DEN POLISIÄRA NÄRVARON
MATILDA KLEFSTRÖM
KK429A Examensarbete 2021 Medie- och Kommunikationsvetenskap Examinator: Matts Skagshöj Handledare: Fredrik Norén
En kvalitativ undersökning av Polismyndighetens
ABSTRACT – SVENSKA
Hur arbetar den svenska Polismyndigheten med relationsbyggande taktiker på Instagram? Genom att undersöka det engagemang, den interaktion och sättet på vilket kritik bemöts på plattformen har jag kunnat fastställa hur ett antal av dessa tekniker nyttjas i praktiken. Under en begränsad tidsperiod har samtliga inlägg och kommentarer som publicerats till myndighetens konto studerats utifrån tidigare forskning såväl som utifrån utvalda teoretiska perspektiv. I bearbetningsprocessen av det empiriska materialet uttyddes indikationer på att en konflikt uppstått som resultat av den polisiära närvaron på Instagram. Konflikten konstaterades bero på den spänning som sker när en statlig instans befinner sig på sociala medieplattformar där den externa kommunikationen anpassas utifrån medielogik. Denna spänning har vidare problematiserats utifrån ett myndighetsperspektiv. I slutsatsen presenteras ett teoretiskt resultat som tydliggör vilka relationsbyggande taktiker som Polisen har använt sig av på Instagram. Här redogörs det också för vilka utmaningar en myndighet kan komma att möta när denna väljer att anpassa sin kommunikation utifrån medielogik.
Sökord: Instagram, medialisering, medielogik, myndighetskommunikation, Polismyndigheten, public relations, relationsbyggande taktiker, sociala medier
Rubrik: Den Polisiära Närvaron
Underrubrik: En kvalitativ undersökning av Polismyndighetens relationsbyggande arbete på Instagram
Författare: Matilda Klefström
Kandidatuppsats: Medie- och Kommunikationsvetenskap, 15hp Konst, kultur och kommunikation (K3)
Fakulteten kultur och samhälle Malmö Universitet
Examinator: Matts Skagshöj Handledare: Fredrik Norén Vårterminen 2021
ABSTRACT – ENGLISH
How does the Swedish Police use relationship building tactics on Instagram? I’ve been able to determine how these tactics are being used practically by examining how the Police engages, interacts, and handles critique on this social media platform. All posts and comments published to the Police’s account during a selected timeframe have been examined through the lens of previous research and theoretical perspectives. As I began processing this material, a conflict emerged as a result of the Police’s use of the
aforementioned tactics used to build relationships with the public. This conflict was
determined to be the result of a tension emerging when a government agency is required to adapt its communication after media logic. This tension was also discussed from the viewpoint of a government perspective. The theoretical results presented in the conclusion of this thesis highlights the challenges that faces a government agency which choses to adapt its external communication after media logic. I will also account for the relationship building tactics that has been used by the Police on Instagram.
Keywords: Instagram, medialization, media logic, government communication, the Swedish Police, public relations, relationship building tactics, social media
Heading: The Police Presence
Subheading: A qualitative study of the Swedish Police’s relationship building tactics on Instagram
Author: Matilda Klefström
Bachelor Thesis: Media and Communication Studies School of Arts and Communications (K3)
Faculty of Culture and Society Malmö University
Examiner: Matts Skagshöj Supervisor: Fredrik Norén Spring of 2021
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Introduktion ... 6 1.1 Inledning ... 6 1.2 Syfte ... 6 1.3 Frågeställningar ... 7 1.4 Uppsatsens disposition ... 7 2. Kontextualisering ... 8 2.1 Polismyndigheten ... 82.1.1 Polisen på sociala medier ... 9
2.2 Avgränsningar ... 9
3. Forskningsöversikt ... 10
3.1 Sociala medier och myndigheter ... 10
3.2 Sociala medier och polismyndigheter ... 11
3.3 Sammanfattning ... 12
4. Teoretiska perspektiv ... 13
4.1 Public relations ... 13
4.2 Myndigheter och public relations ... 14
4.3 Myndigheter och medielogik ... 15
4.3.1 Instagrams medielogik ... 17
4.4 Push, pull och network som strategiska metoder ... 17
5. Metod och material ... 18
5.1 Forskningsdesign ... 18
5.2 Metoddiskussion ... 18
5.2.1 Kvalitativ innehållsanalys ... 19
5.3 Empiriskt urval ... 20
5.4 Validitet och reliabilitet ... 21
6. Resultat och analys ... 23
6.1 Kodschema – Inlägg ... 23
6.1.1 Figur över inläggens kodningsschema ... 23
6.2 Kodschema – Polisens svarskommentarer ... 24
6.2.1 Figur över svarskommentarers kodningsschema ... 24
6.4 Polismyndigheten och engagemang ... 25
6.5 Polismyndigheten och interaktion ... 28
6.6 Polismyndigheten och kritik ... 33
7. Slutdiskussion ... 37
7.1 Uppsummering ... 37
7.1.2 1a) Hur uppmuntrar Polisen engagemang från sina intressenter? ... 37
7.1.3 1b) På vilket sätt interagerar Polisen med sina intressenter? ... 37
7.1.4 1c) Hur bemöter Polisen kritik på plattformen? ... 38
7.2 Slutdiskussion ... 38
1. Hur arbetar Polisen med relationsbyggande taktiker på sitt nationella Instagramkonto? ... 38 8. Referenslista ... 40 8.1 Tryckta källor ... 40 8.2 Elektroniska källor ... 44 9. Bilagor ... 45 9.1 Inlägg ... 45
1. INTRODUKTION
1.1 InledningDen svenska Polismyndigheten motiverar sin starkt etablerade närvaro på sociala medier genom att betona dess brottsförebyggande såväl som dess relationsstärkande potential (Polisen, u.å.). Trots att detta kan tyckas vara oskyldiga användningsområden är
polismyndigheters användning av sociala medieplattformar ett kontroversiellt ämne som ofta debatteras i publika forum. Konflikten kan delvis förstås utifrån den spänning som uppstår när statliga myndigheter i förtroendeställning befinner sig på plattformar som ställer krav på enkelhet och effektivisering (Fredriksson och Pallas, 2014: 10–15). I relation till de brottsförebyggande aspekterna av den polisiära närvaron på sociala medier kan det relationsbyggande arbetet framstå som mindre problematiskt. Visst måste myndigheten fortfarande ta ställning till plattformarnas medielogik och dess uppmaning att producera underhållande publiceringar, men trots detta kan arbetet ändå påstås vara mindre riskabelt. En vilja att interagera och stärka relationen till nationens medborgare är ett av
Polismyndighetens grundläggande arbetsuppdrag (Lee, 2012: 12–15). Ett arbete som syftar till att främja detta skulle därigenom inte kunna beskyllas för att resultera i potentiellt skadliga konsekvenser, eller?
Om så är fallet är har undersökts ingående i denna uppsats. Polisens användande av strategiska metoder för att främja interaktion såväl som medborgarnas engagemang har problematiserats utifrån ett myndighetsperspektiv. Studien har vidare ämnat att undersöka hur myndigheten bedriver sitt relationsbyggande arbete utifrån ett praktisk förhållningssätt. Om frågan är så kontroversiell som somliga skulle påstå eller om användningen enbart syftat till att främja relationen mellan myndighet och medborgare har gjort uppsatsens huvudfråga särskilt intressant. Genom att fastställa hur Polisen använder sig av relationsbyggande taktiker på Instagram har underliggande motiveringar tydliggjorts samtidigt som dess potentiella konsekvenser har kunnat utmätas.
1.2 Syfte
Syftet med föreliggande uppsats har varit att undersöka hur den svenska Polismyndigheten använder sig av Instagram för att bygga starkare relationer till sina intressenter. Genom en kvalitativ undersökningsmetod har Polisens innehållspubliceringar, både i form av inlägg och kommentarer, såväl som interaktionen med deras följare granskats och
problematiserats. Det empiriska materialet har studerats utifrån public relations-principer såväl som utifrån ett medialiseringsperspektiv för att klargöra vilken påverkan detta haft på myndighetens relationsbyggande arbete.
1.3 Frågeställningar
1. Hur arbetar Polisen med relationsbyggande taktiker på sitt nationella Instagramkonto?
a. Hur uppmuntrar Polisen engagemang från sina intressenter? b. På vilket sätt interagerar Polisen med sina intressenter? c. Hur bemöter Polisen kritik på plattformen?
1.4 Uppsatsens disposition
Arbetet inleds med en presentation av studiens syfte och dess frågeställningar (kap 1). I kapitel 2 redovisas en kontextualisering för forskningsproblemet följt av en beskrivning av tidigare forskning i kapitel 3. Viktiga teoretiska perspektiv diskuteras i kapitel 4 vilket följs av en presentation av studiens metoddiskussion (kap 5). I kapitel 6 framläggs analysen och avslutningsvis summeras undersökningens resultat i form av en diskussionsdel i kapitel 7.
