Här redovisas när skolorna upprättar åtgärdsprogrammen och vilka som deltar när det upprättas. Jag har även valt att redovisa pedagogernas syn på och arbete med annan föräldramedverkan.
Skola A. Det är inte någon pedagog som fått utbildning att upprätta åtgärdsprogram i sin
grundutbildning. Pedagoger med specialpedagogisk kompetens eller speciallärarkompetens har tagit del av konsten att upprätta åtgärdsprogram.
När samtalet kommer in på att upprätta åtgärdsprogram hamnar diskussionen även om IUP. Skolans pedagoger har skrivit IUP under många år. De två senaste åren är alla skolor och pedagoger ålagda av kommunen att fylla i en ”omdömes databas” för alla barn. Pedagogerna menar att detta är ett ”mastodont arbete”.
Några pedagoger tyckte att utvecklingssamtalen blev tidsmässigt alltför långa om det både skulle upprättas en IUP och ett åtgärdsprogram vid samma tillfälle. Rektor och speciallärare har därför gemensamt kommit överens om att föräldrakontakten ibland kan ske via telefon. Föräldrar och elever har under utvecklingssamtalen fått information om hur problematiken ser ut.
”Även om det är svårt att hitta rätt formulering, på pricken det som ska åtgärdas, är det skönt att man har det. Det är en annan tyngd bakom. Man har ringat in problemet.”
Specialläraren skriver efter det gjorda lästestet vad eleven behöver träna på och gör därefter
upp ett program som godkänns av elev och förälder. Kontakten med föräldrarna kan då ske via telefon, där man kommer överens om att dokumentet skickas hem för påskrift. Eleven kommer på samtal till specialläraren och samtalar om hur man ska kunna nå de uppsatta målen.
I diskussionen om hur ett barn upplever problematiken konstateras det att ”vi vet väldigt lite om det”. Barnet är med vid utvecklingssamtalen men inte alltid när ett åtgärdsprogram ska upprättas. Vid det tillfället är det mycket ”vuxenprat” och barnet är inte alltid i centrum för samtalet. Barnet upplever att det är jobbigt med alla personer och kan känna sig ganska liten. ” Egentligen ska barnet vara med. Men barnet vet att vi skriver.”
Generellt är föräldrakontakten på skolan väldigt bra. Efter tre år som klasslärare har man jättebra kontakt och det är inte många tillfällen man tycker det är svårt att tala med föräldrarna anser skolans pedagoger.
En av pedagogerna berättar hur hon använde sig av föräldrarna för att få ordning på en mycket stökig etta. Barnen hade mycket svårt att ge varandra arbetsro var ”vilda och helt hopplösa”. Efter det att hon haft utvecklingssamtal med alla beslutade de gemensamt att skriva veckorapport hem med kommentarer om hur veckan varit. Efter några veckors arbete hade de ett föräldramöte där alla var nöjda både lärare och föräldrar.
”Ja, va bra det blev! Föräldrarna var nöjda att jag tog tag i det”.
Pedagogen berättar vidare att hon har mailkontakt med föräldrar och att det är ett uppskattat samarbete.
Skola B Pedagogerna har inte fått någon speciell utbildning i att upprätta åtgärdsprogram men
i lärarutbildningen går man genom hur ett utvecklingssamtal ska genomföras därför kan man använda sig av det.
Oftast sker också kontakten vid utvecklingssamtalet där man även kan skriva ett åtgärds- program med några mål. Skolan skriver för ”alla möjliga” problem.
”Mobbing, myror i brallan, skolvägran, socialt med kamrater, grov- och finmotorik”.
”Ser pedagogerna att ett barn har problem måste det åtgärdas och då kan man inte vänta på en utredning. Man måste jobba efter verkligheten”.
Om samtalen blir för långa kan man bestämma att eleven är med en stund för att sedan gå ut och leka. Men pedagogerna anser att det är en fördel om barnen är med. Barnen är oftast medvetna om vad de behöver träna extra på.
Efter berättar man att ”det här och det här” har vi bestämt med föräldrarna.
Vinsten med åtgärdsprogram, menar pedagogerna, är att föräldrarna känner en trygghet med att få hjälp och stöttning om de inte riktigt själva orkar med.
Föräldramedverkan är A och O anser pedagogerna. Det är det viktigaste av allt annars går det inte att arbeta efter ett åtgärdsprogram.
Skola C. Åtgärdsprogrammen skrivs från och med förskoleklass och måste upprättas för att
kunna få resurspersoner till eleven eller barngruppen. Barnen som har åtgärdsprogram är bara de barn som verkligen behöver det. Programmen upprättas tillsammans med pedagoger, föräldrar och om de tidigare haft stöttning av någon person från resursteamet även den. Barnen är inte alltid med, det tar tid att upprätta programmen menar pedagogerna. ”Jag tycker att det är väldigt mycket att fylla i. Dom är ganska krävande.”
När kommunen hade sin satsning om åtgärdsprogram var det bara en av de deltagande pedagogerna i fokusgruppsamtalet som arbetade i en av kommunens skolor och deltog i utbildningen. Hon menade att det var mycket bra saker de fick ta del av. Programmen var lättare att fylla i men teamet har gjort en omarbetning så nu var det många rutor som blev lika tyckte hon.
Osäkerheten finns bland pedagogerna vad ett åtgärdsprogram ska innehålla. Att barn och föräldrar är med i olika former och tid, men vad innehållet ska vara är osäkert.
”Är dom med i åtgärdsprogrammen och formulerar sina egna mål? Då som de gör i IUPn?