Varje pedagog kan vara med och påverka inköpen av leksaker och material på förskolan. Däremot har Montessoripedagogen mer inflytande när de ska handla in Montessorimaterial än vad Montessoriassistenter har. Det köps inte in så mycket färdigt material, dels pga. ekonomiska begränsningar men också för att pedagogerna menar att de redan har mycket
färdigt material. På Montessoriförskolan ska materialet först och främst lagas innan det köps in något nytt material. På den kommunala förskolan ansåg en pedagog att leksakerna var slitna och därför behövde förnyas. Ekonomin begränsar förskolornas inköp av leksaker. Vi anser att det inte alltid finns någon logisk förklaring till det pedagogerna väljer att köpa in. Ofta har vi upplevt att förbrukningsmaterial köps in, då det egentligen inte behövs, eftersom det inte alltid används av barnen. Ett bättre alternativ hade varit att köpa in nya leksaker då de andra var slitna. Detta utifrån de observationer pedagogerna har gjort, för att utgå från barnens intressen och behov. En pedagog berättade att deras inköp gjordes från olika kataloger såsom SkrivAB och Brio, eftersom kommunen har ett avtal med företagen som förskolan måste förhålla sig till. Annat som påverkar inköpen av material och leksaker är barnens ålder och behov. Den kommunala förskolan är ens stor förskola och detta gör att avdelningarna byter leksaker då och då, vilket kan locka barnen till nya tankar, fantasier och lekar. Några pedagoger ville utöka sitt utbud mer, så att de kunde skifta mellan olika typer av leksaker på avdelningarna. Vi tycker att det är bra att avdelningarna har möjlighet att byta leksaker mellan avdelningarna, eftersom de har ekonomiska begränsningar.
Barnen har möjlighet att påverka och vara delaktiga i vilket utbud som ska finnas i verksamheten. Flera pedagoger berättade att de använder sig av mycket observationer, för att se till barnens behov och intressen av leksaker och material. Vi anser att det är bra med observationer för att pedagogerna ska kunna ändra verksamheten efter barnen. Det gör även att barnen får inflytande i verksamheten.
7.4.1 Krigs – och våldsrelaterade leksaker i förskolorna
De flesta pedagoger, vi intervjuade, var negativa till krigsleksaker och våldsrelaterade leksaker. Pedagogerna menade att sådana typer av leksaker inte hör hemma på förskolan. Några pedagoger var tveksamma till dessa leksaker men ville inte förbjuda det helt. En pedagog menade att det handlar om vilket förhållningssätt barnen har till leksakerna och accepterar inte sådana typer av lekar där barnen skadar varandra. Vi anser att krigs- och våldsrelaterade leksaker ska tillåtas i förskolan eftersom det är där vi som pedagoger har möjlighet att påverka barnen på ett positivt sätt. Med detta menar vi att vi vill påverka barnen till att lära sig t.ex. att visa hänsyn och inte skada varandra under krigslekens gång. På detta vis arbetar vi för att vara goda förebilder för barnen. Två pedagoger menade att krigsleksaker gav barnen en skev bild av verkligheten och höjde deras aggression. Nelson och Svensson (2005) anser att många förskolor är tveksamma till våldsrelaterade leksaker, eftersom de tror
att det leder till bråklek och aggressivitet. Däremot finns det inga tydliga belägg för detta, då dessa typer av lekar bara är på låtsas och i huvudsak bara ska ses som en lek. Detta håller vi med om, eftersom vi anser att barnen behöver leka ur sig sina aggressioner, så länge de inte skadar sig själva eller andra. En pedagog menade att vi vuxna ska tänka på att det är vi som påverkar barnen i deras lekar. Därför måste vi pedagoger ha ett öppet sinne till barns tankar och idéer och inte förkasta dem på något sätt. Med det menar vi att pedagogerna i sitt bemötande med barnen ska lyssna och föra ett samtal med barnen kring tidigare gjorda erfarenheter och tankar. På så sätt blir varje barn sett och hört vilket är av stor betydelse, då barnen tar med sig de erfarenheter de får hemifrån till förskolan.
