”Förskolan ska erbjuda barnen en trygg omsorg och har en viktig roll för att bidra till att grundlägga barnens trygghet och självkänsla. Utbildningen ska präglas av omsorg om barnets välbefinnande och trygghet. Alla barn ska få uppleva den tillfredsställelse och glädje det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att vara en tillgång i gruppen.”
(Lpfö 18 s.10)
Nielsen skriver om sex olika dimensioner inom didaktik där den fjärde dimensionen är den emotionella dimensionen som handlar om hur vi förmedlar och tolkar känslor med hjälp av musiken. Enligt Vallberg Roth och Holmberg kan musiken emotionella dimension handlar om känslor vi upplever och som förmedlas i olika musikaliska sammanhang. Hur det känns att göra något till musik är en aspekt av den emotionella dimensionen, men det kan även handla om sångtexter som förmedlar ett visst innehåll (Vallberg Roth & Holmberg, 2014)
Precis som Vallberg Roth och Holmberg nämner om den emotionella dimensionen så betonar Thorgersen att den emotionella musikaliska kunskapen innefattar de känslor som upplevs och förmedlas i musikaliska sammanhang. Vad är det för känslor barnet känner i en specifik musikalisk situation och vad vill barnet förmedla? Vad erbjuder en viss musik barnet att bearbeta känslomässigt? (Thorgersen, 2012).
Malin säger att deras barngrupp tycker mycket om samlingar och sångerna de använder och barnen deltar med entusiasm och glädje och tycker att det är roligt att få välja sång. Malin betonar att pedagoger försöker göra samlingen och sångerna roliga och intressanta med hjälp av inlevelse. På liknande sätt säger Emil att barnen tycker att det är väldigt spännande när han leder samlingen. När Emil leder samlingen gör han det med inlevelse och han använder både känslo- och kroppsspråk, vilket barnen uppskattar. Medan Sarah säger att barnen endast tycker sångsamlingen är roligt när det är lucia och när de tränar inför någonting. De har även minskat på musikstunderna för de teckenspråkiga eftersom att sjunga på teckenspråk inte blir
detsamma som med tal. Det är roligare för barnen att leka med handformer eller tecken genom att kolla på sånger på teckenspråk på Youtube.
Ehrlin (2012) beskriver att musik som lärandeobjekt behöver nödvändigtvis inte lyfta fram olika strukturer i musiken för att kunna beskriva lärande om musik utan undervisningen kan även lyfta fram den emotionella upplevelser. Flera av pedagogerna uttrycker hur mycket barnen uppskattar musik och hur barnen deltar med inlevelse och glädje. Upplevelsen i sig kan lyfta fram strukturerna i musiken och kan vara ett lärandeobjekt.
Sarah nämner att det är viktigt att barnen får möjlighet att uttrycka sig, uppleva musik och känna rytmen i kroppen. Eftersom det inte är så populärt att sitta och sjunga, presentera hon musik på ett annat sätt. Det kan vara så att själva presentationen av musiken som aktivitet påverkar hur barnen deltar och hur pass mycket de engagerar sig. Ett sätt kan vara att planera den utifrån tidigare erfarenheter i barngruppen, för att försäkra sig om att barnen deltar.
Enligt Sara är det svårt att få till en bra spontan musikstund, det krävs planering. En välplanerad musikstund som utgår ifrån barnens erfarenhet och intresse brukar oftast uppskattas. Även här kan vi koppla tillbaka till Thorgensen (2012) som betonar att genom planering kan pedagogerna skapa förutsättningar för barns musikaliska lärande. Holmberg (2014) nämner även att ett ingångspelande aktörskap som påverkar musikstundernas innehåll gör både barn och musik och pedagogerna aktörskap som ingångspelare handlar om material och planering av musikstunden.
En dimension av musik är det kinestetiskt-kroppsliga som enligt Holmberg och Vallberg Roth (2019) handlar om att uttrycka musiken med kroppen eller att röra kroppen fritt till musik.
Anna beskriver att barnen älskar att dansa och röra på sig eller sjunga överhuvudtaget. Anna tycker att det är jätteroligt och hon säger att de har väldigt roligt tillsammans. Ibland går sångerna väldigt fort och barnen hinner inte riktigt med eller man tecknar fel. Då skrattar barnen åt dem för att de gör fel och då blir det en väldigt härlig situation som är avväpnande.
Det är faktiskt inte så farligt att göra fel, säger Anna, och Minna upplever att de hörande och hörselskadade barnen är mer delaktiga när de sjunger eller teckna sångerna.
Musik skapar glädje och dans Glädje och dans skapar rörelse Rörelse skapar koordination Koordination skapar förståelse
Förståelse skapar ord Ord skapar meningar Meningar skapar ett språk.
(Vesterlund, 2003. s. 8)
6. Diskussion
I detta avsnitt kommer jag att diskutera resultatet. Vidare sker en diskussion av resultatet i relation till metod och framtida yrke. I den sista delen av diskussionen presenteras förslag på fortsatt forskning.
6.1 Resultatdiskussion
Syfte med denna studie var att undersöka om förskollärare arbetar med musikundervisning med döva och hörselskadade barn och hur arbetar de med detta. Studiens forskningsfråga var:
Arbetar pedagogerna med musikundervisning med döva och hörselskadade barn och hur arbetar i så fall pedagogerna med musikundervisningen?
