energieffektivisering av bebyggelsen
Metod för urval
Fokus för urvalsprocessen var området energieffektivisering av byggna- der, vilket innebar att exempelvis energianvändningen från byggprodukt- ion och liknande processer avgränsades bort.
Valet av indikatorer baserades på
• befintlig, tillgänglig statistik
• diskussion om vad som menas med energieffektivisering, hur det kan återspeglas eller mätas, samt vad som är relevant för vår verksamhet. Byggnaders energianvändning brukar innefatta den köpta energin för uppvärmning, komfortkyla, tappvarmvatten och byggnadens fastighetse- nergi. Denna energianvändning beaktas och regleras t.ex. i byggreglerna för byggnaders utformning med hänsyn till energihushållning. Utöver detta används även energi i byggnader för hushållsändamål och verksam- hetsaktiviteter i lokaler. Vid uppföljning av utvecklingen av energi- användningen, och därmed energieffektiviseringen, i bebyggelsen behö- ver en bedömning göras av vilken energianvändning som man anser vara relevant att studera.
Den statistik som används och följs upp idag utgörs främst av Energi- myndighetens energistatistik för småhus, flerbostadshus och lokaler. Bo- verkets energideklarationsregister innehåller också uppgifter över energi- deklarerade byggnaders energiprestanda, men det sker ingen formell upp- följning av dessa data idag.
Vald indikator för att mäta energieffektivisering i
byggnader
Indikator: total temperaturkorrigerad energianvändning
fördelad per uppvärmd areaenhet, kWh per kvadratmeter (m2)
och år
• Befintlig indikator
• Uppdateras årligen
• Nationell nivå
Den utvalda indikatorn beskriver den temperaturkorrigerade energian- vändningen i byggnader fördelad på byggnadernas uppvärmda area. Indi- katorn ska mätas i kWh per m2 Atemp39 och följas upp varje år. Vi föreslår att utvecklingen för de senaste fem åren redovisas.
Energianvändningen kan beskrivas i tre delar:
• total energianvändning
• energianvändning för uppvärmning och varmvatten
• energianvändning för el, som inte används till uppvärmning och varmvatten
Energianvändningen för el som inte används till uppvärmning och varm- vatten, inkluderar hushållsel, verksamhetsel och fastighetsel. Hushållsel är den el som används för hushållsändamål såsom hushållsmaskiner och belysning, medan verksamhetselen används för verksamheten i lokaler. Dessa två avser med andra ord energianvändning som är knuten till sär- skilda aktiviteter, och inte direkt till byggnadens energibehov. Med fas- tighetsel menas den el som är relaterad till byggnadens behov och för- valtningen av fastigheten, t.ex. fast belysning i allmänna utrymmen, fläk- tar, pumpar med mera.
Energianvändningen redovisas för respektive byggnadstyp:
• småhus
• flerbostadshus
• lokaler.
Med den föreslagna indikatorn kan man på ett aggregerat plan se om det sker en generell förbättring i energieffektivisering i småhus, flerbostads- hus och lokaler. Om energianvändningen per area minskar över tid är det ett tecken på energieffektivisering i bebyggelsen. Genom ett relativt mått, där energianvändningen sätts i relation till bebyggelsens area, ”tillåts” den totala energianvändningen i bostäder och lokaler öka vid en utökad bebyggelse.
Genom temperaturkorrigering justeras den faktiska energianvändningen med avseende på om året varit varmare eller kallare än ett normalår. På så vis förbättras jämförbarheten i data mellan olika år.
39
Med Atemp avses den golvarea i temperaturreglerade utrymmen som är avsedd att vär-
Utvecklingsbehov
Underlag till indikator − total temperaturkorrigerad
energianvändning fördelad per uppvärmd areaenhet, kWh per kvadratmeter (m2) Atemp och år
Underlaget till indikatorn finns i Energimyndighetens rapport Energiin-
dikatorer och i deras energistatistik för småhus, flerbostadshus och
lokaler.
I Boverkets byggregler och i energideklarationerna åsyftas energianvänd- ningen fördelad på byggnadens area m2 Atemp. För att statistiken ska bli mer användbar i förhållande till byggreglerna, har Boverket har därför önskemål om att statistiken presenteras per areaenheten m2 Atemp. Ener- gimyndighetens statistik använder man sig främst utav BOA och LOA40 som i regel inte omfattar lika mycket area som Atemp.
Boverket föreslår också att statistik hämtas och presenteras för byggna- ders specifika energianvändning (byggnaders energipresentanda) enligt följande:
energianvändningen som går åt till för uppvärmning, varmvatten, fastighetsenergi och komfortkyla. Uttryckt i kWh per m2 Atemp och år.
Denna definition används i BBR avsnitt 9 för krav på byggnadens speci- fika användning. Motsvarande definition används också för byggnaders energiprestanda i energideklarationerna. Hushållsenergi eller verksam- hetsenergi (som används utöver byggnadens grundläggande krav på värme, varmvatten och ventilation) inräknas således inte i detta begrepp. Däremot ingår fastighetsenergi och komfortkyla, eftersom dessa relaterar till byggnadens energibehov och förvaltningen av fastigheten. Om sta- tistiken presenteras på samma sätt skulle den bli mer jämförbar med de energikrav som ställs i BBR. Därmed skulle också användbarheten öka. Det finns viss osäkerhet kring om tidsserien kan sträckas ända bort till 1995 på grund av metodförändringar i statistikhanteringen. Det innebär att det kan finnas bristande jämförbarhet i data mellan tidigare och senare år.
