Det finns ett tydligt obehag hos respondenterna i undersökningen när det kommer till att lämna ut sin privata hälsodata vilket påverkar digitala hälso-systemet negativt enligt Adjekum et al. (2018). Sutton et al. (2018) beskriver att transparens är en faktor som krävs för att ett digitalt vårdsystem som hanterar hälsodata ska kunna erhålla tillit. Resultatet från enkätundersökningen visar att syftet till vad datan används till påverkar inställningen till att lämna ut det. I frågan om
inställningen till att bidra med hälsodata till en applikation om det används i hälsoforskning svarade 67 procent att de är positivt inställda till det. Det skedde en förhöjning i resultatet i frågan om de kan tänka sig att bidra med sin hälsodata om det leder till förebyggande av sjukdom där 80 procent var positivt inställda. Resultatet indikerar på att individer gärna bidrar med sin hälsodata om det används i hälsoforskning vilket är ett motiv många vårdapplikationer har för att samla in data. Ruckenstein et al. (2017) belyser att individer bör vara kritiska till datautlämning då många företag sällan använder datan till forskning i sjukvårdsindustrin utan istället säljer det för ett högre värde på marknaden. Även respondent 1:4 belyser att valet till användandet av en applikation ligger i vad datan ska användas till då hen inte skulle använda en applikation där datan kan användas i politiska syften. Enkäten visar att individer har högre förtroende för att datan analyseras av en människa än genom algoritmer, vilket styrker argumenten i gruppdiskussionen om att tilliten är högre för en människa.
Respondenterna får genom ett scenario (se bilaga 2) svara på om de kan tänka sig att använda en vårdapplikation som ständigt samlar in privat hälsodata för att förebygga sjukdom. Attityden kring att lämna ut hälsodata om det leder till en förbättrad sjukdomssituation är positiv hos samtliga respondenter. När de därefter får höra del två av scenariot där det framkommer att personlig hälsodata kan säljas vidare utan deras kontroll förändrades attityden betydande. Den generella attityden var negativ och respondenterna upplevde plötsligt en rädsla över att lämna ut sin hälsodata. Åsikterna förändras alltså efter att de fick information om vad som kan hända med deras data. Enligt respondent 2:3 är det även obehagligt att skriva in privata personuppgifter då hen inte vet vart det hamnar. Enligt Sutton et al. (2018) byggs tillit till ett digitalt vårdsystem genom att ha en transparens gällande data. Då Ruckenstein et al. (2017) syftar till att vårdapplikationer oftare använder hälsodata för att skapa värde på marknaden snarare än till forskning kan en transparens i det här fallet innebära att individen istället tappar förtroende.
Respondenterna har generellt sett lite kunskap om vad som kan hända med deras privata data vilket stärks av Ruckenstein et al. (2017) argument om att vi lever i ett digitalt samhälle där det finns en asymmetrisk relation mellan patient och sjukvård, där sjukvården har makt över patientens personliga hälsodata. Å ena sidan är respondenterna positivt inställda till att bidra med sin hälsodata om det leder till förebyggande av sjukdom å andra sidan är de negativt inställda till att lämna ut sin hälsodata om den kan användas i ett annat syfte. När respondenterna får kunskap om vad som kan hända med deras privata data får de en mer negativ
sjukvården. Detta innebär en konflikt i att behålla sin integritet eller att få skräddarsydd sjukvård vilket är en tydlig debatt enligt Van Dijck & Poell (2018). Det krävs engagemang från patientens håll i form av utlämnande av hälsodata för att ett digitalt vårdsystem med artificiell intelligens ska fungera. Huruvida ett digitalt vårdsystem ska vara transparent eller inte med datahanteringen för att bygga upp en tillit hos patienter behöver vidare undersökas.
5.4
Framtidsutsikter
Individer har ett behov av mänsklig kontakt i vården medan Sveriges Kommuner och Landsting (2017) strävar efter en sjukvård med artificiell intelligens med syfte att den ska bli mer rationell snarare än känslomässig. Som nämnt genomgående i studien finns det en oro hos respondenterna kring om artificiell intelligens kommer att ersätta människor. Respondent 1:4 resonerar kring om tekniken kan ersätta olika yrken och skapa konkurrens, vilket Dickson (2017) anser att det inte kommer att göra utan menar att det kommer fungera som en assistent till läkare. Även respondent 2:2 betonar att artificiell intelligens kan ersätta människor och upplever att detta är skrämmande.
