Utmaningar inom vuxenutbildningen

När lärarna redogör för de utmaningar de står inför som samhällskunskapslärare inom vuxenutbildningen är det flera saker som återkommer. En utav dessa är utmaningar är generell för kurser på vuxenutbildning och handlar om gruppdynamik. De jämför med gymnasieskolor där eleverna tillhör en och samma klass under tre års tid vilket innebär att det finns tid för skapande av god gruppdynamik. Undantaget inom

vuxenutbildningen är de yrkesprogram som finns där gruppen ofta är densamma i flera kurser. Inom övrig vuxenutbildning är det mer regel än undantag att få elever känner varandra vilket är en stor utmaning med utgångspunkt i den tidsram som råder. Här handlar det främst om att på kort tid känna av vilka gruppkonstellationer som är positiva och vilka som missgynnar eventuell progression. Vidare hävdar två av tre lärare att utmaningar inom samhällskunskapen på vuxenutbildningen ibland är kopplade till starka åsikter och negativa attityder. De åsikter man talar om kan ibland ha en stark koppling till kultur, etnicitet, klass och att man på grund av detta hålls tillbaka i sin personliga utveckling. Men det kan också handla om att man har en ganska negativ attityd gentemot mer komplexa kunskaper generellt men också när det kommer till ens egen förmåga och ens egna möjligheter. En lärare utvecklar:

”Jag uppfattar det också som att det kanske kan finnas vissa personliga eller kulturella, eller etniska aspekter av hur man ser på kunskap. Jag ser det som att det finns vissa kretsar där man odlar en ganska platt bild av verkligheten, den är svart och vit, ond och god…

… det kräver ganska stora förmågor att kunna se emm flerdimensionell verklighet som man kan vända och vrida på och beroende på vilket håll man ser det ifrån så ser

32

det olika ut. Det är så kunskapskraven är formulerade, och detta, att se saker och ting flerdimensionellt ehh är ju inte någonting som alla strävar efter. Hehe alltså, det blir en mer komplicerad bild som man är tvungen att ompröva sina egna föreställningar och förmågor till. Det är inte alltid man tycker det är så, haha, det blir jobbigt. Det är jobbigt för att du ofta finns med själv, där i den samhällsvetenskapliga modellen och att se på sig själv flerdimensionellt det är inte alla som klarar av det. Man vill se, man vill förenkla sin egen situation och sina egna möjligheter och när man då problematiserar detta och vänder och vrider på saker så är det inte så enkelt som man vill. Du måste ju förflytta dig själv, du måste liksom lyfta från marken”.

Ytterligare utmaningar är kopplade till undervisningsform. Mer och mer utav den undervisning som erbjuds inom vuxenutbildning är på distans, något lärarna menar innebär en utmaning både för lärare och för elever. Här finns utmaningar knutna till distansundervisning generellt men också mer specifika utmaningar kopplade till samhällskunskap. De generella utmaningarna är framförallt riktade mot teknik och datorkunskap. De upplever att framförallt eleverna – men även de själva ibland – saknar de digitala kunskaper och färdigheter som krävs för att distansundervisningen ska fungera på ett bra sätt. Vidare beskriver samtliga lärare distansundervisning som starkt individpräglad, något de menar missgynnar samhällskunskapsämnet. En lärare

exemplifierar detta:

”Dialogen med eleven blir sämre, dialogen mellan klasskamrater blir helt utebliven egentligen, de möts aldrig och om man initierar möten genom ett seminarie eller dylikt så strular alltid tekniken till det…

Samma lärare fortsätter och sammanfattar utmaningarna med distansundervisning genom att jämföra undervisningen med en förlängd prövning.

Hmm, man kan säga såhär egentligen. Distansutbildning generellt är egentligen, om man ska vara helt ärlig, som en form av en förlängd prövning. Alltså det är inte så mycket mer. Alltså skillnaden är att istället för att du går och sätter dig i en sal skriver en prövning och sedan skriver en inlämning och därefter träffar en lärare där du på något sätt har en muntlig prövning eller redovisning för. Så istället landar du hemma och har 8 veckor på dig att göra det. Alltså, det är ingen skillnad. Det blir precis samma grej, du utvecklas inte särskilt mycket annat än att du får visa vilka kunskaper du mer eller mindre hade från början. Självklart har du lite mer utrymme att utvecklas än vid en vanlig prövning men det är liksom en förlängd prövning med en extremt liten process vad gäller utvecklingspotentialen.

De intervjuade lärarna hävdar att distansundervisningen bidrar till att skapa

33

visa för att sedan bocka av det. Meningsutbytet existerar nästintill inte eftersom dialogen stannar vid feedback för en inlämning, ofta utan att eleverna svarar.

Andra utmaningar samtliga lärare vittnar om är elevers ofta låga förkunskaper såväl som bristande språklig förmåga. De menar att det i sig inte nödvändigtvis behöver vara ett problem, endast en utmaning som går att komma åt men som kräver betydligt mer tid än vad som idag ges. Kurserna genomförs allt som oftast under 10-veckor och om man tittar på det centrala innehållet och kunskapskraven för Samhällskunskap 1b förstår man att tempot måste vara högt om man ska hinna med allt. Om eleverna då har låga

förkunskaper och/eller bristande språklig förmåga blir det näst intill omöjligt för dem att klara kursen inom den tidsram som ges. Två utav tre intervjuade lärare hävdar att det rör sig om ett strukturellt problem där synen på vuxenutbildningen och det elevunderlag som finns är skev, eller förlegad om man så vill. En lärare vittnar om detta på följande vis:

Eleverna på vuxenutbildningen får ju mindre tid än gymnasieeleverna, men det hade kanske behövt mer tid. Så är det ju och jag menar hela den tidsaspekten bygger ju på något sätt på ett gammalt koncept. Emm där dom som skulle gå på vuxenutbildningen var liksom kunskapsreserven. Det vill säga dom som var smarta men hade gått ut i arbetslivet efter grundskolan. Dom skulle snabbt kunna läsa in teoretisk kunskap för att dom ville och kunde. Därför så har vi 70 % utav undervisningstiden i förhållande till gymnasieskolan. Men det, ehh, is no more skulle jag vilja säga. Det är sjukt egentligen. Att man inte har omprövat den här bilden av vilka som går på vux. Vissa kan ju fortfarande passa in på den beskrivningen men dom flesta gör det ju inte.

34