Uppslag 2

På uppslagets vänstra sida befinner sig Mamma Mu i sin nu färdigbyggda koja. Kojan är placerad i ett träd med tjock stam som förgrenar sig i tre smalare grenar. På en av dem hänger en liten tavla med orange ram och texten “Bo som en ko”. Bilden är illustrerad så att jag som betraktare befinner mig i höjd med Mamma Mu. Nedanför kojan syns ett par träplankor bland gula löv från trädets grenverk. Bortsett från trädet med kojan och en liten gräsplätt runt dess stam är även denna sida (och nästföljande i detta uppslag) omgivet av vitt, av negativt rum. Det underlättar förståelsen av att skeendena i uppslagets båda sidor hör ihop. Det är också enklare att se att det hela sker från två olika vinklar.

Mamma Mus koja har heltäckande golv och tak. Däremot finns inga heltäckande väggar utan endast ett fåtal plankor som liknar staket eller fönster. På flera av plankorna sitter spikar som är böjda och sticker ut väldigt långt från plankornas yta. Bygget som helhet kan uppfattas som inte så genomtänkt eller välbyggt då det även består av plankor i väldigt varierande former och storlekar. Mamma Mu står med bakbenen på golvet och med sina framben vilandes på kojans staket med sina klövar tätt intill varandra, likt ett par sammanflätade händer. Hennes huvud är vinklat snett nedåt och likaså hennes blick. Hennes mun är öppen på glänt men inga tänder syns. I sin svans håller hon en hammare. Hon tycks begrunda sitt bygge och ser ut att vara stolt och nöjd över vad hon har åstadkommit. Intrycket av att hon har byggt färdigt kojan förstärks även av att det inte förekommer några motion lines i närheten av henne, hon uppfattas som stillastående. Denna tolkning görs utan den tillhörande texten, men när jag vänder mig till den blir det tydligt att både text och bild tycks förmedla samma sak här.

Snett nedanför kojan syns Kråkan i luften. Hans uppspärrade blick är fokuserad på Mamma Mu. Hans näbb är öppen och både vingar och ben är utsträckta åt olika håll likt ett kryss. Kråkan är omgiven av några gråa fjädrar samt ett flertal (om än vaga) motion lines vilka ger intrycket av att han är mitt i en hastig rörelse. Han ser chockad ut, och det är som att han har tappat några av sina fjädrar i all hast. Här förändras inte det intryck jag får av att betrakta bilden av Kråkan när jag läser tillhörande text, den bekräftar och förstärker snarare den initiala tolkningen som uppstår av att betrakta honom. Han är chockad. Mamma Mu har byggt något som enligt honom inte kan kallas för koja och detta oroar och stressar Kråkan: ”Man kan väl inte kalla vad som helst för koja” säger han. Det faktum att Mamma Mu nu vill klättra ner gör honom än mer frustrerad.

Uppslagets högra sida binds samman med den vänstra med hjälp av trädets grenverk som flyter ut över hela uppslaget. På denna sida syns kojan från en annan vinkel. Här syns den snett från dess baksida ur ett grodperspektiv, det vill säga underifrån. Ur denna vinkel ser man hur vissa av kojans plankor är ditplacerade och fästa med hjälp av snören, vilket

förstärker det lite slarviga intrycket. Mamma Mu befinner sig nu nedanför kojan. Hon sitter med böjda bakben och med sina framben vilandes på magen. Hennes huvud och blick är riktade upp mot kojan. Hon ler med stängd mun. Hon ser lugn och nöjd ut. Hammaren som hon förut höll i sin svans ligger nu bredvid henne på marken. Hon ser samlad ut, hon tar inte plats genom att sträcka ut sina ben. Det kan tänkas att hon skulle vilja sträcka på sig eller lägga sig raklång på marken efter denna fysiska ansträngning. På denna sida förekommer en

simultansuksesjon i form av fem illustrationer av Kråkan nära intill Mamma Mu. I anslutning

till dessa finns en mängd böjda och skarpa motion lines vilka, som tidigare nämnt, inger en känsla av att Kråkan är mitt i en pågående rörelse, eller flera rörelser för att vara specifik. I tre av illustrationerna tittar han på Mamma Mu med uppspärrade arga ögon och med öppen näbb. I den fjärde illustrationen är han vinklad från mig som betraktare och med utsvängda vingar. Den femte illustrationen visar hur han sitter ihopkrupen på marken med hårt slutna ögon och öppen näbb. Huvudet är böjt nedåt medan vingarna och axlarna är något upphöjda. Hans yttre vingfjädrar ser ut att vara hoptryckta, likt spända knytnävar, vilket förstärker intrycket av att han är frustrerad och uppjagad över hela situationen. Sättet som denna simultansuksesjon är illustrerad på gör att Kråkan framstår som mycket ettrig, och detta intryck får jag även utan tillhörande text. Genom att studera hans mimik och kroppsspråk är det inte särskilt svårt att tolka Kråkan som väldigt upprörd. Flera av hans repliker i hela detta uppslag utgörs av utrop med både frågetecken och utropstecken efter varandra.

Mamma Mu tycks inte tillåtas njuta av resultatet. Hennes sinnesro och glädje tycks dock inte gå att rubba, trots att Kråkan med både tal och gester uppfattas som störande för henne. Hon möter inte hans blick, och genom att läsa tillhörande text i uppslaget förstärks intrycket av att hon inte nås av hans argsinta och hätska kommentarer. I detta uppslag som helhet upplever jag att text och bild förmedlar samma budskap, dock upplever jag att texten som semiotisk resurs förstärker det intryck jag får av Mamma Mus och Kråkans sinnesstämningar. Mamma Mus lugn och Kråkans ilska framkommer tydligt med hjälp av hur deras mimik och kroppsspråk är illustrerade, men Kråkan uppfattas som rentav elak när jag läser texten.