”K[vinn]or bygger inte kojor”
En bildretorisk studie av barnboksfigurerna
Mamma Mu och Kråkan ur ett kritiskt
genusperspektiv
Av: Julia Ivarsson
Handledare: Lisa KällströmSödertörns högskola | Institutionen för Kultur och Lärande Kandidatuppsats 15 HP
Retorik C | Höstterminen 2020
Retorikkonsultprogrammet, inriktning mot politisk kommunikation och hållbar utveckling
This isn’t a cow thing - it’s a crow thing
A rhetorial studie of the picturebook characters Mamma Mu and Kråkan from a
critical gender perspective
Abstract
This essay examines how the picture book characters Mamma Mu and Kråkan are presented in text and illustrations. The purpose is to analyze how the interaction between the characters play out and how it can be interpreted from a critical gender perspective, and how picture books can set a scenery on how children perceive the world. The analysis is based on three entries from the book Mamma Mu bygger koja. Through a social semiotic theory approach and a multimodal method, the essay examines how the book’s various semiotic resources may reproduce gender norms. The essay discusses the differences and similarities in how Mamma Mu and Kråkan are presented. The analysis shows several differences, partly in how their facial expressions and mood are expressed, how detailed their actions are visualized, and in attitudes towards each other. The conclusion is that Mamma Mu has a calm and friendly demeanor and approach towards Kråkan. Kråkan, on the other hand, has a harsh, heated and diminishing demeanor and actions towards Mamma Mu. The author states that the way the female and male characters are portrayed in this picture book could replicate outdated and problematic gender norms and therefore should be problematized and questioned.
Ett stort och innerligt tack…
...till min handledare Lisa Källström. Inte bara för din expertis och vägledning, men även för all din uppmuntran, ärlighet och värme. Jag känner mig lyckligt lottad över att få ha haft en så engagerad och tillmötesgående handledare.
Jag vill även rikta ett stort tack till min klasskamrat Julia Rauscher, för alla peppande samtal och skrivjuntor vi har haft över videolänk och för alla skratt, tårar och funderingar vi har kunnat dela med varandra under detta uppsatsarbete. Det har fått skrivandet att kännas betydligt mindre ensamt, trots att vi enbart har haft kontakt via våra datorskärmar då världen är drabbad av en pandemi. Du är en klippa!
Slutligen vill jag tacka Cecilia Bolmström på Rabén & Sjögren för hjälpen med att få tillgång till högupplöst bildmaterial, jag är otroligt tacksam! Jag hoppas och tror att bilderna förhöjer läsupplevelsen av denna uppsats.
Innehållsförteckning
1. Det började med högläsning ... 1
2. Syfte och frågeställningar ... 1
3. Material ... 2
3.1 Mamma Mu – En gyllenbrun ko bland andra älskvärda figurer ... 3
3.2 Dubbelt tilltal ... 7
4. Tidigare forskning ... 8
4.1 Retorik och genus ... 8
4.2 Fliktion – ”Flickan” i litteraturen och konsten ... 9
4.3 Bidrag från en högskolestudent ... 11
5. Ett mikroperspektiv som utgångspunkt ... 12
6. Teoretisk ansats ... 12
6.1 Socialsemiotik ... 13
7. Metod ... 15
7.1 Två kompletterande inslag till Mrals bildretoriska modell ... 18
7.1.1 En begreppsapparat för analys av samspel mellan text och bild ... 18
7.1.2 Ett frågebatteri för analys av hur “flickan” är visualiserad ... 19
7.2 Några kritiska frågor rörande mitt förhållningssätt ... 20
8. Mamma Mu bygger koja ... 21
9. Analys ... 22
9.1 Uppslag 1 ... 24
9.2 Uppslag 2 ... 27
9.3 Uppslag 3 ... 30
10. Reflektion över bilderboksuppslagen ... 32
11. En sammanfattande slutsats ... 35
12. Tankar kring mitt arbete och ett framåtblickande ... 36
13. Källförteckning ... 38
13.1 Digitala källor ... 38
13.2 Tryckta källor ... 40
1. Det började med högläsning
Innan jag påbörjade mina högskolestudier arbetade jag inom förskolevärlden under flera år. De åren kom att innebära mängder av värdefulla lärdomar och kunskaper. Framför allt kom de att ge mig otaliga minnen färgade av värme, kärlek och humor. Ett av de roligaste momenten under en arbetsdag var för mig den dagliga läsvilan som ägde rum efter lunchen. Att få gå in i böckers olika karaktärer och med inlevelse förmedla berättelsernas olika
händelseförlopp till barn var och är fortfarande något jag älskar att göra. Något som dessutom lockade mig ofta då var att leta upp och läsa gamla klassiker som jag själv vuxit upp med. Vad jag dessvärre märkte var att många av dessa böcker innehöll formuleringar, handlingar och porträtteringar som med dagens mått mätt kan uppfattas som förlegade, problematiska och allt för snäva. Hur karaktärer beskrivs och framställs i litteratur vill jag tro säger något om vilka värderingar som får ta plats i samhället i stort. Vilken litteratur barn får ta del av är således av betydelse i skapandet av värderingar och uppfattningar om världen runt omkring dem.1 Erbjuds litterära världar där nya perspektiv får rymmas? Eller erbjuds litterära världar
som, genom sin framställning, argumenterar för en snäv syn på hur karaktärer bör bete sig, exempelvis utifrån sin könstillhörighet? Lisa Källström skriver i sin avhandling Pippi mellan
världar om:
[…] hur barnlitteraturen hjälper till att bygga upp barnets förställningar om världen och värden. Retoriskt innebär det att barnlitteraturen kan ses som ett prov på genus
demonstrativum. Den demonstrerar hur världen är eller inte är och hur den bör eller inte bör
vara. Barnlitteratur gör förstås andra saker också. Men den här uppgiften kunde vara naturlig att ställa i centrum för en retorisk undersökning.2
Med denna redogörelse i ryggen finner jag det retoriskt intressant att titta närmare på hur välbekanta barnboksfigurer framställs i sina berättelser.
2. Syfte och frågeställningar
Denna uppsats syftar till att analysera hur Mamma Mu och hennes vän Kråkan skildras genom text och bild. Specifikt syftar jag till att analysera hur detta kan tolkas ur ett kritiskt
1 Sara Kärrholm & Paul Tenngart (red.), Barnlitteraturens värden och värderingar, (Lund: Studentlitteratur,
2012).
2 Lisa Källström, Pippi mellan världar: en bildretorisk studie, doktorsavhandling (Lund: Lunds universitetet,
genusperspektiv, detta med hjälp utav en socialsemiotisk teoriansats genom en multimodal metod. Jag ämnar uppfylla mitt syfte med hjälp av följande frågeställningar:
• Hur visualiseras Mamma Mu och Kråkan?
• Hur ser samspelet ut mellan Mamma Mu och Kråkan?
• Hur kan detta samspel tolkas utifrån ett kritiskt genusperspektiv?
Jag anlägger således ett kritiskt genusperspektiv på en bildretorisk multimodal studie. Retorikstudier med genusansatser råder det inte brist på, vilket framgår i mitt avsnitt om tidigare forskning. Men den kunskapslucka jag hoppas kunna bidra till att fylla är hur
kombinationen av en multimodal metod och ett kritiskt genusperspektiv kan öka vår förståelse för hur normer kopplade till genus tycks konstrueras och förmedlas.
3. Material
Analysmaterialet kommer utgöras av tre valda uppslag ur Mamma Mu bygger koja som är skriven av Jujja och Tomas Wieslander med illustrationer av Sven Nordqvist.3 Bilderboken
publicerades första gången 1995. Skälet till varför jag enbart har analyserat tre uppslag och inte hela boken beror kort och gott på denna uppsats omfång. Hade jag vänt mig till alla uppslag är jag rädd att det skulle resultera i fler fynd men färre djupgående observationer och reflektioner kring dessa. Skälet till varför jag har valt just dessa tre uppslag grundar sig i en initial nyfikenhet för det samspel och händelseförlopp som förekommer i dem.
Bilderboken handlar om när Mamma Mu ska bygga en koja för första gången, detta efter att hon fått syn på “barnens” färdigbyggda koja uppe i trädkronan. Deras skapelse väcker hennes intresse för att själv testa, men Kråkan försöker intala henne att det är en dålig idé för en ko att bygga en koja.
Jag har valt att analysera delar av denna bilderbok då den har ett stort affektionsvärde hos mig eftersom jag ofta läste den som barn. Det känns spännande att betrakta den med ett par vuxna, retoriska ögon. Samtidigt är dessa ögon samma par ögon som älskade boken för många år sedan. Det var även denna bok, bland flera andra, som jag återupptäckte under min
3 Jujja Wieslander, Tomas Wieslander & Sven Nordqvist (ill.), Mamma Mu bygger koja, (Stockholm: Rabén &
tid som verksam inom förskolan och som jag märkte fick en annan innebörd när jag läste den med mina nu vuxna genusintresserade ögon.
