6.2 Montessoriförskola
6.2.4 Utbudet av leksaker/Montessorimaterial på förskolan
På förskolan ges det en budget varje år och utifrån den budgeten diskuteras det i arbetslagen på personalmötena vad pengarna ska användas till. I diskussionerna tar pedagogerna upp vilka behov som finns på förskolan och därefter bestäms det gemensamt vad som ska köpas in. På
9 En platta med utbuktad bokstav i sandpapper, som barnet kan följa med sitt finger, på så sätt kommer känseln
in i lärandet.
10
så sätt har varje pedagog möjlighet att påverka inköpen. Montessoripedagogerna har mer inflytande vad gäller vilka Montessorimaterial som ska köpas in. Däremot menade en av pedagogerna att de inte behöver köpa in så mycket Montessorimaterial eftersom de redan har hela uppsättningen. Om något skulle gå sönder ska det först och främst lagas innan pedagogerna bestämmer sig för att köpa in något nytt. Pedagogen menade att om de köpte in mycket nytt material kunde barnen bli fundersamma och konfunderade. Därför valde pedagogerna att använda sig av det som redan fanns på förskolan. En annan pedagog menade att det var Montessoripedagogiken som styrde inköpen. Något som de köper in kontinuerligt är förbrukningsmaterial som t.ex. papper, lim, tejp och pennor.
Barnen hade möjlighet att påverka inköpen, då pedagogerna lyssnade och tog till sig av barnens önskemål. I de flesta fall handlade det om förbrukningsmaterial, eftersom de inte hade någon påverkan vad gällde Montessorimaterialen. En pedagog berättade att de gör observationer för att se vad barnen vill arbeta med. Om pedagogerna skulle brista i observationerna så skulle de inte se vad barnen verkligen vill och behöver för deras utveckling och lärande samt att deras inflytande skulle minska. En annan pedagog berättade att när barnen var mogna för ett material som de inte hade tillgång till på avdelningen, kunde de vända sig till förskoleklassen eller köpa in det.
En pedagog menade att det fanns mycket leksaker i hemmet som var fullständigt onödigt, eftersom vissa leksaker är färdigt material där barnen inte får möjlighet att uttrycka sin fantasi och där de inte kan plocka isär och bygga ihop leksaken igen. På så sätt blir barnen aldrig nöjda med det de redan har, utan vill hela tiden ha något nytt. Detta gör att de aldrig får sina behov tillfredställda. På Montessoriförskolan är barnen fullständigt nöjda med det utbud de har tillgång till, eftersom de har möjlighet att utveckla sig själva genom det material som finns. På så sätt har barnen inget behov av nytt material.
När vi pratade med pedagogerna om krigsleksaker var tre av pedagogerna mycket negativt inställda till det. Detta eftersom att de ansåg att de lär barnen för mycket om våld och en pedagog ansåg att förskolan inte skulle förespråka för det. En annan pedagog menade att barn får en skev bild av hur det fungerar i verkligheten och en pedagog ansåg att det höjer barnens aggression. Inspirationen barnen får till att leka med krigsleksaker kommer ofta från tv-spel
och filmer hemifrån, menade några pedagoger. En pedagog ansåg att vi vuxna skulle tänka oss för, eftersom det är vi som påverkar barnen i deras lekar. Pedagogen ansåg att färdiga krigsleksaker såsom plastgevär och liknande inte var bra för barnet, däremot ansåg pedagogen att barnen kunde använda sig av naturmaterial som t.ex. pinnar för att leka sådana typer av lekar. När lekarna blir för våldsamma och kan komma till skada för barnen ansåg pedagogen att det inte var accepterat. Detta gjorde pedagogen kluven i frågan om krigsleksaker, då det hela tiden handlade om förhållningssättet barnet använde sig av i leken. Två pedagoger höll inte med om detta, då de menade att barnen inte får använda sig av krigsleksaker på förskolan överhuvudtaget. Om barnen valde att bygga ett vapen eller svärd av t.ex. lego samt lekte att pinnar var pistoler och svärd, bestämde pedagogerna sig för att avstyra och förbjuda dessa typer av lekar.
Vi gjorde observationer på det material som fanns på avdelningen. Vi valde att dela upp materialen utifrån de olika områdena och kommer att ge några exempel på vad som ingår i dessa;
1. Matematikmaterial: räknestavar, sandpapperssiffror, sifferpussel, additions-, subtraktions-, multiplikations- och divisionsmaterial m.m.
2. Språkmaterial: läshörna, krittavla, sandpappersbokstäver m.m.
3. Praktiska vardagsövningar: skruvövning, sopborstar, diskövning, vävning, tvättövning m.m.
4. Kulturellt material: jordglob, pusselkartor, flaggor, pussel med t.ex. maskrosens utveckling, djur, naturbord m.m.
5. Sensoriskt material: rosa tornet, känselpåsar, känselplattor, cylinderblock, bruna trappan m.m.
6.3 Analys
Vi kommer här att presentera det vi har kommit fram till efter att ha intervjuat tio pedagoger och gjort observationer.
Pedagogerna ansåg att en leksak kunde vara vad som helst, därmed kunde inte enbart köpta leksaker ses som leksaker, utan även kottar, stenar och lådor m.m. De menade också att en
leksak skulle vara lärorik för barnen i deras lek. Det skulle vara något roligt för barnen och de skulle ha frihet att själva välja vad de ville leka med. Leksaker skulle stimulera till lek och skulle ses som ett redskap i leken. Pedagogerna ansåg att pedagogiska leksaker skulle vara rejäla och hållbara saker som skulle kunna plockas isär och ihop igen av barnen. De skulle helst vara enkla och tillverkade i trä. En leksak blir pedagogisk om det fångar barnen på rätt sätt och det är upp till oss pedagoger att få ut något bra av leksakerna. Pedagogiska leksaker ska lära barn logiskt tänkande, att se helheter, att fungera i grupp och att samarbeta. Leksakerna skulle vara verklighetsrelaterad, och barnen skulle kunna skapa utifrån sin egen vilja samt ge utlopp för fantasin.
Pedagogerna på Montessoriförskolan ansåg att Montessorimaterialet skulle ha en början, ett slut och ett syfte. De ansåg att Montessorimaterialet var en typ av leksak. De menade också att Montessorimaterialet kunde ses som ett komplement till hemmet.
När vi pratade om genusperspektiv på förskolorna diskuterade pedagogerna det traditionella sättet att se på leksakerna, att flickor leker med dockor och pojkar med bilar. Däremot kunde pedagogerna se att barnen kunde leka över de traditionella könsgränserna. Det traditionella sättet att se på leksaker syns tydligt i leksaksaffärerna. Det är även en påverkan hemifrån på vad barnen väljer att leka med. Pedagogerna ansåg att det borde finnas mer könsneutrala leksaker och att barn ska kunna leka med olika typer av leksaker oavsett vilket kön de har. Montessoripedagogerna menade att Montessorimaterialet var könsneutralt.
Vi upplevde inga större skillnader på vad flickor och pojkar valde att leka med utifrån våra observationer i verksamheterna.
Det är pedagogerna som bestämmer tillsammans vad dem behöver köpa in till förskolan utifrån den budget som finns samt utifrån observationer i barngruppen och föreläsningar. När vi ställde frågor kring krigs – och våldsrelaterade leksaker till pedagogerna, blev svaren tvetydiga, då alla inte var överens om de skulle tillåtas eller inte.