Transpersoners erfarenhet av socialtjänstens bemötande Hur passering påverkar bemötandet inom socialtjänsten
Amanda Rönne Idänge
Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp
Socialt arbete Socionomprogrammet
Höstterminen/Autumn term 2016 Handledare/Supervisor: Palle Storm
Abstract
(Word Count: 17 750).
Transpersoners erfarenhet av socialtjänstens bemötande. Hur passering påverkar bemötandet inom socialtjänsten
/
Transpersons’ experiences of their treatment by social services. How passing influences treatment by social services
This essay examines six transpersons’ experiences as clients of treatment from the social services.
Research shows that transpersons experience a high amount of discrimination and vulnerability in society. For this reason, it is important to examine how transpersons, as clients, experience
professional treatment in their interaction with social workers. Using a qualitative method, six respondents were interviewed about what kind of treatment they had expected to receive prior to their first meeting with the social worker. The respondents’ general perceptions of their treatment and their wishes regarding how transpersons should be treated were also examined. The results showed that the respondents experienced a positive treatment regarding their gender identity but perceived the social application process as difficult and demanding. One respondent expressed a negative perception of their treatment by social services regarding their gender identity. This experience was however regarding a social worker not in charge of the social benefits application process. The informants expressed a wish to be treated like other clients but with a knowledgeable social worker who understood transpersons’ special vulnerability and needs. Informants also expressed their recommendation that Swedish social services should undergo a LGBTQ certification to ensure a knowledgeable and respectful treatment of transpersons.
Key words: social service, treatment, client relations, transsexualism, heteronormativity, empowerment, transpersons.
Nyckelord: socialtjänst, bemötande, klientrelationer, transsexualism, heteronormativitet, empowerment, transpersons,
Innehållsförteckning
Inledning ... 4
Problemformulering ... 5
Frågeställningar ... 6
Avgränsningar ... 6
Begreppsdefinition ... 7
Könsidentitet ... 7
Könsuttryck ... 7
Juridisk könstillhörighet ... 7
HBTQ-person... 7
Transsexualism ... 7
Transperson ... 8
Ekonomiskt bistånd ... 8
Teoretiska perspektiv ... 9
Den heterosexuella matrisen och heteronormativitet ... 9
Stigma ... 10
Misskrediterande egenskap ... 11
Passera ... 12
Intersektionalitet ... 13
Användning samt kritisk reflektion av teoretiska perspektiv... 13
Sökprocess ... 15
Sammanfattning av forskningsområdet ... 15
Tematisering ... 16
Tidigare forskning ... 17
Förutsättningar och levnadsförhållanden ... 17
Transpersoner och deras ekonomiska, psykologiska och sociala utmaningar ... 17
Transpersoners upplevelser av diskriminering inom den europeiska unionen ... 19
Transpersoners hälsa och upplevelse av våld och diskriminering i Sverige ... 19
Bemötandets påverkan på klienter och insatsers utfall ... 21
Det positiva bemötandets betydelse för återgång till arbete ... 21
Klienters upplevelser av hjälpande relationer ... 21
Transpersoners erfarenheter av bemötandet vid myndighetskontakter ... 23
Transpersoners erfarenheter av hinder och möjligheter för sexuell hälsa och bemötandet inom Hälso- och sjukvård ... 23
Transpersoners erfarenheter av behandling i vårdboenden för missbruk ... 24
Socialtjänstens bemötande av HBTQ-personer ... 26
Trans och queerpersoners upplevelser och erfarenheter av socialtjänstens bemötande 26 Socialtjänstarbetares attityder till homo- och bisexuella personer ... 26
Sammanfattning av tidigare forskning ... 27
Kritisk reflektion av tidigare forskning ... 28
Metod ... 30
