Utbildning via arbetsgivaren

Det är oerhört viktigt för skolans personal att de känner igen förtryckets uttryck för det är därigenom de kan hjälpa de utsatta eleverna. Författarna (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008) tar upp att det kan vara problematiskt när det är den egna erfarenheten som bildar utgångspunkten för ens kunskap för att det kan innebära att kunskapen kan ha uppkommit i en stressig miljö och då inte haft utrymme för reflektion och systematisk

granskning. Författarna skriver att socialarbetarens kunskaper är en bas för hur man nyttjar sitt handlingsutrymme. Har man en stabil bas finns det större möjligheter att vidga och prova nya lösningar. Är kunskapsbasen svag finns det risk för att enbart falla i rutiner och göra endast det man blir tillsagd. Utifrån svaren från intervjuerna upplever den större delen av skolkuratorerna sin kunskap om hedersproblematik som liten och säger att det är viktigt att de får utbildning i hur de ska känna igen och hjälpa de som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Tredje frågan vi ställde till skolkuratorerna handlar om möjligheten till utbildning om HRV via sin arbetsgivare. Endast en av sex intervjupersoner har blivit erbjuden utbildning via en föreläsning rörande hederskultur av sin arbetsgivare, resterande säger att de får leta efter kunskapen själv. Detta är de intervjuade skolkuratorerna kritiska mot då de säger att det är viktigt att man är uppdaterad inom ämnet och att hålla kunskapen vid liv.

...jag vet inte om det kommit något erbjudande via skolan men det kommer ju ut utskick ibland och jag och X den andra skolkuratorn på X skolan vi brukar gå på mycket föreläsningar, de gratis grejerna och har man då varit på en så brukar man få utskick om andra. Vi har gått på någon om sex och som handlade om heder. Jag tycker det är viktigt att uppdatera eller underhålla eller vad man ska kalla det, den kunskap man har och det gör jag genom att utbilda mig själv. Man kan ge varandra tips om filmer och böcker och sånt (Cim).

Enligt skollagen ska utbildningen i skolan utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter. I flera kurs- och ämnesplaner är kunskap om mänskliga rättigheter, jämställdhet, kön, sexualitet och relationer viktiga delar. Detta ger förutsättningar för att arbeta med frågor som rör hedersrelaterad problematik i ämnesundervisningen (Skolverket, 2018). En del intervjupersoner tog upp just vikten av att arbeta med värdegrunden och att det är en viktig del i arbetet med eleverna.

Vi jobbar mycket med värdegrund, att alla är lika mycket värda (Samir). ...man själv får bestämma vem man vill vara tillsammans med och detta oavsett kön, religion eller etnicitet (Samir).

Samtliga skolkuratorer menar att det är viktigt att man genom skolan får lära sig att alla människor har lika värde oavsett om man är man eller kvinna, att man har rätt att välja vem man vill vara tillsammans med. Skolverket gav

2010 ut ett stödmaterial som heter Hedersrelaterat våld och förtryck - skolans ansvar och möjligheter och enligt materialet så är kunskapen om HRV och förtryck en förutsättning för att personal i skolan ska kunna upptäcka utsatthet hos eleverna och undervisa om problemet. Detta material var det ingen av intervjupersonerna som nämnde eller tog upp det att de tagit del av.

