Uppsummering

I kommande stycke redogörs mina tre delfrågor. Frågorna syftar gemensamt till att formge en helhetsbild över Polisens relationsbyggande arbete på Instagram.

7.1.2 1a) Hur uppmuntrar Polisen engagemang från sina intressenter?

Polisen har konstaterats uppmuntra engagemang genom att använda ett inbjudande och ledigt språk i sina innehållspubliceringar, både i form av inlägg och kommentarer. Den personliga tonaliteten som nyttjas i sammanhanget sker för att generera ett större och mer aktivt deltagande från allmänhetens sida. Instagrams krav på effektivitet och

lättillgänglighet gör det möjligt för Polisen att använda sig taktiker som inte vanligtvis är associerat till myndigheters externa kommunikation. Taktikerna, däribland inbjudande och personlig retorik, används för att främja intressenternas engagemang vilket är något som underlättats som ett resultat av Instagrams medielogik. Polisen använder sig av Instagrams tvåriktade kommunikationskanal för att engagera med sina följare i kommentarsfälten vilket visats generera ett ökat deltagande. Likt det Solis och Breakenridge (2009: 67–77) påtalat i relation till public relations 2.0 använder Polisen sig av liknande tekniker för att göra sig tillgängliga för sin publik. Tillsammans utgör de ovannämnda faktorerna viktiga möjligheter för Polisen att stärka sitt relationsbyggande arbete på Instagram.

7.1.3 1b) På vilket sätt interagerar Polisen med sina intressenter?

Likt det hårda arbete som bedrivs för att öka engagemanget strävar Polisen även för att öka interaktionen mellan myndigheten och dess medborgare. Detta gör sig tydligt i

utformningen av deras innehållspubliceringar såväl som på sättet myndigheten väljer att interagera med sina intressenter i kommentarsfälten. Polisens starka vilja att interagera med allmänheten kan kopplas till Fredriksson och Pallas (2014: 10–11) teorier om medialisering av myndighetskommunikation. Hur Polisen nyttjar Instagrams interaktiva funktioner samt användandet av en lättsam tonalitet kan anses tala för det stora utrymmet som plattformens

av humoristiska inslag såväl som att aktivt delta i diskussioner på ett ledigt och personligt sätt gör myndigheten enkel att relatera till och interagera med. Polisens interaktion kan alltså förstås som ett resultat av den medialiseringsprocess som

myndighetskommunikationen genomgått. Vikten av att göra sig relevanta och lättillgängliga är två av de mest framträdande aspekterna som konstaterats styra sättet på vilket Polisen interagerar med sina intressenter på Instagram.

7.1.4 1c) Hur bemöter Polisen kritik på plattformen?

Polisen bemöter kritik med en öppenhet som illustrerar deras vilja att uppnå en ömsesidig förståelse med sina intressenter. Åsikter som lyfts i kommentarsfälten har dokumenterats bemötas på ett informativt och sakligt sätt, oavsett om det syftat till att besvara en fråga eller att försvara ett ställningstagande. Vidare har kritiken konstaterats bemötas på ett behjälpligt sätt där Polisen bistått allmänheten med svar på hur de kan gå vidare med ett specifikt ärende. Kommentarer som tagit en otrevlig ton eller som skett i form av

personliga påhopp har dokumenterats besvarats på ett mer defensivt sätt som varken syftat till att undervisa eller informera. Analysen av kommentarerna påvisade även en vilja från Polisens sida att involvera humor i sättet på vilket de valde att bemöta kritik. Detta har delvis konstaterats ske utifrån en förhoppning att uppnå ett positivt gehör från övriga intressenter. Likt interaktionen har Polisen även här konstaterats nyttja en kreativ frihet som möjliggörs genom Instagrams medielogik likt det Thimm, Anastasiadis & Einspänner- Pflock (2017: 124–126) påtalat. Bemötandet av kritiken har främst konstaterats ske med avsikten att stärka det relationsbyggande arbetet, detta genom att göra sig intressanta och relevanta för allmänheten.

