Utbud och efterfrågan

Gemensamt för våra informanter är att de inte har särskilt stor erfarenhet av vägledningssamtal via digitala medier även om en del av dem arbetar i en region som delger kommunens studie- och yrkesvägledare x antal dagar per år för att representera en Syv-chatt (som även erbjuder mailkontakt). Det är inte många dagar per år/ vägledare, chatten har bara funnits i några år och av olika orsaker har dessutom inte alla i den regionen valt att delta i förekommande vägledningstjänst. Med undantag för denna organiserade Syv- chatt är det ingen av våra informanter som har valt chatt som kommunikationsform. Andy, som jobbar på en stor gymnasieskola med cirka 2000 elever och ansvar för hälften, är den av våra informanter som erbjuder facebook, även om det klargörs väldigt tydligt att det personliga mötet föredras.

Jag har också facebook men det är bara SYV- xxx (namn) och sen så klassens beteckning, så det är bara den klassen. Det kan vara att jag vill komma ut eller att eleven ställer en fråga till mig om något speciellt. Jag har det bara som kommunikations, att jag talar om att jag kommer ut i klassen klockan si och så för att informera om det och det och det. Annars så föredrar jag det personliga mötet. (Andy)

36

När vi frågar hur responsen ser ut på det informanten lägger ut på facebooksidan, så är det positivt.

Ja, gilla eller bra, eller ja, oftast så är de ju nöjda då. Men, ja, det är ju bara neutral information, det är alltså inget. Men sen kan jag också meddela enskild individ efter som de är vänner då, i den här klassen men så jag bara når den eleven och då kan vi ha en dialog ibland. Den är väl inte speciellt, jag kan inte påstå att den är överbelastad. Kanske jag har nån i veckan en lite dialog så va, men oftast är det att man söker svar på nån speciell fråga. (Andy)

En annan av informanterna, Kim, berättar att arbetsplatsen har facebook, men är själv inaktiv. På vår fråga om hur de arbetar för att möta målgruppen som föredrar

vägledningssamtal via internet, lyfter alla att de ofta blir kontaktade via mail och de flesta

kan ha några mailväxlingar mellan sig och den sökande men då ren information eller raka fråga-svar, inga vägledningssamtal, då bokar de hellre in ett traditionellt möte. Någon beskriver också att mailkontakter inte alls är intressant, utan ett möte bokas in direkt, oavsett vad den sökande föredrar. En av informanterna beskriver också en rädsla över att det skrivna ordet är just skrivet, när det gäller mail. Att det är viktigt att vara extra noga med vilken information som ges, så den är korrekt och hur man uttrycker sig.”Och då har det ju ibland blivit långa konversationer såhär, mailväxlingar, och det är klart att om man då också kommer in på sådana här saker som utbildningssystemet och alla regler så, ja, får man ju vara noga” (Alex, gymnasieskola).

En annan av våra informanter, Chris som jobbar på en grundskola, börjar genast reflektera över frågan om vad som erbjuds, och hur eleverna möts. När vi pratar lite kring hur många unga som har tillgång till dator och föredrar att kommunicera via digitala medier känner Chris spontant att det inte alls erbjuds det som en del elever kanske egentligen skulle föredra.

Ja, ja det gör jag ju inte riktigt. Alltså eftersom jag inte erbjuder det, så. Så möter jag ju inte dem egentligen i mitt arbete. Så det är nånting som man måste reflektera över. Och kanske fundera över. Alltså jag har ju inte facebook och inte, men alltså jo, kanske. Alltså jag ser vinster med det, och jag ser mycket som är bra med Syv- chatten, så det kanske jag skulle ta tag i. Och erbjuda faktiskt. (Chris)

Däremot sms:ar Chris en hel del med sina elever, och berättar att när eleverna får sitt antagningsbesked på sommaren väljer många att sms:a. Det blir inte några riktiga

37

vägledningssamtal, men ändå en kontaktform via digitala medier. Ett och annat sms kan närma sig ett vägledningssamtal men oftast handlar det om mer konkreta saker.

