7.3.1 Urvalsförfarande
Mitt arbete började med att jag kontaktade ett flertal olika
handikapporganisationer som hade verksamhet i en och samma kommun i Skåne. Organisationerna hjälpte mig att hitta några intresserade och representativa deltagare bland medlemmarna. Jag hade en föraning om att det skulle kunna bli svårt få tag i så många respondenter som jag behövde för studien via
handikapporganisationerna. För att motverka detta kontaktade jag även vänner och bekanta i samma kommun för att med deras hjälp hitta fler deltagare. Det skulle säkert vara lättare att hitta informanter om jag inte från början bestämt mig för att enbart arbeta med en enda kommun. Kommunerna arbetar dessvärre sällan efter samma mönster vilket skulle kunna innebära att det som en informant i en kommun upplever som bra kanske någon annan i en annan kommun hade upplevt som dåligt. För att slippa arbetet med att jämföra olika kommunala system valde jag alltså att endast jobba med informanter från en och samma kommun. Det skulle naturligtvis vara intressant att göra en större studie som omfattar hela Skåne men ett sådant arbete skulle ta alltför lång tid i anspråk.
Strategiska och representativa urval är viktiga att göra för att ge materialet djup och bredd för att ge relevanta svar på frågeställningen, samt för att kunna utveckla kunskap om sjukdom och hälsa bland olika befolkningsgrupper (Malterud, 1998,
p 56-8).
De inklusions- och exklusionskriterier jag ställde upp var att barnen skulle vara i förskole-, grundskole- och gymnasieskolåldern d.v.s. från 3-19 år. Minimiåldern sattes till 3 år eftersom jag ville ha föräldrar som hade levt ett tag i detta
förhållande, och att det tar ett tag att upptäcka de positiva eller negativa
företeelser som uppstår med ett funktionshindrat barn i familjen. Jag ville inte ha föräldrar som själva arbetar med handikappfrågor inom den offentliga sektorn på
5
Information på hemsidan Infovoice tillhandahålls av avdelningen för allmän medicin vid Sahlgrenska akademin som är en institution vid Göteborgs universitet.
t.ex. Försäkringskassan, som LSS-handläggare inom kommunen eller inom socialtjänsten. Det kan tänkas att personer av det här slaget har lite bättre kunskaper om regelverket och vilka rättigheter och förmåner funktionshindrade barn och deras föräldrar har rätt till. Jag ville med detta veta om det finns grund för den kritik mot olika beslutsfattare som ibland lyste igenom i den litteratur jag läst.
7.3.2 Insamling
För att kunna bilda mig en uppfattning om gruppen jag skulle studera gick jag igenom det jag kunde hitta av tidigare gjorda studier i litteraturen och på Internet och som var relevant för mitt arbete. Utifrån det jag fann i litteraturen och de teorier jag valt att arbeta med formulerades lämpliga frågor till intervjuguiden. Jag valde att göra en semistrukturerad intervjuguide. Anledningen till detta var för att både jag som intervjuade och den intervjuade får möjlighet att formulera sig fritt
(Hartman, 1998, p 252). Intervjuguiden är uppdelad i sektioner för att göra
analysarbetet lättare och för att kunna knyta svaren till de teorier jag valt att arbeta med. Undantagen är det första avsnittet som handlar om familjens
sammansättning, antal barn, m.m. samt det sista avsnittet som mer ska ses som uppsamlingsfrågor. Det första utkastet till intervjuguide fick jag revidera lite grann efter den första intervjun eftersom jag upptäckte att det dök upp ett par intressanta frågeställningar som jag ville ha svar på från samtliga deltagare (Se
bilaga 3 och 4.) För att få reliabilitet i intervjuguiden var det viktigt att finna
teman som återkom i studierna (Malterud, 1998, p 28-9).
Intervjuerna gjordes under våren 2005 och spelades in på kassettband som förstördes efter transkribering. För att informanterna skulle känna sig bekväma och trygga fick de själva välja när och var de ville att intervjuerna skulle äga rum
(Malterud, 1998, p 65-6). För att deltagarna skulle inte skulle känna sig stressade
eller otrygga med att delge mig sina erfarenheter försökte jag, när det behövdes, ibland låta samtalet glida in på andra ämnen. Vilket jag i efterhand kan konstatera att det ofta var vid dessa tillfällen många ”guldkorn” bland svaren kunde vaskas fram. Intervjuerna tog mellan 30 – 60 minuter att genomföra.
7.3.3 Transkription
Transkribering av inspelade intervjuer är ofta tidsödande och ger ett ganska omfattande skriftligt material att analysera. Problemet med som jag ser det med skriftligt material är att man inte får med känsloyttringar, tonfall och kroppsspråk. Det kan vara svårt att uppfatta vad den intervjuade säger, men i mitt fall förelåg inga sådana problem (Malterud, 1998, p 74-5). Den inspelningsutrustningen jag använde fungerade utmärkt med perfekt ljudåtergivning. Intervjuerna blev transkriberade så nära intervjutillfället som möjligt och gav ett material som omfattade ca 65 sidor.
7.3.4 Analys
För att underlätta mitt analysarbete hade jag strukturerat upp intervjuguiden i olika teman. De flesta rekommendationer som finns om hur man gör en analys bygger på att man dekontextualiserar det insamlade materialet för att sedan rekontextualisera det. En dekontextualisering innebär att man lyfter ut vissa delar temporärt och jämför det med andra delar med samma särdrag (Malterud, 1998, p
88). I min studie innebar det att jag jämförde svaren i de olika temana och utifrån
detta vaskade fram det som var kärnan i informanternas svar, och dessa rekontextualiserades till en helhet. I rekontextualiseringen är det viktigt att forskaren ser till att det svar han/hon fått från det dekontextualiserade materialet fortfarande stämmer överens med det sammanhang det hämtades ifrån. Detta är viktigt att beakta för att upprätthålla kontakten med informanternas verklighet
(Malterud, 1998, p 88). För att tydliggöra hur mina informanter beskriver sin
verklighet har jag använt mig av ett flertal olika citat.