2. KONTEXTUALISERING
I kommande avsnitt diskuteras Polismyndighetens översiktliga verksamhet såväl som dess kommunikationspolicy då förståelsen för dessa är av central vikt för uppsatsen. Vidare presenteras myndighetens förhållning till och användning av sociala medieplattformar. Slutligen sammanfattas de avgränsningar som gjorts för att därigenom tydliggöra studiens helhetsbild.
2.1 Polismyndigheten
Att upprätthålla allmän ordning och att tillförsäkra allmänheten skydd är den svenska Polismyndighetens primära arbetsuppdrag och regleras utifrån polislag §1 (Berggren & Munck, 2019: 30–36). Sveriges polisverksamhet är uppdelad i sju regioner som gemensamt tilldelats ansvaret att upprätthålla såväl nationens som dess befolknings säkerhet (Polisen, 2019a). För att myndighetens regioner ska arbeta enhetligt har tre målsättningar etablerats för den gemensamma verksamheten (Polisen, 2019b). Ambitionen är att ha uppnått visionsmålen innan år 2024 och lyder enligt följande:
1. Driva framgångsrik brottsbekämpning och uppklaring 2. Etablera en stark lokal närvaro
3. Vara en attraktiv arbetsplats och samarbetspartner
För att säkerställa att samtliga regioner arbetar likartat för att uppnå ovanstående
målsättningar har Polisen sammanställt fem strategiska metoder som ska hjälpa dem med detta arbete. Metoderna är att: 1) attrahera och behålla, 2) digitalisera, 3) renodla och samverka, 4) förbättra och framtidssäkra och 5) förbättra mötet till medborgarna (Polisen, 2019b). Ett område där samtliga strategier implementerats är inom formgivningen av myndighetens interna och externa kommunikation. Hur kommunikationen bör utformas och förmedlas beskrivs ingående i riktlinjer som fastställts i Polisens kommunikationspolicy (Polismyndigheten, 2015). Detta regelverk klargör att all informationsdelgivning ska ske utifrån myndighetens jämlika och opartiska värdegrund. Fakta och expertis ska vägleda kommunikationen för att säkerställa att den inte äventyrar myndighetens legitimitet. Vikten av att föra kontinuerliga konversationer med allmänheten tydliggörs liksom betydelsen av medborgardialogen vilken påtalas vara grundläggande för att nå positiv och praktisk utveckling (Polismyndigheten, 2015: 3–4). Riktlinjer för hur polisanställda bör agera på sociala medieplattformar har däremot inte fastställts i detta dokument. Istället diskuteras övergripliga regler för hur kommunikation som delges i mediala forum bör utformas och förmedlas. För att tydliggöra hur detta konkretiserats i dokumentet inkluderas ett citat taget ur Polisens kommunikationspolicy:
”Människors uppfattning om och förtroende för polisen grundar sig inte enbart på det personliga mötet och den kontakt man på andra sätt har med polisen, utan också på den bild av Polisen som media ger. Det är viktigt att vi agerar professionellt gentemot media och är öppna och tillgängliga om beslut och verksamhet utifrån de lagar och regler som styr vår verksamhet.” – (Polismyndigheten, 2015: 3).
2.1.1 Polisen på sociala medier
Polismyndighetens användning av sociala medieplattformar beskrivs på deras hemsida att ske utifrån brottsförebyggande aspirationer samt för att möjliggöra dialoger med
allmänheten (Polisen, u.å.). I tidigare forskning hävdas användningen besitta potential att öka interaktionen mellan myndighet och medborgare samtidigt som det påtalas underlätta insamlingar av tips och vittnesmål. Ytterligare en aspekt av användandet som anmärks i tidigare forskning är vikten av att säkerställa att de mediala plattformarna nyttjas på ett sätt som inte riskerar myndighetens legitimitet (Bergquist, Ljungberg, Remneland Wikhamn, Rolandsson, 2015). Det blir därigenom av största vikt att informationen som delges på sociala medier utformas utifrån de riktlinjer som fastställts i kommunikationspolicyn. Trots att direkta regler för användandet av sociala medieplattformar saknas ställs det krav på att all kommunikation som delges i myndighetens namn ska utgå ifrån samstämmighet, tydlighet och saklighet (Polismyndigheten, 2015). Om så är fallet har debatterats flitigt i nyhetsrapportering och ifrågasätts i en artikel som publicerades i Dagens Nyheter. Här belyses myndighetens betalningar till ett företag som erbjuder tjänster inom strategisk kommunikation, något som fått motta kritik (Wierup, 2016). Vidare har den polisiära närvaron på sociala medier genererat ett högt antal anmälningar till Justitieombudsmannen där myndigheten anklagats för att ha agerat opartiskt (Jansson, 2016). Polisens nationella Instagramkonto har över hundrasextiotusen följare och har kommit att bli en central plattform för det kommunikativa arbetet online. Ett av Instagrams primära
användningsområden är att öka interaktiviteten mellan innehållsproducenter och deras följare. Ett flertal funktioner på plattformen har formgivits specifikt för att säkerställa denna dialog, något Polismyndigheten arbetar aktivt med på Instagram. Exempel på sådana funktioner är interaktiva kommentarsfält, lokaliseringstaggar och fastnålade höjdpunkter (Instagram, u.å.).
2.2 Avgränsningar
Valet att undersöka Polisens Instagramkonto gjordes på grund av plattformens interaktiva funktioner vilket möjliggör ett utbrett användande av relationsbyggande taktiker. Vidare har Instagram bekräftats vara den snabbast växande sociala medieplattform i Sverige vilket gör Polisens användning av denna alltmer intressant att studera (Svenskar och Internet, 2020). En kvalitativ undersökningsmetod har nyttjats då detta möjliggjort en djupgående förståelse av det empiriskt insamlade materialet. Att tidsbegränsa min forskningsperiod till arton månader valdes för att tydliggöra resultatets kodning såväl som dess analysschema
3. FORSKNINGSÖVERSIKT
Avsnittet inleds med en presentation av tidigare studier som behandlat myndigheters förhållning till sociala medier. Vidare diskuteras relevant forskning som ämnat undersöka polismyndigheters användning av sociala medieplattformar i relationsbyggande syften såväl som dess påverkan på den operativa verksamheten.
3.1 Sociala medier och myndigheter
Sociala mediers implementering inom statliga verksamheter har diskuterats utifrån en rad olika tematiska infallsvinklar. I Bretschneider och Mergels (2013) studie har tillämpningen av sociala medier inom statliga arbetsprocesser undersökts genom en kvalitativ
undersökningsmetod. Bryer (2016a) har istället valt att studera hur sociala medieplattformar påverkat amerikanska myndigheters transparens. Trots att studierna skiljer sig åt skapar de gemensamt en viktig förståelse för hur sociala medier påverkar myndigheters relationer till sina medborgare (Bretschneider & Mergel, 2013; Bryer, 2016a). Ståndpunkten förstärks av två svenska studier som utförts av Svensson och Larsson (2017) och Bergquist et al. (2015). Här påtalas det faktum att en större majoritet av studiernas respondenter dokumenterats uppskatta en myndighet som är aktiv på sociala medier. Utifrån en litteraturöversikt i kombination med intervjuer och fokusgrupper konstaterade Svensson och Larsson (2017) att myndigheters mediala närvaro kommit att bli avgörande. För att fånga publikens intresse och bibehålla den samhällsviktiga närvaron fastställdes vikten av att myndigheter anpassar sin medborgardialog utifrån teknologiska utvecklingar. Detta har gjort sig speciellt relevant för denna uppsats som syftat till att undersöka hur Polismyndigheten arbetar relationsbyggande på Instagram.
En statlig instans som gör sig tillgänglig på sociala medier anses vidare vara roligare att samarbeta med som resultat av plattformarnas dubbelriktade kommunikationskanaler (Bergquist et al., 2015; Bryer, 2016b). Här möjliggörs en mer omfattad och konstruktiv form av interaktion att ta plats då båda parter ges större utrymme att uttrycka sig. Detta menar Svensson och Larsson (2017), med gehör från Mergel (2013), är en grundläggande faktor för att ett relationsbyggande arbete ska kunna bedrivas framgångsrikt på sociala medier. Plattformarna påstås vidare resultera i att en mer öppen form av kommunikation ska kunna ske som resultat av transparenta dialoger och diskussioner. Till skillnad från traditionella mediekanaler där information delades från sändare till mottagare kan parterna numera interagera på innovativa sätt (Intravia, Wolff och Piquero, 2018). Här påtalas sociala medieplattformarnas framväxt att ha kulminerat i en större villighet hos medborgare att interagera och engagera med myndigheter. Förståelsen för hur sociala medier används för att stärka relationer till myndigheters intressenter gör sig speciellt användbar för uppsatsen som syftat till att undersöka denna process.