40
Med BOA avses hyresgrundande bruksarea i lägenheter helt eller delvis ovan mark inrät- tad för boende. Med LOA avses hyresgrundande bruksarea i lokal eller för byggnadens drift eller allmänna kommunikationer. BOA+LOA innefattar den totala uppvärmda arean, bo- stadsarea och lokalarea tillsammans. Det är vanligt att man räknar upp BOA+LOA med en faktor 1,25 för att få areaenheten i Atemp. Indikatorn och dess parametrar som föreslagits går
att räkna om och redovisa i Atemp med det underlag som tillhandahålls av Energimyndighet-
en. Med lite handpåläggning skulle Boverket således kunna använda och följa en indikator som speglar total energianvändning per m2 Atemp. Det vore dock önskvärt om, i första hand,
Ny indikator: energideklarerade byggnaders energiprestanda
Under arbetet med att ta fram indikator för uppföljningen av energieffek- tivisering i bebyggelsen undersökte vi möjligheten att ta fram en indika- tor för att mäta utvecklingen av energiprestanda i de byggnader som energideklareras.
Ett problem är att energideklarationsregistret inte är heltäckande; det finns fortfarande byggnader som inte är deklarerade även om registret byggs på med tiden.
Indikatorn används inte idag för uppföljning, men är möjlig att ta fram på ett enkelt sätt eftersom uppgifterna finns tillgängliga i energideklarations- registret. Den är intressant eftersom Boverket är intresserat av byggna- ders energiprestanda och faktiska mätningar.
Ny indikator: antal lågenergibyggnader som har energideklarerats med klass A under året
Den föreslagna nya indikatorn ger en möjlighet att studera antalet låge- nergibyggnader som tillkommer under ett år.
En identifierad svaghet med indikatorn är att klassningen för energidekla- rationer är satt i förhållande till gällande BBR-krav och därmed förändras vid eventuella justeringar i byggreglernas energikrav. Klass A innebär att energiprestandan är 50 procent lägre än gällande minimikrav på energi- hushållning som ställs i BBR. När justeringar i BBR görs ändras således också nivåerna för klassningarna i energideklarationerna.
Idag ska en energideklaration upprättas för en nybyggd byggnad inom två år efter byggnadens färdigställande. Eftersom energideklarationer kan upprättas med en viss fördröjning, innebär det att den föreslagna indika- torn i sig har vissa inneboende trögheter. Till exempel kan det tänkas att en byggnad som uppfördes år 2013 uppfyllde en energiprestanda motsva- rande klass A för samma år. Men vid tidpunkten för upprättandet av byggnadens energideklaration, två år senare, är det möjligt att eventuella förändringar av byggreglerna medför att byggnadens energiprestanda istället får klassningen B eller C.
Indikatorn som föreslås används inte idag för uppföljning, men är möjlig att ta fram på ett enkelt sätt eftersom data finns tillgänglig i energidekla- rationsregistret.
Ny indikator: hur huspriser påverkas av energiklassning
Energiklassningen i energideklarationerna ska underlätta för blivande husköpare och hyresgäster att jämföra olika byggnaders energieffektivitet
och i större utsträckning väga in detta i sina val. Syftet är att på sikt öka sambandet mellan byggnaders energiegenskaper och byggnaders mark- nadsvärde och därmed byggnadsägares incitament att förbättra byggna- ders energiprestanda. Det kan finnas en möjlighet att utveckla uppfölj- ning av huruvida energiklassningen av byggnader påverkar försäljnings- priset. Det krävs dock vidare analys och utredning innan vi kan föreslå en sådan indikator. I dagsläget finns tvåforskningsartiklar41 som studerat det statistiska sambandet med ekonometriska metoder.
Eventuell uppföljning av energieffektivisering i byggnader byggda inom vissa tidsperioder
I dagens statistik finns uppgifter om genomsnittlig energianvändning för byggnader, uppdelat efter byggnadsår i ett 10-årsintervall. I figuren nedan kan man till exempel se att äldre flerbostadshus har en genomsnittligt högre energianvändning än hus som är byggda senare. Den horisontella linjen visar genomsnittet.
Figur 3. Genomsnittlig energianvändning i kWh/m2 för uppvärmning och varmvat- ten i flerbostadshus år 2013, fördelad efter byggår. Källa: Energimyndigheten 2013, Energistatistik för flerbostadshus 2012.
Det kan vara möjligt att studera energianvändningen för byggnader byggda under en särskild tidsperiod, till exempel byggnader med byggår 1961-1970, och om denna förändras över tid. Den förändringen är dock troligen marginell. Energianvändningen i flerbostadshus byggda 1961- 1970 låg exempelvis på 141-142 kWh/m2, åren 2012-2013.
41
Cerin, P., L. G. Hassel, et al. (2014) “Energy Performance and Housing Prices. I Sus- tainable Development” nr. 22 (6): sid. 404-419: Högberg, L. (2013) “The impact of ener- gy performance on single-family home selling prices in Sweden”. I ”Journal of European Real Estate Research” nr. 6 (3): sid. 242-261.
Om det finns en ambition om att sätta in statliga insatser för att energief- fektivisera byggnader som blev byggda under en särskild tidsperiod, kan det vara mer ändamålsenligt att följa upp dessa insatser enskilt och inom ramen för ett eget uppdrag. För att kunna följa upp ett styrmedels effek- ter, är det lämpligt att utforma en anpassad utvärderingsstrategi för styr- medlet innan eller i samband med dess införande. Då skulle man kunna följa upp de insatser som har gjorts i de byggnader som faktiskt omfatta- des av uppdraget, istället för att studera förändringar i den generella sta- tistiken.