Att diskutera bilderboken ur ett kritiskt genusperspektiv är givande eftersom berättelsen bygger på interaktion mellan en kvinnligt respektive manligt kodad figur. En fråga som då uppstår är om bilderboken är en produkt av sin tid. Präglas den av beskrivningar som idag kan upplevas som mer problematiska? Skulle den jämföras med en nutida bilderbok kunde vi säkert bli varse om intressanta skillnader som kunde tyda på en annan förståelse för vad som anses vara normativt utifrån kön och könsuttryck. Men behöver vi inte emellanåt blicka bakåt för att bättre förstå vår samtid? Denna tillbakablick tycks vara särskilt motiverad då jag vill tro att Mamma Mu var en stor del av inte bara min utan många andras barndom. Hon fortsätter att göra intryck på samtida barn, inte bara som bilderbokskaraktär utan också som filmkaraktär, gosedjur och andra leksaker. Hennes popularitet motiverar frågan: vad får vi med oss av att läsa berättelserna om henne och hennes vän Kråkan egentligen?
3.1 Mamma Mu – En gyllenbrun ko bland andra älskvärda figurer
Låt oss titta närmare på vem denna uppsats huvudkaraktär är. Hur uppfattas hon i relation till sin gråfjädrade vän och andra figurer som vi är bekanta med från böckernas och filmernas värld?
Genom tiderna har vanliga och ovanliga flickor förekommit om varandra. Dessa otaliga tecknade flickor är var och en tecken för sin tid. Bilder av flickor i olika samtidstappning står också i samklang med och i opposition till aktuella flickdiskurser i tiden.4
Många positiva egenskaper går att förknippa med vår gyllenbruna ko. Hon är snäll, omtänksam, lugn och varm. Många av dessa egenskaper är sådana vi har för vana att förknippa idealbilden av moderskapet med. Är Mamma Mu då en mamma? Det kanske hon är, men i berättelserna om henne förekommer aldrig någon kalv som skulle vara hennes. Ändå har hon titeln som förälder. Kon brukar dessutom ses som en ursymbol för moderlighet. Mamma Mu tycks vara en omhändertagande mor - utan barn. På många sätt kan hon ses som en typisk mamma, samtidigt som flera av hennes egenskaper kanske inte är de första som förknippas med vad det innebär att vara vuxen. Hon tar sig an nya äventyr i respektive berättelse om henne, ofta utan konsekvenstänk och reflektion över vad som skulle kunna gå
4 Mia Österlund, ”Att formge en flicka: flickskapets transformationer hos Pija Lindenbaum och Stina Wirsén”,
i Flicktion: perspektiv på flickan i fiktionen, (red). Eva Söderberg, Mia Österlund & Bodil Formark, (Malmö: Universus Academic Press, 2013), s. 170.
fel eller vad omgivningen ska tycka om henne. Dessa aspekter är något vi vanligen lär oss att ta i beaktning när vi växer upp. Vi lär oss att vissa beteenden inte är passande att ha som vuxen ifall vi vill bli accepterade av gruppen.
Författaren Jujja Wieslander beskriver Mamma Mu som “nyfiken [...]. Hon övar och prövar och vill lära sig allt som barnen gör.”5 Denna framtoning ser jag som enklare att
tillskriva barn framför vuxna. Samtidigt finns beskrivningar av författaren enligt vilka Mamma Mu tycks brottas med idéer om vad det innebär att vara kvinna:
Mamma Mu är nästan alltid positiv och vänlig. Hon blir bara sur på Kråkan när han påstår att hon är för tjock och blir bara riktigt ledsen på honom när han grovt sviker henne och påstår att bondens fru är hans enda och riktiga vän (för att han har fått pannkaka av henne).6
Kommentarer och uppfattningar om en ”för stor” kropp är något som alltför många kvinnor (men också andra personer) behöver förhålla sig till. Det kan dock ses som anmärkningsvärt att Mamma Mu tar illa vid sig av kommentarer som dessa då hon i övrigt upplevs strunta i idéer om hur hon ska vara. Fortsättningsvis finns beskrivningar av Kråkans karaktär som kan väcka frågor kring normer och maktförhållanden mellan kvinnligt och manligt kodade karaktärer:
Kråkan vet allting bättre än Mamma Mu. Han förstår alltid precis – på något vis. […] Kråkan ska alltid hem när det blir lite känsligt. Han har aldrig tid, men kan alltid plötsligt FÅ tid – om det gäller. Kråkan har sett en hel del i sina dar. Som han flyger och far.7
Likaså detta:
Kråkan har ett kraftigt pedagogiskt intresse. Han talar tydligt och ber Mamma Mu upprepa lärdomar han vill meddela: ”Säj efter mig: Kor klättrar inte i träd, säj det.” Han demonstrerar gärna sina kunskaper t.ex. hur man städar en lagård på fem sekunder och han tänker sig gärna också att ge ut en bok i ämnet. Kråkan har specialverktyg och många fiskespön. Och han ÄR expert. Han kan bygga VÄRLDENS koja.8
Författaren avslutar sina beskrivningar av de två vännerna med att skriva att ”[k]råkan har ett gränslöst behov av tröst. Mamma Mu har stor empatisk förmåga. Vilket lyckligt
sammanträffande”.9 Vår gyllenbruna ko och gråfjädrade kråka tycks vara olika på en mängd
sätt, och i kombination med Nordqvist illustrationsstil som kan beskrivas som ”komisk
5 Jujja Wieslander, Om Mamma Mu & Kråkan, u.å. 6 Wieslander u.å.
7 Wieslander u.å. 8 Wieslander u.å. 9 Wieslander u.å.
karikatyr” när det kommer till gestaltandet av ”djurs kroppsspråk och minspel” tycks dessa olikheter komma fram än mer.10 Enligt signaturmelodin är Mamma Mu “en konstig ko med
konstiga små horn”.11 Men konstig är hon bara utifrån förväntningarna på att hon ska bete sig
som en ko, kvinna och mamma.
Ser man till andra kära modersfigurer inom barnlitteraturen (och inom barnfilm) tar det inte lång tid innan tankarna vandrar vidare till Tove Janssons förklädesbärande karaktär Muminmamman. Muminmamman är även hon lugn, trygg, uppmuntrande och otroligt vänlig. En tydlig distinktion mellan henne och Mamma Mu är dock att hon kan uppfattas som mer moderlig i sin framtoning. Om detta förstärks tack vare att hon faktiskt har en son (vid namn Mumintrollet) vet jag inte. En annan aspekt som kan förstärka det hela är att Muminmamman är väldigt husmoderlig och omhändertagande i Tove Janssons berättelser. Hon har hand om hushållet och det är ofta henne familjen vänder sig till med sina emotionella bekymmer. Hon står sällan i centrum och gör inte mycket väsen av sig.12 Det skulle jag inte säga Mamma Mu
heller gör, men hon väljer å ena sidan aktivt att testa nya saker. Å andra sidan har hon heller inte en familj som hon ska förse med kloka råd, mat på bordet eller emotionellt stöd, med undantag från Kråkans gränslösa behov av tröst det vill säga.
Vi har även tjuren Ferdinands mor. Hon och Ferdinand besöker oss varje julafton när Kalle Anka och hans vänner gör sin årliga entré i Sveriges Television.13 Till skillnad från
denna uppsats huvudkaraktär har denna ko faktiskt en kalv. Vi tittare får ta del av hennes undran över att hennes käre Ferdinand hellre sitter ensam under sin korkek istället för att leka med sina vänner. Men med hjälp av berättarrösten får vi reda på att hon är en “förstående mor – fast hon var en ko”. Plötsligt tycks den positiva egenskapen förstående, inte vara synonymt med att vara ko. Vid detta replikskifte stannar Ferdinands mor upp och tittar förnärmat på ”berättaren” som om denne precis sagt något elakt. Det tidigare likhetstecknet mellan mor och ko ifrågasätts plötsligt.
De två ovan nämnda karaktärerna är uttalade mödrar. De båda har barn som de tycks älska och tar hand om på olika sätt. På så sätt skiljer de sig från huvudkaraktären i denna uppsats. Samtidigt går det att tillskriva alla tre karaktärerna de identifierade egenskaper som
10 Bonnier Carlsen, Sven Nordqvist, u.å., https://www.bonniercarlsen.se/forfattare/14175/sven-nordqvist/
[hämtad 2021-01-18].
11 Jujja Wieslander & Tomas Wieslander, ”Mamma Mu”, på Mina fina fötter, (Stockholm: Sony Music
Entertainment Sweden AB, under exklusiv licens från Kråkan och Mamma Mu AB, 2005).
12 Se exempelvis Tove Janssons novellsamling Det osynliga barnet, (Helsingfors: Förlaget M, 2019[1962]). 13 Sveriges Television, Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul, 2020,
förknippas med moderskapet. Men Mamma Mus lekfulla och okonventionella sida då? Karaktärer med de egenskaperna går även de att återfinna i Tove Janssons förundrande värld.14 Den lilla, men ändå så stora figuren Lilla My är egenskapen ”orädd” personifierad.