7.2 Slutdiskussion

1. Hur arbetar Polisen med relationsbyggande taktiker på sitt nationella Instagramkonto?

Uppsatsens syfte har varit att undersöka hur den svenska Polismyndigheten använder sig av Instagram för att bygga starkare relationer till sina intressenter. För att besvara detta bör det resultat som framkommit under bearbetningen av materialet diskuteras i relation till de slutsatser som nåtts genom att svara på uppsatsens delfrågor. Först och främst har tre primärt använda relationsbyggande taktiker kunnat identifieras förekomma frekvent inom Polisens närvaro på Instagram. Engagemang, interaktion och bemötande av kritik har konstaterats att komma till stor nytta för hur myndigheten stärker existerande relationer såväl som för hur de etablerar nya sådana. För att skapa engagemang och uppmuntra interaktion rent praktiskt väljer Polisen bland annat att ställa öppna frågor, att delta aktivt i diskussioner i kommentarsfälten och att använda sig av personlig retorik. Genom att göra sig mottagliga för kritik möjliggörs potential att uppnå en ökad förståelse för val som gjorts såväl som för att erhålla relevans bland myndighetens intressenter. Gemensamt nyttjas

arbetet. Detta gör det också enklare för myndighetens intressenter att relatera till dem på en mer personlig nivå. Public relations såväl som att anpassa sin användning utefter

Instagrams medielogik har noterats påverka sättet på vilket Polisen väljer att bedriva sitt relationsbyggande arbete på plattformen. I kapitel 4 diskuterades de teoretiska perspektiven utifrån ett myndighetsperspektiv vilket hjälpte att placera Polisens användning av Instagram i ett tydligare sammanhang (Fredriksson och Pallas, 2013: 12–22; Smith, 2018: 3–8). Krav på tydlighet och saklighet lyftes av Lee (2012: 12–15) som speciellt viktiga aspekter av myndigheters implementering av public relations. Myndighetskommunikation påtalades regleras hårdare än kommunikation som delges av privata aktörer. Statliga instanser som anpassar sitt innehåll utefter medielogik har konstaterats resultera i en intressant spänning. Medialiseringsprocessen av myndigheter och deras externa kommunikation fann jag belägg för, detta speciellt i relation till Polisens bemötande av kritik. Den kreativa friheten som Instagram möjliggör har anammats av Polismyndigheten som stundvis riskerat att kompromettera sin legitimitet som ett resultat. Specifika taktiker som använts för att öka såväl engagemang som interaktion nyttjar just humor, lättsamhet och oformellt språk för att fånga Instagramanvändares uppmärksamhet. Metoder så som dessa kan påtalas utmana de riktlinjer som fastställts av Polisen i deras kommunikationspolicy (Polismyndigheten, 2015). Utifrån ovanstående diskussioner kan Polisens användning av relationsbyggande taktiker på Instagram komma att resultera i såväl positiva som negativa påföljder. Trots att det funnits belägg för att användningen resulterat i att myndigheten blivit mer lättillgänglig och relaterbar finns det också aspekter av närvaron på Instagram som kan uppfattas som problematisk.

Uppsatsens syfte att identifiera vilka taktiker som använts av Polismyndigheten för att stärka relationerna till allmänheten har kunnat nås som resultat av den kvalitativa

innehållsanalysen. Studien kan därigenom anses ha bidragit med en djupare förståelse för hur Instagram, som en interaktiv medieplattform, kan möjliggöra ett framgångsrikt relationsbyggande arbete för Polismyndigheten. Forskningskontexten som tidigare haft bristfällig insikt i hur den svenska Polisen arbetar relationsbyggande på sociala medier har på så sätt synliggjorts som resultat av uppsatsen. Aspekter av området som jag på grund av studiens begränsade undersökningsperiod inte kunnat utmäta är bland annat hur

