Vid databearbetningen och analysen har inget utvecklingsområde framkommit som samtliga respondenter är rörande överens om. Under respektive område som idealtypen byggts kring framkommer emellanåt svar som utgör upplevda utvecklingsområden för att uppnå en mer tillitsbaserad styrning och ledning inom förvaltningen. Dessa består av svar som delvis eller i låg grad motsvarar idealtypen. För en tydlig överblick kring upplevda aspekter som kan utvecklas för att nå upp till det teoretiska idealet redovisas dessa enligt följande tabell.
Tabell 5: Utvecklingsområden mot ett tillitsbaserat ideal Tillit
• Mindre fokus på kontroll • Fokus på medarbetare närmast
medborgaren Medborgarfokus
Helhetssyn
• Fokus på medarbetare närmast medborgaren
• Fokus på helhetssyn istället för systemsyn
• Vilja att samverka aktörer emellan Handlingsutrymme
• Tydliga ramar för delegering och medbestämmande
• Förutsättningar för beslut- och handlingsutrymme
Stöd
• Granskningsfunktionerna ska arbeta främjande för att förbättra stödet inom verksamheten
Kunskap
• En större kompetens och kunskap hos medarbetarna
Öppenhet
• Möjlighet att kommunicera utanför den formella beslutslinjen
• Möjlighet att ta emot och framföra kritik Långsiktighet
• Långsiktighet som tydligt framgår verksamhets- och organisationsmässigt • Planering för goda resultat
Samspel mellan kultur, styrning och
organisation • Fokus på kultur och arbetsorganisation i
styrprocesserna Tydliga nyckelroller inom förvaltningen
• Mindre beslutsnivåer
• Utrymme för förbättringsinitiativ
4.2.1
Övriga synpunkter
Utöver de upplevda aspekter som kan utvecklas i förhållande till det teoretiska idealet
framkom ett antal övriga synpunkter kring styrning och ledningen inom förvaltningen. Dessa har inte tolkats i förhållande till idealtypen utan redovisas nedan.
• En respondent upplever en önskan att prata mer om beslutets väg ned till första linjen. • Två respondenter målar upp en bild av att respektive politiska nämnd har svårt att lyssna på
och ta till sig av medborgarnas erfarenhet och kompetens.
• En respondent belyser problematiken kring öppenheten mellan förvaltningen och politikerna med att ställa sig frågan huruvida politikerna är öppna för att lyssna på förvaltningen. Densamma upplever en svårighet att förhålla sig till politikernas budget.
• En respondent upplever att den politiska nämnden kan vara vag i sitt stöd till enhetscheferna. ”Är politikerna öppna för att lyssna eller hör de och lyssnar inte? [ ]. Så öppenhet, ordet är ju fint.
Min önskan är att det finns en öppenhet högst upp.” (Respondent 4)
”Att vi ska höra vad de egentligen vill och önskar sig, sen är det alltid svårt. Men [ ]. Där kan jag ibland känna att våra kunder inte har tillit till den politiska nämnden. [ ].” (Respondent 3)
5
DISKUSSION
Diskussionskapitlet är indelat i två huvudkategorier, metoddiskussion och
resultatdiskussion. Metoddiskussionen klargör studiens arbetsgång med reflektioner kring nyttan av densamma. Resultatdiskussionen redogör övergripande för studiens resultat i förhållande till syftet, teoretisk referensram och tidigare forskning.
5.1
Metoddiskussion
Att använda en kvalitativ analys av idéer och ideologiskt innehåll medför en svårighet kring det analytiska mervärdet i och med att ansatsen i grunden är beskrivande (Bergström & Svärd, 2018). Detta är något som tagits i beaktning i form av att det finns en förklarande idéprövande ambition i studien vilket ger sig tillkänna genom att pröva hur idéerna inom tillitsbaserad styrning och ledning ger sig tillkänna inom förvaltningen. Fördelen av att använda sig av en idealtypsanalys har också blivit tydlig under studiens gång då det efter genomförda intervjuer fanns en tydlighet kring att bringa ordning i materialet (Bergström & Svärd, 2018). Vidare skapades även tydliga systematiska jämförelser kring detsamma. Mot bakgrund av att intervjuguiden konstruerats efter idealtypen fanns heller inga större
svårigheter kring att kategorisera materialet till densamma. Nackdelen i analysinstrumentet ligger i att det just bara är en idealtyp som studien utgår ifrån och således tydliggörs bara upplevelser i förhållande till en tänkt extrembild av tillitsbaserad styrning och ledning. Hade studien istället utgått ifrån två polära idealtyper hade även möjlighet funnits till att se över hur upplevelser av förvaltningens styrning och ledning motsvarar managementdelen inom NPM (Esaiasson et al., 2017). Detta hade skapat möjligheter till en grundlig bild kring hur incitament från NPM fortfarande lever kvar inom förvaltningen. Att studien inte utgick från två polära idealtyper är ett medvetet val då det finns idéer inom tillitsbaserad styrning och ledning som liknar idéer inom NPM, ett typexempel handlar om ett högt
delegeringsutrymme. Mot bakgrund av detta fanns en farhåga att hamna i en situation där materialet skulle kunna härledas till respektive idealtyp och således hamna i ett
ingenmansland där en gradering skulle bli ogenomförbar.