Allt arbete som bedrivs görs genom någon form av organisation och så även inom socialt arbete. Svensson, Johnsson & Laanemets (2008) menar att de flesta organisationer arbetar med varor, tjänster eller råvaror, skillnaden är att inom socialt arbete är “råvaran” människor i behov av hjälp, stöd eller omsorg. Inom skolan är det eleverna som är ”materialet” och kan vara det under ett antal år och som ska utvecklas och ”förädlas”. För att denna process och utveckling av eleverna ska ske på bästa möjliga vis krävs en bred kunskap och engagemang av såväl kuratorer som övrig skolpersonal. I denna studie framgår det att hos de kuratorer som deltagit är den egna kunskapen om HRV bristfällig. Då skolan som organisation dels styrs av kommunen så ligger ansvaret för vidare utbildning, föreläsningar för att fördjupa kunskapen, material och handlingsplaner på kommunen och ledningen på skolan. Utifrån intervjupersonerna har det alltså brustit i kommunens ansvar gentemot såväl skola som personal och elever. I vårt resultat framkommer det att två av sex skolkuratorer fått erbjudande om att gå på föreläsning rörande HRV. Ingen av intervjupersonerna nämnde att det finns något stödmaterial att tillgå via skolan utan detta var något man får leta efter själv. Baianstovu, Strid, Cinthio, Särnstedt Gramnaes & Enelo (2019) skriver i sin rapport Heder och samhälle - Det hedersrelaterade våldets och förtryckets uttryck och samhällets utmaningar om rekommendationer att ge kunskap om HRV genom regelbunden fortbildning för lärare, skolsköterskor, skolkuratorer och skolläkare. Man vill öka kompetensen inom skolpersonal så att unga kan få hjälp och stöd i att hantera oro för den egna situationen samt utveckla samverkan mellan skolan och hemmet. Enligt vårt resultat är detta inget som implementerats ännu utan skolkuratorerna har själva hittat strategier på hur de kan arbeta med elever som misstänks utsatta för HRV. Dellgran (2015) beskriver att handlingsutrymme i praktiken innebär att man som profession gör egna bedömningar utifrån den kunskap man besitter samt utifrån egna

tolkningar. Av vårt resultat framkommer det att man som skolkurator jobbar enskilt med varje elev, men man tar stöd av andra professioner såsom socialtjänsten, men man utgår också efter lagstiftningen vid ett beslutsfattande. Detta är något som Dellgran (2016) skriver om, att man i det sociala arbetet präglas av diskretion det vill säga att man vid val av insatser och bedömningar baserar det på tolkning, sin utbildning, lagstiftning men även på den yrkeserfarenhet man besitter.

Vår sammantagna tolkning av detta tema är att kunskapsnivån inom HRV för skolkuratorer skiljer sig åt mellan dem. Flera av intervjupersonerna upplever att deras kunskap inhämtas hos andra vilket skulle kunna tolkas som att de inte alltid behöver känna att de ska kunna mycket om allt. Även en av intervjupersonerna påpekade att man som skolkurator behöver kunna lite om mycket och att därför hen ”bollar med socialtjänsten” som enligt hen är de som ska vara specialister på HRV. En stor del av de intervjuade uppgav att de har bristande kunskap om HRV. Vår tolkning är att det kan handla om vilket personligt intresse man har inom ämnet HRV som skolkurator. Det handlar givetvis också om vilka förutsättningar man har på sin arbetsplats, men utifrån resultatet så anses det inte vara särskilt stora förutsättningar. Många av intervjupersonerna upplever att de på egen hand får söka efter utbildningar och kunskap och där menar vi att det personliga intresset även spelar in. Ju större intresse man har desto mer kunskap vill man söka efter.

5.3 Relation och bemötande

Vad bemötande betyder kan vara så olika från person till person. Det kan handla om positivt eller negativt bemötande, det kan handla om bemötande genom ord, ansiktsuttryck och gester. Vilka ord du använder, vilka ansiktsuttryck du har och vilka gester du använder kan bli betydande för hur bemötandet uppfattas. Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) skriver om möte och bemötande där man benämner det som att mötet är själva händelsen och bemötandet är sättet att förhålla sig eller attityden till den man möter.

