4.1 Korsningar
4.1.2 Utformning av mindre korsningar (Typ A-C)
En 4-vägskorsning med mer än 100 inkommande fordon (ÅDT-Dim) på minst belastade sekundärväg bör av trafiksäkerhetsskäl normalt delas upp i två förskjutna 3-vägskorsningar. Vid korsningstyp A och B bör vänster/högerförskjutning eftersträvas eftersom oskyddad vänstersväng från primärväg då undviks. Vid korsningstyp C bör däremot
höger/vänsterförskjutning eftersträvas varvid vänstersväng från sekundärväg undviks.
Figur 4.1-1 Förskjuten korsning, alternativa placeringar
4.1.2.2 Sikt vid färd mot en korsning
För att trafikanter som färdas mot en korsning ska kunna upptäcka korsningen i tid och undvika kraftig retardation bör en tillgänglig sikt på minst 1,5 * stoppsikt eftersträvas, se figur nedan. Om detta inte uppnås kan förberedande skyltning i form av väjningsplikt med tilläggstavla med avståndsangivelse användas.
Figur 4.1-2 Sikt vid färd mot en korsning
4.1.2.3 Sikt i korsning
4.1.2.3.1 Gemensamt
Om siktområdet i en korsning når utanför vägområdet bör markåtkomst för siktröjning säkerställas.
4.1.2.3.2 Sikt i korsning på mötesfri väg
Vid risk för siktproblem i korsningstyp C bör övervägas att utforma korsningen så att den kan passeras av personbil (Pb) i två steg, se Figur 4.1-3 (nedre figuren) eller att utforma den med vänsterpåsvängskörfält.
Mitträcket bör vara högst 0,7 m och vara genomsiktligt. Uppstickande reflexer mm bör undvikas längs en sträcka motsvarande Lp.
4.1.2.4 Korsningsvinkel
Korsningsvinkeln mellan en primärväg och en sekundärväg bör vara nära 100 gon.
4.1.2.5 Lutning
Vid enskilda anslutningar typ A2-A5 bör primärvägens lutning inte överstiga 5 % inom 100 från anslutningen.
Korsningar bör om möjligt placeras där primärvägen är utformad med dubbelsidigt tvärfall alternativt med skevning ≤ 2,5 %.
Om sekundärvägen lutar mot korsningen bör en utformning med svacka övervägas för att begränsa att vatten rinner in på primärvägen. Detta gäller särskilt om primärvägen är skevad och sekundärvägen ansluter i ytterkurva.
Den resulterande lutningen (snedlutningen) i en korsning bör vara ≤ 5 %.
Anslutande grusvägar bör beläggas med asfalt minst 1 m in från primärvägens vägbanekant och om anslutningen lutar mot primärvägen bör den beläggas minst 5 m in från vägbanekanten.
4.1.2.6 Primärvägens horisontalgeometri
I 4-vägskorsningar på mötesfria vägar och där primärvägen är förlagd i kurva förbi korsningen bör horisontalkurvans radiestorlek vara ≥ 1200 m.
4.1.2.7 Körfälts- och kanalbredder
Vid landsbygdsförhållanden bör körfältsbredden i en korsning vara minst 3,25 m.
Körfältsbredden på separata körfält för svängande trafik kan vid små flöden och VR ≤ 80 minskas till 3,0 m.
I körfält med höga trafikflöden (B > 0,7) bör minsta bredd mellan längre sträckor med
kantstenar väljas med hänsyn till möjlighet att passera ett stillastående fordon, normalt 5 – 5,5 m.
Förekommer jordbruksredskap bör bredden mellan kantstenar vara minst 4,2 m. Vid mindre mått, exempelvis vid passage av övergångsställe, kan en utformning där ett jordbruksredskap kan trafikera ena kanten (över fasad kantsten) övervägas.