mottagandet av Polisens innehållspublicering sett ut på en djupare nivå. Om tiden funnits hade jag valt att bredda undersökningens omfång till att inkludera samtliga kommentarer vilket kunnat resultera i intressanta insikter. Som fortsatt forskning hade det alltså varit spännande att göra en större undersökning som inkluderat element som behövts väljas bort som resultat av studiens begränsade tidsperiod. Genom att exempelvis utföra intervjuer med polisanställda som ligger bakom myndighetens närvaro på Instagram hade jag kunnat nå klarare insikter i deras användning av relationsbyggande taktiker. Vidare tycker jag att forskning bör utföras i relation till den spänning som uppstår när en myndighet väljer att anpassa sig utefter medieplattformarnas logik. Om detta studerats på en djupgående nivå tror jag att resultatet kunnat leda till viktiga och lärorika insikter.

8. REFERENSLISTA

Adams, P. (2006). Exploring social constructivism: theories and practicalities, Education 3- 13, 34:3, 243-257. Doi: 10.1080/03004270600898893

Altheide, D. L. & Snow, R. P. (1979). Media logic. Beverly Hills: Sage.

Bayerl, P., Denef, S. & Kaptein, N. (2013). Social media and the police-tweeting practices of British police forces during the August 2011 riots. Doi: 10.1145/2470654.2466477 Baym, N. K. (2006). Finding the quality in qualitative research. I: Silver, David &

Massanari, Adrienne (red.). Critical cyberculture studies. New York: New York University Press, ss.79-87.

Berggren, N-O. & Munck, J. (2019). Polislagen: en kommentar. Trettonde upplagan Stockholm: Norstedts juridik

Bergquist, M., Ljungberg, J., Remneland Wikhamn, B. & Rolandsson, B. (2015). The Playful Police: The Role of Social Media in Public Institutions’ Legitimacy Work. Tillgänglig: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hh:diva-29895

Beshears, M. L. (2016). ‘Effectiveness of Police Social Media Use’, American Journal of Criminal Justice, 42(3), pp. 489–501. Doi: 10.1007/s12103-016-9380-4.

Bezboruah, K. & Dryburgh, M. (2016). The Impact of the Public Commons on Public Sector Organizations. I: Social Media for Government: Theory and Practice. Staci M. Zavattaro & Thomas A. Bryer (red.). Taylor & Francis Group. ProQuest Ebook Central. Tillgänglig:

https://ebookcentral.proquest.com/lib/malmo/detail.action?docID=4443444. Boréus, K. & Bergström, G. (2018). Textens mening och makt: metodbok i

samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. (red.) Fjärde [omarbetade och aktualiserade] upplagan. Lund: Studentlitteratur

Bowen, S. (2012). Ethics in Government Public Relations. I: The practice of government public relations. Mordecai Lee, Grant Neeley & Kendra Stewart (red.). [Elektronisk resurs]. Boca Raton: CRC Press. Tillgänglig:

http://marc.crcnetbase.com/isbn/9781439834664

Bretschneider, S. & Mergel, I. (2013). A Three-Stage Adoption Process for Social Media Use in Government. Public Admin Rev. Tillgänglig:

https://doi.org/10.1111/puar.12021

Brown, R. (2009). Public Relations and the Social Web: How to Use Social Media and Web 2.0 in Communications. Philadelphia: Kogan Page Limited

Bryer, T. (2016a). The risks of Social Media. I: Social Media for Government: Theory and Practice. Staci M. Zavattaro & Thomas A. Bryer (red.). Taylor & Francis

Group. ProQuest Ebook Central. Tillgänglig:

https://ebookcentral.proquest.com/lib/malmo/detail.action?docID=4443444.

