10.00).

(17)

9 domstolsärenden (1996:242) (ÄrendeL) stadgas att HovR:n prövar överklagade beslut från TR:n om ett prövningstillstånd har meddelats. Prövningstillstånd ska meddelas om det till exempel finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som TR:n kommit fram till enligt 39 § 2 st. p.1 ÄrendeL. Vid brottsmål ska HovR:n som huvudregel döma med tre lagerfarna domare och två nämndemän i enlighet med 2 kap. 4 § 2 st. RB. Det finns sex stycken HovR:er i Sverige enligt 2 kap. 6 § RB och är placerade i Stockholm, Jönköping, Malmö, Göteborg, Sundsvall och Umeå.³⁹

I 3 kap. 1 § RB stadgas den sista instansen i de allmänna domstolarna, Högsta domstolen (HD). I enlighet med 40 § 1-2 st. ÄrendeL ska beslut från HovR:n överklagas till HD och överinstansen får då pröva målet endast om prövningstillstånd har meddelats. När HD prövar mål som till exempel har överklagats efter beviljat prövningstillstånd eller i de fall HD är första instans, ska rätten bestå av minst fem stycken lagerfarna domare i enlighet med 3 kap. 5

§ 1 st. p. 1-2 RB.

2.2.2 Den allmänna straffprocessen

I 5 kap. 1 § RB stadgas det att en förhandling vid domstol ska som huvudregel vara offentlig.

Bestämmelsens fjärde stycke föreskriver att en förhandling ska hållas inom stängda dörrar om det är för särskilt fall föreskrivet. Sker förhandlingen inom stängda dörrar kan domstolens ordförande emellertid tillåta att annan får närvara vid förhandlingen om det föreligger särskilda skäl enligt 5 kap. 3 § RB. Vid ungdomsmål kan detta till exempel vara den tilltalades föräldrar eller företrädare från socialtjänsten.⁴⁰

I 20 kap. 6 § RB stadgas att åklagaren ska väcka åtal för brott som hör under allmänt åtal.

Vidare reglerar 20 kap. 7 § 1 st. RB att åklagare får besluta att underlåta åtal för brott, vilket kallas åtalsunderlåtelse. Åtalsunderlåtelse förutsätter att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts och att det bland annat kan antas att påföljden inte blir annan än böter enligt 20 kap. 7 § 1 st. p.1 RB. Bestämmelsens sista stycke reglerar att åtal får underlåtas om det av särskilda skäl är uppenbart att det inte krävs påföljd för att avhålla den misstänkte från fortsatt brottslighet och om det med hänsyn till omständigheterna inte krävs av andra skäl.

Utgångspunkten är att alla brott ska leda till en straffrättslig påföljd, dock är åtalsunderlåtelse ett undantag från åklagarens åtalsplikt. Om brottet är utrett och skuldfrågan helt klarlagd eller om den misstänkte erkänt brottet kan åklagaren således underlåta att åtala den misstänkte.⁴¹

Åklagaren kan också förelägga ett bötesstraff genom att utfärda ett strafföreläggande i stället för att väcka åtal mot en misstänkt. I 48 kap. 2 § RB stadgas att ett strafföreläggande innebär att den misstänkte föreläggs ett bötesstraff, efter vad åklagaren bedömt brottet bör föranleda. I 48 kap. 4 § 1-2 st. RB regleras att bötesstraff får föreläggas till misstänkta vid brott där böter ingår i straffskalan, även villkorlig dom kan föreläggas i förening med böter genom ett strafföreläggande. Brott som till exempel kan bli föremål för strafföreläggande är olaga hot,⁴² som stadgas i 4 kap. 5 § 1 st. BrB.

I 21 kap. 3 § 1-2 st. RB föreskrivs att den misstänkte får biträdas av en försvarare som han eller hon utser själv, är den misstänkte under 18 år utses försvararen av den som har vårdnaden om den unge. Det kan här påpekas att vid såväl förundersökning som vid domstolshandläggning får en advokat eller annan anlitas som försvarare. En försvarare kan även utses av domstol och denna rättighet ska den misstänkte alltid underrättas om.⁴³ 21 kap.