4.1.2.8 Korsningskurvor
Undvik linjer sammansatta av onödigt många element. Korsningskurvor med kantsten bör utformas med radier motsvarande standardradier på kantstenar, motsvarande gäller för vägräcken.
Korsningskurvor på primärvägen bör endast förses med kantsten om hastigheten är högst 80 km/tim och korsningen är försedd med vägbelysning
4.1.2.9 Trafiköar och refuger
Trafikön på en sekundärväg bör förses med trafikdelartavla. På primärvägen bör trafikön förses med trafikdelartavla om trafiköns syfte är att skydda gående och cyklister som korsar
Trafiköar på primärvägen bör endast förses med refug (dvs. en med kantsten eller annan fysisk avgränsad yta) om hastigheten är högst 80 km/tim och korsningen är försedd med vägbelysning. Vid VR ≤ 60 inom tätort kan en trafikö i sin helhet utgöras av en refug.
Vid val av refugbredd bör hänsyn tas till den utrustning som placeras på refugen och refugens funktion i övrigt. Vid en gång- eller cykelöverfart bör refugens bredd vara minst 2,0 m. Vid övergångsställe kan i vissa fall en smalare refug godtas.
Undvik refuglinjer som är sammansatta av onödigt många element. Undvik också korta konkava refugkanter. Refuger bör utformas med radier motsvarande standardradier på kantstenar. Refughörn bör avjämnas med radie motsvarande standardutförande på kantsten.
För att öka synbarheten kan refuger utformas med material som ger kontrast till vägbanan. Primärvägen kan förses med trafikö för att underlätta passage för gående. Trafikö med refug på primärvägen kan behövas om korsningen ska signalregleras.
4.1.2.10 Vänstersväng utan särskilt vänstersvängskörfält
För att öka framkomligheten på tvåfältsvägar med VR ≤ 80 kan i vissa fall en lokal
vägbreddning på den korsningsfria sidan, som gör det möjligt för genomgående fordon att passera ett vänstersvängande fordon, ersätta korsningstyp C, se Figur 4.1-4. Bredd mellan mittlinje och körytekant (B enligt figur nedan) bör vara minst 5,5 m. Breddökningen kan dimensioneras för en passagehastighet på mellan 10 och 40 km/tim.
Figur 4.1-4 Fattigmanslösning, principfigur
4.1.2.11 Vänstersvängskörfält
Förväntad kölängd kan bedömas med hjälp av Figur 5, Figur 6, Figur 7 och Figur 4.1-8. Figurerna redovisar kölängd som funktion av överordnat flöde (Qö) för fyra olika
underordnade flöden (Qu), dvs. vänstersvängsflöden från primärväg till sekundärväg. Mellan dessa fyra kurvor kan approximation göras. Samtliga kölängder avser sannolikheten 90 % att kön inte blir längre, dvs. i 10 % av fallen kan kölängden bli längre än den beräknade i
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1600 Kölängd (m) Qö (f/h)
VR 60
Qu=50 Qu=100 Qu=150 Qu=200 Figur 4.1-5 Kölängd VR 60 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1600 Kölängd (m) Qö (f/h)VR 80
Qu=50 Qu=100 Qu=150 Qu=200 Figur 4.1-6 Kölängd VR 800 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1600 Kölängd (m) Qö (f/h)
VR 100
Qu=50 Qu=100 Qu=150 Qu=200 Figur 4.1-7 Kölängd VR 100 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1600 Kölängd (m) Qö (f/h)VR 110
Qu=50 Qu=100 Qu=150 Qu=200 Figur 4.1-8 Kölängd VR 110För att minska störningar för genomgående trafik kan vänstersvängsmagasinets och/eller inledningssträckas längd förlängas.
Inledningssträckans längd kan bestämmas enligt ”Krav för Vägar och gators utformning” ”Linjeföring/sidoförflyttning”. Beroende på vägens geometri kan den utformas med fyra klotoider enligt ”Linjeföring”.
