Maria ansåg att många transpersoner kan ha behov av en bostad på grund av sin sociala utsatthet. ”Det var dock inte därför jag flyttade. Men jag tror däremot att det finns ganska många som skulle ha samma sorts behov som (gör. författarens anmärkning) att de behöver en bostad.” Men Maria ansåg själv att det var upp till varje transperson att ta tag i sitt eget liv och göra det bästa man kan. ”Jag skulle ju bara säga att folk får gaska upp sig. Det är det många som inte gör.”
Elsa upplevde att det fanns en strukturell utsatthet för transpersoner i vardagen som tog sig uttryck i våld och psykisk misshandel i samhället och speciellt i nära relationer. ”Jag är ju främst i den situationen också, eftersom jag har lidit av psykisk ohälsa länge. Och det är ju på grund av att jag är transperson främst. … Transpersoner som grupp. De behöver mer ett riktat stöd. Och det finns inte med i planeringen (från samhällets myndigheter. författarens anmärkning). … Jag tänker mig att samhället verkar behöva skapa mer riktade insatser för att hjälpa transpersoner. Och jag tror inte riktigt att man alltid tar in klassaspekten. Hur transpersoners ekonomi påverkas. Att det är svårare att få jobb och liknande. … Det är ju i allmänhet att det är, vad ska man säga, fördomar. Och psykisk och fysiskt våld som pågår hela tiden. Det kommer ju i många olika former. … Och är alltifrån diskriminering till felköning, mobbing och sånt. … Fysiskt våld är ju mer ren misshandel. … Eller våld i nära relationer är vanligt.”
I övrigt ansåg Elsa att transpersoner är speciellt utsatta i samhället om man jämför med andra minoritetsgrupper. ”Alltså hela vårt samhälle är ju på många sätt uppbyggt på fysiskt och psykiskt våld mot transpersoner, bland annat. Det finns ju mot andra grupper som … också har samma bemötande. Men det är ju en av de där grundpelarna för vårt samhälle.”
William beskriver att transpersoner kan riskera att hamna i en ond cirkel på grund av sin utsatta position. ”Eftersom man sitter som en utsatt grupp redan där liksom. Jag tror att det är störst självmordsstatistik också. Vilket ju tyder på mycket psykisk ohälsa, och de sa även på
transutredningen att transpersoner också har väldigt hög grad av autism, vilket jag också har. … Man hamnar väldigt ofta i den situationen där man inte blir bemött positivt av samhället generellt sett. … Då hamnar man ju automatiskt sett utanför, både liksom socialt men också inom
arbetsmarknaden. … Därav kommer man behöva ekonomiskt stöd, men man kanske inte kanske
känner sig ok med att vistas ute på en utbildning också. Och därför kanske man inte får bra betyg. För att man mår dåligt och så vidare. Det är så extremt många konsekvenser av att tillhöra en
William berättar både om en social utsatthet och sina egna erfarenheter av otrygga situationer på stan. ”Jag har ju förlorat kontakten med min pappa för att han inte accepterar min transidentitet. … Och man tappar vänner. Blir liksom utsatt i väldigt många sociala situationer … även när jag går ut på krogen. (Jag. författarens anmärkning) har varit rädd för mitt liv många gånger. Med att såhär ’hej jag heter William.’ Och de bara. ’Amen, tror du att du är man eller? Du har ingen kuk. ´ Och så blir man tafsad på och såna saker. Mycket sexuella trakasserier i det hela. … Det blir väldigt mycket när det kommer på en gång.”
Därav tror William att många transpersoner kommer söka till socialtjänsten på grund av sin utsatthet. ”Det här är en utsatt grupp som ofta söker sig till (socialtjänsten. författarens
anmärkning) För att få försörjningsstöd och det måste socialsekreterare vara medvetna om. Och nu som när fler och fler kommer ut som transpersoner, så tror jag att de (socialtjänsten. författarens anmärkning) behöver inse att många av dem kommer hamna hos socialtjänsten. Så att det blir en liten ´eye-opening´ för dem att vi kommer vara den myndighet som kommer bemöta väldigt många av dem.´”
Kristina menar också på att transpersoner hamnar i en utsatt position på grund av att de måste vara öppna med sin transidentitet för omgivningen i stort, i form av familj och vänner. ”Saken är den då blir det svårare att få ett jobb. … Och hur ska du då ha råd med mediciner? Du ser det är ett stort moment 22. … Med tanke på att en del transpersoner har stöd från familjer, en del har det inte. … Det finns en del som fortfarande är som gymnasielever, på bar backe utan familj och kan inte få ett jobb att försörja sig på. … Och måste ändå betala läkarräkningar.