39 Thornefors., Rättegångsbalken (1942:740) kommentaren till 2 kap. 6 §, Karnov.

42 Madstedt., Rättegångsbalken (1942:740) kommentaren till 48 kap. 4 §, Karnov.

(18)

10 3 a § 1 st. RB stadgar att en offentlig försvarare ska utses åt en misstänkt som är anhållen eller häktad om den misstänkte begär det. Bestämmelsens andra stycke föreskriver vidare att en offentlig försvarare kan utses om den misstänkte är i behov av det med hänsyn till utredningen om brottet, om det är tveksamt vilken påföljd som ska utdömas och om det i övrigt föreligger särskilda skäl för det med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller vad målet gäller. Bestämmelsen reglerar rätten till en offentlig försvarare, om den misstänkte utser en egen försvarare utesluts dock möjligheten till att begära en offentlig försvarare i domstol.⁴⁴ I 23 kap. 1 § 1 st. RB stadgas att förundersökning ska inledas så snart det finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har begåtts. Förundersökning innebär att en utredning utförs där det ska framkomma vem som skäligen kan misstänkas för brottet och om det finns tillräckliga skäl för åtal, vilket utförs i syfte att bereda målet så att bevisningen kan läggas fram i den kommande huvudförhandlingen i enlighet med 23 kap. 2 § RB. I förundersökningen samlas således bevisen in och en personutredning av den misstänkte ska även utföras.⁴⁵ I 23 kap. 3 § 1 st. RB stadgas att ett beslut om att inleda en förundersökning ska fattas av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller åklagaren. Har förundersökningen inletts av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska ledningen av förundersökningen om brottet övertas av åklagaren om saken inte är av enkel beskaffenhet, så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet.

Den som på sannolika skäl är misstänkt för ett brott där det är föreskrivet fängelse i minst ett år får häktas enligt 24 kap. 1 § 1 st. Kan det antas att den misstänkte endast kommer att dömas till böter får häktning dock inte ske enligt bestämmelsens fjärde stycke. Det stadgas vidare i 24 kap. 4 § RB att om det på grund av den misstänktes ålder, hälsotillstånd eller någon annan liknande omständighet kan befaras att häktning skulle kunna medföra allvarligt men för den misstänkte får häktning endast ske om det är utrett att betryggande övervakning inte kan ordnas. Om det finns skäl att häkta någon får denne dock anhållas i avvaktan på domstolens prövning av häktesfrågan i enlighet med 24 kap. 6 § 1 st. RB. Är den misstänkte skäligen misstänkt för brottet får denne emellertid anhållas även om det inte finns tillräckliga skäl för häktning och om det är av synnerlig vikt att den misstänkte tas i förvar i enlighet med 24 kap. 6 § 2 st. RB.

När det handlar om misstänkta ungdomar kan det påpekas att deras ålder anses utgöra en omständighet som talar emot ett anhållande.⁴⁶ När unga lagöverträdare dock grips och frihetsberövas på grund av anhållningsbeslut ska till exempel en åklagare eller polisman hålla förhöret i enlighet med 24 kap. 8 § RB, oavsett om försvarare finns med eller inte. När unga har frihetsberövats vid allvarligare brottslighet ska åklagaren även förordna en offentlig försvarare så snart det är möjligt, oavsett om den unge har erkänt eller förnekat brottet.⁴⁷ Som huvudregel är den som är anhållen eller häktad inte skyldig till att stanna kvar på förhör längre än i sex timmar i enlighet med 23 kap. 9 § 1 st. RB. Barn som är under 15 år behöver emellertid inte stanna kvar på förhör längre än tre timmar enligt paragrafens andra stycke.

Åklagaren ska skriftligen ansöka om stämning hos domstolen mot den som ska tilltalas enligt 45 kap. 1 § 1 st. RB och åtal väcks sålunda när stämningsansökan inkommer till rätten.

Tidpunkten för åtalsväckande har särskild betydelse i de fall särskilda krav föreligger på skyndsamhet, vilket omfattar bland annat åtal mot unga lagöverträdare.⁴⁸ Domstolen ska bestämma tid för huvudförhandling så snart som möjligt i enlighet med 45 kap. 14 § 1-2 st.