Bryer, T. (2016b). Conclusion and Next step for Research and Practice. I: Social Media for Government: Theory and Practice. Staci M. Zavattaro & Thomas A. Bryer (red.). Taylor & Francis Group. ProQuest Ebook Central. Tillgänglig:

Bryman, A. (2016). Social research methods. Fifth edition Oxford: Oxford University Press Dai, M., He, W., Tian, X., Giraldi, A. & Gu, F. (2017). Working with communities on

social media: Varieties in the use of Facebook and Twitter by local police. Online Information Review, Vol. 41 No. 6, pp. 782–796. Doi: 10.1108/OIR-01-2016-0002 Dekker, R., van den Brink, P., & Meijer, A. (2020). Social media adoption in the police:

Barriers and strategies. Government Information Quarterly, 37(2). Doi: 10.1016/j.giq.2019.101441.

Denscombe, M. (2010). The good research guide [Elektronisk resurs] for small-scale social research projects. Fjärde upplagan. Maidenhead: Open University Press

De Zúñiga, G., Jung, N. & Valenzuela, S. (2012). Social Media Use for News and Individuals' Social Capital, Civic Engagement and Political Participation, Journal of Computer-Mediated Communication, Volume 17, Issue 3, 1 April 2012, Pages 319–336. Doi: 10.1111/j.1083-6101.2012.01574.x

Edwards, L. (2014). Public relations origins: definition and history. Ralph Tench & Liz Yeomans (red.). Exploring public relations [Elektronisk resurs]. Third edition. Harlow: Pearson Education

Eksell, J. & Thelander, Å. (2014). Kvalitativ analys inom strategisk kommunikation. I: Kvalitativa metoder i strategisk kommunikation. Jörgen Eksell & Åsa Thelander (red.). Lund: Studentlitteratur AB

Eysenbach, G. & Till, J. E. (2001). Ethical issues in qualitative research on internet communities. BMJ (Clinical research ed.), 323(7321), 1103–1105. Tillgänglig: https://doi.org/10.1136/bmj.323.7321.1103

Falkheimer, J. & Heide, M. (2011). Deltagarorienterad strategisk kommunikation. I:

Strategisk kommunikation: forskning och praktik. Jesper Falheimer & Mats Heide (red.). 1:3 upplagan. Lund: Studentlitteratur

Ferguson, M. A. (2018). Building theory in public relations: Interorganizational relationships as a public relations paradigm, Journal of Public Relations Research, 30:4, 164-178. Doi: 10.1080/1062726X.2018.1514810

Fredriksson, M. & Pallas, J. (2013). Med synlighet som ledstjärna: En analys av vilka

principer som styr kommunikationsarbetet i nationella förvaltningsmyndigheter. Uppsala Universitet. Tillgänglig: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-198940

Fredriksson, M. & Pallas, J. (2014). Den medialiserade myndigheten: En analys av svenska myndigheters anpassningar till medielogiken. Göteborg universitet. Tillgänglig:

http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-234935

Goldsmith, A. (2015). Disgracebook policing: social media and the rise of police

indiscretion, Policing and Society, 25:3, 249-267. Doi: 10.1080/10439463.2013.864653 Graham, M. & Johnson Avery, E. (2013). Political Public Relations and the Promotion of

Participatory, Transparent Government Through Social Media. International Journal of Strategic Communication. 7. 274-291. Doi: 10.1080/1553118X.2013.824885.

Graneheim, U. H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse education

today, 24(2), 105–112. Doi: 10.1016/j.nedt.2003.10.001

Grunig, L., Toth, E. & Hon, L. (2000). Feminist Values in Public Relations, Journal of Public Relations Research, 12:1, 49-68. Doi: 10.1207/S1532754XJPRR1201_4 Hsieh H. & Shannon S. (2005). Three approaches to qualitative content analysis. Qual

Health Res. Nov;15(9):1277-88. Doi: 10.1177/1049732305276687.