Lucas betonar att transpersoner sannolikt drar sig för att kontakta socialtjänsten och andra myndigheter. ”Jag tro att misstron … (gör. författarens anmärkning) att det tar längre tid att än en (transperson. författarens anmärkning) kontaktar socialtjänsten. … Dels så allmän misstro när det gäller socialtjänsten. … och sen på det misstro för myndigheter i allmänhet i HBTQ-communityn.”
Maja instämde att de är viktigt för transpersoner att socialtjänsten är tydlig och når ut med budskapet att transsexualitet inte är ett hinder för att få ett bra bemötande. ”När det gäller mitt område … (kan det vara bra att. författarens anmärkning) få veta att de inte bryr sig om man är trans eller inte. … Det gäller nog de flesta myndighetskontakter tror jag.”
Sammanfattning
Majoriteten av informanterna beskriver att transpersoner drabbas av en ökad utsatthet för våld, trakasseri, psykisk misshandel, psykisk ohälsa, ekonomisk utsatthet samt en social utsatthet. Intervjupersonerna förklarar att alla dessa olika aspekter av deras utsatthet formar en sammanlagd svårighet som gör att de olika aspekterna av utsattheten förstärker varandra. William och Kristina förklarar att detta riskerar att drabba unga transpersoner hårdast eftersom de är mest sårbara och beroende av familjens stöd. Speciellt unga transpersoner riskerar att hamna i en lång period av utanförskap och William anser att socialtjänsten troligtvis kommer vara den myndigheten som oftast kommer att kontaktas av transpersoner, förutom hälso- och sjukvården. Maja anser att socialtjänsten kan bemöta denna utsatthet genom att tydligt kommunicera att en transidentitet inte påverkar socialtjänstens handläggning eller bemötande negativt.
Analys och slutsatser
Utifrån den första frågeställningen om vilka förväntningar transpersoner har på socialtjänsten utifrån deras tidigare erfarenheter av kontakt med socialtjänsten så svarade majoriteten av informanterna att de hade negativa förväntningar på socialtjänsten. Dessa negativa förväntningar beskrevs härstamma från tidigare interaktioner med socialtjänsten, samt vad informanter hört från andra i deras närhet som varit i kontakt med socialtjänsten. Dessa erfarenheter målar fram en problembild som beskriver socialtjänsten som en fyrkantig och byråkratisk myndighet som är svår att interagera med. På så sätt är studiens slutsats att flera av informanterna förväntade sig att bli dåligt bemötta i deras interaktion med socialtjänsten utifrån deras tidigare erfarenheter. Dock så beskrev de flesta av informanterna att denna förväntan inte skulle ha någon särskild koppling till deras egna transidentiteter.
En annorlunda utsaga mot denna typ av erfarenhet är Williams berättelse som vittnar om hur han tidigare om hur han tidigare har felkönats i flera tidigare möten med socialsekreterare. Detta har beskrivits som problematiskt, då det har tagit tid, energi och fokus från den egentliga sakfrågan för mötet för att informera socialsekreteraren om Williams manliga pronomen. Detta trots att Williams förnamn är uppenbart manligt kodat. Författaren tolkar detta som en indikation på att det föreligger en heteronormativ förväntan hos socialsekreterare inom socialtjänsten (Hicks, juli, 2012, s 483). På så sätt förväntas en klient som har en kvinnligt kodat kropp identifiera sig som kvinna enligt den heterosexuella matrisen (Butler, 2006, s 180, 181), trots att personen använder ett manligt namn. William beskrev att detta påverkade hans förväntan på bemötandet från socialsekreteraren på ett negativt sätt. Detta utryckte sig på så sätt att han förväntade sig att han skulle få kämpa för att få försörjningsstöd för att kunna ta sig till sin könsutredning. Denna negativa förväntan baserades på hans förväntan att socialtjänsten inte skulle förstå hans behov som transperson och att de skulle ifrågasätta hans behov att kunna ta sis till hans transutredning. På detta tema framför Lucas att det finns en skepticism mot socialtjänsten och övriga myndigheter bland HBTQ-personer. En tolkning av detta är att eftersom transpersoner beskrivs erfara en hög grad av diskriminering i samhället och i kontakt med myndigheter så kan detta påverka hur de förväntar sig bli bemötta av socialtjänsten (Folkhälsomyndigheten, 2015, s 23). På så sätt är författarens tolkning av detta att erfarenheter av stigmatisering kan påverka transpersoners förväntningar av bemötandet från socialsekreterare (Goffman, 2014, s 22).
