I stort sett alla lärarna ger uttryck för positiva åsikter om utomhuspedagogik. Knappt hälften av lärarna anser att utomhuspedagogik är när undervisningen bedrivs utomhus och 40 % av lärarna beskriver också att det är en undervisningsform där eleverna får möjlighet att upptäcka, undersöka och studera naturen. Lärarnas föreställningar om utomhuspedagogik talar för att utemiljön inte bara är en plats för elevernas lärande utan i vissa fall också en del av lärandet. Dessa föreställningar stämmer väl överens med Dahlgren och Szczepanskis (2004) tankar om att undervisning utomhus sammanlänkar olika dimensioner i lärandet och att utemiljön inte bara är ett rum för lärande utan också tillhandahåller lärandets innehållsliga strukturer. Enligt Dahlgren och Szczepanski (2004) tillmäts den direkta upplevelsen av fenomenen i utemiljön och det autentiska lärandet en stor pedagogisk betydelse, vilket ungefär en fjärdedel av lärarna framhåller då de menar att undervisning utomhus är ett sätt att konkretisera och ge eleverna möjlighet till praktiska upplevelser i lärandeprocessen. Lärarnas tankar om undervisning i utemiljön och om ett autentiskt lärande där eleverna för att kunna se sammanhang förenar teoretisk och praktisk kunskap kan också kopplas till Schöns teorier. Schön (enl. Strotz och Svenning 2004) menar att elevers helhetsförståelse bäst skapas då de får uppleva något praktiskt. Flera lärare i undersökningen anser att undervisning i naturen ökar elevernas lust att lära och vi anser att undervisning i utemiljön möjliggör ett autentiskt lärande och dessutom innehåller kvaliteter som inte kan skapas inomhus. Vi tycker det är positivt att många lärare ser utomhuspedagogiken som ett sätt att främja elevernas upptäckarglädje och nyfikenhet. Genom att erbjuda en varierad och stimulerande miljö för lärandet tror vi att elevernas intresse för ämnet och deras motivation för att lära sig förstärks. Att många lärare ger uttryck för positiva åsikter om utomhuspedagogik tror vi kan bero på att de själva tycker om att vistas i naturen. Jönsson och Nilsson (2004) framhåller i sitt examensarbete att lärarnas intresse är avgörande för om de väljer att utnyttja utomhusmiljön i sin undervisning eller inte och vi tror också att lärarnas personliga upplevelser av utomhusvistelse har betydelse för vilken inställning de har till utomhuspedagogik. Lärarnas positiva attityd till utomhuspedagogik förmodar vi också kan ha sin grund i det uppsving som utomhusundervisning och miljöfrågor har fått under de senaste åren.
Resultatet visar också att några lärare tycker att utomhuspedagogik innebär regelbunden utevistelse och frisk luft, men enligt lärarnas uttryck handlar det då mest om roliga aktiviteter
och lekar. Vi tror inte att dessa lärare är bekanta med utomhuspedagogik som undervisningsmetod och därför har de inte heller insikt i utomhuspedagogikens mångfald. Vi ser dock att leken kan vara ett komplement i utomhusundervisningen och vara ett bra sätt att träna elevernas samarbete. Leken är också enligt Klang m.fl. (1992) ett sätt att skapa gemenskap. Att flera lärare utomhus använder leken i undervisningen tycker vi är positivt eftersom skolans uppdrag bland annat är att göra skapande arbete och lek till väsentliga delar i det aktiva lärandet (Utbildningsdepartementet, 1998). Utomhus har eleverna större möjlighet att röra på sig och sätta kroppen i arbete än vad de har i ett klassrum, vilket också Hansson och Johansson (2002) lyfter fram i sitt examensarbete. I Hansson och Johanssons (2002) studie framkom att eleverna i undersökningen tyckte att det var roligt med utomhusundervisning bland annat för att de fick frisk luft och för att de fick röra på sig och inte var begränsade av klassrummet. Vi tror också att elever som vistas utomhus mår bättre och känner sig piggare. Därför är vi förvånade över att väldigt få lärare har nämnt de positiva hälsoeffekterna av utomhusundervisning. Särskilt anmärkningsvärt är detta med tanke på att några av undersökningsskolorna aktivt arbetar hälsofrämjande. En anledning till varför det i enkätsvaren framkom ytterst få åsikter om utomhuspedagogikens positiva effekter på hälsan kan vara att lärarna inte ser det som en del av NO-undervisningen. I läroplanens uppnående mål, Lpo 94, (Utbildningsdepartementet, 1998) står att elever ska ha grundläggande kunskaper om förutsättningarna för en god hälsa samt har förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan och miljön. Vi anser att utemiljöns positiva aspekter på hälsan och lärandet borde tas på större allvar i skolan och vi tycker att hälsoaspekten bör vara en del i utomhuspedagogiken och genomsyra alla skolans ämnen.
