Utredningens lösningsförslag

Utredningen har kommit upp med några preliminära lösningsförslag på problemet. Till att börja med har ett par nya begrepp kommit upp som nytt förslag nämligen oberoende arbetstagare eller beroende uppdragstagare. Dessa termer blir då som en form av kompromiss mellan att inte vara anställd och sakna skydd och att vara anställd och inneha hela det arbetsrättsliga skyddet. Denna lösning har dock redan stött på hinder i form av att det anses bli en otydlig gräns mellan de nya begreppen och de gamla begreppen arbetstagare och uppdragstagare, som följd av detta skulle inte problemet lösas utan den skulle endast förflyttas till att handla om gränsdragningen mellan dessa olika begrepp. En andra lösning som presenteras i sin korthet är möjligheten att låta kollektivavtal även inbegripa andra än arbetstagare för att arbetsmarknadens parter ska bli mer involverade i arbete som utförs via digitala plattformar.¹²⁴ En sista lösning som presenteras i utredningen men som har tagits fram utav Unionen är att skapa en certifierings och regleringsinstitution för att säkerställa att nya tillhandahållare både håller sig till de lagar och avtal som har tagits fram och löpande kommer att framställas. Detta innebär också en förenkling att få tillhandahållarna att teckna kollektivavtal då detta kan vara en del av att bli certifierad. Vidare är det också en plattform som kan styras mer utav avtal än utav lag vilket innebär en snabbare beslutsfattning och därmed ett flexiblare system att reglera de digitala plattformarna via. Nackdelen är naturligtvis att en sådan institution inte kan vara tvingande på samma sätt som lag, det får istället locka med annat så som att det är ett bevis på företagets seriositet.¹²⁵

123 SOU 2017:24, s. 207-212.

124 SOU 2017:24, s. 210-212.

125 Plattformsekonomin och den svenska partsmodellen, s. 91-100.

40 7.3 Egen problematisering

Grundproblemet är att tillämpa begreppen arbetstagare och arbetsgivare vid användandet utav digitala plattformar. Dessutom måste avgöras om dessa begrepp går att tillämpa över huvud taget eller om andra begrepp måste användas. Det har inte varit möjligt att få fram ett slutgiltigt svar på detta och därför krävs en lösning genom ändring utav reglerna eller processerna så som dem ser ut idag. För att svara på om det krävs en ändring krävs det en genomgång utav alla de mindre problematiseringarna som existerar inom området. Till att börja med är ersättningen ett problem i sig. Är ersättningen regelbunden tyder detta på att det är fråga om anställning, å andra sidan tyder det faktum att ersättningen inte till någon del är garanterad på att det inte är fråga om anställning. Huruvida arbetstagaren har arbetsskyldighet är också något som behöver beaktas och hur ser det ut när en arbetstagare jobbar på distans, hur är ansvaret fördelat då, bör detta appliceras på arbete via digitala plattformar och i så fall hur och är det praktiskt möjligt. Detsamma gäller exemplet med maskinentreprenören som hyrs ut från ett företag till ett annat, där är det klarlagt att både företaget som hyr och hyr ut har arbetsmiljöansvar. Varför är det så och vad borde detta innebära för de som arbetar via digitala plattformar? Har det någon betydelse eller är det irrelevant? Vad som kan konstateras är att i dagens läge har en utförare inget arbetsmiljörättsligt skydd utan får klara sig helt på egen hand.

7.4 Argument för att en ändring krävs

För att en ändring utav arbetsmiljöansvaret krävs har ett antal argument identifierats igenom arbetet. Till att börja med är det faktum att tillhandahållare är tämligen lika arbetsgivare något som åtminstone talar för att det är fullt möjligt att ge de samma ansvar som en normal arbetsgivare har. Naturligtvis finns det vissa svårigheter med detta, framförallt det faktum att tillhandahållarna inte faktiskt är arbetsgivare då hade rättsläget varit klart, de skulle ha haft arbetsmiljöansvaret och detta arbete hade saknat ett syfte. Vidare är arbete via digitala plattformar något som påverkar den psykosociala arbetsmiljön i en hög grad, att inte veta när ens jobb ska utföras, att inte veta när man får nästa lön eller hur mycket man får i lön är alla saker som påverkar det psykosociala negativt. Dessutom är alla dessa faktorer något som innebär att det kan bli oerhört svårt att planera sitt privatliv vilket också innebär negativa effekter på ens psykosociala välmående. Det bör också påpekas att den psykosociala arbetsmiljön är något som regeringen har lagt till som ett av sina tre prioriterade områden när det kommer till arbetsmiljö, därav bör en ändring av åtminstone det hänseendet ske inom en

