Upplevelsen av kontakten med myndigheter

Vår nästa fråga vi ställde till respondenterna var om de anser att de har fått fullständig information om projektets mål och syfte samt om projektets verksamhet i övrigt. Samtliga deltagare som vi intervjuat svarade precis samma sak. En gemensam uppfattning var att projektansvariga varit väldigt duktiga på att informera deltagarna om alla detaljer före, under och efter projektets genomförande. Det rådde inga tveksamheter på den punkten. Så här sade några:

Vi fick en mycket bra information från projektansvariga. Jag är dock särskilt nöjd med information och det samarbete jag har haft med min socialsekreterare på Malmö stads Arbetscentrum. Hon stöttar fullt ut och är alltid tillgänglig. En trevlig och professionell människa är hon. En handläggare som man bara kan önska.

Det med information om projektet har fungerat utomordentligt bra, tycker jag. Våra handläggare har till och med haft tålamod att upprepa samma information flera gånger tills de kände att vi har fattat poängen. De var också väldigt tydliga på med vad de kunde hjälpa med samt vad vi kunde förvänta oss av projektet. Det tycker jag var bra att spelreglerna var klara från början.

När vi diskuterade informanternas upplevelser kring kontakt med Malmö stads Arbetscentrum och Arbetsförmedlingen Nya Invandrare var vi särskilt intresserade att få veta om dessa myndigheter gjort allt de kunnat för att deltagarna skulle slussas ut på den öppna arbetsmarknaden. Alla deltagare vi pratat med tyckte att Malmö stads Arbetscentrums roll var mycket positiv och där kunde man inte finna några allvarliga brister i hanteringen av verksamheten. Däremot när det gäller Arbetsförmedlingens funktion i projektet hade deltagarna en mer kritisk hållning. Så här kommenterar några:

Jag fick aldrig någon information från Arbetsförmedlingen om hur man kan hitta ett jobb, hur man söker jobb, osv. Jag tror de är väl medvetna om de svårigheter vi personer med funktionshinder har och att vi inte kan ta vilket jobb som helst. Jag har förlitat mig på att Arbetsförmedlingen så småningom skulle hitta ett jobb som passar mig, men mina förväntningar har inte förverkligats. En gång när jag hade ett samtal med min arbetsförmedlare uttryckte jag en stark vilja att jag gärna skulle vilja ha ett fast arbete. Han sade inget. Han försökte inte ens trösta mig, det gjorde han inte.

Jag har bra kontakter med Malmö stads Arbetscentrum. Jag har däremot ingen bra kontakt med Arbetsförmedlingen. De är inte tillgängliga i den utsträckning som jag förväntat mig. Jag kände att jag behövde diskutera min framtida arbetssituation med arbetsförmedlarna men dom verkar upptagna av annat.

Trots ovan påpekade brister anser alla intervjuade att liknande verksamheter som projektet ”Entré” har varit behövs även i framtiden, speciellt om dessa är riktade mot särskilda målgrupper på arbetsmarknaden. Så här resonerar två av dem:

Det här är ett lyckat sätt att hjälpa dem som är verkligen i behov av sådana här insatser. Jag tycker personligen att man bör satsa ännu mer pengar på sådana projekt med tanke på att det säkert finns många människor där ute som befinner sig i liknande situation som vi, om inte värre. Alla måste få samma chans som vi, tycker jag.

Jag tror att de problem och behov som de nyanlända invandrare har behöver uppmärksammas mycket mer i framtiden. Vi som t.ex. är arbetshandikappade behöver inte bara medicinsk hjälp utan även en introduktion om hur samhället fungerar, vilka rättigheter vi har, vilka andra stödinsatser kan vi få, osv. Jag ser fram emot liknande projekt i framtiden där alla nyanlända invandrare skulle ha rätt att vara en del av. Kunskaper om det svenska samhället behöver alla nyanlända invandrare oavsett om de är funktionshindrade eller helt friska människor.

Förutom ovannämnda har det även kommit upp andra förslag som våra intervjupersoner önskar att myndigheter tar i beaktande i samband med framtida projekt. Här presenteras ytterligare tre:

Malmö stads Arbetscentrum och Arbetsförmedlingen måste vara bättre på att informera om vad de gör och vad de kan göra, men framför allt att de finns och vilka verksamheter de bedriver. Det gäller inte att ge en bra information först efter att man kommit in i projektet utan långt innan dess så att alla som är intresserade kan söka sig dit.

Jag har hört talas om att man har svårt att fylla på platserna i projektet. Därför tycker jag att Arbetsförmedlingen måste förbättra sitt samarbete med Röda korset när de håller på med sådana projekt. Av egen erfarenhet vet jag att Röda korset hjälper många invandrare som befinner sig i samma kris som vi här att må bättre. Där finns massor med folk som jag tror behöver samma hjälp och stöd som vi som redan är här. Det gäller bara att ta kontakt med dem och undersöka om de passar för projektet. Samarbetet med Röda korset behövs också för att uppmuntra dessa människor och hjälpa de att öppna sig för att prata om sina problem.

Jag tycker att alla nyanlända invandrare bör få rätt att jobba och studera på halvtid samtidigt. Det behöver inte vara ett riktigt jobb, det räcker med praktik. Delvis för att få känna på hur det är att jobba i Sverige och delvis för att bygga upp en kontaktyta med arbetslivet. Studier behövs dock för att lära sig språk och få en bättre introduktion i det nya samhället.