I studien kunde jag se att förskollärare jobbar med musik genom sång, rytmik och rörelse. Det nämner de genom att berätta hur de arbetar med musiken på sin förskola. Alla intervjuade förskollärare jobbar med musik mer som lärande akt än musik som lärandeobjekt. Med andra ord, de använder musik som stöd för att utveckla andra fokusområden som språkutveckling.
Resultatet visar att alla förskollärare använde sig teckenspråk när de har musikaktivitet, att teckenspråk blir ett stöd för att tolka sången så att de döva barnen även skulle förstå vad sången handla om fast de inte hör. Alla förskollärarna använde sig mycket av de klassiska sångerna som Björnen sover, Var bor du lilla råtta och liknande när de hade musikaktivitet.
Den enda som nämnde något annorlunda var Anna som jobbade utifrån praxisalfabetet, men även de hade musikstunder med klassiska barnsånger.
Studien visar även att ingen av förskollärarna gör didaktiska planeringar inför
musikaktiviteten utan de sker väldigt spontant. Emil skiljde sig genom att ha planerade samlingar med sina barn. Han nämnde aldrig vad syftet var och samlingarna innehöll ofta att han lär ut nya sånger. Trots att ingen av förskollärarna gör didaktiska planeringar så kunde man ändå se vad som var syfte och mål med musikaktiviteterna. Man ser tydligt i resultatet att förskollärarna på något sätt jobbar med didaktik, men de är inte medvetna om det.
I studien ser man att ingen av förskollärarna hade tidigare jobbat med musik och ingen av dem har nämnt att de är intresserade av musik mer än att de har nämnt att barnen uppskattar det och därför jobbar de med det. Jag tolkar Sara som att hon jobbar med musik för att det är en del av läroplanen för förskolan, eftersom enligt henne så uppskattade inte barnen
musiksamlingarna. Detta kan relatera till Ehrlins (2012) som säger att om någon finner glädje i att jobba med musik och även känner att de har kompetens på området, blir musikaktiviteter av.
Det framgår även i studien hur döva barn upplever musik utifrån pedagogernas perspektiv.
Alla förskollärarna nämner att barnen uppskattar musik och tycker att det är roligt med musik, men att det är förskollärarnas kompetens som begränsar dem. Minna nämner i studien att de inte har några fasta musikstunder utan det är matsången som gäller varje dag och
luciasångerna en gång om året. Upprepning kan vara ett bra sätt för inlärning, men som med mycket annat behövs även en viss variation för innehållet ska vara intressant. Till exempel att som Anna ta in musikpedagoger när den egna kompentensen inte räcker till eller få hjälp av musikpedagoger för att främja och utveckla barnens olika förmågor.
Sammanfattningsvis innehåller resultatet av intervjuerna med förskollärarna information om deras arbete med musik på förskolan och hur barnen upplever musikstunderna utifrån deras perspektiv. Att jobba med musik är en utmaning när ens kompentensen inte räcker till, men enligt Minna blir det roligt ändå när man gör det tillsammans med barnen.
6.2 Metoddiskussion
Denna studie har använt sig av intervju med förskollärare via telefon, videosamtal och mejl.
Jag hade dock önskat jag kunde komma ut på förskolan och intervjua förskollärarna på plats och även kunnat se deras förskola. Men på grund av coronaviruset så har jag ej fått komma ut till förskolorna och fick genomföra intervjun digitalt. Det var tänkt att intervjun skulle ske via telefonsamtal eller videosamtal men det var väldigt svårt att bestämma en tid med
pedagogerna och vi fick boka om så många gånger att till slut mejlade jag ut mina
intervjufrågor, som de fick svara på via mail. Jag hade endast telefon och videosamtal med Anna och Emil vilket gjorde att jag lättare kunde ställa följdfrågor till skillnad från mejl. Jag ställde även följdfrågor via mejl, men det tog mer tid att få svar jämfört med telefon eller videosamtal.
Genom att jag har spelat in telefonsamtalet och videosamtalet har det varit en stor hjälp i arbetet då jag har kunnat gå tillbaka och lyssna på materialet vid behov. Med e-post intervjun kunde jag direkt bara kopiera och transkribera utan några problem, medan det tog längre tid att transkribera telefonsamtalet och videosamtal. Det var ännu mer utmanande för att transkribera videosamtalet då Emil var döv och intervjun skedde på teckenspråk. Då jag har vissa begränsningar i mitt teckenspråk fick jag säkerställa att jag förstått honom rätt genom att återvända till intervjun vid flertalet tillfällen.
Att ha didaktik som teoretisk grund var stor trygghet för mig men hade jag valt en annan teoretiskt grund, som till exempel specialpedagogik, hade resultatet och analysen fokuserat mer på de döva barnen än musiken. Jag kunde även ha gjort en etnografisk studie där jag går ut till förskolan och observerar musikstunderna. Då hade studien fokuserat på mina
anteckningar och mitt perspektiv. Eftersom jag istället intervjuade blev fokus mer på pedagogernas perspektiv. Jag hade gärna haft med barnens perspektiv på hur de upplever musikstunderna, men detta kunde dock inte ske då det inte fanns tillräckligt intresse hos barnen.