Hon, liksom Mamma Mu, låter sig inte stoppas från att ge sig in i obekanta sammanhang. Hon är förvisso mer argsint och ofta hård i sin framtoning, vilket inte kan ses som ett
kännetecknande karaktärsdrag hos Mamma Mu. Men hon värnar om sina nära och kära och står upp för det som är rätt. De båda tar plats på sätt som kan uppfattas som okonventionella, dels i hur de resonerar och yttrar sig, dels i hur de med sina kroppar utövar en mängd olika bestyr som kanske inte anses vara passande för en ko eller en mymla.15
Det går också att vända blicken mot Astrid Lindgrens rödlätta figur Pippi Långstrump.16
Pippi, som på en mängd sätt går emot vad som förväntas av en flicka och som ofta gör det som faller henne in. Hon, liksom Lilla My, är alert och rättfram men utan samma argsinthet, så länge det inte rör sig om elakheter och orättvisor. Källström skriver om Pippi som ett så kallat spektakel när hon i Lindgrens berättelse går från att vara åskådare på en cirkus till att själv inta manegen genom iögonfallande konster både på en lina högt upp i luften och på en hästrygg. Källström beskriver spektakel som ”[…] ett förargelseväckande upptåg och gyckelspel som när vi talar om ’att göra spektakel av något’ ”.17 Ett sådant agerande blir
uppseendeväckande vare sig det är aktörens avsikt eller inte. Källström skriver dock att det inte handlar om att måla upp Pippi ”som en vilde utan folkvett” som bryter mot decorum, utan snarare om att synliggöra de konventioner som motsätter sig ett sådant agerande. Det handlar inte om ett decorumbrott utan istället om irrelevansen i vad som anses vara decorum.18
Källström skriver även om ”Pippis subversiva potential”, med vilket hon menar hennes potential att gå emot rådande normer och konventioner genom sina ageranden. Pippi ”kan tolkas som en rebell mot allt som hindrar och begränsar oss i vårt utforskande av det som inte behöver vara som det är utan kunde vara annorlunda”.19 I förhållande till dessa två rödlätta
figurer framstår Mamma Mu som än mer mjuk i sin framtoning, samtidigt som hon rör sig i gränslandet mellan varm och varsam samt obrydd och orädd. I förhållande till
Muminmamman och Ferdinands mor framstår hon däremot som bångstyrig och lekfull.
14 Se exempelvis Tove Janssons verk Farlig midsommar, (Helsingfors: Förlaget M, 2019[1954]). 15 Lilla My tillhör släktet Mymlor.
16 Se exempelvis Astrid Lindgrens verk Känner du Pippi Långstrump?, (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1947). 17 Källström 2020, s. 95.
18 Källström 2020, s. 95–96. 19 Källström 2020, s. 182.
Denna gyllenbruna ko är varken den första eller den sista kvinnligt kodade figuren som överraskat och fortfarande överraskar oss.
3.2 Dubbelt tilltal
Vid studier av barnlitteratur är det viktigt att vara medveten om att bilderböcker har ett dubbelt tilltal. De vänder sig både till barn och till vuxna.20 När det kommer till böcker vars
primära målgrupp är yngre barn men som innehåller skriven text behövs den vuxnas
läsförmåga eftersom barnet saknar den. Barn kan givetvis titta i och tolka dessa böcker enbart utifrån dess bildliga innehåll utan hjälp av en vuxen, men de kan inte läsa den skrivna texten som är en (kanske rentav primär) del av berättelsen. Det är därför av betydelse för en
bilderboksanalys att ta hänsyn till hur text och bild tillsammans skapar mening för olika läsare. En bilderboks innehåll kan således mottas på ett visst sätt av barn och på ett annat av vuxna. Vi vuxna har även stor makt när det kommer till vad barn får med sig genom läsning och hur de kan förstå innehållet. Detta innebär i förlängningen att barn skolas in i en form av bildvärld, på samma sätt som med ord. Detta skriver Maria Nikolajeva om i “Verbal and visual literacy: The role of picturebooks in the reading experience of young children”.21 När
ett barn sitter med en vuxen vid högläsning och hör denne läsa upp ord samtidigt som ett visst motiv finns avbildat så lär sig barnet att förknippa dessa med varandra. Nikolajeva menar att samspelet mellan text och bild är den mest betydelsefulla aspekten när det kommer till meningsskapande i bilderböcker.22 Vilka ord och handlingar som blir synonyma med vilka
visualiseringar kan därför vara av stor betydelse när det kommer till vilka normer och vilken förståelse för olika företeelser som barn får med sig i sin uppväxt genom läsning. Värt att tillägga är dock att betraktare (såväl barn som vuxna) ”tillägnar sig” bilderböckers innehåll på olika sätt beroende på vilka tidigare upplevelser och minnen de bär med sig, men också i vilken kontext denna bilderbok läses.23 Med detta sagt är det upp till oss vuxna att reflektera
över den litteratur våra barn får ta del av för att få klarhet i vilka möjligheter samt vilken eventuell problematik denna kan spegla.24 Ett lyhört och kritiskt förhållningssätt hos oss vid
högläsning tillsammans med barn hjälper dem att utveckla sitt eget kritiska tänkande.
20 Maria Nikolajeva, “Verbal and Visual Literacy: The Role of Picturebooks in the Reading Experience of
Young Children”, i Handbook of Early Childhood Literacy, red. Nigel Hall, Joanne, Larsson, Jackie Marsh, (London: SAGE Publications, 2003), s. 235–248.
21 Nikolajeva 2003. 22 Nikolajeva 2003, s. 235. 23 Källström 2020, s. 90, 111, 180. 24 Nikolajeva 2003, s. 235.
4. Tidigare forskning
I detta avsnitt presenterar jag olika aktörers resonemang som jag finner relevanta för denna uppsats att bygga vidare på och inspireras av. Jag kommer delge en överblick över samspelet mellan retorikens och genusforskningens fält, de studier som bedrivits om ”flickan” i
litteraturen och konsten för att avsluta med en kandidatuppsats som har gemensamma nämnare med detta uppsatsarbete.
4.1 Retorik och genus
Då jag kommer anta ett kritiskt genusperspektiv i mitt analysarbete finner jag det relevant att redogöra för hur förhållandet mellan retorikens och genusvetenskapens forskningsfält ser ut. En av de retoriker som diskuterat detta förhållande i stor utsträckning är Brigitte Mral, därför finner jag det passande att luta mig mot hennes resonemang. I temaintrot ”Retorik och genus” i Rhetorica Scandinavica introducerar Mral tillsammans med Lennart Hellspong fem artiklar som alla ryms under ett genusretoriskt forskningsparaply.25 Mral och Hellspong redogör även
för hur retoriken som konst är sprungen ur patriarkala idéströmningar samt att det kom att dröja lång tid innan detta ifrågasattes.26 Detta har fått konsekvenser i form av att människans
olika kommunikativa behov, handlingar och verk har haft mannen och det manliga idealet som referensram. Till följd av detta har kvinnliga retoriker, och så även retoriker inom andra marginaliserade grupper, tvingats utveckla nya sorters strategier för att få utrymme på de patriarkalt byggda arenorna.27 Det var först under 1990-talet som feministiska samt
genusorienterade teoribildningar och aktörer på allvar kunde ta plats på det retoriska fältet. Varför dessa inte fick sig en mer etablerad plats tidigare tros bero på att de aktörer som försökte implementera genus i retoriken som disciplin gjorde det genom att ifrågasätta och syna hela retorikens fundament. Detta kom inte att gillas särskilt mycket av traditionsbundna retorikforskare.
Ett annat skäl till varför genus inte har blivit en självklar komponent inom
retorikforskningen tidigare tros ha berott på att de feministiska förespråkarna ville sätta samtida och dåtida kvinnliga retoriker på kartan. Som inom många andra fält och delar av
25 Brigitte Mral & Lennart Hellspong, ”Temaintro: Retorik och Genus”, Rhetorica Scandinavica 27 (2003), s. 4–
9.
26 Mral & Hellspong 2003, s. 4–5.
27 Brigitte Mral, ”Genus, status och motståndets retorik: att analysera maktrelationer i språket”, i Retorisk kritik:
teori och metod i retorisk analys, (red). Otto Fischer, Patrik Mehrens & Jon Viklund, (Ödåkra: Retorikförlaget,
samhället har kvinnors aktivitet fått föga uppmärksamhet jämfört med mäns. Därför lades inte fokus på teoretisk fördjupning utan på synliggörande.