3.2 Sociala medier och polismyndigheter
Att etablera en lokal närvaro är enligt den svenska Polismyndigheten en grundläggande förutsättning för att inrätta starka relationer till områdets invånare. För att uppnå detta avser Polisen att föra ständiga dialoger med allmänheten, något som ansetts ge dem lokalt inflytande i området (Polisen, 2019b). Som resultat av medieplattformarnas interaktiva och engagerande natur menas användningen av dessa utgöra möjligheter för Polisen att etablera den önskvärda närvaron (Bryer, 2016b; Polisen, 2019b; Svensson & Larsson, 2017). Inom tidigare forskning har jag kunnat fastställa två områden som är vanligt förekommande inom forskningskontexten. Det första är att försöka definiera de konsekvenser som uppstått som resultat av myndigheternas användning av sociala medier. Det andra är att granska den relation som etableras mellan polisen och deras intressenter till följd av användningen (Dai, Hu, Tian, Giraldi & Hu, 2017; Bayerl, Denef & Keptein, 2013;
Intravia, Wolff & Piquero: 2018). En intressant konsekvens som lyfts i studien av Dai et al. (2017) såväl som i studien av Bayerl, Denef och Keptein (2013) är de brottsförebyggande möjligheterna som konstaterats uppstå som ett resultat av myndigheters användning av sociala medier. I den sistnämnda studien undersöktes praktiska tillämpningar av sociala medieplattformar inom Englands polisstyrka, detta genom kvalitativa intervjuer. En av undersökningens slutsatser var att digitala medieplattformar ansågs utgöra en viktig roll i hur polisväsendet skulle komma att utvecklas framöver.
Till skillnad från Svensson och Larssons (2017) menar däremot Intravia, Wolff och Jones (2013) att sociala medier inte kan användas för att främja samspelet mellan polisen och deras intressenter. Argumentet stärks utav Dekker, van den Brink och Meijer (2020) som menar att eftersom interaktiviteten skiljer sig drastiskt mellan demografiska grupper är det omöjligt att ge ett definitivt svar på frågan. Även Ruddell och Jones (2013) och Williams et al. (2015) påtalar att trots att den polisiära närvaro i sociala medier nås av yngre
åldersgrupper är detta en fraktion i samhället som redan anses vara villiga att engagera med polismyndigheter online. Äldre och andra demografiska grupper menas i Ruddell och Jones (2013) studie inte nås i samma utsträckning som yngre av polisens kommunikation på sociala medier. Genom kvantitativa undersökningsmetoder konstaterades studiens
respondenter över sextiofem att visa lite intresse för polisens digitala medienärvaro och tog därför sällan del av detta innehåll. Trots detta finns det studier och forskare som istället skulle påstå motsatsen. Både Dai et al (2017) och Lieberman et al. (2013) påtalar att det finns belägg som talar för att relationen mellan polismyndigheter och intressenter stärks som resultat av sociala medieplattformar. Båda studier anser att sociala medier besitter möjligheter att främja det relationsbyggande arbetet. Som resultat av medieplattformarnas potential kan de också anses vara utmärkta redskap för polismyndigheter att inte enbart minska brottsligheten utan även att öka sin verksamhets legitimitet.
Några av dessa aspekter lyfts av Bergquist et al. (2015) som till skillnad från ovannämnda utfört sin studie i Sverige. Här hittas belägg som talar för att den svenska Polismyndigheten har nått framgång med sitt relationsbyggande arbete på sociala medier. Genom kvalitativa intervjuer och litteraturöversikter utmätes Polisens användning av inbjudande retorik och deras aktiva närvaro i kommentarsfälten som exempel på framgångsrika taktiker. I Stakstons (2013) studie utvärderades den svenska Polisens närvaro i sociala medier på uppdrag av Rikspolisstyrelsen. Här svarade nittiosex procent av medverkande respondenter att de var positivt inställda till den polisiära närvaron på sociala medier. Vidare
konstaterades öppna dialoger, delgivande av brottsförebyggande information och insyn i verksamheten vara relationsbyggande taktiker som mottagits positivt av allmänheten. Men trots att det uttolkats positiva aspekter med den polisiära närvaron lyfts det även här, liksom i studien av Lieberman et al. (2013), problematik med utvecklingen. Bergquist et al. (2015) går så långt som att kalla närvaron för ett dubbeleggat svärd medan Stakston (2013) betonar användningen av sociala medier som en äventyrande av Polisens upprätthållande av sina myndighetsuppdrag. Att plattformarnas medielogiker påverkar kommunikationens ton och tilltal påstås vidare att ske som ett resultat av Polisens vilja att uppnå popularitet bland internetanvändare. Ståndpunkten får gehör av såväl De Zúñiga, Jung och Valenzuela (2012) som Beshears (2016). Här menar forskarna att polismyndigheters agerande på sociala medier riskerar att influeras av medieplattformarnas normer och riktlinjer vilket därmed påverkar deras kommunikation. Vidare påtalas också det faktum att
polismyndigheters agerande ofta ifrågasätts och kritiseras i större utsträckning än andra myndigheters. I Beshears (2016) studie används kvantitativa metoder för att mäta huruvida ett polisområde i Arkansas gynnades av dess användning av sociala medier. Slutsatsen som kunde nås var att trots att det visades lovande potential gjorde sig användningen
lättmottaglig för extern kritik som resultat av polisens kontroversiella arbetsuppdrag. Så även fast den polisiära närvaron på sociala medier sker med goda avsikter är sannolikheten hög att den missuppfattas av publiken som illasinnad och manipulativ (Goldsmith, 2013). Användningen kan därigenom komma att påverka allmänhetens förtroende till
Polismyndigheter (Bergquist et al., 2015; Beshears, 2016; Zavattaro, 2016).
3.3 Sammanfattning
Efter att ha tagit del av tidigare studier inom forskningsområdet tydliggjordes den
begränsade tillgång till undersökningar som utförts inom den svenska Polisens användning av sociala medier. Hur myndigheten arbetar med relationsbyggande taktiker på sociala medier utifrån en praktisk ståndpunkt är ett område där tidigare forskning kan anses vara bristfällig. Mitt syfte med uppsatsen har därigenom varit att bidra med klarhet till detta forskningsproblem för att erhålla större insyn i detta samhällsfenomen.
4. TEORETISKA PERSPEKTIV
Kapitlet inleds med en presentation av de utvalda teoretiska perspektiv som gemensamt används för att skapa en ökad förståelse för det synsättet som tillämpats på uppsatsens analys. Syftet har således varit att formge ett teoretiskt ramverk som väglett bearbetningen av mitt material.
4.1 Public relations
Som resultat av public relations föränderliga natur är det svårt att fastställa en definitiv definition av begreppet. En del av dess komplexitet menar Smith (2013: 3–4) beror på att det ofta anpassas utifrån situationen den appliceras inom. En välkänd definition av begreppet myntades av Grunig och Hunt (1984: 116–120). De väljer att definiera public relations som en organisationsteknik som används för att övertyga utifrån manipulativa strategier. Trots definitionens genomslag har den fått motta kritik, bland annat av Edwards (2014: 4–7) som Ferguson (2018: 164–178) som istället definierar begreppet som en relationshantering. Skillnaderna är att den sistnämnda definitionen väljer att se public relation som ett sätt för aktörer att etablera relationer till sina intressenter (Smith, 2013: 3– 8). Anledningen till att jag valt den ansats som väljer att definiera public relations som en relationshantering är för att den betonar begreppets relationsbyggande aspekter. Detta har varit speciellt hjälpsamt när jag undersökt hur Polisen använder sig av public relations-principer inom sitt relationsbyggande arbete på Instagram.
En ansats som syftat till att utveckla de traditionella definitionerna av public relations benämns som public relations 2.0. Här undersöks begreppet och dess relationsbyggande principer utifrån de förändringar som samhällets teknologiska utveckling påtvingat (Solis och Breakenridge, 2009: 7–11). Likt Smith (2013: 3–4) menar Solis och Breakenridge (2009: 7–11) att externa intressenters mottagning av delgiven kommunikation påverkar utfallet av en aktörers relationsbyggande arbete. Synsättet får medhåll av Brown (2009: 83–86) som vidare påtalar hur sociala medier formgivit nya strukturer i hur public relations används för att stärka relationer. Den traditionella transmissionsmetoden där kommunikationen
skickats från en sändare till dennes mottagare menas ha modifierats till en mer interaktiv tvåvägskommunikation. Förenklat kan skiftet av kommunikationen från monologer till dialoger förklaras som den primära skillnaden mellan public relations och public relations 2.0 (Solis & Breakenridge, 2009: 67–77). Kritik som lyfts mot begreppet public relations i sin helhet är bland annat att användningen av principerna kan anta manipulativa former. En myndighet som nyttjar public relations kan därigenom anklagas för att riskera sina demokratiska arbetsuppdrag. Vidare påtalas det även att feministiska värderingar utelämnats från begreppsdiskussionerna vilket är något som öppnat upp för ytterligare kritik mot dess principer (Grunig, Toth & Hon, 2000: 46–68).