Huberman, A. M. & Miles, M. B. (1994). Qualitative data analysis: an expanded sourcebook. Andra upplagan. Thousand Oaks, CA: Sage

Intravia, J., Wolff, K. & Piquero, A. (2018). Investigating the Effects of Media

Consumption on Attitudes Toward Police Legitimacy, Deviant Behavior, 39:8, 963- 980, Doi: 10.1080/01639625.2017.1343038

Klinger, U. & Svensson, J. (2015). ‘The Emergence of Network Media Logic in Political Communication: A Theoretical Approach’, New Media and Society, 17(8), pp. 1241– 1257. Doi: 10.1177/1461444814522952.

Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Tredje [reviderade] upplagan Lund: Studentlitteratur

Lee, M. (2012). Government Public Relations: What Is It Good For? I: The practice of government public relations. Mordecai Lee, Grant Neeley & Kendra Stewart (red.). [Elektronisk resurs]. Boca Raton: CRC Press. Tillgänglig:

http://marc.crcnetbase.com/isbn/9781439834664

Lieberman, J. D., Koetzle, D. & Sakiyama, M. (2013). Police Departments’ Use of Facebook: Patterns and Policy Issues. Police Quarterly. 2013;16(4):438–462. Doi: 10.1177/1098611113495049

Lundby, K. (2014). Mediatization of Communication. I: Mediatization of Communication. Knut Lundby (red.). [Elektronisk resurs]. Berlin: De Gruyter Mouton.

Macnamara, J. & Zerfass, A. (2012). Social Media Communication in Organizations: The Challenges of Balancing Openness, Strategy, and Management, International Journal of Strategic Communication, 6:4, 287-308. Doi: 10.1080/1553118X.2012.711402

Maxwell, J. A. (2009). Chapter 7 - Designing a qualitative study. I: The SAGE handbook of applied social research methods [Elektronisk resurs]. Leonard Bickman & Debra Rog (red.). Andra upplagan. Los Angeles: SAGE

Mayring, P. (2014). Qualitative content analysis - theoretical foundation, basic procedures and software solution. Tillgänglig:

https://www.ssoar.info/ssoar/handle/document/39517

Mergel, I. (2013). Social Media Adoption and Resulting Tactics in the U.S. Federal Government. Government Information Quarterly 30. Doi:10.1016/j.giq.2012.12.004. Merriam, S. B. (2009). Qualitative research: A guide to design and implementation. Andra

upplagan. San Francisco: Jossey-Bass.

Merriam, S. B. & Tisdell, E. J. (2015). Qualitative Research: A Guide to Design and Implementation [Elektronisk resurs]. Fjärde upplagan. San Fransisco: Jossey-Bass Polismyndigheten (2015). Polismyndighetens kommunikationspolicy. PM 2015:58. Rennstam, J. & Wästerfors, D. (2015). Från stoff till studie: om analysarbete i kvalitativ

forskning. Första upplagan. Lund: Studentlitteratur.

Ritchie, J. & Lewis, J. (2003). Qualitative research practice : a guide for social science students and researchers. (red.) London: SAGE.

Ruddell, R. & Jones, N. (2013). Social media and policing: matching the message to the audience. Safer Communities, 12(2), 64–70. Russmann, U., & Svensson, J. (2017). Doi: 10.1108/17578041311315030.

Sadow, J. (2012). Media Relations. I: The practice of government public relations. Mordecai Lee, Grant Neeley & Kendra Stewart (red.). [Elektronisk resurs]. Boca Raton: CRC Press. Tillgänglig: http://marc.crcnetbase.com/isbn/9781439834664

Salmons, J. (2016). Doing qualitative research online. [Elektronisk resurs] SAGE Publications Ltd.

Smith, R. D. (2013). Strategic planning for public relations [Elektronisk resurs]. Fjärde upplagan. New York: Routledge.

Solis, B. & Breakenridge, D. (2009). Putting the public back in public relations: how social media is reinventing the aging business of PR. Upper Saddle River, N.J.: FT Press. Stakston, B. (2013). Utvärdering: Polisens närvaro i sociala medier. RPS Rapport 2013.

JMW Kommunikation. Rikspolisstyrelsen.