Angående studiens andra frågeställning om hur informanterna erfarit bemötandet från socialsekreterare när de sökt ekonomiskt bistånd så berättar en majoritet av informanterna att de behandlats på ett neutralt men formellt, stelt och opersonligt sätt av socialsekreterare. På så sätt är
studiens slutsats att en majoritet av informanternas förväntningar på bemötandet motsvarades av deras erfarenheter, i det avseendet att flera av informanterna förväntade sig att socialsekreteraren skulle agera formellt och opersonligt.
En skillnad som kan observeras av informanternas berättelser är dock att informanterna som passerar i deras könsidentitet erfar ett annat bemötande än de som inte upplevs passera enligt deras könsidentitet (Goffman, 2014, s 82, 83). Ett exempel på detta är att William, som beskriver att han inte passerar som man, beskriver att han bemöts med fel pronomen. Detta är en skillnad mot till exempel Lucas berättelse av bemötandet med socialsekreterare där han beskriver att han blir bemött med rätt pronomen, trots att hans personnummer inte överensstämmer med hans manliga
könsidentitet.
Ett annat exempel på hur passering kan påverka bemötande är Maria. När hennes
jobbcoach blev informerad om hennes könsutredning av hennes socialsekreterare beskriver Maria att jobbcoachen började diskutera hennes könsutredning genom att ställa obehagliga och irrelevanta frågor. Detta har vissa likheter med vad Lyons et al. (2015, maj, s 3, 4) beskriver som utagerat stigma, där behandlingspersonal ifrågasätter transpersoners könsidentiteter. Goffman definierar stigma utifrån att stigmatisering utgörs av upprepade handlingar. I Marias fall kan detta inte sägas föreligga. Dock resulterar detta i att Maria avslutar sitt arbetssökande. Detta är en likhet med vad Lyons et al. (2015, maj, s 3, 4) beskriver där patienter som erfar utagerat stigma avslutar sin behandling i förtid.
Studiens tredje frågeställning handlar om hur informanterna önskar bli bemötta som klienter och vilka åtgärder de önskar att socialtjänsten bör vidta för att uppnå detta bemötande. Studiens slutsats är att informanterna önskar bli bemötta som klienter i första hand, samt att informanterna anser att en HBTQ-certifiering skulle kunna ge socialtjänsten bättre förutsättningar för att bemöta transpersoner på ett bra sätt. Dock så finns det olika åsikter bland informanterna om hur
socialtjänsten bör gå tillväga för att uppnå detta. William, Lucas och Maja framhåller att en HBTQ-certifiering skulle kunna ge socialsekreterare ökade kunskaper om transpersoner. På så sätt skulle socialsekreterare kunna bemöta transpersoner på ett mer flexibelt sätt och inte bli förvånade eller osäkra på hur de skall bemöta transpersoner som klienter. Maria invänder dock att hon helst av allt vill bli bemött som en människa och att om socialtjänsten skulle ”bli hen-iga” så skulle hon anse att hennes könsidentitet skulle kunna för mycket fokus. Maja framhåller dock att en HBTQ-certifiering skulle kunna skicka en signal till transpersoner om att man besitter kunskaper om deras behov, och att en transidentitet inte behöver vara till nackdel för beslutsfattandet. På så sätt är författarens tolkning av detta resonemang att transpersoners låga förtroende för socialtjänsten skulle
Diskussion av analys och slutsatser
I relation till studiens första frågeställning presenterades informanternas förväntningar på socialtjänstens bemötande utifrån deras tidigare erfarenheter av kontakt med socialtjänsten. Majoriteten av informanterna beskrev att de hade en negativ förväntan på interaktionen med
socialtjänsten utifrån erfarenheter de tagit del av från bekanta. Denna förväntan baserades dock inte på att informanterna förväntade sig att bli dåligt bemötta för att de var transpersoner, utan i den bemärkelsen att socialtjänsten beskrevs som krånglig och krävande att interagera med för alla klienter. I jämförelse med Folkhälsomyndighetens (2015, s 23) rapport beskriver en majoritet av denna studies informanter därmed att de inte hade negativa förväntningar på socialtjänsten utifrån deras könsidentiteter. På så sätt är detta en skillnad mot det resultat som Folkhälsomyndigheten (2015, s 23) presenterade i sin undersökning.
