Man kan fundera om närheten till utbildningen fått lärare A, som slutade lärarutbildningen 2004, att ändra sig och delvis acceptera att utbildningen haft en inverkan i etiska frågor, detta i motsats till lärare B som slutade sin lärarutbildning för 16 år sedan. Ytterligare forskning vore här på sin plats. Vi har i undersökningen vidrört om det finns skillnader mellan lärare från den nya och den gamla lärarutbildningen i resonemangen kring etiska dilemman, men inser samtidigt att urvalet är magert. En satsning på hur lärare från den nya lärarutbildningen hanterar etiska frågor i jämförelse med erfarna lärare vore därför ett intressant projekt.
Vårt slutord till dig som är lärare eller lärarstudent blir – ha synsättet eleven i centrum, reflektera över din etik och dina moraliska handlingar och försök ta initiativ till diskussioner om etik, moral och vad som menas med professionalitet.
Källförteckning
Colnerud, Gunnel, 1990: Yrkesetik. En begreppsanalys och litteraturöversikt. Universitetet i Linköping: Institutionen för pedagogik.
Colnerud, Gunnel, 1995: Etik och praktik i läraryrket. Stockholm: HLS Förlag. Colnerud, Gunnel, 2002: ”Den kollegiala paradoxen” I: Pedagogiska magasinet nr 4. Colnerud, Gunnel & Granström, Kjell, 1989: Läraryrkets professionalisering. Yrkesetik och yrkesspråk – två viktiga aspekter. Stockholm: Skolöverstyrelsen.
Colnerud, Gunnel & Granström, Kjell, 1993: Respekt för lärare. Om lärares professionella verktyg – yrkesspråk och yrkesetik. Stockholm: HLS Förlag.
Colnerud, Gunnel & Granström, Kjell, 2002: Respekt för läraryrket. Stockholm: HLS Förlag.
Fjellström, Roger, 2004: Skolområdets etik. En studie i skolans fostran. Lund: Studentlitteratur.
Fjellström, Roger, 2006: Lärares yrkesetik. Lund: Studentlitteratur.
Fjellström, Roger, 2002: ”Läraryrkets sammansatta etik” I: Pedagogiska magasinet nr 4.
Goodson, Ivor F., 2005: Vad är professionell kunskap? Förändrade värderingar av lärares yrkesroll. Lund: Studentlitteratur.
Gren, Jenny, 2001: Etik i pedagogens vardagsarbete. Stockholm: Liber AB.
Hargreaves, Andy, 1998: Läraren i det postmoderna samhället, Lund: Studentlitteratur. Holmberg, Bengt, 2004: Filosofi och samhälle. Linköping: Förlaget Futurum.
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov, 2001: Examensarbetet i lärarutbildningen. Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget.
Koskinen, Lennart, 1994: Vad är rätt? Handbok i etik. Stockholm: Bokförlaget Prisma. Linde, Göran (red), 2001: Värdegrund och svensk etnicitet. Lund: Studentlitteratur. Linnér, Bengt & Westerberg, Boel,2001: Kan man lära sig att bli lärare. Lund: Studentlitteratur.
Lärarboken. Stockholm: Lärarnas Riksförbund, 2005.
Nordenfalk, Katta (red.), 2004: Etik i princip och praktik – en antologi om lärares yrkesetik. Stockholm: Lärarförbundet & Lärarnas Riksförbund.
SOU, 1999:63: Att lära och leda. Stockholm: Norstedt.
Starratt, Robert J., 2005: Etiskt ledarskap med fokus på skolan. Liber: Malmö. Trost, Jan, 1997: Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
Zackari, Gunilla & Modigh, Fredrik, 2000: Värdegrundsboken. Stockholm: Regeringskansliet.
Elektroniska källor
Arbetsmiljöundersökning HT-04
http://www.lr.se/lrweb/Home.nsf/bykey/WWWN-
674C3K/$File/ARBETSmiljöundersökning.doc (2006-05-10 kl. 17.46). Betyg och värdegrund
http://www.skolverket.se/sb/d/467/a/5981;jsessionid=899CBD412F81C2DD4A4AEFF 6DD76B635 (2006-05-22 kl. 10.03).
Kursplanen för svenska på gymnasiet
http://www3.skolverket.se/ki03/info.aspx?sprak=SV&id=SV&skolform=21&ar=0506& infotyp=8 (2006-02-07 kl. 09:07).
Kursplanen för svenska på högstadiet
http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0506&infotyp=23&skolform =11&id=3890&extraId=2087 (2006-05-14 kl.00.00).
Kursplanen för svenska som andraspråk på gymnasiet
http://www3.skolverket.se/ki03/info.aspx?sprak=SV&id=SVA&skolform=21&ar=0506 &infotyp=8 (2006-02-07 kl. 09:06).
Kursplanen för svenska som andraspråk B på gymnasiet
http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0506&infotyp=5&skolform= 21&id=3825&extraId= (2006-02-07 kl. 09:05).
Läkares yrkesetiska regler
http://www.slf.se/templates/ArticleSLF.aspx?id=2830 (2006-04-22 kl.15.24) Nationalencyklopedin
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=O144580 (2006-03-28 kl.12.54). http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=O247760 (2006-03-28 kl.12.55). http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=895395 (2006-02-10 kl.09:12).