4.2 Myndigheter och public relations
Både Lee (2012: 12–15) och Sadow (2012: 29–33) menar att public relations och dess principer ligger naturligt inom offentlig administration. Vad detta menas bero på är att användningen främjar myndigheters möjlighet att utföra sina arbetsuppdrag samtidigt som det öppnar upp för externa åsikter och förslag. Somliga forskare skulle därför påstå att public relations genererar ett ökat engagemang från allmänhetens sida, något som i sin tur genererar en positiv utvecklig (Lee, 2012: 12–20). Trots detta finns det forskare som istället skulle påstå motsatsen och som hävdar att myndigheter som använder public relations gör detta på ett manipulativt sätt. Eftersom begreppet ofta används inom den privata
marknaden är dess principer tätt associerade till kommersiella syften. Användningen kan därigenom uppfattas som att en myndighet frångår sitt demokratiska ansvar gentemot allmänheten (Zavattaro, 2013: 78–85). Statlig verksamhet behöver därför vara mer vaksam med sitt nyttjande av public relations inom sin verksamhet. Inom den privata sfären anses externa intressenter inta rollen som kunder, något som kan användas för att illustrera skillnaden mellan privata och offentliga aktörer. Myndighetens syn på intressenter är inte i form av kunder utan medborgare gentemot vilka de har i uppdrag att biträda (Bowen, 2012: 160–164). Statlig förvaltning bär vidare ett större ansvar med sin implementering av public relations-principer till sin verksamhet då detta måste ske på ett sätt som inte riskerar att kompromettera myndighetens värdegrund (Lee, 2012: 12–15). Hur public relations används inom statliga verksamheter har varit av relevans för uppsatsen, främst eftersom det påtalat vikten för myndigheter att hantera principerna på ett korrekt och riskfritt sätt.
Värt att understryka i detta sammanhang är att även fast Polisen inte uttryckligen kallar sin kommunikation på Instagram för public relations kan denna ändå förstås utifrån dess principer. Viljan att bygga starkare relationer till medborgarna är tydligt förekommande i deras externa kommunikation. Detta påpekar Graham och Johnson-Avery (2013: 5–6) är vanligt vid implementering av public relations inom statliga verksamheter. Anledningen till att detta inte uttryckligen kallats för public relations inom Polisens kommunikationspolicy (Polismyndigheten, 2015) kan bero på att det finns en vilja att hålla verksamheten neutral. Eftersom begreppet kan föra med sig negativa konnotationer, så som exempelvis
manipulation och villfarelse, bör dessa faktorer tas i beaktning i användningen av public relations (Zavattaro, 2013: 78–85). Likväl måste myndigheterna förhålla sig till begreppet på ett sätt som skiljer sig från aktörer på den privata marknaden, detta eftersom de förväntas efterleva krav på öppenhet och opartiskhet (Bowen, 2012: 160–164). I
uppsatsens analys diskuteras spänningen som uppstår mellan olika kommunikationsideal, vilket också leder in på myndigheter och medielogik.
4.3 Myndigheter och medielogik
Teorin om medielogik formulerades på slutet 1970-talet av två amerikanska forskare, Altheide och Snow (1979), och betonas som en process som mediers innehåll genomgår. Faktorer som påverkar denna process och därmed mediernas innehållspubliceringar kom att benämnas som just medielogik. Exempel på sådana faktorer som Altheide och Snow (1979: 10–18) menade att medier behövde anpassa sitt innehåll utefter var mediets form, organisationens etablerade normer och principer, interna arbetsvillkor och dess behov av uppmärksamhet. Den sistnämnda faktorn kan förstås utifrån Strömbäcks (2004: 128–130) syn på medier som informationskällor. Allmänheten vänder sig till medier för att ta del av samhällsviktig information vilket öppnar upp för att bilden av verkligheten formas utefter deras publiceringar. Medierna som kommit att växa sig allt starkare inom samhället sedan 1970-talet och intagit rollen av vad Strömbäck (2004: 128) kallar för den primära
informationskällan i samhället har resulterat i ett överskott av information.
Konkurrenskraftigheten inom mediebranschen har på så sätt blivit allt mer påtaglig i takt med att nya aktörer dykt upp på marknaden vilket gör det svårare att erhålla intressenternas uppmärksamhet. Att sticka ut från mängden kan därmed anses som avgörande för
mediernas framgång vilket utgör denna medielogik till en speciellt viktig sådan. Här menade Altheide och Snow (1979: 10–11) att en intressant process uppstår. Inom denna process blev det allt viktigare för medierna att anpassa sig utefter medielogiker för att fånga allmänhetens uppmärksamhet. Faktorerna blev därigenom avgörande för vilket innehåll som producerades.
Altheide och Snows (1979) ursprungliga teorin om medielogik fokuserade främst på det innehåll som publicerades och sändes inom nyhetsvärlden, detta via både TV och radio. Medielogik syftade därigenom till den utveckling som medieinnehållet ansågs behöva genomgå för att ha störst genomslag hos allmänheten. Mediernas påverkan på samhället och dess medborgare hävdade Altheide och Snow (1979: 10–18) redan på 70-talet var stort och ansågs erhålla möjligheter att påverka verklighetens konstruktion. Här kan vikten av att erhålla intressenternas uppmärksamhet betonas ytterligare. TV och tidningar behövde utforma och anpassa sitt innehåll utefter medielogik, detta genom att skapa
intresseväckande innehåll som kunde konkurrera med övriga aktörer. Behovet av att nå externa intressenter för att generera vinst såväl som för att påverka deras uppfattning i samhällsviktiga frågor är ett bra exempel på hur medielogik ansågs påverka
medieinnehållet. I takt med samhällets teknologiska utveckling och de sociala mediernas framväxt menar Strömbäck (2004: 129) att teorin om medielogik har kommit att utvecklas. För att en aktör ska kunna tilltala sina intressenter på ett framgångsrikt sätt påtalas både privata och offentliga aktörer behöva anpassa sig utefter medieplattformarnas logik. Detta hävdar Strömbäck (128–139) kommit att leda till en medialisering av samhället.
Samhällets medialiseringsprocesser tar avstamp i teorier som hävdar att digitala medier snabbt blivit de dominerande kommunikationskanalerna som används idag. Bevis för detta påstående anser Lundby (2014: 3–14) går att finna inom den ekonomiska såväl som inom den politiska samhällssfären där de digitala kanalerna konstaterats komma till stor
användning. Medialiseringsprocessen kan därigenom påtalas ha etablerat digitala medier som samhällets primära kommunikationskanaler. I samband med denna förflyttning har de digitala medieplattformarna uppnått en sorts frihet att fastställa sig som självständiga instanser. Här har medierna stipulerat normer och principer över hur externa aktörer bör agera när de befinner sig på plattformarna vilket i sin tur blivit vägledande för hur dessa bör användas. Att använda digitala medier har med åren kommit att bli allt mer självklart, detta även inom statliga verksamheter. Myndigheter, universitet och sjukhus har därigenom behövt anpassa sig utefter de normer som inrättats inom de digitala medierna. Nyttjandet av plattformarna som samhällsviktiga kommunikationskanaler kan därför riskera att ske utifrån mediernas logik snarare än utifrån myndigheternas etablerade regelverk (Fredriksson & Pallas, 2014: 10–11).
Svenska myndigheter har konstaterats lägga stor vikt på att kommunicera med allmänheten på digitala medieplattformar, detta eftersom det möjliggör en större spridning av viktig information. Här måste således myndigheterna anpassa sig utefter medielogik för att kommunikationen ska nå fram på ett framgångsrikt sätt. I takt med denna medialisering av myndighetskommunikation påtalar Fredriksson och Pallas (2013: 9–10) att den offentliga sektorn mött hårdare krav på effektivisering och enkelhet. Medielogiken kan därigenom antas ha påverkat hur myndigheterna formger den kommunikation som delas med deras intressenter. För att erhålla relevans i det snabbt föränderliga medielandskapet behöver Polisen vara där medborgarna befinner sig. Vad detta innebär för Polismyndigheten är att sättet och platsen på vilket de kommunicerar har förflyttats och förändrats i takt med de sociala medieplattformarnas framväxt (Fredriksson & Pallas, 2014: 10–15). Sociala mediers utformning ställer krav på en mer lättsam, konkret och effektiv form av kommunikation vilket myndigheten måste anpassa sig efter (Fredriksson & Pallas, 2013: 12–22). Detta kan vidare diskuteras utifrån vad som bekräftats i Stakstons (2013: 6) studie där Polisens arbete på sociala medier utvärderats. Här påtalades myndighetens arbetsuppdrag riskera att äventyras utifrån jakten på gillningar och på hur sociala mediers logik förändrade
myndighetskommunikationen. Hur Polismyndigheten vars verksamhet regleras av hårda riktlinjer har kommit att anpassas utifrån sociala mediers logik diskuteras ingående i analysen.
