Utmaningar och svårigheter

En av de svårigheter och utmaningar som samtliga informanter lyfte var bristen på utbud av meningsfulla aktiviteter att erbjuda ungdomarna. Chefen säger att hen inte tror att det skulle hjälpa med 100 olika aktiviteter för att det finns alltid någon som de inte passar för. Men hen fortsätter med att berätta att det är viktigt att få till i alla fall några fler varianter så att de kan möta fler individers behov på ett mer tillfredställande sätt. Informanterna berättar att de inte har fått någon feedback från ungdomarna som tagit del av en aktivitet som kommunen erbjudit. Aktören säger att det är viktigt att få feedback från de ungdomar som tagit del av kommunens arbete med aktivitets- ansvaret men att det är svårt att få feedback från dem. Kommunikationen mellan informanterna under arbetets gång lyfter Aktören, Ungdomsutvecklaren och administratören som en svårighet. Alla tre uttrycker att de ibland har svårt att veta vad de andra personerna i arbetsgruppen gör. De menar att det inte finns någon riktig struktur för hur kommunikationen ska ske och vem som behöver vilken information. Administratören visar ett dokumentationssystem som det är tänkt att informanterna ska använda för att dokumentera eventuella möten och/eller åtgärder för målgruppen. Administratören berättar att detta system är tänkt att även underlätta för informanterna då de kan kommunicera via det nya systemet och på så vis får alla i arbetsgruppen ta del av samma information. Administratören berättar dock vidare att systemet inte fungerar tillfredställande i nu läget och att de leder till att både kommunikationen och dokumentationen upplevs som en svårighet i arbetet. Aktören tror att de behöver tydliggöra rollerna i arbetsgruppen för att just nu så tycker hen att det känns ostrukturerat. Chefen svarar att arbetsfördelningen och uppgiftsansvaret är tydligt fördelat och att hen inte har upplevt några svårigheter med kommunikationen. Chefen lyfter istället svårigheterna med sekretessen i arbetet över förvaltningsgränserna. Hen berättar att de har behövt arbeta en del med att komma på hur de ska förhålla sig till sekretesslagstiftningen (Allmänna råd, 2016). Viss information som är offentlig ska dokumenteras och rapporteras in till SCB för statistik. Dock så behövs ett medgivande från ungdomen för att informanterna ska kunna dela annan typ av information gällande individen med arbetsgruppen. Det som chefen menar är svårt med sekretessen är att få det dokumenterade medgivandet från ungdomen. I

35

nuläget menar chefen att de inte har något systematiskt arbetssätt gällande hur de ska komma förbi sekretessen. De måste utveckla en struktur för det. Aktören nämner också vikten av en mer utarbetad struktur då hon beskriver att arbetsgången i dagsläget inte

känns helt säker.

Aktören säger att de behöver utvärdera deras eget arbete och mer kontinuerligt sätta upp en rimlig målsättning med kommunens aktivitetsansvar. Ungdomsutvecklaren lyfter en svårighet med att ta själva kontakten med ungdomarna. Hon berättar att det ser väldigt olika ut. Enligt administratören är det cirka 25 procent av ungdomarna som svarar på den första kontakten som kommunen tar i form av ett brev. De resterande 75 procent är det Ungdomsutvecklarens uppgift att försöka ta kontakt med och hen beskriver att de i många fall finns svårigheter med att etablera en första kontakt med ungdomarna. Hen berättar att hon söker dem via telefon först. Om hen inte får något svar då försöker hen med Facebook messenger vilket fungerar ibland. Hen berättar vidare att det är viktigt att vara påhittig och flexibel i sitt arbetssätt då det är en liten kommun. Dock så beskriver hon att en del av ungdomarna som tillhör aktivitetsansvaret är väldigt svåra att nå. Därför har de i arbetsgruppen börjat prata om att eventuellt börja göra hembesök till ungdomarna också. SYV:en bekräftar problematiken kring svårigheterna med att få tag i ungdomarna. Hen anser att mycket av ansvaret ligger på gymnasieskolan. Hen menar att många av de ungdomar som omfattas av aktivitetsansvaret har hoppat av från gymnasiet och hen anser att det är viktigt att gymnasieskolan inte bara "släpper iväg" ungdomen när hen har bestämt sig för att hoppa av. För då är det lätt att ungdomen bara "försvinner" och är svår att få kontakt med. SYV:en vill istället att skolan ska arrangera ett möte med representanter från olika myndigheter och verksamheter som ungdomen eventuellt kommer att vara i behov av efter att hen har hoppat av skolan. De verksamheter som hen vill ska representeras är till exempel Arbetsförmedlingen, arbetsmarknadsenheten och någon ifrån kommunens aktivitetsansvar. SYV:en vill att de ska fånga upp ungdomen direkt och inte låta hen bara hoppa av skolan utan kunskapen om vad för typ av aktiviteter det finns för hen istället. Genom detta arbetssätt tror SYV:en att dem kan minska risken att ungdomar som har hoppat av gymnasiet bara går hemma utan sysselsättning och riskerar att hamna

längre och längre ifrån samhället.

36

SYV:en ser det som ett problem att skolan inte arbetar tillräckligt mycket för att förebygga avhopp från gymnasieskolan. Hen berättar att de ungdomarna hen möter som har hoppat av från gymnasiet säger att de är skoltrötta och att skolan inte är någonting för dem. Detta menar hen är ett ansvar som ligger på skolan att möta varje elevs individuella behov för att förhindra att en elev tvingas uppleva den känslan. Om skolan arbetade mer förebyggande tror SYV:en att fler elever skulle stanna kvar i skolan vilket i sin tur skulle leda till att färre ungdomar som omfattas av aktivitetsansvaret. Vidare fortsätter SYV:en att berätta om de svårigheter som hen upplever att hen möter hos målgruppen. Hen säger att de flesta hen har träffat är väldigt omotiverade och att det ofta är deras föräldrar som har tvingat dem att komma på ett vägledningssamtal. I de fallen där en förälder har tvingat dit dem så finns det ofta ett visst motstånd. Ungdomen vill ofta inte tillbaka till skolan för att skolan inte har fungerat tidigare. "De är inga såna som klarar av skolan" (SYV:en). SYV:en berättar att hon upplever att många har dåligt självförtroende när det gäller prestation i skolan och att eleverna inte har tro på sin egen förmåga. Hen säger att hen kan se ett mönster hos målgruppen att många har haft en problematisk skolgång sedan grundskola ofta med en del frånvaro. Det tror SYV:en bidrar till att en del av ungdomarna hen möter har en begränsad bild av vad som är möjliga karriärsalternativ för dem. En del av dem har inte funderat alls på framtiden och möjliga utbildningar och/eller yrken. Hen tror det beror bland annat på att de inte har blivit bekräftade och uppmuntrade i skolan eller att ingen har pratat med dem om dessa saker. Dessa bitar beskriver SYV:en att hen brukar fokusera på vid ett möte med en ungdom.

"Jag är ingen som sänker dem eller ser ner på dem. De får träffa en vuxen person från skolan som försöker att se det positiva i dem och hjälper dem att se det positiva i sig själva." (SYV:en).