Allteftersom genus och feministisk teori har blivit mer etablerade som metodologiska och analytiska komponenter har den forskning som bedrivits kommit att behandla än fler former av diskriminerande strukturer baserade på exempelvis sexuell läggning, etnicitet, kroppstyp, eller klasstillhörighet. Mral betonar hur genusperspektivet har skärpt blicken för hur andra tystade grupper har fått erövra ordet och lära sig att tala från en svag position. Detta nya utvidgade fokus kallar hon för ”post-genusforskning”.28
Efter denna tillbakablick ser Mral och Hellspong framåt för att ge förslag på potentiella vägar som den genusretoriska forskningen kan ta. Retoriker kan bland annat studera diskurser för att upptäcka maktaspekter och genusordningar.29 Särskilt intressant är hur kvinnor
kringgår dessa hierarkier genom argumentativa strategier. I ”Motståndets retorik” diskuterar Mral detta motstånd.30 Där belyser hon ett problem som hör ihop med kvinnors lägre status i
förhållande till män. För att hantera sitt underläge har de utvecklat retoriska strategier och verktyg. Bland annat nämner Mral Sonja K. Foss teori om en “inbjudande” retorik
(invitational) i motsats till den traditionella “hävdande” retoriken (standpoint rhetoric).31
Mrals resonemang finner jag särskilt tankeväckande sett till vad jag redogjort för om Mamma Mu. Hon tycks inte ha ett behov av att hävda sig gentemot Kråkan i traditionell retorisk mening, istället tycks hon finna alternativa tillvägagångssätt för att kringgå hans åsikter om hur kor och kvinnor borde uppföra sig.
4.2 Fliktion – ”Flickan” i litteraturen och konsten
Inte bara retoriker utan också barnlitteraturforskare har diskuterat genus. En titel som särskilt kan nämnas är antologin Flicktion av Mia Österlund, Eva Söderberg och Bodil Formark.32 I
dess introduktionskapitel delges en överblick över flickan och flickskapet inom litteratur- och konstvärlden.33 Författarna skriver att deras ambition är att främja en ”ökad teoretisering inom
28 Mral 2014, s. 246.
29 Mral & Hellspong 2003, s. 5.
30 Brigitte Mral, ”Motståndets retorik – Om kvinnors argumentativa strategier”, Rhetorica Scandinavica 27,
(Ödåkra: Retorikförlaget, 2003).
31 Mral & Hellspong 2003, s. 2.
32 Mia Österlund, Eva Söderberg & Bodil Formark, Flicktion: perspektiv på flickan i fiktionen, red. Eva
Söderberg, Mia Österlund & Bodil Formark, (Malmö: Universus Academic Press, 2013).
33 Österlund, Söderberg & Formark, ”Litteratur och konst som flickforskningens teoretiska språngbräda”,
i Flicktion: perspektiv på flickan i fiktionen, red. Eva Söderberg, Mia Österlund & Bodil Formark, (Malmö: Universus Academic Press, 2013).
flickforskningsfältet [...]”, som blev allt vanligare under 1980- och 90-talet.34 Med antologins
titel och ram för innehållet har de velat påvisa det mångfacetterade, föränderliga och
komplexa flickskapet i fiktionen. Titeln visar också på den friktion som ryms i detta möte. De skriver att ”det är just genom att studera det som skaver, det som skapar friktion, som några av de mest betydelsebärande skikten av flickskapet tvingas bli synliga”.35 Detta relaterar jag
till denna uppsats syfte och val av material. Antologins sjutton bidrag visar på den pendlande rörelse som flickan har befunnit sig i genom historien när hon ibland har underkastat sig och anpassat sig för att andra gånger protestera och göra uppror. Författarna skriver att det är vanligt förekommande att porträttera flickan både inom ramen för vad som förväntas av en flicka men också att porträttera henne som någon som rör sig utanför de ramar som skapats för henne. Barnlitteraturens flickor har både varit snälla små Snorkfröknar och revolterande Lilla My-figurer. Författarna menar således att dessa ”flickskildringar” kan beskrivas som ”realistiska” och samtidigt ”utopiska”, att det finns inslag av ”vardagens krasshet” samtidigt som ögonblick av frigörelse.36 Följaktligen skriver författarna att det inte finns en exakt eller
korrekt definition av vad eller vem en flicka kan vara, vilket möjliggör för att studera och experimentera med flickskapet i kontexter i vilka det annars kanske uppfattas som
malplacerat, avvikande eller konstigt. Fiktionen beskriver de som:
[…] laddad med friktionsfyllda artikulationer och ifrågasättanden kring flickskap och vad det innebär att vara flicka. Dessutom uttrycks dessa laborationer ofta genom formexperiment som […] dissonanser, motsägelser, ambivalens samt över- och underdrifter, både språkligt och tematiskt.37
En rad utmärkande (men samtidigt varierande) erfarenheter ”av att ha blivit gjord till flicka” kännetecknar vad det innebär att vara flicka. Hela denna mekanism beskrivs vara starkt förbunden men de kulturella och samhälleliga normer och strukturer som är och har varit rådande. Av den anledningen verkar litteraturen och konsten inte endast
”verklighetsbekräftande”, den verkar också verklighetsskapande. Flickan benämns som ”en kulturell och politisk kategori, en slags brottyta i kulturen […]” innehållande ”[…]
motstridiga krav, ambivalenser och friktioner”. Genom att laborera med flickskapet
möjliggörs en ökad förståelse för hur flickgestalten har använts inom fiktionen och vad det i sin tur kan säga om ”samhälleliga flickideal och flicknormer under olika tidsperioder”.38 I ett
34 Österlund, Söderberg & Formark 2013, s. 12, 24. 35 Österlund, Söderberg & Formark 2013, s.14–15. 36 Österlund, Söderberg & Formark 2013, s.12. 37 Österlund, Söderberg & Formark 2013, s.13. 38 Österlund, Söderberg & Formark 2013, s.14.
av antologins kapitel diskuterar Mia Österlund flickskapet och hur detta tar sig i uttryck, definieras och kan förstås med två svenska barnboksmakare som analysexempel.39 Österlund
skriver att:
[d]et konkreta i flickskildringen, hur bilderboksflickor materialiseras på boksidan och i
förlängningen hur aspekter som kropp, rörelse, och rum blir relevanta är helt avgörande för hur vi uppfattar flickan. Färgval, storleksförhållanden, perspektiv, bakgrund, bildpraktiker, samt
traditioner och traditionsbrott i den visuella gestaltningen är i allra högsta grad betydelsebärande.40
Dessa aspekter är av yttersta relevans för mitt analysarbete och syfte. Hur jag kommer
tillämpa dem redogör jag för i mitt metodavsnitt. Denna forskning har som framgått behandlat ”flickan” eller ”barnet”. Så var hamnar vår gyllenbruna ko i detta resonemang? Mamma Mu är trots allt en ko. Med andra ord är en vuxen kvinna, inte en flicka. Men som jag skrev i avsnittet om henne i förhållande till andra figurer så kännetecknas hennes person av en lekfullhet, nyfikenhet och oräddhet vilket är egenskaper vi ofta förknippar med barn som är i fullt sjå med att upptäcka världen runt omkring dem. Mamma Mu är på så sätt normbrytande. Hon rör sig i gränslandet mellan barnslighet och vuxenhet, mellan ett modigt barn och en lugn mor.
4.3 Bidrag från en högskolestudent
Sist men inte minst vill jag lyfta uppsatsen När 600 kilo gräsätande klövdjur blir ett barn –
Vilka retoriska medel används för att möjliggöra identifikationen mellan läsaren och Mamma Mu?41 Uppsatsen riktar in sig på den tänkta publikens tolkningar, vilket jag inte avser göra.
Men, vad som gör att min uppsats kan förankra sig väl i detta arbete är vad Dalic skriver i sitt avslutande framåtblickande:
Dessutom tycker jag att det kan vara intressant att analysera dels vilken funktion Kråkan fyller, dels samspelet mellan Kråkan och Mamma Mu, för trots att det bara är Mamma Mu som förekommer i titeln får Kråkan mycket plats i böckerna, och är enligt mig en nödvändig del av berättelserna.42
39 Mia Österlund, ”Att formge en flicka: flickskapets transformationer hos Pija Lindenbaum och Stina Wirsén”,
i Flicktion: perspektiv på flickan i fiktionen, red. Eva Söderberg, Mia Österlund & Bodil Formark, (Malmö: Universus Academic Press, 2013).
40 Österlund 2013, s. 168.
41 Zarko Dalic, När 600 kilo gräsätande klövdjur blir ett barn – Vilka retoriska medel används för att möjliggöra
identifikationen mellan läsaren och Mamma Mu?, kandidatuppsats, (Huddinge: Södertörns Högskola, 2009).
Jag hittade denna uppsats relativt långt in i min egen arbetsprocess, men ser det som motiverande och som ett lyckosamt sammanträffande attDalic har satt ord på vad jag intresserar mig för i denna uppsats.
