I diskussionen som förskollärarna förde om vad som ses som utmaningar i arbetet med de yngsta barnen framkom att kommunens ekonomi till förskolan, att ha för stort kontrollbehov och känslan av att det inte räcka till som pedagog uppfattades som utmaningar. Även att se vart barnens intresse låg, svårigheter inom kommunikation, veta att barnen har förstått vad förskolläraren hade förmedlat och att det ibland är svårt att “ta ner” bild och skapande till en “småbarnsnivå”
uttrycktes som utmaningar.
Förskollärarna ansåg att planeringen ibland kunde vara en utmaning beroende på hur stor barngruppen var och hur den såg ut i förhållande till vilka olika behov barnen hade. Detta överensstämmer med det
resultat Pramling m.fl, (2015) såg i sin studie om barngruppens storlek. Resultatet i studien visar att ju större barngruppen är, desto mindre tillgång till miljö och material får barnen. Skolverket (2017) anser att miljöns utformning är av vikt. Om miljön inte är anpassad efter barngruppens storlek kan miljön upplevas som begränsad.
Ens egna inställning till bild och skapandet ansågs också som en utmaning som förskollärarna uttryckte sig, men att de själva var medvetna om att det egna intresset inte var så stort i ämnet. I anslutning till det “egna intresset” eller att anse sig själv “inte kunna”
menar Lindgren (2006) är fördelaktigt i olika ämnen i förskolan. Om pedagogen uttrycker sig för barnen att “fröken inte kan”, så sänker det kraven på att “inte vara perfekt” och att det är okej “att göra bort sig”.
Bendroth Karlsson (1998) menar att mod är viktigt, både för barn och vuxna i bild och skapande. Ämnet kräver tid och man vågar misslyckas, för att sedan prova igen. Här menar Dewey även att estetisk lärdom endast uppnås av aktivt deltagande (Bendroth Karlsson, 1998).
Städning var ett återkommande ämne som bland förskollärarna ansåg vara en utmaning. ” Flera barn i den är i den åldern att de ska bara plocka ner det och tömmer och går vidare. Och då orkar man inte ha så mycket material framme för då gör man inget annat än att städa och plocka” (Förskollärare 3).
Förutsättningar som förskollärarna lyfte fram i intervjuerna, var att fortbildning och idéer med bild och skapandet av de yngsta barnen behövs. Förskollärarna lyfte fram att frisk personal är viktigt för att få verksamheten att “flyta”.
En önskan framgick också från samtliga informanter att kunna ha en ateljé, en plats där man kan ha material framme och barnen får jobba med olika material såsom vatten, lera och färger, eller som förskollärare 3 uttryckte det: “...att man får liksom sådär röja runt
liksom och verkligen...uppleva med hela sin kropp. För det gör ju barn”.
En upptäckt vi gjorde när vi transkriberade våra intervjuer och analyserade resultatet var att i samtliga intervjuer var utgångspunkten hos förskollärarna att det inte går att ha allt material framme av olika anledningar, t ex säkerhetstänk, omsorg och ur ett städperspektiv.
Under intervjuernas gång svängde dock de flesta förskollärarna och det framgick att egentligen vill de flesta ha mer material tillgängligt än vad som finns idag. En samsyn i arbetslaget om bild och skapandet var det som av några förskollärare ansågs som en förutsättning för detta.
Somi (2020) påpekar att det är viktigt med en samsyn i arbetslaget där man delar en gemensam syn på förhållningssätt gentemot barnen.
6.4 Metoddiskussion
I vår studie ville vi göra semi-strukturerade kvalitativa intervjuer. Vi valde denna metod för att vi ville få förskollärarna att berätta för oss med egna tankar och sätta egna ord på det de berättade. Från första början fanns en tanke om att även observera som komplettering till våra intervjuer. Detta skulle kunna komplettera analysen med fältresultat, och därmed ge ett bredare och slutgiltigt resultat av både vad vi sett i verksamheterna och de uppgifter vi fått av informanterna i intervjuerna. Christoffersen och Johannessen (2015) beskriver att en observation som komplettering till en annan metod kan ge svar på eventuella frågeställningar som uppstått, eller för att se frågeställningarna ur andra perspektiv. På grund av rådande Covid-19-pandemi kunde vi inte genomföra vår studie exakt som vi ville och observationer som komplettering till våra intervjuer blev just bara en tanke. Intervjuerna kunde dock ändå genomföras via Zoom, en digital mötesplats.
Telefonkontakt med rektorer i två olika kommuner togs för att få samtycke att kontakta förskollärare på småbarnsavdelningar för denna studie. Ett informationsbrev tillsammans med en digital
samtyckesblankett skickades sedan till respektive rektor, som rektorerna sedan mejlade vidare till berörda förskollärare enligt vårt urval. Förskollärarna fick sedan kontakta oss om de ville delta. De förskollärare som ville delta fick själva bestämma dag och tid, vi anpassade oss efter deras möjlighet att delta. Det visade sig tyvärr ändå vara svårt att få ihop informanter, och eftersom detta arbete pågår under en viss begränsad tid, kände vi oss till slut nödgade att höra av oss till förskollärare i ytterligare kommuner utan att först kontakta rektor för få samtycke. Även dessa förskollärare fick informationsbrevet med digital samtyckesblankett mejlade till sig.
Vi valde att göra varje intervju tillsammans eftersom vi samskrev detta arbete. Vi ville att varje informant skulle få ett ansikte på oss båda.
Tack vare Zoom kunde vi som intervjuare se våra informanter, och de kunde även få se våra ansikten. Detta gjorde ett tryggare intryck än om intervjuerna skulle skett via telefon.