4.3.1 Instagrams medielogik
Instagram skiljer sig från traditionella massmedier då krav på professionell kunskap i form av innehållspubliceringen saknas. Detta möjliggör för individer utan större
yrkeserfarenheter att etablera en närvaro på plattformen. Här påtalar Klinger och Svensson (2014: 7) att rollen som producent och konsument kommit att bli konvergerade som resultat av Instagrams tvåvägskommunikation. Liksom Fredriksson och Pallas (2014: 10– 15) påtalat ställer sociala medier krav på lättsam, konkret och effektiva former av
kommunikation. Humor och enkelt språk är viktiga inslag av Instagrams medielogik liksom dess krav på interaktion mellan sändare och mottagare. Här etableras gemensamt riktlinjer utifrån plattformens normer och principer som bör efterföljas när Instagram används som ett kommunikativt redskap (Thimm, Anastasiadis & Einspänner-Pflock, 2017: 124–126).
4.4 Push, pull och network som strategiska metoder
För att undersöka hur Polismyndigheten använder sig av relationsbyggande taktiker på Instagram har tre strategiska metoder varit speciellt hjälpsamma. Strategierna har fastställts av Mergel (2013: 123–130) och används för att förstå myndighetens närvaro på sociala medier. Informationen har möjliggjort ett fastställande av vilka riktlinjer och metoder som Polisen använder sig av för att formge sin kommunikation på Instagram utifrån ett
myndighetsperspektiv. De tre etablerade strategierna kallas för push, pull och network.
Enligt Mergel (2013: 128–129) syftar push till att beskriva den metod som myndigheter använder sig av för att sprida information till allmänheten. Push använder traditionella mediekanaler och kräver som resultat av den en enkelriktad kommunikationskanal inget gensvar från publiken. Målet med pushstrategin är därför endast delgivningen av information snarare än ett mottagande av denna. Inom sociala medier används denna strategi med avstängda kommentarsfält och tar förekommande formen av ett
pressmeddelande. Pull syftar till att använda medieplattformar som en metod för att främja interaktionen med myndighetens intressenter. Detta menas främst ske i form av
medborgardiskussioner på sociala medieplattformar som erbjuder tvåvägskommunikation. Strategin avses användas för att informera och uppmärksamma samhället där
kommentarsfälten lämnas öppna för att bemöta frågor som uppstått som resultat (Mergel, 2013: 128). Network syftar slutligen till myndigheters användning av sociala medier som ett verktyg för att främja såväl interaktiviteten som kunskapsutbytet mellan parterna för att på så sätt stärka relationen. Till skillnad från pull används networkstrategin för att främja ett aktivt deltagande och inläggen menas anta en mer personlig och lättsam ton. Skillnaden mellan push och network är alltså att pull syftar till att främja interaktionen och delgivning av kommunikation. Network används istället för att enbart främja relationsbyggandet (Mergel, 2013: 123–130).
5. METOD OCH MATERIAL
Avsnittet inleds med en övergripande metoddiskussion där valet av metod såväl som dess praktiska tillämpning redovisas. Detta följs av en presentation av det empiriska urvalet vilket diskuteras utifrån insamlingsprocessen. Avslutningsvis redogörs uppsatsens validitet, reliabilitet och de forskningsetiska principer som använts.
5.1 Forskningsdesign
Eftersom uppsatsen syftat till att tolka hur Polisen bedriver ett relationsbyggande arbete på Instagram har det empiriskt insamlade materialet genomgått en kvalitativ innehållsanalys. Denna metodik användes för att studera åttiotvå inlägg som publicerats på Polisens nationella Instagramkonto under arton månaders tid från början av april 2019 till slutet av september 2020. Materialet har granskats utifrån kvalitativa analysformer med en induktiv ansats som följt den analytiska abstraktionsstegens principer.
5.2 Metoddiskussion
En kvalitativ undersökningsmetod bedömdes vara lämplig för att undersöka det empiriska materialet då metodiken erbjuder djupgående tolkningar (Boréus et al., 2018: 50). Metoden är vanligt förekommande i studier som undersöker beteenden och hur grupper inställer sig till ett specifikt problem. Den kvalitativa undersökningsmetoden har använts i studierna av Bergquist et al. (2015) och Dekker et al. (2020). Eftersom undersökningarna syftade till att studera hur polismyndigheter använder sig av sociala medier bedömes metoden vara ett lämpligt tillvägagångssätt för denna uppsats. Mina ontologiska och epistemologiska ställningstaganden i uppsatsen har utgått från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Inom detta synsätt kan individers uppfattningar om världen och kunskap anses vara präglade av såväl historiska som kulturella händelser. Detta innebär att en forskares tolkningar är det som utgör studiens resultat eftersom forskaren kan antas vara ett resultat av sin omgivning. Kommunikativa processer besitter inom detta perspektiv en central position som resultat av dess formgivande påverkan (Adams, 2006: 243–257). Enligt Bryman (2016: 5–7) kan aktörer som befinner sig i maktpositioner antas påverka och vidare normalisera individers världsuppfattningar som resultat av dess användning av kommunikativa processer. Eftersom Polismyndigheten kan påtalas erhålla en maktposition i samhället utgör därmed dess kommunikation en möjlighet att påverka allmänhetens kunskapsuppfattningar. Enligt Rennstam och Wästerfors (2015: 13–14) antar den kvalitativ undersökningsmetod en socialkonstruktivistisk inställning till verklighetsskapandet. Detta innebär att verkligheten inom forskningskontexten bör tolkas snarare än att mätas. Metoden har därigenom gjort det möjligt för mig att uttolka hur Polisen använder sig av relationsbyggande taktiker på Instagram.
5.2.1 Kvalitativ innehållsanalys
En kvalitativ innehållsanalys har använts i denna studie vilket Boréus et al. (2018: 50–52) påtalar är en effektiv metod som används för att systematiskt bearbeta empiriskt material. Genom att etablera övergripande kategorier kunde jag strukturera mitt material i form av två kodningsscheman som använts för att uppnå uppsatsens slutgiltiga resultat (Mayring, 2014: 39–42; Rennstam & Wästerfors 2015: 20–25). Genom att läsa mitt material
upprepade gånger menar Mayring (2014: 63–67) att jag därigenom givits potential att finna dessa kategorier. Kategorierna som etablerats inom det insamlade material diskuteras ingående i nästa kapitel. Den kvalitativa innehållsanalysen tillät mig vidare att analysera såväl de skriftliga som de visuella aspekterna av Polisens externa kommunikation på Instagram. Metoden, menar Mayring (2014: 16–18), används inom studier som undersöker beteenden, tonalitet och interaktioner. Eftersom det använts i ett flertal liknande studier, exempelvis i de av Bergquist et al. (2015) och Dekker et al. (2020), bedömdes den vara ett lämpligt tillvägagångssätt för mig som studerar ett liknande forskningsproblem.
Trots att innehållsanalyser vanligtvis utförs på kvantitativa material menar Falkheimer och Heide (2011: 189–190) att det krävs kvalitativa egenskaper för att nå förståelse i hur ett material bör tolkas (Rennstam & Wästerfors, 2015: 18–21; Mayring, 2014: 10–15). Denna metod möjliggjorde därigenom att avancerade tolkningar och bedömningar kunde uttolkas ur mitt material. Forskare som använder den kvalitativa innehållsanalysens brukar vanligtvis välja en av tre inriktningar för att analysera sitt underlag. De tre inriktningar är: den
konventionella innehållsanalysen, den riktade innehållsanalysen och slutligen den summerande innehållsanalysen (Hsieh & Shannon, 2005: 1279–1285). Den riktade innehållsanalysen ämnar vidareutveckla befintliga teorier medan den summerande istället används för att nå förståelse för den kontextuella innebörden inom materialet. Den konventionella innehållsanalysen användes i denna uppsats, främst eftersom den sker utifrån en induktiv ansats (Graneheim & Lundman, 2004: 105–112; Hsieh & Shannon: 2005: 1279–1281). Genom att läsa det insamlade materialet upprepade gånger menar Mayring (2014: 63–67) att jag haft möjlighet att finna naturliga kategorier som underlättar schemaläggningen av innehållet. Kategorierna som etablerats på det insamlade material diskuteras i nästa kapitel. Detta anser Denscombe (2014: 283–285) ökar möjligheterna att kartlägga texternas tematiska och diskursiva innehåll. Användandet av denna metod har ansetts stärka mina slutgiltiga kodningsscheman då den induktiva ansatsen gav mig möjlighet att uttyda naturliga kategorier utifrån materialets tematiker.