Strömbäck, J. (2004). Den medialiserade demokratin: om journalistikens ideal, verklighet och makt. Första upplagan. Stockholm: SNS förlag.

Svensson, L. & Larsson, S. (2017). Digitalisering och socialt arbete - en kunskapsöversikt. (5 uppl.) (LUii reports; Vol. 3, Nr. 5). Lunds universitets internetinstitut (LUii). Thimm, C., Anastasiadis, M., & Einspänner-Pflock, J. (2017). Media Logic(s) Revisited :

Modelling the Interplay Between Media Institutions, Media Technology and Societal Change. Palgrave Macmillan US.

Williams, C., Fedorowicz, J., Kavanaugh, A., Mentzer, K., Bennett Thatcher, J. & Xu, J. (2018). Leveraging social media to achieve a community policing agenda, Government Information Quarterly, 35(2), pp. 210–222. Doi: 10.1016/j.giq.2018.03.001.

Zavattaro, S. (2013). ‘Management Movements and Phases of the Image: Potential for Closing the Loop’, Politics and Society, 41(1), pp. 97–118. Doi:

10.1177/0095399711433406.

Zavattaro, S. (2016). Introduction and Overview. I: Social Media for Government: Theory and Practice. Staci M. Zavattaro & Thomas A. Bryer (red.). Taylor & Francis

Group. ProQuest Ebook Central. Tillgänglig:

8.2 Elektroniska källor

Instagram (u.å.). About – Official Site. Hämtad: 27/2–2021. Tillgänglig: https://about.instagram.com/

Jansson, M. (2016). Polisens sociala medier JO-anmäls mest. Sveriges Radio. 20 januari 2016. Hämtad: 19/3-2021. Tillgänglig: Polisens sociala medier JO-anmäls mest - P4 Stockholm | Sveriges Radio

Polisen (2019a). Polismyndighetens organisation. Hämtad: 27/2–2021. Tillgänglig: https://polisen.se/om-polisen/organisation/

Polisen (2019b). Uppdrag och mål. Hämtad: 10/2–2021. Tillgänglig: https://polisen.se/om-polisen/uppdrag-och-mal/

Polisen (u.å.). Polisen på sociala medier. Hämtad: 27/2–2021. Tillgänglig: https://polisen.se/aktuellt/sociala-medier/

Svenskar och internet (2020). Kapitel 7 - Sociala medier har ökat under pandemin. Hämtad: 27/2–2021. Tillgänglig: https://svenskarnaochinternet.se/rapporter/svenskarna-och- internet-2020/sociala-medier/

Vetenskapsrådet (2021). Etik i forskningen. Hämtad: 15/3–2021. Tillgänglig: https://www.vr.se/uppdrag/etik/etik-i-forskningen.html

Wierup, L. (2016). Polisen kritiseras efter pr-affärer för miljoner. Dagens Nyheter. 21 januari 2016. Hämtad: 19/3-2021. Tillgänglig: Polisen kritiseras efter pr-affärer för miljoner - DN.SE.

9. BILAGOR

Nedan sammanställs de bilagor som använts under uppsatsens analys och slutdiskussion. Både inlägg och kommentarer är tagna från Polisens nationella Instagramkonto.

Kommentarerna hänvisats inte till här då all relevant information presenterats redan under analysen.

9.1 Inlägg

Bilaga A – Video: Länk till Instagram Bilaga B – Video: Länk till Instagram

Bilaga C: Länk till Instagram Bilaga D: Länk till Instagram

Bilaga G – Video: Länk till Instagram Bilaga H – Video: Länk till Instagram

Bilaga I – Video: Länk till Instagram Bilaga J: Länk till Instagram

9.1.1 Information angående bifogade länkar

Samtliga länkar leder till nedanstående inlägg. Länkarna har inkluderats så att läsaren ska kunna ta del av materialet som refererats i uppsatsen. Eftersom en del av inläggen som diskuterats publicerats i form av videomaterial ansågs detta vara av största vikt.