I intervjuerna tog vi fasta på Trosts (2010) råd omkring att våga vara tyst under en intervju. Trost (2010) menar att det är viktigt att vara tyst och ge informanten möjligheter att tänka och reflektera över sina svar. Detta visade sig vara svårt. Många gånger fick vi bita oss i tungan för att vara tysta och inte gå in med ledande följdfrågor.
Trots de förutsättningar vi hade, så kände vi oss nöjda med den respons och resultat vi fick genom kvalitativa intervjuer. Tidsbrist var en utmaning, då studien krävde att få tillräckligt med informanter att intervjua för att kunna få ett varierat och fylligt resultat. Men slutligen lyckades vi få samtycke och intervjua fem förskollärare under en veckas intervall.
Den metodanalys vi använde var inspirerat av tematisk analys. Vi kategoriserade och hittade meningsbärande ord som vi kunde koppla till teman som var relevanta till studiens syfte och frågeställningar. Vi var noga att transkribera intervjuerna ordagrant och valde också att ta med även pauser, skratt, suckar och andra ljud som förekom under
intervjuerna. Vi kände att denna metod passade oss bra, men en utmaning var att de flesta teman “gick in” i varandra. Detta blev därmed ett svårt arbete för oss, men vi kände i efterhand att någon annan analysmetod inte hade varit mer passande än tematisk analys.
Vi fann slutligen vårt sätt att arbeta fram analysresultatet med mycket diskussioner via zoom och regelbundna reflektioner oss emellan.
6.5 Slutsatser
Idéen till vår studie föddes ur en gemensam erfarenhet vi upplevde att vi haft när vi varit ute i verksamheten. Efter många tankar, idéer och reflektioner så framställdes vårt huvudsakliga syfte. Syftet är att få en fördjupad förståelse för hur förskollärare jobbar med stöd i läroplanen för att ge tillgång till miljö och material för skapande till de yngsta barnen i förskolan.
Vi är eniga om att själva läroplanen inte nämns ofta i intervjuerna med förskollärarna omkring arbete med de yngsta barnen i bild och skapande. Däremot lyste Läroplanen igenom i alla förskollärarnas resonemang, tankar och de synsätt de hade med barnen. Omsorg, behov, intressen, inspiration, uppmuntran, upplevelser och anpassning är exempel på vad som är viktigt för förskollärarna i deras arbete med de yngsta barnen. Dessa inslag kunde vi koppla direkt till vårt styrdokument.
Samtliga förskollärare beskrev också hur miljö och material är tillgängligt hos dem och de kunde också motivera och resonera omkring varför visst material inte finns tillgängligt för de yngsta barnen. Bild och skapande som ämne var inte någon prioritet hos någon förskollärare även om de flesta önskade att det får större utrymme i utbildningen. I stället var det viktigt för förskollärarna att barnen ska gå från otrygga till trygga barn innan det fokuserades mer på specifika aktiviteter.
Miljön beskrivs av Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) som den tredje pedagogen och att den är viktig för barns lärande och utforskande. Läroplan för förskolan (Skolverket, 2018) säger att miljön ska var åtkomlig för alla barn och uppmuntra barn till att samverka och undersöka sin egen och andras världar. Vår undersöknings bidrag till förskollärarprofessionen är att skapa medvetenhet omkring miljöns betydelse, både i den pedagogiska planeringen och i spontan aktivitet. När miljön inte är tillgänglig för alla barn kan det indirekt skapa begränsningar för barnen i aktiviteterna. Det framgick i studien att det material som finns tillgängligt för de yngsta barnen i förskolan är sådant material som barnen kan använda sig av utan att ha en vuxen närvarande. På så vis vill vi lyfta pragmatismen, där estetiskt lärdom endast kan utvecklas i aktivt deltagande och i interaktion med andra människor (Bendroth Karlsson, 1998). Dewey ansåg att genom social samvaro utvecklas våra insikter om världen och utan denna sociala samvaro tappas intresset för att lära. Barn behöver stöd och vägledning inom bild och skapande, eftersom de, som tidigare nämnts, behöver utveckla ett kreativt och nyskapande tänk för morgondagens samhälle. Att vara närvarande vuxen menar Edlund (2019) behövs för att vi ska kunna möta och se barnens lärandeprocess. Den tredje pedagogen innebär inte alltid att en vuxen behöver vara fysiskt aktiv, utan också att förse barnen med det material som intresserar dem. Det handlar alltså om att vi vuxna vågar tillgodose barnen med verktyg för att de ska kunna utvecklas (Eidevald & Engdahl, 2018). Enligt Qvarsell (2012) så handlar det mer om den vuxnes behov av att ha kontroll och se hinder istället för att inta ett barns perspektiv. Detta synliggörs i studien när informanterna pratar om att visst material inte kan vara tillgängligt för de yngsta eller att det som barnen faktiskt kan använda sig av själva är sådant material där ingen vuxen behöver vara närvarande vid användande.
Informanterna pratar också om avgränsningar till rum och miljöer. Vi vuxna har enligt Qvarsell (2012) lång väg att gå när det gäller den egna självbilden om varför man gör vissa saker på olika sätt. Exempelvis:
Vad ligger till grund för att ett visst material är tillgängligt? Varför avgränsar vi? Till största delen är det att faktiskt genomskåda och betrakta det som ses som “hinder” i bild och skapande i förskolan med de yngsta barnen. Handlar det om inställningen hos sig själv som pedagog eller är det organisatoriskt? Utifrån informanternas svar kan det utläsas att bild och skapande inte räknas som ett ämne som prioriteras utan att fokus ligger på att få trygga barn. Det som framkommer i intervjuerna är också en fråga om vad som är görbart med de yngsta barnen. För att skapa en egen personlighet och uppfattningar om världen anser Alekseeva m.fl., (2016) att barn ska introduceras i en kreativ miljö i tidig ålder.