Infrastrukturen 2040 och 2070 kommer till stora delar vara densamma som idag. Utformning och användning i ett längre perspektiv är däremot inte given. Det är svårt att undvika att utgå från det system vi känner till idag när rapporten har analyserat kapacitets-behovet på så lång sikt som 30-50 år fram i tiden. Den slutsatsen leder till den självklara bedömningen att förutsättningarna är behäftade med osäkerheter. För att nämna tre områden som har stark påverkan och som vi idag har mer eller mindre kunskap om deras förutsättningar för transportsystemet i ett 2070-perspektiv: omvärldsförändringar, teknisk utveckling och klimatförändringar.
Multipla, dynamiska omvärldsfaktorer kan påverka transportsystemets utformning i fram-tiden: Kommer globaliseringen och världshandeln att fortsätta skapa behov av mer resor? Kommer framtidens resenärer ha helt andra preferenser och lösningar för tillgänglighet och åtkomlighet? Hur kommer kollektivtrafiken hantera resenärers krav på komfort, flexibilitet och säkerhet? Vilken kostnadsnivå kommer transporter medföra för samhällets regionala och internationella resande och hur styr detta resenärers efterfrågan?
Drivet av bland annat dessa frågeställningar sker en snabb teknisk utveckling genom digitalisering och automatisering Framtidens resor och transporter kommer sannolikt att ske effektivare tack vare utveckling av planering och ledning av trafik samt bättre
information till trafikanter och resenärer. Resenärers och trafikanters förväntan på relevant trafikinformation som underlag för val inför och under sina resor bedöms öka. Nya
lösningar ska ge möjlighet till ökad kvalitet på trafikinformationen samt ge
trafikslagsövergripande trafik-informationstjänster. Liksom ökade krav på tillgänglighet till nära, snabba, enkla och smarta dataöverföringar kommer sannolikt motsvarande krav öka med transporter vare sig det handlar om personresor eller kollektivresor.
Med hjälp av ny teknik bedöms behovsplaneringen av infrastrukturen och trafikerings-lösningar bli bättre. Detta förutsätter tillgång till rätt information och genom att
automatisera flera delar av processen, från anskaffning av informationen om infrastrukturen och dess tillstånd till trafikekonomi, kan kostnaden minskas och kvaliteten höjas.
Informations-mängderna kommer att förbättra förutsättningar att använda
transportsystemet på ett mer effektivt och hållbart sätt, till exempel att nyttja tillgänglig kapacitet inom transport-systemet. Ökad tillgång till data i olika former innebär nya möjligheter att utveckla alla delar i planeringen av transportsystemet. Att ha en gemensam bild av nuläge, behov, brister, lösningar och mål ger möjligheter till avvägda
infrastrukturbeslut och trafikerings-lösningar. Den digitala uppkopplingen av fordon och infrastruktur kan ge ny och värdefull kunskap om bland annat trafikförhållanden, infrastrukturens status och trafikantbeteenden. Hur snabbt samhället och dess transportsystem kan ta emot den nya tekniken återstår att se men kommer avgöras av ekonomiska överväganden och kravet på hållbarhet och klimat-utmaningar.
Klimatförändringar kommer driva på både tekniklösningar (fossila transporter fasas ut till förmån för fossilfria lösningar i takt med omvärldens krav) och alternativa, kanske
tvingande vägval (styrmedel) hur den enskilde resenären kommer hantera sin tillgänglighet. Sammantaget är bedömningen att en avlastning av vägsystemet, och framförallt E4, genom trafikstyrning, ekonomiska styrmedel och överflyttning till kollektivtrafik med buss och på järnväg, i kombination med övrig samhällsplanering och digitaliseringens möjligheter blir
avgörande för att på längre sikt hantera tillgängligheten till Arlanda. För att klara en överflyttning från väg till järnväg och en hållbar trafikutveckling för 2040 - 2070 behöver järnvägssystemet utvecklas både avseende infrastruktur och trafik.