Informanter som passerar i vardagen hade dock en annan förväntan på socialtjänstens bemötande jämfört med informanten som beskrev att denne inte gjorde det. Detta utryckte sig på så sätt att det fanns en negativ förväntan från informanten som beskrev att denne inte passerade och hade erfarit ett negativt bemötande utifrån att de till exempel bemöts med fel pronomen.
Informanten beskrev att han förväntade sig att socialtjänsten inte skulle förstå hans behov utifrån hans transidentitet. På så sätt tolkar författaren att det möjligtvis finns ett samband mellan vad som beskrivs i Folkhälsomyndighetens (2015, s 23) rapport om tidigare erfarenheter av diskriminering i kontakt med myndigheter och ett lågt förtroende för socialtjänsten. Dock begränsas denna tolkning av att majoriteten av informanterna beskrev att de passerade i vardagen. På så sätt är studiens resultat angående den första frågeställningen svåra att generalisera då det krävs fler informanter i en liknande situation angående passering för att kunna utkristallisera ett tema på denna punkt. Dock tolkar författaren att detta kan ses som en indikation på en problematik som kan belysas ytterligare av vidare forskning.
Studiens andra frågeställning handlade om ”Vilka erfarenheter av bemötande från
socialsekreterare har transpersoner som söker ekonomiskt bistånd”. Majoriteten av informanterna beskrev att de erfarit ett neutralt, formellt och opersonligt bemötande av socialsekreterare i samband med att de sökte ekonomiskt bistånd. Vissa av informanterna beskrev också att de erfarit ett mer personligt bemötande från socialsekreteraren, men att detta upplevts ha begränsats av
socialtjänstens regelverk. En av informanterna berättar att hennes socialsekreterare var speciellt involverade på grund av klientens låga ålder vid ansökningstillfället.
På så sätt beskrivs en skillnad mellan de informanter som upplevt interaktionen med socialtjänsten som krånglig och opersonlig och de som upplevt socialsekreterarna som mer personliga och involverade. Detta tar sig i utryck genom att informanterna som upplevt en mer
involverad socialtjänst upplever interaktionen för att få tillgång till ekonomiskt bistånd som mindre påfrestande än de som upplevt kontakten med socialtjänsten som opersonlig. Författaren tolkar detta som en likhet med det som Müssener och Söderberg (2009, s 238 – 244) samt Denhov och Topor (2012, maj, 417–424) beskriver, att en insats kan ge en bättre effekt om klienter upplever ett positivt bemötande av socialtjänsten och andra myndigheter.
En majoritet av informanterna beskriver att de upplevt att socialsekreteraren har respekterat deras könsidentitet. Dock berättar en del av informanterna att de uppfattade det som en ovanlighet att socialsekreteraren upplevdes som insatt eller flexibel i sitt sätt att bemöta dem som
transpersoner. Informanterna exemplifierade detta genom att ta upp hur socialsekreterare frågade vilket pronomen som skulle journalföras, samt att de visade en sensitivitet i deras bemötande av informanterna. Informanterna i Nilsson & Pettersons undersökning (2015, s 20) beskrev en större variation av bemötanden i deras kontakt med socialtjänsten. Informanterna i den studien (Nilsson & Petterson, 2015, s 20) exemplifierade detta genom att beskriva hur socialsekreterare upplevdes ha en bristande förståelse för deras behov och identiteter som transpersoner. Nilsson & Pettersons undersökning handlade dock om informanter som hade sökt stöd av socialtjänsten utifrån många olika behov. På så sätt hade informanterna mött flera olika socialsekreterare inom olika avdelningar, såsom både ekonomiskt bistånd och missbruk. Nilsson & Petterson (2015, s 20) skriver att
informanterna erfarit ett mer förstående bemötande utifrån deras könsidentiteter när de sökt bistånd från socialtjänsten inom en större ort. Av denna anledning tolkar författaren för denna studie att detta, tillsammans med studiens avgränsning mot bemötande inom ekonomiskt bistånd, kan vara en förklaring till varför denna studies informanter beskrivit att de erfarit ett mer konsekvent och positivt bemötande från socialsekreterare.