Trafikön kan under vissa förutsättningar förses med refug för att underlätta passage för gående. Refugen bör då göras kort. Undantag kan exempelvis gälla om primärvägen är förlagd i kurva och refugens syfte är att samla upp dagvatten eller om refugen ska förses med växtlighet. På mötesfria vägar är det en fördel om korsningar i plan placeras vid övergång från ett till två körfält. Vid övergång från två till ett körfält behöver hopvävningen ske före korsningen. Mitträcket på mötesfri väg bör utformas enligt principerna i Figur 4.1-9.
Utöver 4-vägskorsningar bör stängt omkörningsfält även användas vid 3-vägskorsning enligt Figur 4.1-9.
I vissa fall, exempelvis ytterkurva med små radiestorlekar, kan det vara lämpligt att komplettera med ett extra räcke längs vänstersvängskörfältet, se Figur 4.1-9, nedersta figuren. Beakta dock att räcket behöver ges tillräcklig längd så att dess funktion säkerställs.
4.1.2.12 Vänstersvängskörfält typ Ögla
Utfart från en ögla bör väjningsregleras med stopplikt.
4.1.2.13 Vänsterpåsvängskörfält
Vänsterpåsvängskörfält kan användas på mötesfria vägar för att underlätta för trafikanter från sekundärvägen om det inte förekommer någon korsande gång- och cykeltrafik över
primärvägen.
Körfältslängd bör väljas enligt Tabell 4.1-1 och Figur 4.1-10 nedan.
Tabell 4.1-1 Körfältslängder för vänsterpåsvängsfält VR (km/tim) L o (m) L a (m) L ut (m)
60 40 85 50
≥ 80 130 110 70
Figur 4.1-10 Vänsterpåsvängsfält, principfigur
4.1.2.14 Högersvängskörfält
En korsning bör inte förses med både högeravsvängs- och högerpåsvängskörfält. Undantag gäller för korsningar utan vänstersväng från sekundärväg.
4.1.2.15 Högeravsvängskörfält
Användande av högeravsvängskörfält på mötesfria vägar (MLV) bör ske i enlighet med vad som framgår av Figur 4.1-11 nedan under förutsättning att gång- och cykeltrafiken är separerad.
Figur 4.1-11 Bedömning av behov av högeravsvängskörfält
Minsta radie (Rmin) och kanalbredd (K) bör väljas enligt Tabell 4.1-2. Ska gång- och cykeltrafik korsa avfarten på kanalsträckan bör Rmin ≤ 30 m väljas. Detta gäller också om avfarten följs av väjnings- eller stoppreglering.
Tabell 4.1-2 Rmin och Kanalbredd K
VR R min K (m)
30 25 6,0
30 30 5,75
40 50 5,0
4.1.2.15.1 Högerpåsvängskörfält
Körfältslängd bör som minst uppfylla längder enligt Tabell 4.1-3. Om dessa längder inte kan uppnås bör övervägas att väjningsreglera körfältet.
Tabell 4.1-3 Högerpåsvängskörfält, längder VR Övergångssträcka (m) Anpassningssträcka (m) Utspetsningssträcka (m) 60 15 85 50 ≥ 80 70 110 70
4.1.2.16 Sidoområden i korsningar A-C och i enskilda
anslutningar
Genom att ta vara på landskapets topografiska och visuella förutsättningar kan orienterbarheten i korsningen stödjas och förstärkas. Tänk på att alla ytor i en korsning tillsammans bidrar till helhetsintrycket. Det är därför viktigt att lägga stor omsorg vid markmoduleringen av de
Högeravsvängande trafik (Dim-dh)
0 20 40 60 80 100 120 140 160 180 200 220 240 260 280 300
0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1600 1800 Genomgående trafik (Dim-dh) Högeravsvängskörfält kan användas
kringliggande ytorna. Dessa ytor kan obearbetade se ut som ett restupplag istället för att bidra till en väl gestaltad vägmiljö.