8.1. Utveckling av järnvägssystemet i ett 2070-perspektiv
Ny järnvägsförbindelse Mälarbanan – Arlandabanan/Ostkustbanan (”Järvabanan”)
I syfte att skapa alternativa resvägar till Arlanda flygplats skulle järnvägssystemet kunna byggas ut genom en förbindelse mellan Mälarbanan och Arlandabanan/Ostkustbanan, den s.k. Järvabanan. Från en kopplingspunkt på sträckan mellan Barkarby och Kallhäll skulle ett 15-20 km långt dubbelspår anläggas i nordöstlig riktning mot Arlanda. Den nya förbindelsen skulle kunna trafikeras av regionaltåg i relationen Örebro/Eskilstuna/Linköping –
Stockholm – Sundbyberg – Barkarby – Arlanda – Uppsala vilket skulle öka tillgängligheten mellan nordvästra Stockholm och Arlanda. Uppehåll vid regionaltågsstationer i Barkarby och Sundbyberg skulle skapa bytesmöjligheter mellan regionaltåg och pendeltåg respektive tunnelbana. Enstaka pendeltåg kunna också kunna trafikera mellan Stockholm och Arlanda via Järvabanan. Flygpendeltåg och interregionaltåg skulle även fortsättningsvis trafikera via den befintliga Ostkustbanan för att kunna erbjuda kortast möjliga restider till Arlanda flygplats respektive norra Sverige.
Figur 42 Dubbelspår i ny korridor som förbinder Mälarbanan med Arlandabanan/Ostkustbanan
En ny förbindelse mellan Sörmland/Östergötland och Arlanda flygplats skulle kunna frigöra plats i befintligt trafiksystem längs Ostkustbanan, både med avseende på spårkapacitet och sittplatskapacitet, när detta avlastas. Förbindelsen mellan Mälarbanan och
Arlandabanan/Ostkustbanan skulle även tillföra mer redundans i stråket Stockholm – Arlanda – Uppsala och göra järnvägssystemet mindre sårbart.
8.2. Utveckling av vägsystemet i ett 2070-perspektiv
Med hjälp av exempelvis styrmedel kan problematiken med kö och framkomlighet skjutas framåt men med utgångspunkt från en extrapolering av tidigare utveckling för vägtrafiken kan det bli aktuellt med ytterligare ombyggnationer.
Hela sträckan mellan trafikplats Häggvik och trafikplats Glädjen har, enligt antagandena i ett 2040-perspktiv, successivt breddats. På sikt skulle det följaktligen vara naturligt att även delen Glädjen-Arlanda byggs ut till 4+4 körfält. För den delen måste breddning dock ske på utsidan. Ytterligare breddningar är däremot inte aktuellt så länge systemet längre in mot Stockholm inte kan ta emot ytterligare trafik. Det förhållningssätt Trafikverket har idag är att det inte är möjligt att bygga ikapp den efterfrågan som finns i de belastade inre delarna av regionens vägsystem. I en växande region kommer detta förhållningssätt även att gälla för de yttre delarna av vägsystemet.
Automatiseringen och utvecklingen av självkörande bilar kommer att påverka trafik-systemet. Utvecklingen förutspås ofta leda till en effektivare användning av vägsystemet men påverkan på kapacitet och användningen av systemet är osäker. Effekten på trafik-belastningen av autonoma fordon är bl. a beroende på i vilken grad användningen av dessa är delad, då delningen är en förutsättning för ett effektivt använt vägsystem. Det finns även risk att efterfrågan på att resa med bil ökar eftersom tiden i bilen kan användas till annat och därmed värderas lägre. Genom kolonnkörning kan kapaciteten i glesbygd nyttjas bättre men enligt tidigare studier skapar kolonnerna problem vid vävning i trafikplatser, särskilt när de som i storstäderna ligger tätt, vilket ger motsatt effekt.