Sett till själva konstruktionen av idealtypen bygger den på en egen sammanställning av framträdande idéer som erhållits ur Tillitsdelegationens forskningsantologi och senaste betänkande. Mot bakgrund av detta finns ingen säkerhet kring att en annan forskare skulle göra samma sammanställning kring de idéer som ligger till grund för analysinstrumentet. Kring denna aspekt finns en medvetenhet eftersom man som forskare har relativt fria händer vid konstruktionen av en idealtyp (Esaiasson et al., 2017).
Att idealtypen även blev väldigt omfattande med tio områden innehållande underrubriker hade även kunnat resultera i praktiska svårigheter kring tillämpningen av densamma. Valet att göra den omfattande består av att styrformen i grunden är väldigt bred. Likt
Tillitsdelegationen själva skriver rymmer begreppet hela fyra olika styrformer vilka
förknippas med den offentliga styrningen. En smalare idealtyp hade eventuellt bidragit till att kategorisera upplevelserna av styrning och ledningen inom förvaltningen till aspekter som
likt väl skulle kunna motsvara en annan styrform. Det finns även en medvetenhet till att idealtypen rymmer en fråga, om beslutsnivåer, som i princip redan besvarats. Bakgrunden till denna handlar enbart om att tydliggöra respondenternas upplevelse kring desamma. De relativt öppna frågorna i intervjuguiden anses ha bidragit till att samla in ett material som täcker respektive område i idealtypen på ett framgångsrikt sätt. Samtidigt bidrog urvalet till att erhålla mångfacetterade upplevelser. Övriga synpunkter kring styrning och ledningen inom förvaltningen som inte tolkats i förhållande till det teoretiska idealet har även redovisats för en transparens i studien, samtidigt som de bidrar till en teoretisk koppling under resultatdiskussionen.
Valet att använda sig av intervjuer som empiriskt material gav förutsättningar att erhålla nyanserade utsagor kring respondenternas livsvärld (Kvale & Brinkmann, 2014). Sett till forskningens oberoende anses det även funnits en fördel att kring att erhålla dessa som en extern ofinansierad aktör då det tidigare inte fanns något tidigare band till vare sig
förvaltningen eller respondenterna. Samtidigt har det inte funnits påtryckningar vare sig från uppslagsgivare eller respondenter för att påverka studiens resultat. Nackdelarna med
intervjuer som datainsamling bestod främst av författarens tidigare oerfarenhet kring intervjusituationer. Något som lett till att intervjuerna stundtals blivit för strukturerade vilket kan ha haft inverkan på svarslängden under vissa områden. Här fanns även en nackdel kring att för lite uppföljningsfrågor för att validera utsagorna kan ha ställts. Detta är inte något som anses ha haft en inverkan på resultaten då intervjutiden uppgick från 35-54 min samtidigt som samtliga respondenter målat upp en upplevelse de själva bekräftat under intervjuernas gång. Två intervjuer blev längre än planerat, orsaken till detta tros bero på okunskapen kring ämnet hos respondenten som bidrog med en insats till pilotintervjun, vilket ledde till en felaktig tidsbestämmelse i missivbrevet. Vidare bidrog de öppna frågorna i intervjuguiden till vissa svårigheter under intervjutillfället där vissa frågor fick tydliggöras för att få ett utförligare svar. Under tillfällen frågor blivit tvungna att tydliggöras har de i största möjliga mån undvikits att vara ledande för att inte påverka studiens tillförlitlighet, något som anses ha skett framgångsrikt vid respektive intervjutillfälle. Här hade en större
intervjukunskap hos författaren troligtvis bidragit till att tre svar inte lämnades tolkningsbara.