5. Ett mikroperspektiv som utgångspunkt
I det lilla finns det stora. Den frasen beskriver (om än kort och förenklat) utgångspunkten i mitt analysarbete, vilket kommer ta form av en så kallad mikrostudie. Källström skriver att man inom retorikens forskningsfält kan ta sig an ett analysmaterial på två sätt, dels genom
makrostudier vilket innebär att man tittar på “kontexten genom materialet”, dels genom mikrostudier vilket innebär att man tittar på “materialet genom kontexten”.43 Jag kommer
således utgå från det senare och inta ett mikroperspektiv i denna uppsats, detta eftersom jag kommer låta en boks uppslag få inta rollen som analysmaterial och som en spegling av vilka normer kopplade till genus dess innehåll möjligen anspelar på. Analysen kommer bygga på mina tolkningar och hur jag med min bakgrund och förförståelse uppfattar innehållet. Följaktligen kommer analysarbetet präglas av det relativt nyetablerade begreppet
mikroretorik. Mikroretorik faller in under begreppet mikrostudie och bygger på idén om att
observation och analys av enskilda och framförallt vardagliga kontexter eller objekt kan användas som “språngbräda” för att säga oss något om mer allmänna företeelser, till exempel olika samhällsstrukturer och normer.44 Källström utgår från en performativ förståelse av
retorik, det kommer inte jag göra. Istället kommer jag undersöka hur mitt valda material ter sig normspeglande med hjälp av socialsemiotiken som teoretiskt ramverk.
6. Teoretisk ansats
Denna bildretoriska studie kommer ha en socialsemiotisk ansats. Med det menar jag att jag kommer förhålla mig till denna teoris syn på kommunikation och meningsskapande som något socialt konstruerat. Genom att kombinera den med retorikens intresse för hur persuasiva appeller tar sig i uttryck har jag större chans att finna fler komponenter vilka kan förmedla en bild av hur genus konstrueras genom ett multimodalt material. Socialsemiotiken är också viktig utifrån det ”dubbla tilltalet” och resonemanget om samspelet mellan text och bild när det gäller meningsskapande processer i bilderböcker vilket jag tidigare redogjort för. Utan
43 Källström 2020, s. 46. 44 Källström 2020, s. 47–48.
samtal kring vad som framställs som ”normalt” och ”passande” i en bilderbok riskerar redan förlegade strukturer att cementeras. Därigenom kan därför litteraturen och läsningen utav den bidra till att bekräfta och upprätthålla samhällets konstruerade ramar för hur individer
förväntas bete sig.45 Detta kan ibland komma till uttryck som en blott skavande känsla, som
när jag läste bilderboken om Mamma Mu på nytt. Socialsemiotiken som förgreningsteori var för mig en ickebekant teori innan detta uppsatsarbete. Den klassiska semiotiken (som ligger till grund för socialsemiotiken) har jag däremot kunnat bekanta mig med under mina
retorikstudier. Av den anledningen finner jag det av värde att introducera det nyare tillskottet i relation till dess ursprung.
6.1 Socialsemiotik
Socialsemiotiken behandlar ”[…] hur människor, utifrån val av teckensystem och
medieformer, formerar sin kunskap” skriver Marie Leijon och Fredrik Lindstrand i artikeln ”Socialsemiotik och design för lärande”.46 Intresset ligger i hur mening skapas och hur detta
åstadkoms genom användning utav flera olika sorters teckensystem, eller semiotiska resurser, i vår kommunikation. Med detta åsyftas inte bara det skrivna eller och talade språket, utan också bilder, färger, ljud, kroppsspråk och ansiktsuttryck för att nämna några. Hur dessa semiotiska resurser tar sig i uttryck och används präglas av sociala och kulturella normer. Med socialsemiotiken som teoretiskt perspektiv blir det möjligt för mig att titta närmare på och förhoppningsvis nå en djupare förståelse för hur vi gemensamt konstruerar ”den sociala världen” genom våra olika sätt att kommunicera.47 Den kan hjälpa mig att i denna uppsats
tolka hur en berättelse om en gyllenbrun ko kan säga mig något om konstruerandet av genusnormer.
En viktig utgångspunkt för denna teori är uppfattningen om den dynamiska natur som finns i processer av meningsskapande. Detta innebär att tanken om en direkt överföring av information från en person till en annan och att denna information skulle uppfattas på ett identiskt sätt av mottagaren som av avsändaren inte längre är central. Enligt socialsemiotiken rör det sig istället om ett ständigt omtolkande vilket i sin tur färgas av den kontext tolkaren befinner sig i och vilka förkunskaper samt upplevelser denne bär på. Denna tolkningsprocess innebär att mening alltid uppstår på nytt när den tolkas eller kommuniceras och att den som
45 Österlund, Söderberg & Formark 2013, s. 13.
46 Marie Leijon & Fredrik Lindstrand, ”Socialsemiotik och design för lärande Två multimodala teorier om
lärande, representation och teckenskapande”, Pedagogisk forskning i Sverige 17:3–4 (2012), s. 171.
befinner sig i en tolkande process alltid skapar sin egen förståelse.48 Även om en vuxen läser
upp berättelsen i en bilderbok ordagrant för ett barn kommer barnets upplevelse påverkas av dess minnen och erfarenheter.49 Socialsemiotiken ringar med andra ord in det situationella
som avgörande i vårt tolkande och följaktligen meningsskapande, något som vi inom det retoriska fältet är väl bekanta med, men som vi i stället är vana att reflektera runt i termer av
tvingande omständigheter när det gäller den retoriska situationen.
Den retoriska situationen och olika tillvägagångssätt för att studera retorikens roll i vår allt mer komplexa, föränderliga och fragmenterade omvärld skriver Jens Kjeldsen om i ”Retoriske omstændigheder”.50 Även om begreppet inte används i denna artikel tolkar jag att
det går att ana likheter mellan dennes innehåll och socialsemiotiken, bland annat för att det föreslås att det retoriska fältet bör öppna upp för en ”mer samhällsvetenskaplig och
sociologiskt orienterad retorikforskning”.51 Sociologins intresse för förhållandet mellan aktör
och struktur kan vara behjälpligt och bidra till ökad förståelse för hur retorik uppstår under olika omständigheter.52
Per Ledin och David Machin skriver att vad som är betydande inom socialsemiotiken är hur semiotiska resurser har olika möjligheter och potential att verka meningsskapande.53 De
kan beskrivas ha olika funktionell tyngd. Detta socialsemiotiska begrepp återkommer jag till i mitt metodavsnitt. Ledin och Machin lyfter en av de mest etablerade bidragsgivarna till den klassiska semiotiken, Roland Barthes, vars resonemang bygger på att se till de olika tecken som finns i ett visuellt objekt och hur dessa kan tolkas samt vilka associationer som kan uppstå vid betraktandet utav dem. Vad som däremot inte tas i beaktning är hur de olika
tecknen står i relation till varandra. Den retoriska situationen med medföljande sociokulturella aspekter tas inte i beaktning här utan främst innebörden av enskilda tecken.54 Den klassiska
semiotiken har präglats av att titta på ”konstruktionen och kommunikationen av tecken generellt och ofta på ett starkt teoretiskt och deskriptivt plan”.55 Vad retoriken istället
48 Leijon & Lindstrand 2012, s. 174–175, 177. 49 Källström 2020, s. 90, 111, 180.
50 Jens E. Kjeldsen, ”Retoriske omstændigheder. Retorikken i en fragmenteret, foranderlig og kompleks verden”,
Rhetorica Scandinavica 48 (Ödåkra: Retorikförlaget, 2008), s. 42.
51 Kjeldsen 2008, s. 51. 52 Kjeldsen 2008, s. 57.
53 Per Ledin & David Machin, Doing visual analysis: from theory to practice, (Thousand Oaks, CA: SAGE
Publications, 2018), s. 15.
54 Ledin & Machin 2018, s. 15–16.
55 Brigitte Mral, Marie Gelang, & Emelie Bröms, ”Retorikanalys av visuella budskap”, i Kritisk retorikanalys:
intresserar sig för är som bekant det argumentativa och hur ”visuella tecken fungerar som persuasiva handlingar”.56
Socialsemiotiken bygger på idén om att betydelsen i en kommunikativ situation eller text (i vid bemärkelse) uppstår i den kontext där den anförs, snarare än att den från början innehar en specifik fast betydelse. Språk är enligt denna teori funktionellt. Det är fundamentalt för att vi människor ska kunna förstå och interagera med varandra och vår omvärld. Men, beroende på när, var, hur och till vem vi kommunicerar kommer våra idéer att uppfattas och tolkas på en mängd olika sätt.57 En viktig aspekt inom socialsemiotiken är således den att våra
val alltid sker i förhållande till explicita och implicita bestämmelser.58 Inom det retoriska
fältet brukar vi benämna detta som doxa. Även om vi, i alla fall i Sverige, har förhållandevis stora valmöjligheter och friheter, regleras alltid våra yttranden och ageranden av vad vårt samhälle (och däri även mindre sociala grupperingar) kollektivt bedömer som acceptabelt eller avvikande. Genom erfarenheter av belöning och acceptans eller ifrågasättande och negativa påföljder skolas vi in i vilka typer av ageranden och yttranden som platsar inom ramen och vilka som rör sig utanför den. Detta tycker jag mig tydligt se i mitt analysmaterial då Mamma Mu trotsar Kråkans avrådan från att starta ett kojbygge, vilket enligt honom inte är något kor bör ägna sig åt.