41 snar framtid. Ett annat av regeringens tre prioriterade områden är ett hållbart arbetsliv. Vad gäller arbete via digitala plattformar kan detta med stor sannolikhet påverka det hållbara arbetslivet negativt på grund av att anställningstryggheten inte är lika stark som den är på övriga arbetsmarknaden. Att åka in och ut från arbetsmarknaden är något som har identifierats som ett problem och något som definitivt påverkar möjligheten att fullfölja hela sitt tilltänkta arbetsliv.

Det viktigaste argumentet för att en ändring krävs får ändå anses vara det faktum att syftet med AML är att undvika ohälsa och olyckor på arbetsplatsen genom att undanröja risker på arbetsplatsen. Här finns det naturligtvis vissa svårigheter att direkt tillämpa AML på arbete via digitala plattformar eftersom att det inte är en arbetsplats i ordets rätta bemärkelse. Det går dock att utläsa att ingen ska dö som en följd utav sitt arbete och det är ändå fråga om arbete även när det är via digitala plattformar. Dessutom är AML tänkt att träffa alla typer av arbetstagare, oavsett vilket yrke de har eller hur deras arbete är organiserat. Dessutom är det ett allmänt skyddsintresse att skydda människors liv och hälsa och detta skyddas inom flera olika lagstiftningar¹²⁶ och med bakgrund av detta måste det ändå anses relativt klart att någon form av skydd för de som utför arbete även på detta sätt är tillhör dessa människors rätt.

7.5 Argument för att systemet är bra som det är idag

Några tydliga argument för att systemet är bra idag har inte identifierats utan detta avsnitt blir främst motargument på argumenten som är för en ändring. Vad det gäller argumenten som rör den psykosociala arbetsmiljön så är det naturligtvis så att flexibiliteten som skapar de negativa aspekterna naturligtvis kan vändas till det positiva, att inte veta när ens arbetstider är kan likväl innebära att utföraren har större möjlighet att påverka sitt privatliv. Detta beror på den individen och dennes behov av jobbet, med andra ord när man väl har börjat tjäna ordentliga pengar så blir flexibiliteten som från början är en nackdel en fördel. Argumenten som gäller ett hållbart arbetsliv finns det naturliga motargument för att digitala marknadsplatser skulle ha en negativ inverkan på detta. Det hållbara arbetslivet innebär bland annat att få folk i arbete så snart som möjligt efter det att de har inkommit i arbetsför ålder, de digitala marknadsplatserna har en positiv inverkan på detta av den enkla anledningen att de sänker inträdeskraven på arbetsmarknaden. Många av de digitala marknadsplatserna riktar sig mot mindre tjänster och okvalificerade jobb vilket innebär att det blir oerhört lätt att få arbete om än i eventuellt lite väl liten utsträckning får detta ändå anses vara något positivt,

126 BRB, Trafikbrottslagen, med mera.

42 naturligtvis medför det andra positiva saker så som att det blir lättare att få en inkomst eller att utöka sin inkomst vilket naturligtvis är positivt för de som har ett behov utav det.