Därtill skapar enbart fyra intervjuer en liten grund att stå på. Således försämras även förutsättningarna kring att dra generella slutsatser kring respondenternas svar vilket det funnits en medvetenhet kring. Då förväntningen var att genomföra fem intervjuer finns möjligheten att resultaten i vissa fall pekat åt andra håll, samtidigt som man fått in ett femte perspektiv på aspekter som kan utvecklas för att ställa upplevelserna av styrning och ledning inom förvaltningen närmare idealet. Slutsatserna anses dock inte ha påverkats då de alltjämt inte är av generellt slag. Inom ramen för studiens tidsaspekt fanns heller ingen större
möjlighet till ett större antal intervjuer om man bortser från bortfallet. Detta med hänsyn till den omfattande idealtypen som ligger till grund för studien.
Med hänsyn till studiens övriga tillförlitlighet hade en tidigare kunskap kring intervjuer och transkribering hos författaren troligtvis genererat i ett mer utförligt material. Samtidigt har detta tagits i beaktning och det centrala ur materialet från intervjuerna har ändå erhållits framgångsrikt. Att kategorisera de olika intervjusvaren i förhållande till vilken grad de
motsvarar idealtypen genererar ett större tolkningsföreträde till författaren vilket även tagits i beaktning till tillförlitligheten i studien. Att tydliggöra tolkningen genom exempel på citat avser att höja tillförlitligheten i studien. Om studien istället utgått från att se huruvida materialet enbart speglat de olika områdena i idealtypen hade det istället blivit en väldigt svart och vit tolkning. Något som anses kan ha sänkt tillförlitligheten i resultaten. Här kan man även påpeka att graderingen hade gått att göra mer detaljerad för en tydligare bild. Med hänsyn till studiens syfte som var att skapa en grundlig bild, avser en sådan gradering inte fyllt än större funktioner än svårigheter i att tolka materialet samt ett längre tidsperspektiv, vilket kunde gått ut över resterande delar studien.
Planeringen av studien har sedan uppslaget till densamma kom varit att bidra till forskningen kring tillitsbaserad styrning och ledning samt bidra till utvecklingen av styrformen inom Västerås stads vård- och omsorgsförvaltning. Mot bakgrund av detta har studien avsett att producera kunskap och göra gott för respondenterna (Kvale & Brinkmann, 2014). Något som förutsätter en trovärdighet i studien. Här fyller respondenternas svar i studien en stor funktion då dessa bidrar till att tydliggöra hur styrning och ledning upplevs inom en vård- och omsorgsförvaltning. Samtidigt som de bidragit med upplevelser som avser ligga till grund för utvecklingsarbetet inom organisationen.
Då urvalet skedde av förvaltningsdirektören i samråd med verksamhetscheferna fanns en risk kring att studiens trovärdighet skulle påverkas då detta även varit känt för respondenterna. Vidare beaktades att urvalet led risk av att kunna påverkas genom att ha ”utvalda”
respondenter för att studien skulle visa specifika resultat. Samtidigt har samtliga
respondenter varit väldigt frispråkiga och öppna med vad de upplever kring styrning och ledning inom förvaltningen och därtill inte tvekat med att lägga fram kritik. Mot denna bakgrund anses inte trovärdigheten i studien ha påverkats, trots en medvetenhet kring densamma. Urvalet möjliggjorde även förutsättningar till att i viss grad generera hypoteser kring arbetet under respektive nämnd, även om de inte framkom några sådana.
Att urvalet gjordes på detta sätt var en förutsättning under den rådande covid-19 pandemin eftersom arbetsbelastningen varit hög inom den berörda förvaltningen.
Vidare fanns en farhåga kring att intervjuerna skulle bli tvungna att ske via telefon eller digitalt verktyg vilket kan ha sänkt trovärdigheten. Allt eftersom det kunde bidragit till metakommunikation, vilket innebär att man som intervjuare går miste om viktiga aspekter i samtalet likt gester, betoningar och beteende samtidigt som man kan gå miste om viktiga uttryck då brus kan förekomma (Kvale & Brinkmann, 2014). Därför anses det även ha varit till fördel för studiens trovärdighet att respondenterna föredrog att ses på en fysisk plats. Vad som kan tänkas ha påverkat studiens resultat är utformningen av intervjuguiden. Då denna är konstruerad efter idealtypen som ligger till grund för studien finns en farhåga kring att intervjusvaren blivit anpassade för att passa idealtypen. Kring denna aspekt finns en medvetenhet vilken bygger på att frågorna i intervjuguiden är väldigt öppna under respektive område i idealtypen. Mot bakgrund av att frågorna hölls så öppna som möjligt anses
trovärdigheten och kvaliteten i studien ha uppfyllts. Detta genom att övergripande långa svar erhållits som gått att tolka i förhållande till det teoretiska idealet (Kvale & Brinkmann, 2014).