Avslutningsvis skriver Kjeldsen i sin avhandling Visuel retorik att en enbart traditionell semiotisk teori- och metodansats inte tar den retoriska situationen i beaktning. Därför
argumenterar han för en samverkan mellan retorik och semiotik ifall man som retoriker vill se till persuasiva eller meningsskapande aspekter i visuella yttringar.59 Mening i yttringar skapas
genom de aktörer (i sina specifika kontexter) från vilka dessa yttringar kommer, snarare än inneboende i de aktuella tecknen.60 Detta resonemang gör han inte med hänvisning till den
socialsemiotiska förgreningen, men jag tycker mig ändå kunna utläsa vissa likheter.
7. Metod
Som metodologiskt ramverk kommer jag använda mig av Brigitte Mrals förslag på modell61
för analys av visuella objekt vilken redogörs för i läroboken Kritisk retorikanalys – text bild
56 Mral, Gelang & Bröms 2016, s. 91. 57 Ledin & Machin 2018, s. 16–17. 58 Ledin & Machin 2018, s. 22.
59 Jens E. Kjeldsen, Visuel retorik, doktorsavhandling (Bergen: Universitetet i Bergen, 2002), s. 179. 60 Kjeldsen 2002, s. 65–66.
61 Jag kommer benämna modellen som Mrals modell då det i huvudsak är hon som har författat kapitlet
actio.62 Modellen är exemplarisk i sin tydlighet. Den grundar sig i tre begrepp; bildens natur,
bildens funktion samt värdering av bilden.63 Modellens inledande steg (bildens natur) bygger
på att se till vad det visuella objektet innehåller. Detta steg är i sin tur uppdelat i analys på två nivåer, nämligen det visuella objektets manifesta samt latenta nivå.64
Den manifesta nivån behandlar de presenterade elementen. Här kartläggs det visuella innehållet genom att så detaljerat som möjligt beskriva och redogöra för vad det består av, vad jag som betraktare kan uppfatta med ögonen helt enkelt. Detta innefattar bland annat
färgsättningar och nyanser, vad som finns i förgrund respektive bakgrund, storlek på de olika elementen, ur vilka vinklar de är avbildade samt var de befinner sig i relation till varandra och i uppslagen.65 Mral menar att detta steg inte måste redovisas i den slutliga analysen. Dock
motiverar jag att presentera detta steg då jag vill delge en så innehållsrik grund för mig och läsaren att stå på som möjligt.
Den latenta nivån behandlar följaktligen de underförstådda elementen. Här går man över från att på ett någorlunda sakligt sätt ha beskrivit innehållet till att nu tolka sina fynd från kartläggningen av de presenterade elementen. Mral menar att man i detta steg ska “ställa frågor till bilden”. I detta analyssteg gäller det att bland annat försöka se till hur innehållet kan tolkas, vilka associationer som kan göras samt hur det visuella objektet verkar
argumentativt.66
Efter att ha kartlagt bildens natur väntar steg två i analysen (bildens funktion). I detta steg kan man som analytiker lägga fokus på avsändaren och dess tänkbara intentioner med det visuella objektet samt mottagaren och vad man kan tänkas utläsa om denne.67 Men då denna
analys bygger på mina tolkningar är inte detta något jag kommer lägga särskilt stor vikt vid. Istället kommer jag prioritera vad Mral benämner som “mediet”, vilket innebär analys av hur mina hittills gjorda fynd kan tolkas och förstås med och utan tillhörande text, detta för att få en uppfattning om hur uppslagens bilder och text verkar åtskilda och i samspel till varandra. I synnerhet kommer jag ta hjälp av de frågor i Mrals modellförslag som fokuserar på ordens
62 Mral, Gelang & Bröms 2016. 63 Mral, Gelang & Bröms 2016, s. 103.
64 Definitionerna bygger delvis på Kjeldsens arbete i hans avhandling Visuel retorik, 2002, s. 41–63. Kjeldsen
har byggt sitt arbete på semiotikern Roland Barthes nyckelbegrepp denotation och konnotation, se exempelvis
Image, music, text, (London: Fontana, 1977).
65 Mral, Gelang & Bröms 2016, s. 104. 66 Mral, Gelang & Bröms 2016, s. 105. 67 Mral, Gelang & Bröms 2016, s. 106.
betydelse: “Vilken roll spelar de ord som åtföljer det visuella objektet? På vilket sätt förtydligar eller förstärker (eller försvagar och motsäger) de budskapet?”.68
I analysens tredje steg (värdering av bilden) handlar det om att göra en
“sammanfattande analys av den visuella helheten”. Hittills har analysen innefattat en
kartläggning och beskrivning samt en reflektion över huruvida det visuella objektet lever upp till det tänkta syftet. Nu rör det sig istället om att reflektera över det visuella objektets “etiska implikationer” och ”persuasiva konsekvenser”; hur tolkar jag bildens natur och funktion? Därmed faller det sig naturligt att denna del av analysen kommer inta sin plats i uppsatsens diskussionsavsnitt. Mral skriver att detta tredje analyssteg är sammanlänkat med analytikerns inledande skäl till varför hen valde det visuella objektet i fråga från början. Hon skriver att det ofta rör sig om att analytikern ser det som ett konkret exempel på ett antingen särskilt lyckat eller bristande objekt och att det därför ses som värt att titta närmare på.69 Detta rimmar väl
med mitt val av analysmaterial. Två frågor jag särskilt kommer ta fasta på är: “Finns det stereotyper i bilden, om exempelvis könsroller eller kulturer? Förstärker eller försvagar bilden fördomar?”.70
Med denna redogörelse går det att konstatera att det rör sig om en form av multimodal analysmodell av ett tillika multimodalt analysmaterial. Jag ser Mrals modell, i kombination med socialsemiotiken som väl lämpade för denna typ av analys då de erbjuder verktyg för att titta på såväl konkreta som abstrakta aspekter av det valda materialet, detta i förhållande till dess kontext samt i förhållande till varandra. Trots dessa fördelar upplever jag en viss avsaknad av direkt applicerbara begrepp kopplade till visuella objekt som kan sätta ord på gestaltandet i mitt valda analysmaterial. Jag upplever även en viss avsaknad av verktyg för analys av materialets genusaspekter, vilket för denna uppsats är centralt. Mral har absolut skrivit om genus, vilket jag har redogjort för i avsnittet om tidigare forskning. Däremot behandlar hon inte det i den utsträckning jag önskar i den lärobok jag utgått ifrån här. För att besvara mina frågeställningar med tydligare inslag av visuell retorik kopplat till bilderböcker samt till genus kommer jag komplettera Mrals modell med begrepp från en artikel skriven av Agnes-Margrethe Bjorvand71 samt med frågor från ett kapitel skrivet av Mia Österlund.72
68 Mral, Gelang & Bröms 2016, s. 106–107. 69 Mral, Gelang & Bröms 2016, s. 108. 70 Mral, Gelang & Bröms 2016, s. 107.
71 Agnes-Margrethe Bjorvand, ”Kropp i bevegelse i bildeboka Känner du Pippi Långstrump?”, Barnelitterært
Forskningstidsskrift, 2(1), (2011).
7.1 Två kompletterande inslag till Mrals bildretoriska modell
Bjorvand och Österlund har båda sina hemvister inom det litteraturvetenskapliga fältet (om än med olika inriktningar). Genom att ta in dem som komplement i min metod ämnar jag skapa en starkare koppling till mitt socialsemiotiska och genuskritiska perspektiv. Bjorvand erbjuder en begreppsapparat för analys av samspelet mellan text och bild och hur dessa förmedlar rörelse i barnlitteratur. Österlund i sin tur erbjuder ett frågebatteri som kan användas vid analys av hur “flickan” visualiseras i bilderböcker. Vad jag låter mig inspireras av från dessa aktörer förklarar jag mer utförligt nedan.
7.1.1 En begreppsapparat för analys av samspel mellan text och bild
I sin artikel Kropp i bevegelse i bildeboka Känner du Pippi Långstrump?73 skriver Bjorvand
om text och bilders olika roller i bilderböcker. Hon skriver att vi genom ord kan uttrycka rörelse på en nästintill oändlig mängd olika sätt och det är enligt henne orden som bär
historierna i specifikt berättelsen om Pippi Långstrump och i Astrid Lindgrens andra litterära verk. Hon skriver således att det därför är texten som delger mest information och
karaktärerna och deras rörelser. Bjorvand tillhör själv det socialsemiotiska fältet. Hennes resonemang bygger bland annat på en av teorins mest etablerade namn Gunther Kress.74 I sina
redogörelser och exempel på hur rörelse förmedlas genom text och bild tar Bjorvand hjälp av ett flertal begrepp. I mitt teoriavsnitt introducerade jag begreppet funktionell tyngd, vilket är hämtat från Kress (functional load) och som Bjorvand benämner som “funksjonell tyngde”. Det används för att se till vilken roll den semiotiska resursen ifråga har i att förmedla artefaktens budskap.75
För att beskriva de illustrerade rörelserna i bilderna använder Bjorvand dels “intendert utydelighet” (blurs), vilket innebär att avsiktligt illustrera olika objekt med oskärpa och andra med skärpa, detta för att skapa ett intryck av djup i bilden och för att på så sätt framhäva vissa objekt eller element som särskilt viktiga. Bjorvand nämner även “bevegelseslinjer” (motion lines). Dessa används för att förstärka intrycket av en pågående rörelse. Begreppet
“perspektivforvrengninger” (perspektivförvrängningar, egen översättning) innebär att flera perspektiv används i en och samma bild för att illustrera olika komponenter. Detta skapar enligt Bjorvand mer dynamik i bilden. Även “simultansuksesjon” (simultaneous succession)
73 Bjorvand 2011.
74 Se exempelvis Gunther Kress, Literacy in the new media age, (London: Routledge, 2003). 75 Bjorvand 2011, s. 205.
används för att genom ett flertal stillbilder av ett och samma objekt i olika skeenden förmedla ett händelseförlopp.76 Slutligen använder hon begreppet “negativt rom” (negativt rum, egen
översättning) vilket innebär att ett objekt är omgivet av vit bakgrund. Detta gör det lättare för läsaren att fokusera på de handlingar som subjekten utför i uppslagen.77
Jag kommer använda mig av Bjorvands begrepp när jag beskriver vad jag hittar i mitt material. Artikelns fokus klingar även väl med frågorna från Mrals analysmodell.