7.6 Egen lösning

Som redan nämnt är det klarställt att utförare inte rakt av kan behandlas som en arbetstagare och en tillhandahållare inte rakt av kan behandlas som en arbetsgivare. Med andra ord är rättsläget så att antingen lämnas utförarna helt utan det arbetsmiljöskyddet som historiskt sett hela tiden har jobbat för att ge så många som möjligt skyddet. Från början var det ett skydd som endast gavs till industriarbete, senare utvidgades skyddet till att innefatta dem allra flesta men den offentliga verksamheten var fortfarande undantagen fram till 1963, idag är alltså hela den ordinarie svenska arbetsmarknaden täck av arbetsmiljöskyddet. Det går inte att i lag direkt utläsa någonstans att alla typer av arbeten ska vara skyddade, däremot går det att utläsa att ingen ska behöva dö som följd av sitt arbete. Detta är också vad som ligger till grund till AML, att undvika olyckor och ohälsa genom att undanröja risker inom arbetslivet. Detta stadgas också tydligt i AML 1 kap 1 §. Ansvarig för att detta ska efterlevas är den som är bäst lämpad för att göra detta. Med bäst lämpad anses den som har störst möjlighet till att påverka förhållandena. Detta är i regel en arbetsgivare som både har större ekonomiska möjligheter och dessutom i regel större kunskap på området. Detta innebär att arbetsgivaren i regel är ansvarig för arbetsmiljön, detta stadgas också klart och tydligt i AML 3 kap 2 § 1 st. Detta sammantaget gör det klart enligt författaren att någon ändring måste till för att skydda dessa utförare i deras arbete. De är visserligen inte arbetstagare i ordets rätta bemärkelse men de utför arbete i regel av samma anledning som vilken arbetare som helst, att tjäna sitt leverne. I författarens tycke finns det inte någon som helst anledning att utesluta en grupp från ett skydd som har utvecklats i över 100 år, enbart eftersom att denna grupp utnyttjar teknikens utveckling och att det arbetsmiljörättsliga skyddet inte har möjlighet att följa med i samma tempo som utvecklingen av teknik gör. Dessutom har skyddet utvecklats för att skydda personers liv och hälsa, detta är ett allmänt skyddsintresse och därför bör det arbetsmiljörättsliga skyddet definitivt skydda alla människor som hamnar i likvärdiga situationer igenom sitt arbete.

Vad som är en lämplig lösning är naturligtvis svårt att svara på, det finns många olika alternativ till rimliga lösningar. Utredningen tar upp ett flertal lösningar, en som i författarens mening bör uteslutas direkt är möjligheten att införa en ny typ utav grupp i form utav oberoende arbetstagare eller beroende uppdragstagare. Utredningen framhåller att denna

43 lösning snarast flyttar problemet än löser det, dessutom öppnar det för arbetsgivare att utnyttja detta genom att omforma deras nuvarande arbetstagare så att de istället hamnar i den nya gruppen. Vilket innebär att de inte behöver ta samma ansvar för sina arbetstagare. I författarens mening är detta faktum att arbetsgivare kan utnyttja detta något som innebär att det blir svårare för arbetstagaren att förutse vad de kommer att ha för skydd i samband med sitt arbete, detta påverkar förutsebarheten negativt vilket innebär att rättsäkerheten blir negativt påverkad vilket naturligtvis inte är önskvärt. Den andra lösningen som presenteras utav utredning är möjligheten att låta kollektivavtal täcka även utförare, här anser författaren att det finns problem i form av att det kommer aldrig kunna bli heltäckande, vissa branscher som utförare arbetar inom går inte riktigt att tillämpa något annat kollektivavtal på, till exempel AirBnB blir oerhört svårt då detta är svårt att placera i någon annan kategori en eget företagande. Andra plattformar som Taskrabbit där en utförare kan verka inom flera olika branscher. Skiftet kan dessutom ske oerhört snabbt, eventuellt flera gånger per dag. I helhet innebär detta att det inte kommer gå att få ett heltäckande skydd igenom denna lösning, dessutom blir det inom vissa delar inte heller är särskilt förutsebart vilket har en negativ inverkan på rättsäkerheten för arbetstagaren. Den sista lösningen som utredningen presenterar är en certifierings och regleringsinstitution, denna lösning bygger på egen fri vilja utav tillhandahållarna att själva vilja gå igenom processen för att bli certifierade. Lösningen är i författarens mening den bästa som har presenterats av utredningen dock är det svårt eller närmast omöjligt att få denna lösning heltäckande i och med att det bygger på egen fri vilja och inte är ett lagtvång. Om lösningen innebär att alla de stora digitala marknadsplatserna går igenom certifieringen är det en bra lösning, dock har författaren svårt att se vad en marknadsplats som bland annat Uber som är en jätte på marknaden och inte har någon konkurrens av någon annan digital marknadsplats har att vinna på det. Utförarna som väljer att gå till Uber har nästan garanterat möjlighet att köra taxi på annat sätt tack vare att de har en utbildning men väljer ändå Uber. Alltså är det inte arbetsmiljöskyddet som är den avgörande frågan och därför lär denna certifiering inte göra någon större skillnad för Uber och förmodligen gäller detsamma för flera digitala plattformar.