5.3.1 Skapandet av relationer till eleverna

Alla intervjupersoner är eniga om att goda relationer och bemötande av elever är viktigt, att eleven känner en trygghet, att det finns en vuxen som lyssnar till dem. Samtliga betonar vikten av att skapa ett förtroende samt ge eleven den tid de behöver för att våga prata om sin situation. De menar att utan en relation känner eleverna ingen trygghet och de kommer inte för att prata självmant. Precis som vilka relationer som helst, så bygger en god relation ofta på ett ömsesidigt förtroende och att skapa en relation kan göras på olika sätt. Att vistas bland eleverna på deras raster och att ha “vanliga” samtal med eleven om vardagliga saker är ett sätt som flera skolkuratorer tar upp. En av intervjupersonerna menar att det kan vara avgörande att man stannar upp, pratar med dem i korridoren om vardagliga saker, att man är trevlig och avslappnad och inte alltid går in i sin roll som kurator. Vid misstanke om HRV svarar en av intervjupersonerna att man får vara noga med att inte ha någon förutfattad mening om en elevs situation, utan det gäller att vara lyhörd och lyssna in eleven. Detta kan kopplas till Gruber (2011) som belyser problematiken i att skolans personal har en rad stereotypa föreställningar. Författaren nämner att de kan konstrueras som “de andra” medan personer med svensk bakgrund refereras till som “vi”, vilket i slutändan kan leda till konsekvenser som uteslutning och stigmatisering av “de andra”. Svensson, Johnsson & Laanemets (2008) menar att människor både medvetet och omedvetet kategoriserar in oss i olika kategorier som till exempel män, kvinnor och barn och vuxna. I möten inom socialt arbete som socialarbetare, i detta fall skolkurator, förväntas man att vara tillmötesgående, trevlig, det finns en förväntan på att man ska känna sympati och empati. I resultatet framkommer det att det är viktigt att tänka på sättet man bemöter eleverna, att man skapar en genuin relation med dem. Det ska inte kännas som att man enbart är professionell utan det ska finnas en känsla av att man faktiskt bryr sig om eleven, vilket samtliga skolkuratorer menar att de gör.

En av intervjupersonerna startade förra året upp ett projekt med en annan skolkurator som handlar om att de erbjuder hälsosamtal bland alla elever i årskurs åtta. Vid detta samtal ställer kuratorn frågor om bland annat sexuella övergrepp, misshandel, alkoholmissbruk, psykiska problem inom familjen och även frågor rörande HRV. Frågan som ställdes var om det finns något som eleven måste göra som hen inte vill eller som hen inte får. Anledningen till att projektet startades var att det finns så många som idag är vuxna som uttryckt att det aldrig var någon som frågade om problem som nämndes ovan. Hon menar att de inte ska finnas någon elev som växer upp med känslan av att det aldrig var någon vuxen som frågade. Den fjärde frågan som ställdes handlar om vad det viktigaste är när man arbetar med elever utsatta för HRV. På denna framkom vikten av att man som vuxen vågar fråga eleven.

...jag tror att det viktigaste är att ställa frågorna, att inte vara rädd för att fråga för som sagt många tror att man inte är beredd att ta emot svaret och det spelar ingen roll vad det handlar om, det kan vara sexuella övergrepp, självmordstankar (Cim).

Det viktigaste för mig att kunna prata med dem, framförallt att våga prata och ibland kan det vara viktigt för den utsatte att de får prata med någon av samma kön, att man tar hänsyn (Jonas).

Flera av intervjupersonerna tar upp att det är viktigt att kuratorn vågar fråga eleverna om jobbiga saker, en av dem talar dessutom om hur viktigt det är att våga prata om heder i klassrummet med eleverna.

...det som i svenska samhället kan ses som onormala delar eller beteenden- alltså hederskulturen, det är sånt som behöver komma ut, vi måste våga prata med eleverna om det, att det finns och det ska ju inte bara vara jag eller en annan person utan det behöver vara fler som pratar om det och som har kunskap om det. För det är jättestora brister (Lovisa).