7.1.2 Ett frågebatteri för analys av hur “flickan” är visualiserad
För att få in ett än tydligare genusperspektiv i min analys kommer jag följaktligen vända mig till Mia Österlund som presenterar ett frågebatteri vilket kan användas för att närmare studera hur “flickan” visualiseras i en bilderbok. Dessa frågor beskrivs som “högst konkreta”, men kan tillsammans utgöra ett större mönster. De frågor jag ämnar ha i beaktning är:
Hur tecknas flickan; storlek, färg, form, perspektiv? I vilken situation framträder hon? Och i vilken relation? [...] Vilket kroppsspråk har hon? Hur gestaltas hennes anatomi, blick, kroppsspråk, munnen som talar eller tiger?78
Då jag som tidigare nämnt upplever en viss avsaknad av verktyg som explicit är avsedda för att studera genusaspekter i Mrals modellförslag finner jag dessa frågor passande då de riktar in sig på detaljer som kan vara av stor betydelse i tolkningen. Det är fortfarande Mrals modell som är i fokus, Österlunds frågebatteri kommer vävas in i den.
Analysen kommer slutligen ha komparativa inslag. Då jag intresserar mig för hur
visualiserandet av Mamma Mu respektive Kråkan ser ut från ett kritiskt genusperspektiv anser jag att det är på sin plats att ställa dem mot varandra i min analys och fortsättningsvis i min diskussion. Å ena sidan ser jag det som givet att Mamma Mu innehar rollen som
huvudkaraktär med tanke på min valda boks titel. Å andra sidan bygger mycket av
berättelsens händelseförlopp på en interaktion mellan henne Kråkan. Dessutom är det endast han som är avbildad i den valda bokens paratext vilket jag uppfattar som anmärkningsvärt (se bilaga 1 och 2). Jag är fullt medveten om att Österlunds frågor ursprungligen är avsedda för att analysera “flickor”. Men jag ser det som oundvikligt att inte ställa samma frågor till Kråkan ifall jag vill uppnå uppsatsens syfte och besvara dess frågeställningar. Givetvis kan
76 Bjorvand 2011, s. 206. 77 Bjorvand 2011, s. 215. 78 Österlund 2013, s. 171.
frågornas innebörd komma att se olika ut beroende på om det är Mamma Mu eller Kråkan jag applicerar dem på.
7.2 Några kritiska frågor rörande mitt förhållningssätt
Några kritiska frågor kopplade till mitt val av förhållningssätt och även analysmaterial kan vara varför jag har valt att endast utgå från en bok och följaktligen endast ett fåtal uppslag i denna, varför jag inte har vänt mig till varken författarna eller den tänkta publiken i mitt analysarbete för att få svar på mina funderingar samt vad mina fynd och tolkningar med min vuxna utomstående blick ens spelar för roll. Dessa eventuella frågor vill jag bemöta genom att tydliggöra mitt förhållningssätt och min ambition med denna uppsats.
Det ligger absolut en sanning i att jag, genom en studie med intervjuer, skulle kunna få svar på vad författarna tillika avsändarnas intentioner med bilderboken var samt hur barnen tillika målgruppen faktiskt uppfattar dess innehåll. Det skulle säkerligen vara så att en analys av alla uppslag i min valda bilderbok eller av flera bilderböcker skulle innebära ett än mer välgrundat resultat när det kommer till hur de två karaktärerna visualiseras och verkar i berättelsen. Det skulle även ge en helhetsbild av berättelsens händelseförlopp, vilken missas genom mitt tillvägagångssätt. Detta vederlägger jag dock med hänvisning till uppsatsens omfång vilket jag nämnde inledningsvis. Jag delger även en sammanfattning av berättelsen i nästkommande avsnitt för att hjälpa läsaren av denna uppsats på traven.
Det skulle kunna argumenteras för att svar från författarna och en grupp barn är mer legitima och användbara än mina observationer och tolkningar då de kommer från skaparna och från de som är avsedda att ta del av bilderboken. Men det är inte den positionen jag vill inta. Jag är inte ute efter ett “korrekt” svar eller att genom intervjuer försöka identifiera “rätt” tolkning av mitt analysmaterial.79 Jag bär med mig erfarenheter och en viss typ av
förförståelse vilket givetvis kommer färga hur jag uppfattar mitt analysmaterial. Jag ser min tolkning som en bland många (lika legitima). Källström skriver:
Mikrostudier ligger i linje med den forskning inom humaniora och samhällsvetenskap som uppmärksammar det vardagliga. Dessa studier handlar om det vardagliga som något ofta obeaktat och förbisett, men målet är inte som vid närläsning av en text att bakom ytan hitta en djupare sanning utan att på ytan hitta flera sanningar, alltså peka på det rörliga, dynamiska och mångtydiga som ger sig till känna i samspelet mellan betraktare och betraktat.80
79 Med det sagt avfärdar jag däremot inte analys av avsändare och mottagare som något oviktigt. Med ett annat
syfte skulle det med största sannolikhet innebära en mängd givande och betydelsefulla insikter.
Följaktligen kommer mitt fokus inte ligga på författarnas intentioner och eventuella
bakomliggande syfte med bilderboken. Jag är medveten om att denna berättelse kan uppfattas som en fabel, det vill säga en berättelse med förmänskligade djur och som innehåller en tydlig sensmoral.81 Det hade varit intressant att ha i beaktning, och ur den infallsvinkeln hade
dynamiken mellan de två karaktärerna möjligen inte uppfattats som lika anmärkningsvärd eller problematisk utan kanske snarare nödvändig. Men denna aspekt till trots så kommer berättelsens möjliga sensmoral inte att vara mitt fokus i denna uppsats. Med mitt syfte och kritiska genusperspektiv ser jag det inte som avgörande vad författarna hade för avsikter när de skrev boken. Om jag som betraktare uppfattar innehållet på ett visst sätt är det således min upplevelse och sanning och därmed en tolkning bland många möjliga sådana. Men kan det därför ses som att mina fynd och observationer är mindre legitima eller användbara? Sett till retorikens natur vill jag svara nej på den frågan. Retoriken behandlar det vi människor samtalar om och diskuterar.82 Vi alla bär dessutom med oss olika erfarenheter och
förkunskaper som gör att vi naturligt ser på och uppfattar artefakter (och världen) på olika sätt. Det ser jag som något värdefullt. Om fler perspektiv får ta plats vill jag tro att det kan möjliggöra för en ökad förståelse och ödmjukhet inför att vi kan komplettera och lära av varandra. Innan jag presenterar mina genomförda analyser kommer jag i nästföljande avsnitt att delge ett kortare refererat av berättelsen som helhet.
8. Mamma Mu bygger koja
Berättelsen tar sin början när Mamma Mu förundras över hur vackra träden är med sina olika färgskiftningar som hör hösten till. Det är medan hon blickar upp mot de färgsprakande trädkronorna som Mamma Mu får syn på barnens koja. Hon vill genast visa den för sin vän Kråkan. Men Kråkan blir inte alls imponerad av vad barnen har åstadkommit, han tycker att kojan är ”jätteful”. När Mamma Mu delger sitt nyfunna intresse för kojbygge till Kråkan dröjer det inte länge innan han förklarar för henne att kor minsann inte klättrar i träd och att de absolut inte bygger kojor. Detta struntar Mamma Mu i och byggandet tar fart. Under projektets gång märker hon att det är ganska svårt att hamra och spika, men hon ger inte upp. Några hejarop från Kråkan får Mamma Mu inte. Faktum är att han mestadels påpekar när och hur hon gör fel.
81 Se exempelvis Anders Erikssons kapitel ”Fabel” i Retorikens grunder, (Lund: Lunds universitetet, 2017), s.
17–28.