Vidare har det utvalda materialet applicerats genom en analytisk abstraktionsstege. Här sker återkommande analyser av det empiriska innehållet för att på så sätt konkretisera dess helhetsbild. Eksell och Thelander (2014: 205–207) påtalar att metoden ger forskaren en fullständig förståelse för forskningskontexten såväl som för det utvalda materialet. Kategoriseringarna som gjorts på det empiriska materialet har genomgått en sådan
genomarbetats noggrant (Huberman & Miles, 1994: 224). De utvalda inläggen från Polismyndighetens Instagramkonto genomgick vidare denna process för att säkerställa att mina kategoriseringar och det slutgiltiga kodningsschemat kunde användas för att besvara uppsatsens frågeställningar. Regelbundna mönster och tematiska ramverk har kunnat utläsas som resultat av denna process vilket bildat en övergripande presentation av mitt material. Enligt Eksell och Thelander (2014: 205–207) är den kvalitativa innehållsanalysen en effektiv och välgrundad metod att använda sig av inom analytiska undersökningar. Möjligheten att studera beteenden och mönster som möjliggjorts genom den kvalitativa metodologin har gett mig en djupare förståelse för mitt forskningsproblem (Boréus et al., 2018: 50; Denscombe, 2014: 281–285; Mayring, 2014: 16–18). Kritik som kommit att lyftas mot den kvalitativa innehållsanalysen är att materialets stora omfång kan resultera i ett eventuellt bortfall av relevant information (Graneheim & Lundman, 2004: 105–112). För att motverka detta har jag gått igenom materialet flertalet gånger för att på detta sätt säkerställa att viktig information inte utelämnats från bearbetningsprocessen.
5.3 Empiriskt urval
Jag har använt en ändamålsenlig urvalsprocess för att identifiera forskningsmaterial som varit av relevans för denna uppsats. Metodiken menar Ritchie och Lewis (2003: 78–80) gör sig användbar i studier som sker inom en mindre skala och som ämnar att fördjupa
forskningskontexten. För att främja ändamålet med detta arbete har jag därför valt att undersöka de inlägg och kommentarer som publicerats på Polisens nationella
Instagramkonto från april 2019 fram till september 2020. Totalt publicerades 92 inlägg varav 82 är av intresse för föreliggande analys. Här tillkom även 167 av Polisens svarskommentarer. Detta val ansågs vara till min fördel för att kunna undersöka hur Polisen arbetar med relationsbyggande taktiker. Underlag för att besvara samtliga av mina frågeställningar ansågs förekomma under min utvalda forskningsperiod.
Inläggspubliceringar och kommentarer som syftat till att rekrytera eller till att besvara frågeställningar gällande polisutbildningen har valts bort eftersom det inte kunnat bidra med information som är relevant för undersökningen. Månaderna som följde september 2020 bedömdes därför vara av mindre vikt för undersökningen, delvis på grund av
pågående rekryteringskampanjer som dominerade deras innehållspublicering. Jag är vidare även medveten om att kommentarer och inlägg kan ha raderats utan min vetskap före min granskning och att information därför kan ha exkluderats ur mitt insamlade material innan jag fått tillgång till det. Att göra val för att inkludera material som gör sig behjälpligt för att besvara studiens frågeställningar anser Denscombe (2014: 203) ökar arbetets validitet, detta eftersom det empiriska urvalet ger en möjlighet att främja undersökningens ändamål. Ovanstående val, liksom valet att exkludera obesvarade följares kommentarer från
bearbetningsprocessen, gjordes därmed för att understödja uppsatsens huvudsakliga syfte. Vidare gjordes även detta val för att säkerställa att irrelevant information sållats bort från bearbetningsprocessen såväl som från det slutgiltiga resultatet.
5.4 Validitet och reliabilitet
Forskare som använder sig av den kvalitativa undersökningsmetoden i sin studie anses behöva förhålla sig till riktlinjer som säkerställer studiens validitet och reliabilitet
(Denscombe, 2014: 297–302). Validitet handlar om studiens trovärdighet och om det som anses mätas faktiskt mäts. Reliabilitet avser istället värdera resultatets tillförlitlighet och om resultatet går att replikera (Merriam & Tisdell, 2015: 238–241). Kritik som lyfts mot den kvalitativa forskningsmetoden är att den påståtts grunda sig på subjektiva antaganden och att sanningen som presenteras riskerar att förlora sin objektivitet (Baym, 2006: 80).
Kvalitativa forskningsmetoder är beroende av forskarens tolkning av materialet, något som riskerar att göra resultatets svårare att uppnå igen. För att erhålla reliabilitet har jag arbetat transparant med bearbetningen av mitt material samt motiverat de val som gjorts för att säkerställa att mitt resultat blir tillförlitligt. Denna transparenta arbetsmetod menar
(Denscombe, 2014: 297–302) ökar en studies validitet och reliabilitet då läsaren får ta del av forskarens arbetsprocess. För att vidare upprätthålla studiens reliabilitet har jag även
applicerat ett kritiskt förhållningssätt till min analys för att säkerställa att personliga åsikter och erfarenheter inte ges för stort utrymme inom undersökningsprocessen. Processen menas ökar möjligheten för efterföljande studier att uppnå ett liknande resultat som det som presenteras i resultatet, oberoende av vilken forskare som utför undersökningen (Merriam, 2009: 209–213).
Genom att använda den analytiska abstraktionsstegen påtalar Huberman och Miles (1994: 224) att jag ökar både undersökningens validitet och reliabilitet. Genom att återvända till underlaget upprepande gånger har jag minskat risken för att göra slumpmässiga och systematiska fel under bearbetningen, något som ökat resultatets validitet. Uppsatsen har utöver att expandera det existerande forskningsområdet även syftat till att komplettera fältet, detta genom att ge en fördjupad bild av ett specifikt fall. Enligt Kvale och
Brinkmann (2014: 282) kan en fördjupande studie av ett specifikt fall möjliggöra en sorts generaliseringsförmåga som menas öka undersökningens reliabilitet. Den analytiska
generaliseringsförmågan påpekas möjliggöra att undersökningens resultat kan användas för att förklara liknande fenomen som kan komma att ske i efterföljande studier. Detta
illustrerar Merriam (2009: 51) genom att poängtera: ”Since the general lies in the particular, what we learn in a particular case can be transferred to similar situations.” Mitt val att undersöka ett specifikt fenomen på en djupgående nivå kan därigenom antas ger möjlighet till att öka uppsatsens generaliseringsförmåga.
5.5 Forskningsetik
Eftersom mitt syfte med uppsatsen har varit att undersöka Polisens innehållspublicering på Instagram har jag inte tagit del av stora mängder personuppgifter. De gånger jag har noterat att interaktion förekommit mellan myndighet och medborgare har varit när jag undersökt hur Polisen besvarade kommentarer. Här har jag dolt identiteten på skribenten bakom kommentaren för att därigenom minska riskerna att äventyra personens privatuppgifter. Mitt fokus har varit att undersöka vad som har sagts snarare än vem som har sagt det och Instagramanvändarnas uppgifter har därför inte behövt sammanställas. Hur en forskare bör förhålla sig inom observationer på internet skiljer sig från exempelvis etnografiska
undersökningar som istället sker i det vardagliga livet. Gränsen mellan vad som är privat och vad som är offentligt är en faktor som bidrar till tvetydigheter som riskerar att ske i studier som tar plats online (Salmons, 2016: 57–65).
För att undvika att lämna ut de Instagramanvändares vars personuppgifter jag har kommit i kontakt med har jag dolt identiteten på de personer som framgått i flödet av Polisens Instagram. Detta menar Eysenbach och Till (2001: 1103–1105), med stöd från riktlinjer som specificerats via Vetenskapsrådet (2021), är nödvändigt för att upprätthålla ett etiskt forskningssätt. Eftersom Polismyndighetens externa kommunikation på Instagram sker på ett offentligt och öppet forum där en statlig instans är avsändare kan Polisens närvaro betraktas som publik. Då kommunikationen tar plats med vetskapen att allmänheten kan ta del av denna öppnar detta upp för ett samtycke från myndighetens sida. Innehållet kan därför studeras utan att behöva applicera speciella etiska överväganden bortsätt från de som reglerar forskarens tillit och krav på trovärdighet (Vetenskapsrådet, 2021).
6. RESULTAT OCH ANALYS
I kommande avsnitt presenteras resultatet av bearbetningen som det utvalda materialet genomgått med mina fyra frågeställningar som utgångspunkt. Diskussionen förhåller sig till såväl tidigare forskning som till de utvalda teoretiska perspektiven.