Den tidigare forskning av Mehrdad Darvishpour, Pirjo Lahdenperä och Hans Lorentz (2010) menar att skolan skall vara en plats där man främjar värdegrunder som jämställdhet och likabehandling. Enligt rapporten framställs hedersproblematiken oftast i skolan som en värdekonflikt vilket kan orsaka problem för skolpersonalen då skolan skall utgå från värdegrunder. Ett dilemma som kan uppkomma är när ett förtroende har skapats mellan skolkurator och elev, och man behöver göra en orosanmälan. Detta var inget som de intervjuade skolkuratorer belyste utan enligt dem så är eleverna oftast medvetna om att en anmälan kommer göras. Skolkuratorerna

menar att när man kommer till läget att en anmälan behöver göras har man oftast elevens förtroende. Precis som Dellgran (2016) skriver är det av vikt att en enskild yrkesutövare, vilket i vårt fall är en skolkurator, vinner ett förtroende och en tillit hos de som finns i dess närhet, att elever känner tryggheten i att man som skolkurator gör sitt arbete på bästa sätt.

Vi tolkar det som att om det finns en god relation är det lika med en trygghet vilket i sin tur blir positivt i mötet med eleven. Vad vi förstår av intervjuerna kan det ta ganska lång det tid innan en relation har skapats mellan kurator och elev, men utifrån de skolkuratorer vi intervjuat så är de alla medvetna om detta. Medvetenheten om det är en viktig aspekt för då har man ögon och öron öppna och risken att “tappa” en elev minskar.

5.4 Svårigheter i arbetet rörande HRV

Den femte och sista frågan som rör frågeställning ett handlar om vad man som skolkurator tycker är det svåraste i sitt arbete med barn som är utsatta för HRV. Det framkommer olika svar men gemensamt är att heder anses vara komplext problem och att det är många som är involverade. Det är inte bara den närmsta familjen utan även släktingar och vänner till familjen kan vara involverade på ett eller annat sätt vilket innebär en oerhört stor och omfattande förändring för den som är utsatt. Många av skolkuratorerna menar även att det kan vara svårt att få till de samtal som behövs då det ibland finns äldre syskon, oftast bröder som har koll på sitt syskon i skolan. En av intervjupersonerna tycker att det svåraste är att hitta dem och att få dem att berätta att de lever i en hederskultur. Samma skolkurator menar att många av de som är utsatta för HRV inte förstår att de är utsatta eftersom de är uppvuxna i den kulturen och för dem är det en vardag.

Några av intervjupersonerna tyckte att svårigheten var samarbetet och samverkan med socialtjänsten. De menade att arbetsgången såg annorlunda ut beroende på vilken socialtjänst man varit i kontakt med. Några anser att det finns en bristande kunskap om HRV hos socialtjänsten. Anledningen till det har varit för att man som socialtjänst tagit en kontakt med föräldrarna från start vid anmälan. Rent juridiskt är det korrekt, men när det kommer till anmälan rörande HRV så får man fundera ut en gemensam plan för hur man bäst skyddar den utsatta. Har man tagit kontakten med föräldrarna till den utsatta eleven kan det innebära att man utsätter eleven för en ännu större fara. Finns det inte grunder för ett LVU, betyder det att man får skicka hem eleven till föräldrarna igen och då finns risk för att föräldrarna förstår att hen har öppnat upp sig och det finns en risk att eleven blir utsatt för våld.

Några av intervjupersonerna hade upplevelser om att socialtjänsten har stor kunskap inom området HRV, där socialtjänsten kommit direkt till skolan för att pratat med eleven och göra upp en säkerhetsplanering tillsammans med barnet så att hen känner sig trygg. Intervjupersonerna menar att om hen känner sig delaktig, finns det en chans att få fram mer information. Det är sällan som eleven öppnar upp sig och berättar allt till en början, men om man kan så ett frö hos dem så vänder de ofta tillbaka och berättar mer.

...vi kanske inte gör orosanmälningar på att det är hedersrelaterat men i grunden vet vi att här finns någonting, för vi vet också att socialtjänsten har extremt bristande kunskap om det här och då är det viktigt att vi får fram, vad är det som är vi är oroliga för och beskriva det (Lovisa).