5.2
Resultatdiskussion
Studiens övergripande syfte bestod delvis av att ge en grundlig bild kring hur upplevelserna kring styrningen inom en vård- och omsorgsförvaltning ställer sig mot ett teoretiskt ideal av tillitsbaserad styrning och ledning. Vidare var syftet även att bidra med upplevda
utvecklingsområden för en mer tillitsbaserad styrning och ledning inom förvaltningen. Resultaten i studien avser uppfylla dessa syften. Även om resultaten indikerar på att alla områden i hög grad motsvarar ett teoretiskt ideal av styrformen går de i låg grad att generalisera till målgruppen. Allt eftersom intervjusvaren i många meningar går isär och respondenterna enbart utgör en liten del av de enhetschefer som jobbar inom förvaltningen. Det framträdde heller inte några tydliga distinktioner kring upplevelserna av styrning och ledningen beroende på vilken nämnd respektive enhetschef arbetar under.
Tre respondenter upplever en styrning som i hög grad motsvarar en tillitsbaserad styrning och ledning, medan en delvis upplever samma sak. Det är återigen viktigt att påpeka att den sammanvägda bilden enbart bygger på en majoritet kring svaren inom respektive område. Svaret på hur respondenterna upplever styrning och ledning i förhållande till ett teoretiskt ideal av tillitsbaserad styrning och ledning blir därav; annorlunda. Att den sammanvägda bilden pekar på att upplevelserna kring styrning och ledning i hög grad motsvarar det
teoretiska idealet blir enbart en indikation på att det finns incitament i syrningen som går att härleda från detsamma. Eftersom respondenterna arbetar under olika nämnder och
verksamhetsområden är inte detta ett allt för förvånansvärt resultat, speciellt med tanke på de organisationsförändringar förvaltningen genomgått. En viktig aspekt att lyfta fram här är att det centrala i tillitsbaserad styrning och ledning handlar om att tilliten ska genomsyra hela förvaltningen och strategiarbetet. Att styrning och ledning uppfattas annorlunda blir en indikation på att just tilliten inte genomsyrar hela förvaltningen. Här speglar även vissa upplevelser hur marknad och hierarki fyller en större roll än tilliten, exempelvis kring handlingsutrymmet.
Studien visar även att det finns indikationer på att förvaltningen är värderingsstyrd med uppfattningar om gott ledarskap, vilket kan bidra till att man kan komma bort från
detaljstyrning och onödig formalisering. Genom att fortsätta implementera en tillitsbaserad styrning och ledning kan man även skapa organisatoriska förutsättningar för en
värdeskapande organisation. Samtidigt bör det belysas att styrformen inte skall ses som något mirakelrecept. Likt Tillitsdelegationen själva skriver behöver vissa organisationer mindre tillit istället för mer av densamma, just denna avvägning är något man bör ta hänsyn till inom förvaltningen. Vidare är styrformen bred och går enligt Tillitsdelegationen själva att härröra från fyra olika styrformer. Mot denna bakgrund finns, enligt egen utsago, en risk för spänningar inom styrformen. Allt eftersom densamma förutsätter en tydlig balans mellan olika styrformer som gör att en eller annan styrform inte får överhanden.
Sett till förutsättningarna att utveckla tillitsbaserad styrning och ledning ska man komma ihåg att förvaltningen i grunden arbetar med balanserade styrkort. Styrmodellen innefattar olika perspektiv, vilket även kan förklara att medborgarfokuset stundtals är mindre inom förvaltningen. Detta innebär att ett fokus på ett perspektiv planeras för en indirekt förbättring inom ett annat. Något som inom styrmodellen fungerar som en naturlig
konsekvens. Att arbeta med balanserade styrkort inte något som går emot tillitsbaserad styrning och ledning. Det handlar istället om att densamma bör utgå från medarbetarnas förmåga att öka mervärdet i verksamheten, vilket kan leda till förbättringar för kvaliteten och måluppfyllelsen. Således skall detta inte utgöra något sorts hinder för den fortsatta
utvecklingen av styrning och ledning inom förvaltningen.