6.1 Kodschema – Inlägg 6.1.1 Figur över inläggens kodningsschema
Inlägg
Antal
Brottsförebyggande 16 Uppmanande 6 Informerande 5 Omhändertagande 5 Delgivning av information 23 Säkerställa lagföljande 4 Uppmärksammande 5 Omhändertagande 3 Verksamhetsinformation 11 Relationsbyggande 36 Personligt 10 Högtidshälsningar 6 Humor 6 Anknytande 14 Presentation av resultat 5 Specifik insats 3 Operation 2Totalt har 82 av Polisens inlägg analyserats och kategoriserats enligt tabellen ovan där fyra övergripande tematiska kategoriseringar kunnat utmätas ur materialet. Kategorierna har delats upp i subkategorier för att fastställa vilken form inläggen tagit. Inslag av
relationsbyggande aspekter har konstaterats förekomma i samtliga kategorier som på något sätt bedömts uppmuntra till interaktion såväl som till engagemang från polisens följare. Processen har följt den analytiska abstraktionsstegens principer för att säkerställa trovärdigheten av ovanstående kategoriseringar (Eksell & Thelander, 2014: 205–207).
6.2 Kodschema – Polisens svarskommentarer 6.2.1 Figur över svarskommentarers kodningsschema
Kommentarer
Antal
Frågor om lagar 29 Lagbrott 21 Straffpåföljd 8 Frågor om insatser 6 Specifik insats 3 Tillvägagångssätt 3 Frågor om utrustning 22 Redskap 20 Uniform 2 Relationsbyggande 70 Högtidshälsning 21 Hyllande 8 Uppmuntrande 5 Generella frågor 20 Humoristiskt 17 Kritik 40 Brottsuppklaring 4 Opartiskhet 13 Personliga påhopp 4 Otillräcklighet 10Slöseri med skattepengar 9
De 167 dokumenterade kommentarerna delades in i fem kategorier. För att tydliggöra kommentarernas tematiska tillhörighet placerades de även in i subkategorier.
Kategoriseringen är indelat enligt Instagramanvändares kommentarer och inte Polisens svar på dem. Detta val gjordes för att enklare kunna avgöra vilken typ av interaktion som myndigheten väljer att bemöta då jag fann detta att vara av intresse för analysen. Likt inläggen har även detta material genomgått en analytisk abstraktionsstege för att försäkra att materialet behandlats under korrekta omständigheter (Eksell & Thelander, 2014: 205– 207). Både inläggen och kommentarerna har kategoriserats utefter mina personliga tolkningar vilket skett utifrån det social konstruktivistiska perspektivet (Rennstam & Wästerfors, 2015: 13–14).
Under bearbetningen av mitt material uttyddes tre övergripande taktiker att komma till användning av Polisen i relationsbyggande syften på Instagram. Dessa taktiker kom så småningom att benämnas som engagemang, interaktion och bemötande av kritik. Analysen som följer nedan har strukturerats utifrån dessa taktiker som vidare använts för att formge uppsatsens delfrågor. Eftersom indelningarna föll naturligt i bearbetningen av materialet ansågs det därigenom även vara en lämplig struktur att använda inom analysdiskussionen.
6.4 Polismyndigheten och engagemang
I mitt utvalda material hittas belägg som stärker påståendet att Polisen arbetar aktivt för att skapa engagemang på Instagram, detta både i deras inlägg och kommentarer. Gemensamt formger taktikerna som Polisen använder sig av för att uppmuntra engagemang en övergriplig bild över hur viktigt detta anses vara för verksamheten. Strategier som
konstaterats komma till användning på Instagram är att uppmuntra ökad delaktighet genom att svara på intressenters kommentarer och även genom att ställa öppna frågor. Polisens innehållspublicering uppvisar tydliga tendenser till det arbete som bedrivs för att främja följarnas engagemang. Likt de idéer som påtalats i studierna av Svensson och Larsson (2017) och Intravia et al. (2018) visar mitt material att Instagram används för att främja omfattad delaktighet. Till skillnad från traditionella mediekanaler erbjuder Instagram en tvåvägskommunikation mellan sändare och mottagare som värdesätter vikten av
intressenters uppvisade engagemang (Solis & Breakenridge, 2009: 67–77). Att detta vidare utgör en grundläggande faktor för hur framgångsrik en myndighet har möjlighet att vara med sitt relationsbyggande arbete på Instagram gör sig synligt i mitt material. Detta sker delvis genom Polisens återkommande tendenser att använda sig av de taktiker som nämnts ovan för att relatera till sin publik. Vidare har taktikerna också tolkats komma till
användning för att engagera Polisens intressenter i samhällsfrågor. Myndighetens aktiva arbete med engagemang har därigenom uttolkats vara en av de viktigaste relationsskapande taktiker som används för att etablera goda relationer till allmänheten. För att exemplifiera hur Polisen arbetar för att uppmuntra ett aktivt deltagande och engagemang från sina intressenter används inläggen nedan. Inläggen har placerats under den
”brottsförebyggande” kategorin. 6.4.1 Brottsförebyggande inlägg
I inläggen ovan uppmuntras Polisens följare att visa ett aktivt engagemang och deltagande. Intressenterna bjuds in att delta i diskussioner i kommentarsfälten samt att ta en aktiv ställning till de samhällsfrågor som lyfts i det vardagliga livet. Följarna uppmanas att ta de steg som rekommenderas i inläggen för att på så sätt säkerställa sin personliga säkerhet. Genom öppna frågor, så som exempelvis ”Vill någon låna ditt bankkonto?”, uppmuntras följare att interagera med varandra och att delta i frågor som bedömts vara av vikt för myndigheten. Ovanstående inlägg sker i videoformat där relevant information delges om hur en medborgare bör agera för att bidra till att bekämpa dessa problem. Direkta
uppmaningar såsom: ”Hjälp till att stoppa ungdomsrånen” kan uppfattas som en inbjudan att samarbeta med Polisen och att engagera sig i frågan. För att vidare poängtera
myndighetens syn på detta problem samt problemets allvarsgrad skriver Polisen: ”Det är viktigt att vi gör allt för att förhindra och utreda dessa de här brotten.” Att använda sig av direkta uppmaningar kan tolkas vara ett sätt att tilltala intressenterna på ett personligt plan för att på så sätt väcka en vilja att engagera sig. Mergels (2013: 123–130) teori om pull som en myndighetsstrategi på sociala medier kan påtalas förekomma här, detta främst eftersom inläggen syftar till att skapa både engagemang och ett aktivt deltagande. Aspekter så som dessa påtalas vara vanligt förekommande hos en myndighet som använder sig av pull som en strategi. Inläggen inkluderades för att tydliggöra hur Polisen arbetar för att skapa engagemang på Instagram. Att allmänheten visar intresse för frågor som är av vikt för Polisen kan föra parterna närmre varandra då de arbetar tillsammans för att uppnå ett gemensamt mål. Vidare illustrerar de också vilken potential de kan utgöra för myndighetens relationsbyggande arbete.
Polisen kan tolkas använda sig av taktiker för att uppmuntra engagemang och deltagande i samtliga av mina kategoriseringar, oberoende av om innehållspubliceringen skett i form av inlägg eller kommentarer. Trots detta har jag hittat belägg för att taktikerna varit vanligast förekommande under innehåll som placerats under de ”relationsbyggande” kategorierna. Publiceringarna kan inte nödvändigtvis konstateras erbjuda något av större värde för deras intressenter i form av viktiga förändringar eller uppdateringar om Polisens verksamhet. Trots detta har innehållspubliceringar av denna natur uppvisat tendenser till att de i högre utsträckning får motta ett större engagemang från allmänhetens sida. I form av gillningar och kommentarer får ”relationsbyggande” inlägg och kommentarer ett större gensvar än övriga kategorier. Detta är en intressant aspekt av Polisens arbete som används för att skapa engagemang på Instagram, främst eftersom det kan uttolkas att syfta till att underhålla publiken snarare än att informera den (Thimm, Anastasiadis & Einspänner-Pflock, 2017: 124–126). Det kan vidare uppfattas som ett effektivt sätt att bygga starkare relationer till sina intressenter som resultat av inläggens och kommentarernas positiva gensvar. Nedanstående inlägg används för att visa hur dessa inlägg fått motta ett högre antal kommentarer än de som presenterats ovan. Inläggen erbjuder ingen information om viktiga samhällsfrågor eller annan relevant fakta men mottar trots detta ett stort gensvar. Detta kan uttolkas att tala för hur Polisens intressenter ställer sig till de relationsbyggande
6.4.2 Relationsbyggande inlägg
I samband med ovanstående inlägg kan Graham och Johnson Averys (2013: 5–6) ståndpunkter kring public relations och myndigheters hantering av dessa principer
problematiseras. Tillgodoseendet av allmänhetens behov liksom en vilja att bygga relationer med externa intressenter är aspekter som påtalats göra sig tydliga när en myndighet
använder sig av public relations. Belägg för detta går att finna i de fyra inlägg som presenterats ovan där Polisen informerar om samhällsfrågor samtidigt som de använder relationsbyggande taktiker i inläggens utformning. Aspekterna kan även knytas till Solis och Breakenridges (2009: 67–77) idéer om hur public relations 2.0 kan användas som ett
effektivt redskap för att väcka engagemang. Detta är ytterligare ett belägg för att Polisen använder sig av public relations-principer i sin användning av Instagram. Plattformens tvåvägskommunikation gör intressenternas deltagande allt viktigare och vilka steg
myndigheten tar för att uppmuntra detta kan vidare påverka hur framgångsrika de är med sin sociala medienärvaro. Som Fredriksson och Pallas (2014: 10–15) påtalat kan detta uppfattas vara ett resultat av medialiseringen av myndighetskommunikation. När statliga instanser förflyttat sig till Instagram kan deras kommunikation vidare tänkas påverkas av mediets logik. Stakston (2013) menar i sin undersökning att Polisen stundvis riskerat prioritera bort sina myndighetsuppdrag när de anpassat sin externa kommunikation utefter mediernas krav på ledig tonalitet. Genom att undersöka hur Polisen arbetar för att
uppmuntra engagemang har jag funnit liknande belägg i mitt material. Nedanstående kommentarer används för att exemplifiera denna diskussion och visa den spänning som kan uppstå mellan myndigheter och medielogik.