...det är socialtjänsten som sitter på kompetensen. Jag kan lite om mycket men socialtjänsten är mer specialister (Cim).

Svensson, Johnsson & Laanemets (2008) skriver om hur samverkan är en central del i det sociala arbetet. Samverkan handlar om att en person eller flera inom samma verksamhet tillsammans uppnår ett gemensamt mål. De som jobbar inom socialt arbete har ett ansvar och en funktion för att samarbete fungerar, både för den enskilda individen men även utifrån ett organisatoriskt perspektiv. Att det finns tydliga gemensamma mål är viktigt och det behöver accepteras av professionerna för att samverkan ska fungera. Detta leder i förlängningen till ökad professionell autonomi och vidgat handlingsutrymme. I resultatet framkommer det att de som upplever sin samverkan med

socialtjänsten som mindre bra handlar det om att socialtjänsten inte tar orosanmälan på så stort allvar om det inte handlar om fysiskt våld. Flertalet skolkuratorer menar att hur samverkan samt mottagandet av orosanmälan tas emot beror till stor del av vilket personligt intresse och erfarenhet som finns hos den mottagande socialsekreteraren. En av intervjupersonerna berättar att hens upplevelse är att man inte har tillräckligt med kunskap inom socialtjänsten om hedersproblematik. Hens erfarenhet handlar om när det inte finns uppgifter om fysiskt våld så är socialtjänsten inte särskilt intresserad och menar att de inte kan göra så mycket.

Kunskapen om att våld kan te sig på olika vis och är viktig. Som vi i tidigare forskning kan se så skriver Linell (2016) om att kunskapen om olika typer av våld och dess inverkan på barn som utsätts är otillräcklig, att faktorer som kön, makt och kontroll behöver analyseras ytterligare i både forskningsstudier och för skyddsinsatser inom socialtjänsten. Hedersproblematik handlar om så mycket mer än fysiskt våld och är ett komplext område som kräver en stor förståelse samt kunskap om hur man hanterar dessa ärende.

5.4.2 Anmälningsplikt

Alla som arbetar inom skola är skyldiga enligt lag, 14 kap 1§ Socialtjänstlagen, att anmäla om det finns misstanke om att ett barn far illa eller riskerar att fara illa. Det är viktigt att man följer sin anmälningsplikt då detta kan vara avgörande för ett barn. Samtliga intervjupersoner menar att oavsett om eleven känner sig trygg eller inte så gör man alltid en anmälan om det finns misstanke om HRV. Detta gör att man riskerar den goda relation som man byggt upp samtidigt som man som måste rätta sig efter den anmälningsplikt man sitter på. Detta är en avvägning som är svår för många skolkuratorer.

Sen finns det ju dom lärare som förbiser, dom orkar inte ta tag i problemet det blir liksom jobbigt och man vill inte hamna i konflikt med föräldrarna och så vidare, och då blir det också ett problem, att det ska bero på vilken lärare du har om du blir sedd eller inte eller får hjälp med den situation du är i liksom (Lovisa).

Vår tolkning utifrån ovanstående citat är att man brister i sin roll som lärare och i sitt ansvar gentemot eleverna. Svensson, Johnsson & Laanemets (2008) skriver att ett handlingsutrymme inte enbart handlar om att man har möjlighet i att välja hur man ska agera utan det handlar även om kompetensen i att bedöma hur rimligt det är att göra de val man väljer att göra. En organisations egna ramar sätter gränser för ett handlingsutrymme, men även den professionelle kan sätta egna gränser och vara med och påverka.

5.4.3 Sekretess

En skolkuratorers handlingsutrymme ger möjlighet till egna bedömningar och ställningstagande gentemot eleven (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008). Under intervjuerna framkommer det uppgifter om att en skolkurator måste