Några pedagoger berättade att de tillät att barnen tog med sig actiongubbar hemifrån som de sedan fick leka med i verksamheten, men om barnen skulle ha tagit med sig pistoler eller svärd, fick dessa läggas på deras hyllor. En pedagog tyckte att barnen blir stimmiga, okontrollerbara och våldsamma när de leker med krigsleksaker. Vi tycker att det är intressant att pedagogerna censurerar vissa typer av krigsleksaker, men inte andra. Vi anser att pedagogerna ger barnen dubbla budskap genom att tillåta vissa typer av leksaker i verksamheten, men inte andra. Därför menar vi att antingen får pedagogerna tillåta alla typer av leksaker i verksamheten eller inte, för att vara rättvis och konsekvent emot barnen och deras leksaker. En pedagog sa att oavsett vad barnen hade med sig för leksaker hemifrån, så fick de lägga dem på sin hylla när de visat leksaken. Detta gjorde att barnen på avdelningen inte lekte med krigs- och våldsrelaterade leksaker. Två pedagoger valde att avstyra krigs- och våldsrelaterade lekar helt och hållet. En annan pedagog ansåg att leksakerna inte skulle förkastas eller förbjudas, utan bemötas på ett bra sätt. Vi anser därför att det är viktigt att som pedagog följa barnen i deras lekar för att se vad de lär sig och får ut av lekarna. Detta istället för att förbjuda någon typ av lek eller leksak.
7.5 Slutsatser
Vi kommer att diskutera likheter och skillnader som vi har upplevt under intervjuerna vi gjort med pedagogerna på den kommunala förskolan och på Montessoriförskolan. Vi intervjuade sex pedagoger på den kommunala förskolan och fyra pedagoger på Montessoriförskolan.
Observationerna gjordes under två förmiddagar på den kommunala förskolan och under en förmiddag på Montessoriförskolan.
7.5.1 Likheter mellan förskolorna
Pedagogerna från de båda förskolorna ansåg att en leksak kunde vara vad som helst. På
Montessoriförskolan finns dessa typer av leksaker, men inte i samma utsträckning eftersom de kompletterar leksakerna med sitt Montessorimaterial.
Vi anser att pedagogerna, utifrån deras svar under intervjuerna, försöker anpassa sig efter deras ekonomiska förutsättningar på förskolorna då det handlar om leksaker och material. Flera pedagoger på den kommunala förskolan menade att spel och pussel, vanliga dockor, lego och klossar kunde vara pedagogiska leksaker, detta höll en pedagog på Montessoriförskolan med om. Två pedagoger från de två olika förskolorna ansåg att en pedagogisk leksak skulle vara verklighetstrogen, samt att leksakerna skulle vara lärorika och tillfredsställande för båda könen, även förbereda barnen för läs- och skrivinlärning.
När vi intervjuade pedagogerna angående genusperspektiv på leksaker, såg vi att de tänkte och tyckte väldigt lika. De började med att prata om det traditionella könsmönstret, att pojkar leker med bilar och flickor leker med dockor. Men flera pedagoger på den kommunala förskolan och en pedagog på Montessoriförskolan såg att barnen kunde leka över de traditionella könsgränserna. Flickorna kunde leka med lego och klossar och pojkarna med maskeradkläder, t.ex. prinsessdräkter och dockor. Två pedagoger från den kommunala
förskolan och flera pedagoger på Montessoriförskolan tyckte att de inte kunde se någon större skillnad på vad flickor och pojkar valde att göra, utan lekte med det som fanns tillgängligt på avdelningen. Utifrån våra observationer håller vi med pedagogerna om att det inte fanns någon större skillnad på vad barnen valde att göra. Barnen utgick ifrån vad de ville göra utifrån sina intressen och behov.
De likheter vi kunde se vad gällde hur inköpen görs, var att pedagogerna sitter i sitt arbetslag och bestämmer tillsammans vad som behöver köpas in utifrån en budget de har.
Förbrukningsmaterial som t.ex. papper, klister, färg och tejp, är det som prioriteras högst vid inköpen. Pedagogerna nämnde i intervjuerna att de observerade barnen i deras lek och på det viset kunde de få fram vilka leksaker och material som behövdes köpas in.