Skollagen
http://rixlex.riksdagen.se/htbin/thw?${HTML}=SFST_LST&${OOHTML}=SFST_DO K&${SNHTML}=SFST_ERR&${MAXPAGE}=26&${TRIPSHOW}=format=THW& ${BASE}=SFST&${FREETEXT}=&BET=1985:1100&RUB=&ORG= (2006-02-08 kl. 08-05)
Skrivelse till Ytterbyskolan
http://www.skolverket.se/content/1/c4/59/81/Skrivelse_till_Ytterbyskolan.pdf (2005- 05-22 kl.11.38).
Stingerfonden, Etikregler för humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning, http://www.stingerfonden.org/documents/hsetikregler.pdf (2006-03-28 kl.14.21).
Bilaga 1 Dilemma 3
Lärare A
Alla lärare får ta emot klagomål på kollegor från elever. Detta är ofta väldigt känsligt och ingenting som egentligen diskuteras bland lärare. Jag får höra kritik som rör vissa kollegor och har haft svårt att reda upp det på ett professionellt sätt. Det jag tycker är viktigast är att INTE ta tillfället i akt och glänsa lite i elevernas ögon och sänka en kollega. Att aldrig försöka skapa något slags band där jag och eleverna lierar oss mot nämnda lärare. Detta är nämligen mycket lättare än man tror. Kanske man har ett horn i sidan till kollegan och vill ”gotta sig lite” i det faktum att läraren inte håller måttet. Jag försöker alltid tänka på att det kunde vara jag som är den där lärare det snackas om. På så sätt hoppas jag att jag inte uppmuntrar skitprat. Jag lyssnar på eleverna och försöker alltid att stå på lärarens sida. Nästa steg är ju att prata med läraren, och det är här det svåra börjar. Jag har haft en hel del tuffa samtal med en kollega om vederbörandes lektioner som eleverna haft synpunkter på. Det är svårt och man känner sig som att man sätter sig på sina egna höga hästar. Till saken hör också att jag inte har kunnat prata med vissa kollegor om saker som elever sagt. Det har varit för svårt och jag har känt mig för ny i min lärarroll. Här har jag valt att låta saken bero och hoppas att allt ska reda upp sig (och det har det tack och lov gjort).
Lärare B
Det här hände nyligen på skolan. Vi (X, Y och jag) såg på ett TV-program med våra elever. Vi hade samlat våra tre grupper i ett klassrum för att det var mest praktiskt (ett videoband som alla skulle hinna se inför en uppsats). Vi hade ett insläpp efter 15 min. Då drällde 6 – 7 elever in och jag bad dem att ställa sig längst bak eftersom alla andra platser var upptagna. X satt långt fram, Y och jag där bak. Två av X försenade elever (killar) började genast snacka och störa. Y och jag bad dem en gång var att vara tysta. Inget hjälpte. Till sist sa jag att de fick gå ut eller vara tysta. Då såg de mycket förolämpade ut och började gestikulera. Efter filmen gjorde de grimaser åt mig och Y. På rasten berättade jag det för X och bad henne snacka med killarna efter rasten. 50 min senare kommer X och är mycket upprörd. Killarna har varit oerhört oförskämda, lagt all skuld på Y och mig, kallat någon av oss eller båda för tjockis och allmänt ifrågasatt oss. Själva var de naturligtvis utan all skuld. Det hör till saken att killarna är allmänt illa omtyckta och har gått i clinch med ett antal lärare, i princip bara kvinnliga. De har förklarat att kvinnor osv osv. Vi har diskuterat detta mycket. Ska vi gå vidare och hur?? Nu hör det till saken att så fort jag möter dessa killar i korridoren gör de grimaser mot varandra och tydliga kräkrörelser och visar med all tydlighet vilket avskum jag är. Skulle jag konfrontera dem med det, nekar de naturligtvis. Tidigare låtsade jag bara att de inte existerade, men sedan några dagar tillbaka har jag börjat stirra på dem. De tycker de är lite obehagligt. Extra obehagligt är det om endast den ena kommer förbi. Då nästan stryker han längs väggen. Dessa båda skapar problem på skolan, speciellt för kvinnliga lärare. Hur bemöter vi det?? Jag vet inte. Att ta dem till Z och låta en man läxa upp dem känns inte heller riktigt bra. Någon lösning har vi inte.
Lärare C
Jag har religionslektion med en NV3:a, en klass med ca 30 elever. I klassen finns det en svensk kille med en ganska så tuff och kaxig attityd. Då jag har en genomgång räcker han upp handen för att fråga en sak: ”Du gumman…”, säger han. Klassen reagerar på att han uttrycker sig så. Jag säger: ”Jag vet inte precis om jag nu är din ’gumma’, men jag ska svara på din fråga.” En liknande kommentar fäller han på ytterligare en lektion. Denna gång väljer jag att prata med honom efter lektionen och förklara det olämpliga i det han säger. Idag kan jag ångra att jag inte, första gången han fällde en sådan kommentar, satte ner foten ännu tydligare. Om inte annat så för att visa resten av eleverna i klassen att man inte ska behöva bli kallad för sådant som man inte vill bli kallad för. Som lärare vill jag vara en etisk förebild för mina elever.
Lärare D
Vi har ett etiskt dilemma på min skola som är högaktuellt och som gör att personalen känner sig rädd och osäker. Vår skolledning har nämligen betett sig mycket illa och kränkt lärare och talat om för dem hur dåliga de är och skällt ut dem och så vidare. Detta har gjort att vissa lärare har mått så dåligt att de inte ens kommer till skolan längre. Nu har det hela trappats upp mer och mer och vissa lärare har till och med fått lämna sina klasser, och detta känns besvärligt eftersom man inte kan veta om det drabbar en själv. Med alla rykten som går om detta på skolan, bland både elever och lärare, skapas nya dilemman varje dag.