Kvinnorna i föreliggande studier beskriver erfarenheter av försök från omgiv ningen att påverka deras val att föda hemma (II och III). Att föda tycks av personer i omgivningen betraktas som något farligt och riskfyllt i motsats till
kvinnornas egen inre bild av förlossning som en naturlig och stärkande del av livet, tidigare beskrivet av Lundgren (2010) som intervjuat kvinnor om deras beslut och erfarenhet av att föda hemma då professionell vård i hemmet inte finns i den offentliga vården.
Flera kvinnor beskrev att de upplevde ett utanförskap och att de inte passade in i mödravården när de gjorde sitt udda val (II). Lundgren (2010) har visat att kvinnor som erfarit negativa attityder från vårdgivare upplevde känslor av ensamhet när de uttryckte önskan om hemförlossning. Att känna sig alienerad, motarbetad och hotad på grund av sitt val att föda hemma kan också ge kvinnor en känsla av skuld (Viisanen 2001). En stödjande atmosfär under graviditeten påverkar förändringen till moderskapet på ett positivt sätt, och gravida kvinnor önskar goda relationer för att kunna påräkna emotionellt och praktiskt stöd såväl från sina privata nätverk som från vårdpersonal (Wilkins 2006, Darwill m fl. 2010). För att undvika negativ påverkan väljer många kvinnor att inte tala om att de önskar föda hemma (Lindgren m fl. 2010). Att söka vårdpersonal som man vet har en positiv inställning till valet av förlossningsplats har tidigare beskrivits av Darwill m fl. (2010) och Seefat van Teeffelen m fl. (2011).
Cirka en av fem kvinnor uppgav att de upplevt försök till påverkan på sitt beslut att föda hemma i stor utsträckning från sjukvårdpersonal och lekmän i deras omgivning (III). Dock hade 58 procent av kvinnorna beskrivit en situation då de upplevt att någon försökt påverka dem att inte föda hemma (II), även om de inte upplevt detta som påverkan i hög utsträckning. Under den andra delen av studieperioden (20002005) rapporterade färre kvinnor att de blivit utsatta för påverkan jämfört med den första delen av studieperioden (19921999). Då de flesta hemförlossningar i Sverige sker i Stockholm där riktlinjer för hemförlossning introducerades 2001 (Vårdguiden 2013), är det troligt att detta ligger till grund för förändringen. En annan möjlig faktor skulle kunna vara uppmärksamhet runt hemförlossning i media.
Hur många kvinnor som avstått från att genomföra en planerad hemförlossning på grund av påverkan från omgivningen är oklart, då de inte deltagit i studien. En kvinna har beskrivit att hon avstod vid den första planerade hemförlossningen på grund av påverkan, men att hon vid nästa barn valde att genomföra den. Kvinnorna i denna avhandling som har utsatts för försök till påverkan har trots allt valt att föda hemma. De har beaktat de risker som kan finnas och funnit att fördelarna för dem ändå har övervägt, vilket tidigare beskrivits av Lindgren m fl. (2006) och Lindgren m fl. (2010).
Inställningen till hemförlossning som ett risktagande och därmed försöken till påverkan att få kvinnorna att istället välja att föda på sjukhus, står att finna som en del i det som postmodernt har beskrivits som ett risksamhälle. Den snabba vetenskapliga utvecklingen och den ökade tron på naturvetenskapen bidrar till att människan försöker skapa kontroll, såväl på samhällsnivå som på individnivå (Giddens 1990). I och med ett mer utbrett informationssamhälle ökar kunskaper och insikter om vad som kan göras för att undvika risker (ibid). Risktänkande har sin påverkan på många områden i samhället, däribland sjukvården och därmed också graviditet och förlossning. Riskbedömning, medikalisering och övervakning av normala förlossningar är rutin i västvärlden, och har lett till förbättrade utfall när det gäller mortalitet och morbiditet för såväl mödrar som barn.
MeloMartin och Intemann (2012) visar vid en genomgång av studier som talar för och emot hemförlossning, att motståndare och förespråkare är eniga i många punkter om evidensen av risker för mor och barn vid hemförlossning, men drar olika slutsatser. Enighet råder om att randomiserade studier ger den bästa evidensen, men att det inte är praktiskt eller etiskt försvarbart när det gäller hem förlossning, då kvinnor själva vill besluta om var de ska föda och inte låta slumpen avgöra det när förlossningen startar (Hendrix m fl. 2009). När randomiserade studier saknas får stora retrospektiva observationsstudier där lågriskbedömda kvinnors förlossningsutfall jämförs mellan sjukhusförlossningar och hem förlossningar ligga till grund för evidensen. Sådana studier kan dock vara svåra att jämföra mellan länder, då organisation, utbildning och definitioner av t ex. låg risk kan vara olika. Från de studier som finns dras vitt skilda slutsatser angående graden av evidens som kan anses nödvändig för att försvara till gängligheten av hemförlossning för lågriskbedömda kvinnor. Oenigheten handlar om etiska och sociala värderingar, snarare än om rent empiriska och vetenskapliga fynd (Vedam m fl. 2012). Ur dessa perspektiv, och med svårigheter att hålla sig uppdaterad om kunskapsläget om ett sällsynt fenomen, kan försöken till påverkan att inte föda hemma förstås. Skeptiker till hemförlossning tycks se förlossning som ett huvudsakligen riskfyllt fenomen och förespråkar det biomedicinsktpatogena perspektivet och därmed blir för dem sjukhus den säkraste platsen att föda på (Högberg 2008, Harvey 2009, Tracy 2009, Chervenak m fl. 2013). Förespråkare av kvinnors rätt att välja hemförlossning har den mer naturligtsalutogena synen på födandet (Janssen m fl. 2009, MacKenzie Bryers & van Teijlingen 2010, Hellmark Lindgren 2006), där risker vägs mot fördelar, d.v.s. en känsla av tillfredsställelse, trygghet, färre interventioner och en god upplevelse.
Såväl barnmorskorna som kvinnorna i föreliggande studier såg förlossningen som en normal händelse i livet som kan utföras i en trygg, välbekant och ostörd miljö utan onödiga ingripanden men med stöd av människor som är välbekanta. Men blivande föräldrar som väljer att föda hemma och hembarnmorskor förhåller sig till det biomedicinsktpatogena perspektivet. Föräldrarna är ofta väl pålästa och medvetna om potentiella risker med att inte befinna sig på sjukhus under förloss ningen (Hellmark Lindgren 2006, Lindgren m fl. 2006, Lindgren m fl. 2010, Lundgren 2010). Barnmorskorna använder all sin kunskap, den omvårdande och intuitiva såväl som den medicinska och evidensbaserade, när de bistår vid hem förlossning (Foley & Faircloth 2003, MacKenzie Bryers & van Teijlingen 2010, Berg m fl. 2012).
SLUTSATSER
De få kvinnor som väljer att föda i hemmet i Sverige (ca en promille) är i hög grad nöjda med sina förlossningar och upplever att de har fått föda på sina egna villkor och såsom de själva har velat. De har upplevt att människor i deras omgivning varit negativa till deras val och att såväl sjukvårdpersonal som privatpersoner har försökt påverka dem att ändra sina beslut. Kvinnor i Norden upplever att barnmorskan som bistått vid hemförlossningen besuttit goda kunskaper, såväl medicinska som omvårdnadsmässiga och emotionella. Att vara hembarnmorska i Norden innebär att ha valt en livsstil som upplevs som personligt givande, då det innebär att kunna utnyttja sin barnmorske kompetens fullt ut.