Författarens åsikt om den bäst lämpade lösningen är istället att på något sätt införa ett lagstiftat skydd som möjligen inte är fullt lika heltäckande som skyddet för vanliga arbetstagare är. Är skyddet inte heltäckande krävs det att skyddet är väldigt specifikt utformat så att det inte är möjligt för övriga företag att konstruera om sin organisation så att deras arbetstagare istället hamnar under detta skydd istället för AML. Ett problem finns naturligtvis

44 i att det är en oerhört vag marknad med möjlighet till väldigt stora skiftningar på grund av den tekniska utvecklingen och nya aktörer som växer sig stora väldigt snabbt innebär att ett liknande system som Arbetsmiljöverkets författningssamling är en lösning, dock är inte det nuvarande systemet tillräckligt snabbt och flexibelt utan en annan lösning måste till. Den här lösningen behöver vara oerhört snabb i förhållande till andra myndigheter, dessutom behöver den vara extremt flexibel. Som författaren kan se innebär detta det bästa skyddet som är möjligt för arbetstagare och därför anses den lösningen som den bästa. Det finns naturligtvis problem med denna lösning också, en som verkligen bör beaktas är det faktum att digitala marknadsplatser redan idag i relativt stor utsträckning undviker Sverige eftersom att det är en marknad som är svår att bedriva verksamhet på för de digitala plattformarna eftersom att lagstiftningen redan är svårhanterlig inom vissa delar. Det är naturligtvis inte önskvärt att utestänga dessa digitala plattformar från marknaden vilket är en möjlig följd utav en sådan lösning som presenteras här, därför måste det övervägas noga under en sådan möjlig ändring.

En kompromiss mellan arbetsmiljöskyddet och teknikens utvecklig kommer med andra ord att krävas, men det borde vara möjligt att hitta en bra lösning som gynnar alla inblandade i slutändan. Det är dock en lösning som innebär att de oklara ansvarsförhållanden som idag finns vid arbete via digitala plattformar mer eller mindre helt försvinner. De oklara ansvarsförhållanden är som tidigare nämnts en stor del i att olyckor sker, vilket naturligtvis är ett argument för denna lösning.

7.7 Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan sägas att rättsläget som det ser ut idag inte är tillfredställande.

Utförare gör sitt dagsverke utan arbetsmiljörättsligt skydd och därför krävs en ändring. Den som är bäst lämpad ska ansvara för arbetsmiljön. På den traditionella arbetsmarknaden är det fastslaget att det är arbetsgivaren som är bäst lämpad för detta. Inom delningsekonomin är tillhandahållaren den som har störst likheter med arbetsgivaren och därför bör en ändring tillkomma som innebär att tillhandahållarna får ansvaret. Det ska också nämnas att tanken med AML är att den ska gälla för alla kategorier av arbetstagare, oavsett yrke och arbetsform.

Detta talar för att utförarna på ett eller annat sätt bör innefattas utav AML:s skydd. De nya sätten att organisera arbeten är ett problem som har uppkommit på senare tid, men utvecklingen får inte påverka arbetstagares hälsa negativt. Staten har ett ansvar gentemot befolkningen, att befolkningen ska kunna genomgå sitt liv och yrkesliv på ett säkert och sunt sätt. Därför krävs en ändring av det arbetsmiljörättsliga ansvaret.

45

Käll- och litteraturförteckning

Offentligt tryck

Regeringens propositioner

Prop 1973:129 Förslag till lag om anställningsskydd m.m. given Stockholms slott den 25 maj 1973

Prop 1975/76:105 Lag om medbestämmande i arbetslivet Prop 1976/77:149 om arbetsmiljölag m.m.

Prop 1997/98:177 Ny lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet Prop 2002/03:65 Ett utvidgat skydd mot diskriminering

Statens offentliga utredningar

SOU 1975:1 Demokrati på arbetsplatsen – Förslag till ny lagstiftning om förhandlingsrätt och kollektivavtal

SOU 2015:65 Om Sverige i framtiden - en antologi om digitaliseringens möjligheter SOU 2017:24 Ett arbetsliv i förändring - hur påverkas ansvaret för arbetsmiljön?