När vi under intervjuerna berör vilken efterfrågan de upplever på vägledning över nätet i deras dagliga arbete så beskriver samtliga att efterfrågan inte är så stor som den skulle kunna vara, med tanke på hur unga idag kommunicerar.

En del av informanterna går steget längre och reflekterar över sambandet utbud/efterfrågan. Att det kan vara svårt att veta efterfrågan om man inte alls erbjuder det.

Jag ser jättemånga fördelar med chatten alltså med xxx(namn på organisationen som har Syv-chatten) så, men inte att eleverna vill nå mig, den kanalen. Har de inte uttryckt. Jag har inte frågar dem heller (skratt). Ja, om jag erbjöd det eller det fanns, så skulle de säkert nappa på det. Alltså det vi har pratat om, chatta eller så, nåra elever var inne här, så sa jag, så ska jag chatta ikväll på xxx(namn). Åh! Kan man chatta med dig då, sa de. Ja, ja, det kan du, ikväll är det jag som sitter där. Så att, alltså kanske om jag hade öppnat upp det, och den möjligheten, så hade säkert intresset funnits. (Chris)

Likadant resonerar Alex, som svarar att efterfrågan upplevs ganska liten, men ser sambandet med att det faktiskt inte erbjuds något alternativ eftersom informanten uppmanar eleverna att boka tid för ett traditionellt samtal när de mailar.

En av våra informanter, Andy, jobbar några dagar per år med Syv-chatten och kan konstatera att efterfrågan är mindre från en del i regionen, vilken hon själv är verksam i, och större från en annan del troligen beroende på att den egna regionen har fler vägledare per elev. Andy lägger också märke till att det ofta ligger fullt med mail kvar sedan länge och att det kan vara så att chatten är så hårt belastad, så man inte hinner med att beta av mailen. Andra alternativ kan vara att man är nybörjare och inte rutinerad eller så tycker man helt enkelt att det är för svårt att kommunicera via nätet. Billies upplevelse är att de flesta vill ha ett ”riktigt samtal” (traditionellt). Efterfrågan är mindre än vad informanten egentligen hade trott. Samtidigt får vi ta del av att Billie ber dem som mailar, att komma till ett traditionellt vägledningsmöte, för att det blir ”för platt” med kommunikation via nätet. När vi försöker gräva ännu djupare och frågar om det kan finnas andra sätt än det traditionella vägledningsmötet, så beskriver informanten att problemet är avsaknaden av att kunna läsa kroppsspråket till exempel som svårigheter.

Nej, alltså, möjligt att man skulle kunna utveckla det, eller man kunde skypa ett samtal kanske, det kan man ju göra, för att se varandra. Och det behöver man ju i

38

och för sig inte ha facebook för ju. Jag tror det är jätteviktigt. För det är ju lika mycket så, kroppsspråk, och ansikte alltså så, det där som man inte kan utläsa annars. (Billie)

När vi frågar våra informanter om de tror att det finns elever som tänker det motsatta, att de inte vill att man ska kunna läsa ansiktsuttryck och som hade känt att det var bra att kunna vara anonyma i en chatt eller så, så svarar samtliga ja på detta, de tror att de eleverna finns och att man kan nå ytterligare en målgrupp om man har fler sätt att kommunicera än bara det traditionella.

Sammanfattningsvis visar vår undersökning gällande utbud att vägledarna inte har särskilt stor erfarenhet av vägledningssamtal via digitala medier, dvs. utbudet av vägledningssamtal som de erbjuder är litet. Vägledarna upplever inte heller efterfrågan på vägledning via digitala medier som stort i sitt dagliga arbete. I följande tema yrkesroll, belyses hur vägledarna arbetar och möter efterfrågan gällande vägledningssamtal via digitala medier och faller också den in under vår första frågeställning. Hur arbetar studie-

och yrkesvägledare för att möta målgruppen som föredrar vägledningssamtal via digitala medier i förhållande till traditionella vägledningssamtal?