Pedagogerna på de olika förskolorna var eniga om att krigs- och våldsrelaterade leksaker inte hörde hemma på en förskola. Pedagogerna var övervägande överens om att sådana leksaker inte skulle tillåtas i förskolorna, ändå är det något som vi utifrån våra tidigare erfarenheter har sett förekomma vid ett flertal tillfällen bland barnen. Pedagogerna menade att barn idag matas med för mycket våld, vilket gör att de inte vill förespråka det på förskolan. Därför ifrågasätter vi om barnen verkligen har en frihet att välja vilka leksaker de vill leka med, eftersom det är pedagogerna som i slutändan avgör vilka leksaker som barnen kan välja mellan.
7.5.2 Skillnader mellan förskolorna
De flesta på Montessoriförskolan ansåg att Montessorimaterialet kunde ses som leksaker pga. att barnen leker fram sitt arbete. Däremot fanns det en pedagog som inte ansåg att Montessorimaterialet kunde ses som en leksak. På den kommunala förskolan finns det mer utbud av leksaker som t.ex. bilar och dockor. På den kommunala förskolan förekommer inget Montessorimaterial, vilket vi kan tycka är synd eftersom vi anser att materialet hjälper barnen i deras utveckling och lärande på olika sätt. Däremot menar vi att det finns annat material på den kommunala förskolan som kompletterar och tränar barnen i utveckling och lärande på andra sätt.
Några pedagoger på den kommunala förskolan ansåg att pedagogiska leksaker skulle vara rejäla och hållbara saker, medan en pedagog på Montessoriförskolan ansåg att leksakerna skulle vara enkelt tillverkade och helst gjorda i trä. Leksakerna skulle kunna plockas isär och ihop igen. Detta håller vi med om. Däremot menade flera pedagoger på den kommunala förskolan att leksaken skulle stimulera till fantasi och få barnen att skapa utifrån sin egen vilja. Därför anser vi är viktigt att ha leksakerna lättillgängligt på förskolorna, för att barnen ska kunna få använda sin fantasi och kreativitet när de känner för det. Finns material och leksaker lättillgängligt för barnen, blir de inte beroende av pedagogerna, utan kan använda sig av materialet när de känner för det. Vi anser att det är bra att materialen på Montessoriförskolan finns på barnens nivå. För en pedagog på Montessoriförskolan motsvarade pedagogiska leksaker det Montessorimaterial som barnen har tillgång till på förskolan. Pedagogerna på den kommunala förskolan ansåg att maskeradkläder och serviser var pedagogiska leksaker eftersom barnen använder detta material väldigt mycket i sina lekar. Dessa typer av leksaker finns inte på Montessoriförskolan.
Pedagogerna på de olika förskolorna kunde se skillnader på hur flickor och pojkar använde de olika leksakerna t.ex. valde pojkarna att bygga större saker av legot och flickorna mindre saker. En pedagog på den kommunala förskolan ansåg att flickorna lekte mer med dockor och pojkarna mer med bilar och tåg. Utifrån våra observationer kunde vi inte se att det var så. Flickorna och pojkarna lekte med det de kände för t.ex. lekte pojkarna med maskeradkläder och flickorna med bilar.
Några pedagoger ansåg att actiongubbar som barnen tar med sig hemifrån var tillåtna i verksamheten, däremot var inte svärd och pistoler tillåtna. Detta pga. att barnen kunde bli våldsamma och stimmiga, vilket kunde leda till att de skadade sig själva eller andra och detta var inte acceptabelt på förskolorna. Vi anser att pedagogerna ger dubbla budskap till barnen vad gäller vilka leksaker som tillåts eller inte. Med detta menar vi att actiongubbar, som också är en typ av krigs- och våldsrelaterade leksaker, tillåts att leka med i verksamheten, men inte pistoler och svärd. Vi anser att om pedagogerna tillåter en typ av leksak får de tillåta alla sorters leksaker som barnen tar med sig, för att vara konsekventa.
Under våra intervjuer och observationer kunde vi inte se några större skillnader på hur pedagogerna såg på leksaker utifrån deras pedagogiska inriktningar. Däremot var det något som skiljde dem åt, pedagogerna på Montessoriförskolan byggde sin verksamhet på Montessorimaterialet, medan den kommunala förskolan byggde sin verksamhet på olika typer av leksaker som stimulerar barn till utveckling och lärande.