82 David Zarefsky skriver om detta i ”Knowledge Claims in Rhetorical Criticism”, Journal of Communication
Mamma Mus koja står till slut färdig och hon är mycket nöjd med slutresultatet. Kråkan är, föga förvånande, inte alls nöjd. Han tycker varken att hennes bygge kan benämnas som “koja” eller “fin”. Han tar sakerna i egna händer (vingar) och bygger en egen koja så som den
ska byggas med hjälp av sina ”specialverktyg”. När kojan står klar översköljs Kråkan av
komplimanger från Mamma Mu. Men, vad ska han göra nu när han är färdig? Han känner sig rastlös vilket gör att han flyger hem till sitt bo medan Mamma Mu står kvar ensam. Hon klättrar avslutningsvis upp i sin koja och reflekterar över dagens händelser: “Det gör väl inget om man böjer en spik eller två. Det blir en koja ändå”.
9. Analys
Nedan följer mina analyser av de valda bilderbokuppslagen. Jag låter respektive uppslag uppta en full sida i respektive analys. Mina fynd och kartläggningar redogörs för separat för att sedan ställas i relation till varandra i mitt reflektionsavsnitt.
9.1 Uppslag 1
På uppslagets vänstra sida syns Mamma Mu i förgrunden. Hon är avbildad i helkropp snett bakifrån. Hennes uppspärrade blick vilar på tre barn framför henne ”längre in i bilden”. Hennes mun är halvt öppen, hon ser fascinerad, förbryllad och nyfiken ut. Kråkan sitter på hennes vänstra horn och tittar ner på henne. Hans ögon är uppspärrade och näbben är öppen. Med sin vänstra vinge pekar han mot barnen. Sett till Kråkans mimik och kroppsspråk får jag inte intrycket av att han är upprörd, snarare upprymd. Men när jag läser tillhörande text förändras den uppfattningen. Han är frustrerad över att barnen lämnar sin koja när de precis har byggt färdigt den. Dessa barn har kläder i klara färger. Två av dem har kort hår och det tredje axellångt. Som grupp och element i bilden sticker barnen ut tack vare sina kläder. Framför allt gör barnet med blåa kläder det då denna färg inte återfinns någon annanstans i bilden. Samma barn befinner sig med ena foten och båda händerna på en repstege som sitter fast i ett träd. Utan uppslagets tillhörande text är det svårt att avgöra ifall barnet är på väg upp eller ner för stegen. Dock indikerar barnets blick på att det är på väg ner då hen tycks titta efter var hen ska sätta foten. De andra två barnen står på marken intill stegen, de håller varsitt verktyg i händerna.
I samma träd som stegen hänger syns barnens koja. Trädkronan som den är byggd i går i gröna och gula nyanser, det hela tycks utspela sig under tidig höst. Det intrycket förstärks även av att barnens kläder är av det mer täckande slaget. Runt kojträdets stam ligger en mängd plankor. Bildens bakgrund fylls av blur. Där är illustrationer av träd utan skarpa linjer och former vilket ger intrycket av att de befinner sig långt bort och hjälper mig som betraktare att rikta blicken mot kojträdet. Hade bakgrunden inte illustrerats med hjälp av ett blur hade det trädet inte varit lika framträdande. På denna sida i uppslaget tar Mamma Mu väldigt mycket fysisk plats, men på grund av den vinkel hon är avbildad ur i kombination med riktningen på hennes blick och Kråkans gestikulation dras min blick snabbt till barnen.
På uppslagets högra sida finns två större illustrationer; Kråkan till vänster och Mamma Mu till höger. Kråkan är avbildad i helkropp och Mamma Mu med huvud och hals. De är avbildade ur ett vagt fågelperspektiv, det vill säga ovanifrån. Kråkan står på en avkapad grå trädstam vilket gör att han når upp till Mamma Mus huvud. Bortsett från de två vännerna och den avkapade trädstammen samt några gulnade strån i uppslagets nederkant är uppslaget vitt. Händelsen utspelar sig mot en vit yta, mot negativt rum. Det underlättar för mig som
betraktare att förstå vad jag ska fästa blicken på. Då bakgrunden på uppslagets vänstra sida är mer visuellt innehållsrikt är det enkelt att själv visualisera vad Mamma Mu och Kråkan är
omgivna av, trots denna sidas vita yta, detta eftersom händelsen utspelar sig på samma plats. Mamma Mu har sitt ansikte riktat mot Kråkan, men hennes klara blick är vänd från honom. Hon ler med öppen mun så hennes nedre tandrad syns. Hon ser lite lurig ut. Läser jag den tillhörande texten kan hon uppfattas som glad och ivrig då hon säger: ”Nu vill jag bygga […]”. Kråkan blundar och ler avslappnat med näbben på glänt medan han höjer sin vänstra vinge lite. En av vingens fjädrar sticker ut likt ett pekfinger. Det ger intrycket av att han delger Mamma Mu information på ett vänligt, lugnt och pedagogiskt sätt. Om jag däremot läser bildens tillhörande text förändras detta intryck markant. Kråkans kroppsspråk och mimik uppfattas istället som hånfullt och förminskande gentemot Mamma Mu. Bland annat säger han: “Du är en ko, Mamma Mu. Säj efter mej: Jag är en ko. Kor klättrar inte i träd, och bygger inte kojor. Säg det”.
Förhållandet mellan text och bild är här avgörande för vilken tolkning som görs, och texten som semiotisk resurs skulle jag säga har störst funktionell tyngd i förståelsen av
Kråkans nedvärderande framtoning. Hans placering i uppslaget förhållande till Mamma Mu (i kombination med texten) kan dessutom tolkas som att han står över henne och att hans åsikter är de rätta. Mamma Mus mimik och repliker förmedlar däremot någorlunda samma sak. Hennes humör förblir, enligt texten, muntert trots Kråkans försök till att avråda henne från att bygga en koja. Hon bemöter inte det han säger. Varken text eller bild förmedlar att det skulle finns något tvivel hos henne inför denna utmaning. Med tanke på att Mamma Mu är placerad längst till höger i uppslaget och med blicken till höger kan det tolkas som att jag som läsare ska lockas till att bläddra vidare för att ta reda på vad som händer i berättelsen, särskilt eftersom den sista textraden lyder: “Nu behöver jag hämta hammare och spik, sa Mamma Mu.”
9.2 Uppslag 2
På uppslagets vänstra sida befinner sig Mamma Mu i sin nu färdigbyggda koja. Kojan är placerad i ett träd med tjock stam som förgrenar sig i tre smalare grenar. På en av dem hänger en liten tavla med orange ram och texten “Bo som en ko”. Bilden är illustrerad så att jag som betraktare befinner mig i höjd med Mamma Mu. Nedanför kojan syns ett par träplankor bland gula löv från trädets grenverk. Bortsett från trädet med kojan och en liten gräsplätt runt dess stam är även denna sida (och nästföljande i detta uppslag) omgivet av vitt, av negativt rum. Det underlättar förståelsen av att skeendena i uppslagets båda sidor hör ihop. Det är också enklare att se att det hela sker från två olika vinklar.
Mamma Mus koja har heltäckande golv och tak. Däremot finns inga heltäckande väggar utan endast ett fåtal plankor som liknar staket eller fönster. På flera av plankorna sitter spikar som är böjda och sticker ut väldigt långt från plankornas yta. Bygget som helhet kan uppfattas som inte så genomtänkt eller välbyggt då det även består av plankor i väldigt varierande former och storlekar. Mamma Mu står med bakbenen på golvet och med sina framben vilandes på kojans staket med sina klövar tätt intill varandra, likt ett par sammanflätade händer. Hennes huvud är vinklat snett nedåt och likaså hennes blick. Hennes mun är öppen på glänt men inga tänder syns. I sin svans håller hon en hammare. Hon tycks begrunda sitt bygge och ser ut att vara stolt och nöjd över vad hon har åstadkommit. Intrycket av att hon har byggt färdigt kojan förstärks även av att det inte förekommer några motion lines i närheten av henne, hon uppfattas som stillastående. Denna tolkning görs utan den tillhörande texten, men när jag vänder mig till den blir det tydligt att både text och bild tycks förmedla samma sak här.
Snett nedanför kojan syns Kråkan i luften. Hans uppspärrade blick är fokuserad på Mamma Mu. Hans näbb är öppen och både vingar och ben är utsträckta åt olika håll likt ett kryss. Kråkan är omgiven av några gråa fjädrar samt ett flertal (om än vaga) motion lines vilka ger intrycket av att han är mitt i en hastig rörelse. Han ser chockad ut, och det är som att han har tappat några av sina fjädrar i all hast. Här förändras inte det intryck jag får av att betrakta bilden av Kråkan när jag läser tillhörande text, den bekräftar och förstärker snarare den initiala tolkningen som uppstår av att betrakta honom. Han är chockad. Mamma Mu har byggt något som enligt honom inte kan kallas för koja och detta oroar och stressar Kråkan: ”Man kan väl inte kalla vad som helst för koja” säger han. Det faktum att Mamma Mu nu vill klättra ner gör honom än mer frustrerad.