RB, är en person anhållen eller häktad ska huvudförhandling påbörjas snarast och senast inom

44 Thornefors., Rättegångsbalken (1942:740) kommentaren till 21 kap. 3 a §, Karnov.

45 Lindberg., Rättegångsbalken (1942:740) kommentaren till 23 kap. 2 §, Karnov.

46 Clevesköld, L., Thunved, A., Thunved, B., Samhället och de unga lagöverträdarna, s. 104 f.

47 A.a., s. 99.

48 Madstedt., Rättegångsbalken (1942:740) kommentaren till 45 kap. 1 §, Karnov.

(19)

11 två veckor från den dag då åtalet väcktes. För unga lagöverträdare kan det konstateras vara särskilt viktigt att tiden mellan brott och reaktion inte är allt för lång.⁴⁹

Mål i allmän domstol ska alltid avgöras efter huvudförhandling enligt 45 kap. 10 a § RB.

Mål som undantagsvis får avgöras utan huvudförhandling omfattar bland annat situationer där det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter och om huvudförhandling inte bedöms vara nödvändigt i enlighet med 45 kap. 10 a § 2 st. RB. När åklagaren väljer att åtala unga lagöverträdare under 18 år ska det emellertid alltid hållas en huvudförhandling i domstolen, oavsett vad påföljden kan bli. Detta grundar sig på uppfattningen att det är pedagogiskt viktigt för den unge att möta företrädare för rättsväsendet när de har begått brott.⁵⁰ I 21 kap. 2 § 1 st. RB föreskrivs att den misstänkte är skyldig att infinna sig personligen vid huvudförhandling i TR och HovR. Sådan skyldighet föreligger dock inte om målet kan avgöras även om den misstänkte inte infinner sig vid huvudförhandlingen, finner domstolen att den misstänktes närvaro är nödvändig är den misstänkte emellertid skyldig att infinna sig enligt paragrafens andra stycke.

2.3 Lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare 2.3.1 Särregleringen av unga lagöverträdare

Enligt 1 § 1 st. LUL måste Polismyndigheten, åklagare och domstol iaktta LUL vid ungdomsmål då lagen innehåller särskilda bestämmelser om handläggningen av brottsmål samt ärenden när den misstänkte inte fyllt 21 år. Medan den materiella särbehandlingen omfattar ett särskilt påföljdssystemet för unga lagöverträdare, ska den processuella särregleringen i LUL garantera unga lagöverträdare deras rättigheter och syftar till att åstadkomma en positiv förändring samt främja en gynnsam utveckling för den unge.⁵¹

2.3.2 Domstolens handläggning av ungdomsmål

I 25 § 1 st. LUL stadgas att TR:n och HovR:n ska handlägga mål mot unga lagöverträdare, om det inte möter hinder, med lagerfarna domare som särskilt har utsetts av domstolen att handlägga sådana mål. Detsamma skall gälla i fråga om nämndemän som anlitas för ungdomsmål. Paragrafens andra stycke reglerar att andra än dem som avses i första stycket får anlitas vid brottsmål där endast böter kan utdömas som påföljd till den unge.

Dagens reglering kring domstolens sammansättning vid ungdomsmål lagändrades år 2001.⁵² Fram tills år 1995 förelåg krav på att rätten skulle bestå av personer med insikt och erfarenhet beträffande vård samt fostran av ungdom. Utformningen av rättens sammansättning tog hänsyn till den unges intresse och syftade till att brottsmålförfarandet skulle ha en så liten negativ effekt som möjligt på den unge. En lagändring år 1995 medförde därefter att rättens domare och ledamöter skulle vara särskilt lämpade för att handlägga ungdomsmål samt bestå av personer som hade intresse och förmåga att arbeta med unga lagöverträdare. Intresset var sålunda att domare skulle ha särskild kunskap och stor erfarenhet av ungdomsmål. Det var av stor vikt att rätten var klar, tydlig och pedagogisk, domaren skulle visa respekt för ungdomarnas lika värde samt vara väl insatt i den unges särskilda situation.⁵³ Vid lagändringen av 25 § LUL år 1995 påpekade lagstiftaren att möjligheten för andra domare att döma i ungdomsmål än de som är särskilt lämpade för uppgiften skulle tillämpas

50 Nordlöf, K., Unga lagöverträdare i social-, straff-och processrätt., s. 342 f.

51 SOU 2017:68., s. 21.

53 A.a., s. 343 f.

(20)

