Ute i verkligheten

På frågan hur informanterna blivit bemötta ute på partnerskolan av både handledare och övrig personal på skolan sa samtliga informanter att de blivit positivt bemötta, dock så nämnde sex av informanterna att de kände sig utanför på något sätt. Tre av informanterna bedrev idrottsundervisning i en idrottshall som låg avskild från resten av skolan. Informanterna nämnde att de på grund av detta endast hade kontakt med idrottslärare och därför kände sig utanför. De andra tre informanterna nämnde att de arbetade i arbetslag men inte hade någon kontakt med de andra lärarna inom arbetslaget. Dessa tre informanter nämnde att de övriga lärarna visade respekt och var positiva. Men informanterna hade inte haft närmare kontakt med dessa. En av informanterna nämnde att dennes handledare slutade på grund av att han kände sig utanför.

Och det för man nästan alltid varit i den andra hallen då och han har, tror det är tre gånger i veckan, som han inte är alls på skolan utan bara är där uppe. Så han träffar dem inte alls och jag vet att det är en av anledningarna för att han slutade. För han kände, han var liksom utanför dem andra lärarna och jag tror det är mycket så i det idrottsämnet också att man är borta från de andra kollegorna, man känner sig lite utanför.

5.1.2 Handledaren

Alla informanter, förutom en, hade bytt handledare minst en gång. Informanterna uppfattade inte bytena som något negativt utan tvärtom som något positivt. En del av informanterna tyckte att det hade varit bra att de fått se hur flera olika lärare jobbade och hade på detta sätt ökat sin kunskap. En av informanterna svarade följande på frågan gällande om hur han uppfattade det att han bytt så många handledare:

Alltså jag har inte sett det som en nackdel för att dem både två av dem som jag haft är kvar på skolan nu och dem har ju, den ena har ju ändå lektioner med ibland fast jag inte har honom som handledare på pappret så det tycker jag… och den andre har slutat så att det är ju av den anledningen. Medan tycker jag faktiskt inte har påverkat min praktik. Det kanske har bara varit positivt egentligen att man får se olika idrottslärare i action också.

Informanterna såg sina handeldare som en ”storebror”, ”bollplank”,” någon att bolla idéer med” samt ”som ett stöd och en trygghet i bakgrunden”. Informanterna nämnde mycket om friheten de getts av sina handledare ute på VFT. De flesta informanter tyckte att de hade fått väldigt stor frihet att bedriva sin VFT, med handledaren som en bakgrundsfigur som kommenterade, under eller efter undervisningen. Trots att informanterna upplevde att de hade stor frihet så var vissa begränsade till teman, block, eller motsvarande, som de skulle bedriva undervisning i. En av informanterna nämnde att det kunde vara stora variationer mellan handledare och nämnde sina två handledare som exempel.

Han lät ju mig göra för mycket själv. Vilket var bra på sin, sin del att man väl fick testa redan från början men han gick aldrig in och rättade felet så det var ju inte så bra, medan han som jag då fick senare, när jag väl hade bytt och allt, där var det tvärtom, han gjorde väldigt mycket först själv som jag fick se och sen fick jag göra.

Friheten som informanten fick ledde till att han misslyckades och blev underkänd på sin VFT. Detta ledde i sin tur till att informanten fick en väldigt negativ bild av VFT:n.

5.1.3 Studenten

Fyra av informanterna nämnde att det var positivt att VFT:n kom så tidigt i utbildningen och fick medhåll av ytterligare två informanter som bland annat sa att ”det är positivt att

man kommer ut i yrket på direkten” och ” att man slängs in i hetluften på direkten”. En informant nämnde att det positiva med att komma ut på VFT så tidigt var att man fick prova på ifall det var ”rätt för en eller inte”. En annan informant nämnde också att det positiva med tidig VFT var att ”man får testa på verkligheten så tidigt och snabbt i utbildningen” och att detta ledde till att många medstudenter valde att sluta på utbildningen.

Fyra av informanterna sa att de tyckte att fältdagarna är onödiga. Det som associerades ihop med fältdagarna var att de ”stört”, varit ”svåra att placera in”,” onödiga” och att ”man ska ha dem bara för att ha dem”. En av informanterna nämnde att han hade haft fem fältdagar som skulle fördelas under en kurs och att de blev alldeles för utspridda och att de inte hade gett honom något. En av dessa fyra informanter nämnde dock att de centrala fältdagarna hade varit positiva eftersom man där pratade om något helt annat och nämnde till exempel barn i svårigheter. Han påpekade även att de var de intressantaste och nyttigaste delarna av innehållet i fältdagarna.

Två av informanterna nämnde att de inte hade VFT i sitt sidoämne, Något som båda informanterna tyckte var väldigt konstigt. En av informanterna sa följande: ”För jag känner liksom, jag hade inte kunnat undervisa i det, inte en chans”. Samtidigt så nämnde två andra informanter att de varit i klassrummet under VFT:n. En av dessa nämnde att han varit lite i klassrummet men i en annan åldersgrupp än det han utbildade sig till.