I förhållande till idealtypen finns det en aspekt vilket kan sticka ut för läsaren i resultaten, vilken handlar om förvaltningens beslutsnivåer. Enligt Tillitsdelegationen och idealtypen ska det finnas få beslutsnivåer för att främja tilliten. Mot bakgrund av att de praktiska
beslutsnivåerna gjorts om då förutsättningarna för enhetscheferna blev för övermäktigt, anses beslutsnivåerna vara så få som möjligt sett till de organisatoriska förutsättningarna. I undersökningen upplever en respondent att det finns för många beslutsnivåer, vilket kan bidra till vidare diskussion inom förvaltningen kring hur beslutsnivåerna upplevs. Att resultaten indikerade en rad utvecklingsområden är i sak inte något konstigt. Det är viktigt att vara tydlig med att en idealtyp är en tänkt extrembild av ett fenomen vilket innebär att det kan finnas svårigheter kring att helt motsvara en sådan. Därtill finns 34 fler
enhetschefer i förvaltningen vilka kan ha andra upplevelser som inte står i paritet med idealet. Svaren som ligger till grund för de upplevda utvecklingsområden- och punkter som målas upp skall därför ses med en liten tillförsikt och enbart som en indikation på vad som kan utvecklas för att ställa styrning och ledningen inom förvaltningen närmare det teoretiska idealet.
Det finns dock vissa svar som belyser hur incitament från NPM lever kvar inom
förvaltningen. Under studien togs bland annat upp hur det blir ett stort fokus på kontroll och budget inom verksamheten. Vidare framkom att det upplevs som att det blir ett mindre fokus på medarbetarna. Vad som är viktigt att belysa är att Tillitsdelegationen inte förespråkar en styrning och ledning som enbart bygger på tillit till medarbetarna. Det handlar istället om att man ska minska på kontrollen för att öka tilliten inom organisationen. Just fokuset på
kontroll och budget är något som direkt kan hämtas ur NPM och hur det bygger på en
resultatstyrning som vilar på mål, uppföljning och incitament. Genom att det blir ett fokus på att följa upp effektmålen hamnar också en mindre tillit till medarbetarna. Detta resultat är inte något som är särskilt förvånande då mål- och resultatstyrningen präglat den offentliga styrningen i landet under decennier. Att fokus inte hamnar på medarbetarna är även något som går rakt emot grunden i tillitsbaserad styrning och ledning där alla aktivt och
gemensamt uppmuntras för att ta ansvar för helheten.
Utifrån intervjuerna anses svaret ligga kring området som avser ett samspel mellan kultur, styrning och organisation. Frågan kring huruvida det finns ett fokus på arbetskulturen och organisationen inom förvaltningen fick något skilda svar. Här upplevde två respondenter att det fanns ett sådant i hög grad, en respondent upplevde detta delvis samtidigt som en inte kunde svara på frågan. En tillitsbaserad styrning och ledning förutsätter att denna aspekt är tydlig, blir den inte tydlig finns det istället risk för att budgeten och kontrollen upplevs som allt för styrande faktorer.
Att upplevelserna kring styrning och ledning kan härledas till det teoretiska idealet av tillitsbaserad styrning och ledning samtidigt som det finns kopplingar till NPM kan verka
ganska motsägelsefullt. Vad som kan förklara fenomenet är Anders Ivarsson Westbergs tes om att tillitsbaserad styrning och ledning handlar om att tona ned vissa aspekter kring NPM samtidigt som man framhäver andra. Det är återigen viktigt att påpeka att det är en bred styrform med en stor grund. Det finns självklart incitament från NPM, som högt
delegeringsutrymme, inom en tillitsbaserad styrning men samtidigt handlar grunden istället om att man ska minska på kontrollen vilket är den stora skiljelinjen. Huruvida framtiden utlovar en styrning som ligger helt bortom NPM låts vara osagt och lämnas till framtida forskare att bedöma. Samtidigt är det viktigt att belysa tidsperspektivet. Tillitsbaserad
styrning och ledning är ett relativt nytt fenomen samtidigt som NPM succesivt byggts in i den offentliga styrningen sedan början på 1900-talet. Tillitsdelegationen är tydlig med att man