12 restriktivt och i de fall det inte är praktiskt möjligt för den särskilda domaren att själv handlägga målet, som till exempel vid sjukdom.⁵⁴

Nuvarande reglering i 25 § LUL om att domarna särskilt har utsetts för ungdomsmål är inte en behörighetsregel, utan endast ett sätt att markera kravet på specialisering.⁵⁵ Vid lagändringen år 2001 påpekade lagstiftaren emellertid att handläggningen av ungdomsmål fortfarande skulle vara koncentrerad till vissa domare och nämndemän, samt att handläggningen skulle återfinnas på särskilda avdelningar.⁵⁶ Innan lagändringen av 25 § LUL år 2001 framhölls det att vissa domstolar ansåg att kvaliteten på handläggningen av ungdomsmålen hade höjts och det fanns ett större engagemang med särskilt lämpade domare.

Det påpekades dock att många domstolar inte tillämpade specialiseringen eller att vissa hade domare utsetts utan några skäl. Det förelåg praktiska problem för domstolarna att uppfylla specialiseringen inom domstolen och därav föreslogs lagändringen till dagens lydelse, utan ett lämplighetskrav för domarna vid ungdomsmål.⁵⁷

Specialisering kan delas in i tre huvudtyper; specialisering genom att vissa måltyper handläggs på specialdomstolar och nämnder, genom koncentration av vissa måltyper till någon eller några domstolar samt specialisering genom intern uppdelning av målen inom domstolarna. I Sverige har vi numera domstolsintern specialisering vid ungdomsmål.⁵⁸ JO har dock framhållit att sju TR:er inte fördelat ungdomsmålen på det sätt som stadgas i 25 kap. 1 § LUL under åren 2012 till 2015. Vid inspektioner har det visats sig att TR:erna fortfarande inte fördelat ungdomsmålen och JO konstaterar att reglerna om koncentration av ungdomsmål aldrig fått något riktigt praktiskt genomslag.⁵⁹ Det finns ett tydligt motstånd hos domstolarna mot att tillämpa regeln om koncentration vid ungdomsmål. Problematik som lyfts fram är bland annat att huvudförhandlingarna måste sättas ut med kort varsel och det blir därmed svårare att sköta en tingsrätt om inte alla domare kan dela på handläggningen av de brådskande målen.⁶⁰

Brottsmål mot unga under 21 år ska behandlas skyndsamt i enlighet med 29 1 st. § LUL.

Om det väcks åtal mot ungdomar för ett brott där påföljden kan bli fängelse i mer än sex månader ska tidsfristen i 45 kap. 14 § RB beaktas, vilket innebär att huvudförhandlingar ska påbörjas senast inom två veckor från den dag åtal väcktes enligt 29 § 2 st. LUL. I 26 § 1 st.

LUL stadgas att vid åtal mot en ungdom ska domstolen underrätta den unges vårdnadshavare om åtalet och tidpunkten för huvudförhandlingen. Omfattar åtalet ett brott som kan leda till fängelse ska vårdnadshavaren även höras i domstolen enligt bestämmelsens tredje stycke, om det kan ske och om inga särskilda skäl talar mot det.

Vidare ska domstolen, om det är möjligt, handlägga ungdomsmål i sådan ordning att det inte tilldrar sig uppmärksamhet i enlighet med 27 § 1 st. LUL. Domstolen får besluta att ungdomsmål ska hållas inom stängda dörrar vid uppenbar olägenhet för den unge och till följd av den uppmärksamhet som den tilltalade kan antas bli föremål för i enlighet med 27 § 2 st.

LUL. Anhöriga eller andra som tillför målet nytta får emellertid närvara vid huvudförhandlingen om domstolen medger detta enligt bestämmelsens tredje stycke.

Domstolen ska alltid hålla huvudförhandling för ungdomar, även om påföljden inte kan bli annan än böter i enlighet med fjärde stycket samma paragraf. Detta domstolsförfarande

54 Prop. 1994/95:12., s. 103.

55 Lindberg, Lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (1964:167) kommentaren till 25 §, Karnov.

56 Prop. 2000/01:56., s. 23.

57 A.a., s. 21 f.

58 Se JO beslut 2016/17., s. 81.

59 A.a., s. 71.

60 A.a., s. 82.

(21)

13 medför således en utökad möjlighet för domstolen att ha förhandlingar bakom stängda dörrar vid ungdomsmål.⁶¹

Domstolen får döma unga lagöverträdare till ungdomsvård endast om socialnämnden yttrat sig i målet, unga får heller inte dömas till fängelse i mer än tre månader om socialnämnden inte uttalat sig enligt 28 § LUL. Vid ungdomsmål ska domstolen enligt 30 § LUL tillkännage domen direkt vid huvudförhandlingen, om det inte möter synnerliga hinder.