SOU 2017:26 Delningsekonomi På användarnas villkor Regleringsbrev

Dnr 1 31 129651-16/113 Kartläggning och analys av delningsekonomins påverkan på skattesystemet.

A2015/03276/ARM Regleringsbrev för budgetåret 2016 avseende Arbetsmiljöverket Regeringens skrivelse

Regeringens skrivelse 2015/16:80 En arbetsmiljöstrategiför det moderna arbetslivet 2016–

2020

46 Rättspraxis

Avgöranden från Högsta domstolen

NJA 1949 s. 768.

NJA 1973 s. 501.

NJA 1982 s.784.

Avgöranden från Arbetsdomstolen AD 1975 nr 84.

AD 1976 nr 64.

AD 1977 nr 8.

AD 1977 nr 98.

AD 1978 nr 7.

AD 1979 nr 12.

AD 1979 nr 155.

AD 1981 nr 18.

AD 1982 nr 134.

AD 1984 nr 141.

AD 1985 nr 57.

AD 1987 nr 21.

AD 2005 nr 33.

AD 2007 nr 45.

Avgöranden från försäkringsdomstolen

FD 1962:1.

FD 1970:16, I-IV.

FD 1976:12.

47 Litteratur

Adlercreutz, Axel & Mulder, Bernard Johann, Svensk arbetsrätt, 14., [rev.] uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2013.

Alfonso Siano, Philip J. Kitchen, Maria Giovanna Confetto, “Financial resources and corporate reputation: toward common management principles for managing corporate reputation”, Corporate Communication: An International Journal, 2010, Vol. 15 Nr. 1, s. 68-82.

Andersson, Anderz, Edström, Örjan & Zanderin, Lars, Arbetsrätt, 6., rev. uppl., Liber, Malmö, 2013.

Ericson, Bo & Gustafsson, Kerstin, Arbetsmiljölagen: med kommentar, 14., [uppdaterade]

uppl., Studentlitteratur, Lund, 2014.

Glavå, Mats, Arbetsrätt, 2., [uppdaterade] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2011.

Gullberg & Rundqvizt, Arbetsmiljölagen (1977:1160), Zeteo.

Kazinczy, Ferenc de, Arbetarskyddets begynnelse: Yrkesinspektionen 1890-1912, Arbetarskyddsstyr., Solna, 1994.

Korling, Fredric & Zamboni, Mauro (red.), Juridisk metodlära, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2013.

Källström, Kent & Malmberg, Jonas, Anställningsförhållandet: inledning till den individuella arbetsrätten, 3., [rev.] uppl., Iustus, Uppsala, 2013.

Iseskog, Tommy, Personaljuridik, Trettionde upplagan, Stockholm, 2017.

Iseskog, Tommy, Uppdrag arbetsmiljö: en idébok om modernt arbetsmiljöarbete, 2., [rev. och utök.] uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 1998.

Iseskog, Tommy, Vem är egentligen arbetsgivare?, Personal & Ledarskap, 2007 Vol. 6. s 57-58.

Saarikko, Ted, An inquiry into the nature and causes of digital platforms, Research reports in informatics, 2016

Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argumentation, 3., [utök. och rev.] uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2015.

48 Selberg, Niklas, Arbetsgivarbegreppet och arbetsrättsligt ansvar i komplexa

arbetsorganisationer: en studie av anställningsskydd, diskriminering och arbetsmiljö, Lund University, Faculty of Law, Diss. Lund : Lunds universitet, 2017,Lund, 2017.

Sigeman, Tore & Sjödin, Erik, Arbetsrätten: en översikt, 6., [rev. och utök.] uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2013.

Öman, Sören, Anställningsskyddspraxis, 8. uppl., Jure, Stockholm, 2016.

Övriga källor

Blocket [www.blocket.se/omblocket.htm] 2018-01-31.

Dagens industri [https://digital.di.se/artikel/delningsekonomi-ar-en-vag-in-i-vart-samhalle]

2018-01-31.

Språktidningen [http://spraktidningen.se/nyord2015] 2018-01-31.

Unionen, Plattformsekonomin och den svenska partsmodellen