6.4.3 Kommentarer – Engagemang
Enligt Lee (2012: 12–15) finns det tydliga regler för hur en myndighet bör utforma sin externa kommunikation för att inte äventyra dess värdegrund, något som exemplifierats för Polismyndigheten i deras kommunikationspolicy (Polismyndigheten, 2015). Här fastställs direkta regelverk för hur Polisen bör kommunicera oberoende av vilket sammanhang de befinner sig där kravet på opartiskhet och saklighet är tydligt uttalat. I kommentarerna ovan ifrågasätts detta som resultat av myndighetens deltagande i Pridefestivaler. Dessa inlägg inkluderas inte, men kommentarerna ovan hänvisar specifikt till inlägg där deltagandet tydliggjorts. Kravet på opartiskt agerande ifrågasätts och därigenom även deras val att publicera inlägg som relaterat tillbaka till denna fråga. Sättet på vilket Polismyndigheten väljer att bemöta sina intressenters åsikter i kommentarsfälten exemplifierar den spänning som riskerar att uppstå när en myndighet kommunicerar via sociala mediekanaler. Att besvara kommentarer kan i sig anses vara en direkt uppmuntran till engagemang, detta eftersom Polisen väljer att interagera med sina intressenter på ett direkt och personligt sätt. Vikten av att anpassa sig utefter vilket forum en aktör befinner sig på belyser Bryer (2016a) i sin studie och är något som jag funnit belägg för under min undersökningsperiod.
Slutsatser som kan dras utifrån ovanstående diskussioner är att om Polismyndigheten vill öka engagemanget från sina intressenter på Instagram kan medielogiken bli viktig att anpassa sig efter. Att detta kan komma att påverka Polisens myndighetsuppdrag är en viktig faktor att ta i beaktning när de bedriver sitt relationsbyggande arbete på Instagram.
6.5 Polismyndigheten och interaktion
Liksom engagemang har interaktion konstaterats vara en av de relationsbyggande taktiker som Polisen använder sig av på Instagram. Trots att de kan tyckas likna varandra har jag uttolkat skillnader i hur dessa taktiker nyttjas rent praktiskt. Inlägg och kommentarer som innefattar engagerande egenskaper används i samband med att främja intressenters deltagande. Interaktionen menar jag i detta sammanhang istället syftar till att stärka relationen mellan Polisen och allmänheten. Detta används också för att erhålla relevans bland Instagramanvändare och för att upprätthålla deras intresse för myndighetens
Likt de engagerande aspekterna av Polisens närvaro på Instagram gör sig Fredriksson och Pallas (2013: 12–22) syn på medialiseringsprocesser och myndighetskommunikation också relevanta för interaktionen. Att göra sig tillgänglig och av relevans har kommit att bli viktiga faktorer av Polisens arbete på Instagram vilket kan förstås som ett resultat av medielogikens påverkan. En myndighet som befinner sig på sociala medieplattformar behöver förhålla sig till de normer och principer som fastställts på plattformen. En sådan princip, likt en rad funktioner som uppmuntrar delaktighet på Instagram, är interaktiviteten mellan producent och mottagare (Thimm, Anastasiadis & Einspänner-Pflock, 2017: 124– 126). I Polisens användning av plattformen har deras interaktion bedömts ske på främst två sätt. Den första sker i form av de taktiker som myndigheten nyttjar för att öka
intressenternas vilja att interagera. Detta är något som tolkats förekomma främst i inlägg som placerats under kategorierna: ”relationsbyggande” och ”delgivning av information.” Det andra sättet är på vilket Polisens intressenter väljer att interagera med myndigheten vilket fastställts att främst ske i form av kommentarer. En intressant aspekt av detta är att Polisen kan tolkas besvara kommentar för att på så sätt främja interaktiviteten. I mitt material har detta uttytts vara ett effektivt sätt för myndigheten att möjliggöra personlig interaktion.
Bilderna och medföljande text som publiceras till plattformen görs så som en enhet och utgör viktiga aspekter som kan användas för att främja interaktiviteten. Inbjudande eller personliga inslag i innehållspubliceringen är taktiker som uttolkats uppmuntra
myndighetens intressenter att vilja interagera. Exempel på vilka taktiker som förekommit vid sådana tillfällen är bland annat att genom humoristiska inslag fånga läsarens intresse eller något så simpelt som att tilltala dem på ett informellt sätt. Andra taktiker som identifierats är att exempelvis önska sina följare en god jul och ett gott nytt år, en metod som i sin tur väckt ett stort och positivt gensvar från allmänheten. Inlägg som syftar till att främja interaktionen får inte bara ett högre antal kommentarer från följare, polisens svar på dessa kommentarer har även konstaterats att öka markant. Detta kan antas talar för hur viktig interaktionen med myndighetens intressenter bedömts att vara. I studierna av Bayerl et al. (2013) och Dai et al. (2017) lyfts brottsförebyggande aspekter som ett speciellt viktigt användningsområde i relation till Polisens användning av sociala medier. Trots att detta konstaterats förekomma i form av ”brottsförebyggande inlägg” finner jag belägg för att detta inte prioriterats lika högt som de relationsbyggande aspekterna. Av inläggens fyra kategoriseringar, ”brottsförebyggande”, ”delgivning av information”, ”relationsbyggande” och ”presentation av resultat”, har samtliga bedömts innehålla starka inslag av
relationsbyggande inslag. Nedan presenteras inlägg som illustrerar hur det
relationsbyggande arbetet kan uttolkas prioriteras över övriga aspekter av Polisens närvaro på Instagram. Detta gör sig särskilt intressant i relation till de inlägg som presenterats i 6.4.1 som publicerats i brottsförebyggande syfte och endast mottagit 45 och 70 kommentarer. Nedanstående inlägg kan inte påstås tillföra något speciellt Polisens operativa verksamhet utöver att stärka relationen till sina följare. Inläggen har trots detta erhållit 130 och 305
6.5.1 Relationsbyggande inlägg
Då denna uppsats tar avstamp i den socialkonstruktivistiska epistemologin kan de sanningar som presenteras i Polisens innehållspublicering vidare antas påverka deras intressenters världsuppfattningar (Bryman, 2016: 5–7). Eftersom aktörer som befinner sig i maktpositioner menas erhålla möjligheter genom sitt maktkapital att påverka allmänheten genom extern kommunikation kan detta påtalas relatera till Polismyndigheten (Adams, 2006: 243–257). Myndighetens närvaro på Instagram kan utifrån dessa faktorer anses erhålla ett stort maktkapital som kan påverka intressenternas kunskapsuppfattningar. Hur detta används i relation till att främja interaktivitet skulle enligt Macnamara och Zerfass (2012: 288–280), utifrån deras kritik mot public relations och dess principer, kunna tolkas som manipulativt. Andra forskare skulle istället motivera denna uppmuntran till
interaktivitet och Polisens aktiva deltagande på Instagram som någonting positivt som avser att skapa öppenhet mellan medborgare och myndighet (Brown, 2009: 83–86). I detta sammanhang uppstår problematik som återigen lyfter konflikten mellan medielogik och myndigheters externa kommunikation. Ytterligare belägg för denna konflikt är att Polisens relationsbyggande arbetet uttytts prioriteras över det brottsförebyggande arbetet som bedrivs på Instagram. Relationsbyggande taktiker i form av interaktion används för att involvera följaren och sker oftast på ett lättsamt och komiskt sätt.
Myndighetskommunikationen kan därför påtalas ske på ett mer avslappnat och personligt sätt, något som kan komma att påverka Polisens myndighetsuppdrag. De motsättningar och spänningar som uppstår som resultat av användandet behöver däremot inte
nödvändigtvis påverka utfallet av det relationsbyggande arbetet. Det är dock värt att lyfta som resultat av dess konfliktfyllda natur.