Kommuner och myndigheter som handlägger ärenden om unga lagöverträdare ska arbeta för en lokal samverkan mellan företrädare för kommunerna och myndigheterna enligt 39 § LUL. Detta innebär att en samverkan ska föreligga mellan domare, åklagare, tjänstemän inom socialtjänsten och Polismyndigheten. Det är upp till dessa aktörer och kommunerna att avgöra samarbetets former på en lokal nivå för att hjälpa unga lagöverträdare.⁶²

2.3.3 Den särreglerade straffprocessen för unga lagöverträdare

Utöver kraven på domstolens hantering av ungdomsmål finns det ytterligare processrättsliga regleringar som medger en särbehandling av unga lagöverträdare. I 2 § LUL stadgas att förundersökningar mot unga som inte har fyllt 18 år ska ledas av en åklagare eller en anställd vid Polismyndigheten som myndigheten har utsett. Om det inte möter något hinder ska undersökningsledaren vara särskilt lämpad för uppgiften genom ett intresse och förmåga för arbete med unga lagöverträdare. Regleringens syfte är att förundersökningar mot ungdomar ska koncentreras till ett litet antal handläggare och endast i undantagsfall får en åklagare eller polisman som saknar intresse eller fallenhet att handlägga ungdomsmål anförtros detta.⁶³ En offentlig försvarare ska utses för en misstänkt som inte har fyllt 18 år i enlighet med 24 § LUL, om det inte är uppenbart att han eller hon saknar behov av försvarare. Om den unge har erkänt brottet och utredningen är okomplicerad kan det anses obehövligt med en offentlig försvarare.⁶⁴ Den unges behov av offentlig försvarare anses normalt inte vara lika stort under till exempel förundersökningen som i de mål där åtal väcks mot den unge.⁶⁵

Förundersökningar ska bedrivas med särskild skyndsamhet när ungdomar utfört brott där fängelse kan bli påföljd, förundersökningen ska avslutas och beslut om åtal ska fattas så snart det kan ske men senast inom sex veckor enligt 4 § LUL. Endast undantagsvis får tidsfristen på sex veckor överskridas, till exempel på grund av utredningens beskaffenhet eller vid särskilda omständigheter i enlighet med 4 § p. 2 LUL. Svårutredd gängkriminalitet eller nya brottsmisstankar kan vara skäl till att överskrida tidsfristen, brist på utredningspersonal har dock inte ansetts vara en giltig orsak för att kunna passera denna tidsfrist.⁶⁶ Att brottsmål mot den som inte fyllt 21 år ska behandlas skyndsamt stadgas som ovan nämnt i 29 § 1 st. LUL.

Unga lagöverträdare under 18 år får endast häktas om det föreligger synnerliga skäl enligt 23 § LUL. 24 kap. 4 § RB stadgar att häktning inte ska ske om det på grund av bland annat ålder kan befaras att häktning skulle komma att medföra allvarligt men för den misstänkte, det måste i dessa fall prövas om betryggande övervakning går att ordna framför häktning av en ung lagöverträdare.

När ungdomar är skäligen misstänkta för brott ska vårdnadshavaren eller annan som svarar för den unges vård och fostran omedelbart underrättas samt kallas till förhör tillsammans med

61 Lindberg., Lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (1964:167) kommentaren till 27 § 1 st., Karnov.

62 Prop. 2014/15:25., s. 61.

63 Lindberg., Lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (1964:167) kommentaren till 2 § 1 st., Karnov.

64 Prop. 1994/95:12., s. 94.

65 Lindberg., Lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (1964:167) kommentaren till 24 §., Karnov.

66 Prop. 1994/95:12., s. 96 f.

(22)