En informant berättade dock om hur hon erfarit negativ behandling i samband med att hon haft ett möte med en jobbcoach i samband med hennes kontakt med socialtjänsten. Informanten beskrev att den professionelle ställde irrelevanta frågor och diskuterade hennes
könsutredningsprocess framför mötets egentliga ämne. I jämförelse med det som
Folkhälsomyndigheten (2016, s 9) beskriver som ett bristande bemötande tolkar författaren att detta sätt som jobbcoachen bemötte informanten på brast på ett liknande sätt. Informanten har dock erfarit detta bemötande har erfarits från annan personal än de socialtjänstsekreterare som hon beskriver ansvarade för hennes ärende. Kungsman & Kivilahti (2013, s 31) framför att
socialsekreterarens bemötande under professionella möten med klienter styrs i hög grad av flera regler och förordningar vilket begränsar deras handlingsmöjlighet. Författaren tolkar detta som en av huvudorsakerna till varför en majoritet informanterna har beskrivit socialsekreterarnas agerande som neutralt och formellt. Dock har även en av informanterna som upplevt ett mer involverat
handlade om flera olika personer. På så sätt tolkar författaren att regler och förordningar gällande bemötande i hög grad styr bemötandet i interaktionen mellan klient och socialsekreterare, även då socialsekreteraren i ett intersektionellt perspektiv kan anses vara i en maktposition i jämförelse med klienten (Reyes och Mulanari, 2005, s 30–31 & Mattson, Hertz m.fl. 2012, s 87, 108, 169–179).
Studiens tredje frågeställning berörde ämnet ”Hur önskar transpersoner att de ska bli bemötta som klienter och vilka åtgärder önskar de att socialtjänsten vidtar för att uppnå detta?”. Informanterna beskriver att de önskar bli bemötta som vanliga klienter och människor. En majoritet av informanterna framför att en HBTQ-certifiering skulle kunna bidra till att transpersoner erfar ett respektfullt bemötande från socialsekreterare inom socialtjänsten. Informanterna beskriver även att en HBTQ-certifiering skulle kunna bidra till att socialsekreterare har en större kunskap om
transpersoner och bidra till att synliggöra förutfattade meningar i samband med bemötande inom socialtjänsten. På så sätt tolkar författaren att informanterna anser att en HBTQ-certifiering skulle kunna bidra till att vad synliggöra det Hicks (2012, juli, s 483) beskriver som normativa
uppfattningar inom socialt arbete.
Informanterna beskriver även att en HBTQ-certifiering skulle kunna ha positiva
konsekvenser för andra transpersoner i Sverige. Ett exempel på detta är att socialtjänsten skulle kunna skicka en signal till transpersoner i behov av stöd att myndigheten besitter kunskap om transpersoner. Ett annat exempel som informanterna tar upp är att då transpersoner som grupp fortsätter att växa, samt att de tenderar att vara unga och i behov av stöd utav flera anledningar. Därav anser flera av informanterna att denna växande grupp förmodligen kommer komma i kontakt med socialtjänsten. Därav poängterar flera av informanterna att en HBTQ-certifiering vore en fördel för socialtjänsten. Författaren tolkar detta som att informanterna anser att en HBQ-certifiering skulle kunna bidra till ett adekvat bemötande kopplat till den utsatthet som transpersoner beskrivs erfara. Samt att denna certifiering skulle kunna bidra till att utveckla socialsekreterares kunskaper och sensitivitet i möten med denna grupp klienter, då en medvetenhet kring normer och agerande beskrivs som avgörande i möten med utsatta människor (Mattson, Hertz m.fl. 2012, s 87, 108, 169 – 179).
Metodreflektion
Under genomförandet av denna uppsats har författaren uppfattat semi-strukturerade intervjuer som en lämplig metod att studera forskningsfrågan då intervjuformen är flexibel nog att anpassa själva intervjun till olika informanters önskemål. Dock så upplevde författaren genomförandet av studien