Flera lärare nämner att naturen är källa för hämtande av material och att de använder naturen som inspiration eller som byggstenar i olika skapande verksamheter. Vi anser att det är positivt att lärarna använder naturen som källa då den kan inbjuda till en konkret undervisning. De lärare som beskriver att de använder naturen som materialkälla har även beskrivit innebörden av utomhuspedagogik på andra sätt och därför tror vi inte att dessa lärare enbart hämtar material från naturen och sedan bearbetar det i klassrummet. Av enkätsvaren förefaller det istället som om naturens tillgång på material ses som ett kompletterande läromedel och en del av utomhuspedagogiken.
Några lärare i undersökningen nämner att utomhuspedagogik kommer till uttryck i form av miljöundervisning och enligt Szczepanski (2004) är miljöarbete en del av
utomhusundervisningen, även om han menar att utomhuspedagogik är så mycket mer än miljöundervisning. Lärarna som anger att de arbetar med miljöundervisning utomhus bedriver alltså inte utomhuspedagogik i samma utsträckning som Szczepanski (2004) anser vara fördelaktigt för elevernas lärande. Som exempel på olika former av miljöundervisning nämner lärarna sopsortering, skräpplockning, kretsloppsstudier och trädgårdsarbete. Att lärarna nämner miljöundervisning som en del i utomhuspedagogiken tror vi kan bero på att de under en längre tid har arbetat med miljöundervisning utomhus. Lärarna känner därför trygghet och säkerhet i arbetet och vi tror att det är avgörande faktorer för att de ska bedriva undervisning utomhus. Vi anser att miljöundervisning kan vara inkörsporten till en större insikt i utomhuspedagogiken så att utomhusundervisning i framtiden kan utvecklas till att omfatta fler ämnen och att lärarna på ett bättre sätt ser utemiljöns resurser och uterummets möjligheter. I Agenda 21 framhålls vikten av att skolans miljöundervisning har ett multidisciplinärt upplägg (United Nations, 2004) och vi ser att en miljöundervisning som genomsyrar alla ämnen kan komma till uttryck genom utomhuspedagogiken. Direktiven i Agenda 21 borde enligt oss leda till mer än ett sporadiskt miljöarbete som anpassas efter skolans villkor. Tillsammans med den forskning som finns borde Agenda 21 också ligga till grund för en än mer förändrad läroplan där vikten av elevernas utevistelse tydligare belyses. Vi tror också att en utveckling av utomhuspedagogiken i skolan kan ge eleverna större kunskap och känsla för såväl det lokala som det globala arbetet för en hållbar utveckling, vilket är ett av skolans uppdrag (Utbildningsdepartementet, 1998).
Mycket av det lärarna beskriver som utomhuspedagogik i praktiken förefaller i själva verket vara ideologiskt önsketänkande. Vi tror att svaren i många fall inte speglar verkligheten utan istället lärarnas tankar och visioner om vad utomhuspedagogik skulle kunna vara. I princip ger alla lärarna i undersökningen uttryck för en positiv inställning till utomhusundervisning,
men endast liten del av dem bedriver utomhusundervisning regelbundet. Endast 12 av 86
lärare bedriver utomhusundervisning en gång i veckan eller oftare. Undersökningsresultatet tyder på att lärarna har god vilja och många positiva visioner om utomhusundervisning, men att det hos en stor del av dem verkar stanna vid tankar.
Nästan hälften av lärarna i undersökningen (42 st.) svarar att de är utomhus och har NO- undervisning en till två gånger per termin. Vi anser att dessa lärare inte bedriver utomhuspedagogik utan det handlar snarare om utflykter, friluftsexkursioner eller studiebesök i naturen. Åkerblom (2003) menar att oregelbunden utevistelse medför att lärare och elever
blir besökare i landskapet och att de då kan betraktas som turister eller konsumenter av relativt tillrättalagda situationer. Vi tror att utomhusundervisningen måste ske ofta och regelbundet för att eleverna ska bli förtrogna med utomhuspedagogiken som metod och för att de ska få möjlighet att upprätta en verklig identifikation med platsen för lärandet.