Dickson (2017) menar däremot att bristen på empati hindrar artificiell intelligens att ersätta läkares yrke och att det därför endast kommer att fungera som en kompletterande tjänst inom sjukvården. Författaren förklarar att den artificiella intelligensen inom vården först måste nå en mänsklig nivå för att den ska kunna ersätta läkaren (Dickson, 2017). Tekniken är enligt Dickson (2017) inte tillräckligt utvecklad för att kunna ersätta en läkare vilket möter respondenternas behov. Merparten av respondenterna i fokusgrupperna kunde hellre tänka sig att använda vårdapplikationer med maskininlärning som ett komplement än som en ersättare för en läkare. Det framkommer i scenario 1 med fokusgrupp 1 där respondent 1:2 menar att läkarens bekräftelse spelar stor roll för att informationen från vårdapplikationen med maskininlärning ska upplevas trygg och korrekt.
Som tidigare nämnt är rädslan för utelämning av personlig data ett problem som framkommer hos respondenterna vilket skapar en negativ attityd till vårdapplikationerna. Socialtjänsten (2018) ser likaså en problematik kring reglering av patientdata som ett hinder för utvecklingen. Enligt Socialtjänsten (2018) är även svaga tekniska system ett hinder som har begränsat implementeringen av vårdapplikationer. Den här studien antyder på att trots att den tekniska kvaliteten uppnås kan den negativa attityden till att utesluta vård av en läkare innebära ett hinder för utvecklingen. Den generella bilden hos respondenterna är att artificiell intelligens upplevs skrämmande på grund av en rädsla för att den ska ersätta människan. Detta kan indikera på att
det finns ett behov av kunskap hos respondenterna om hur tekniken snarare kan implementeras som en assistent snarare än en ersättare för att skapa en mer positiv attityd. Kan det vara som Ruckenstein et al. (2017) nämner, att beslut i framtiden kommer att delegeras till algoritmer, eller kommer patienterna hindra den här förändringen?
6
Slutsats
Studien visar att det finns en generellt låg medvetenhet kring hur artificiell intelligens kan användas inom vården. Det framkommer även att det finns en korrelation mellan hög medvetenhet och positiv inställning. De i enkätundersökningen som upplever sig ha hög medvetenhet om ämnet har en positiv attityd till att använda sig av vårdapplikationer som diagnostiserar genom maskininlärning. Studien indikerar även på att individer är en aning skeptiska till att få en diagnos genom maskininlärning. Kritiken från respondenterna låg ofta i att det inte går att lita på en automatiskt genererad diagnos. De individer som upplevdes ha en positiv attityd har även ett stort behov av läkarens bekräftelse av diagnostiseringen vilket indikerar på ett högre förtroende för läkare. Detta är extra viktigt hos individer om diagnosen är allvarlig då de vill bli meddelade om diagnosen av läkaren vid ett fysiskt möte. Detta kan ha ett samband med att studiens resultat indikerar på att individer kräver mänsklig empati av läkare för att känna trygghet till vården.
Förtroendet är högre till en människa än till maskininlärning när det kommer till analys av ens privata hälsodata. Att få kontroll över sin privata hälsodata visar sig således inte vara viktigt för individerna i studien. Individer kunde däremot tänka sig att använda vårdapplikationer med maskininlärning som en assistans eller komplement tillsammans med en läkare. Rykte är en viktig faktor som bidrar till ett ökat förtroende till en vårdapplikation med maskininlärning. Även vilket företag eller organisation som ligger bakom applikationen påverkar tilliten då respondenterna föredrar något de känner till sedan innan. Studien pekar på att trots att företaget som ligger bakom vårdapplikationen inte är statlig eller kommunal så kan de tänka sig att använda tjänsten om den har ett gott rykte. Studien indikerar även på att individer skulle känna sig mer trygga i att använda en vårdapplikation med maskininlärning än att besöka sjukvård i det land de befinner sig om de är utomlands.