14 den unge enligt 5 § 1 st. LUL. Bestämmelsens första stycke reglerar vidare att om den unge gripits, anhållits eller häktats på grund av brottsmisstanke ska sådan vuxen även underrättas om skälen för det tillsammans med underrättelse om brottsmisstanken. Ungdomar som begår brott måste anses vara i behov av stöd från föräldrarna eller annan som svarar för dennes vård, det är därav av stor betydelse att dessa engageras och medverkar aktivt för att komma till rätta med den unges brottslighet.⁶⁷ I 5 § 3 st. LUL tredje stycke stadgas dock att vårdnadshavare eller annan ansvarig inte ska underrättas och kallas till förhör om det strider mot den unges bästa eller om det föreligger särskilda skäl. Särskilda skäl som talar mot en underrättelse och för den unges bästa är till exempel om underrättelsen skulle kunna leda till att vårdnadshavaren utför fysisk bestraffning eller kränkande behandling av den unge.⁶⁸

I 6 § 1 st. LUL stadgas att när ungdomar är skäligen misstänkta för brott som kan leda till fängelse ska socialnämnden genast underrättas, det ska i underrättelsen framgå om den unge vill medverka i medling och hur den misstänkte ställt sig till ett sådant deltagande. Medling innebär att en gärningsman och ett brottsoffer möts för att prata om brottet inför en opartisk medlare, syftet med medlingen är främst att gärningsmannen ska få en ökad insikt om konsekvenserna av det utförda brottet samt att brottsoffret ska få en möjlighet till att bearbeta sina upplevelser.⁶⁹ Underrättelsen om medling ger socialnämnden möjlighet att ta ställning till frågan om medling vid deras bedömning om vilka åtgärder som bör vidtas för den unge redan på ett tidigt stadium.⁷⁰

Om den unge har gripits, anhållits eller häktats på grund av brottsmisstanke ska socialnämnden underrättas om detta och skälen för det tillsammans med en underrättelse om brottsmisstanken enligt 6 § 2 st. LUL. Vid förhör med en misstänkt under 18 år och för ett brott där fängelse kan utdömas som påföljd ska företrädare från socialnämnden närvara om det är möjligt i enlighet med 7 § LUL. I 16 § förundersökningskungörelse (1947:948) föreskrivs det vidare att socialnämnden ska underrättas i god tid om plats och tid för förhör med barn under 20 år, om det finns skäl att anta att ingripanden från socialnämnden kan behövas. Socialnämndens tidiga medverkan i straffprocessen för unga lagöverträdare är av stor vikt utifrån ett socialrättsligt perspektiv då företrädare från socialtjänsten får större möjlighet till att medverka vid förhör med den unge, stödåtgärder kan påbörjas i ett tidigare skede och den unges levnadsomständigheter kan snabbt utredas.⁷¹

I enlighet med 10 § LUL får åklagaren, innan åtal väcks i domstol, inhämta yttranden från Kriminalvården om misstänkta som är under 18 år. Åklagaren måste emellertid inhämta yttranden från socialnämnden om den misstänkte har begått brott innan denne fyllt 18 år och om den misstänkte erkänt brottet eller finns skälig misstanke mot att den unge utfört brottet enligt 11 § 1 st. LUL. Yttrande behöver dock inte inhämtas om brottet är ringa, om det är uppenbart att det finns förutsättningar för straffvarning eller åtalsunderlåtelse och om det anses obehövligt i enlighet med 11 § 1 st. LUL. I 11 § 3 st. LUL regleras att socialnämndens yttrande ska innehålla en redogörelse om vilka åtgärder som nämnden tidigare vidtagit för den unge, en bedömning av om den unge har särskilt behov av åtgärder för att motverka att han eller hon utvecklas ogynnsamt och en tydlig redovisning om vilka åtgärder som socialnämnden avser att vidta enligt LVU eller socialtjänstlagen (2001:453) (SoL). Om förundersökningsledare eller åklagaren begär det ska yttrandet även omfatta en redogörelse av den unges personliga utveckling, levnadsomständigheter i övrigt och en bedömning av om ungdomstjänst kan anses som lämplig påföljd för den unge enligt 11 § 3 st. LUL.

Ungdomsmål där det är uppenbart att påföljden ska stanna vid böter kan emellertid medföra

68 Prop. 1994/95:12., s. 97.

69 Prop. 2001/02:126., s. 1.

70 A.a., s. 43.