Val av metod... 30
Urval ... 30
Förförståelse ... 31
Intervju och transkribering ... 32
Analys ... 32
Reliabilitet och validitet ... 33
Forskningsetiska riktlinjer ... 34
Resultat... 35
Elsa ... 35
William ... 35
Kristina ... 35
Lucas ... 36
Maja ... 36
Tema 1. Förväntningar på socialtjänsten utifrån tidigare erfarenheter ... 37
Sammanfattning... 38
Tema 2. Hur man passerar i andras ögon ... 39
Sammanfattning... 40
Tema 3. Bemötandet från socialtjänsten ... 42
Sammanfattning... 43
Tema 4. Åtgärder för att säkra bemötandet ... 44
Sammanfattning... 45
Tema 5. Utsatthet ... 46
Sammanfattning... 48
Analys och slutsatser ... 49
Diskussion av analys och slutsatser ... 51
Metodreflektion ... 54
Förslag till vidare forskning ... 54
Litteraturförteckning ... 55
Bilaga 1 ... 58
Exempel på upprop via Facebook ... 58
Bilaga 2 ... 59
Intervjuguide ... 59
Inledning
Ansökningar till specialistkliniker som riktar sig till transpersoner, ökar kraftigt, både internationellt och inom Sverige (Socialstyrelsen, 2015, s 15 & WHO, 2012, s 7). Med transpersoner avses
personer vars könsidentitet inte stämmer överens med det juridiska kön som de tilldelades vid födseln (Folkhälsomyndigheten, 2015, s 10–11). Antalet sökande i Socialstyrelsens patientregister steg från 464 ansökningar år 2007 till 1 365 personer år 2013 och engelska sökande till vårdgivare med specialområde inom könsdysfori fördubblades vart femte år mellan år 1990 och 2006. Enligt WHO (2012, s 7) kan en möjlig förklaring till ökningen kan vara att det finns bättre tillgång till specialistvård, samt att kunskapen om tillgången till denna vård har ökat. Enligt Socialstyrelsen (2015, s 15) kan avskaffandet av steriliseringskravet för att få ändra sitt juridiska kön inom Sverige ses som ett exempel på detta.
Den största folkhälsoundersökningen riktat till transpersoner inom Sverige beskriver däremot en hög utsatthet för diskriminering, kränkande behandling, psykisk ohälsa samt hot och våld för denna grupp (Folkhälsomyndigheten, 2015, s 12). En majoritet av transpersonerna i studien beskriver också att de har ett lågt förtroende för socialtjänsten och andra stödmyndigheter i
samhället (Folkhälsomyndigheten, 2015, s 32). Lenning & Buist (november 2013, s 44, 45)
beskriver i en artikel i den akademiska tidskriften Culture, Health & Sexuality att detta kan leda till en ökad risk för utanförskap eftersom transpersoner ofta erfar en mångsidig ekonomisk, psykisk samt social utsatthet som kan resultera i att de har ett stort stödbehov. Speciellt ekonomiska
svårigheter beskrivs som en utmaning för många transpersoner (Lenning & Buist, november 2013, s 44, 45 & Folkhälsomyndigheten, 2015, s 24, 27) och därmed kommer denna studie inrikta sig mot transpersoners upplevelse av bemötandet från socialtjänstens socialsekreterare som hanterar, handlägger och beslutar om ekonomiskt bistånd.
Bemötandet beskrivs som en nyckelfaktor för patienter och klienters återhämtning men är även en viktig faktor för positiva utfall av behandlingar och insatser (Denhov & Torpor, 2012, maj, s 417. Müssener & Söderberg, 2013, s 239). Folkhälsomyndighetens (2015) undersökning visar att en stor andel av transpersoner i studien upplever ett bristande bemötande och diskriminering i kontakt med hälso- och sjukvård och andra myndigheter (Folkhälsomyndigheten, 2015, s 12, 23, 44). Detta medför att nästan 40 procent av informanterna i folkhälsomyndighetens undersökning (Folkhälsomyndigheten, 2015, s 12, 23) uppger att de har dröjt eller skjutit upp att söka vård på grund av en farhåga att bli illa bemötta eller diskriminerade. Hur transpersoner upplever bemötandet i kontakt med svensk socialtjänst är dock ett outforskat område som är relevant att belysa på grund
Det sociala arbetet bedrivs ofta utifrån interaktiva samtal mellan klient och socialsekreterare vilket utgör grunden för beslutsfattandet (Hertz & Johnsson, 2012, s 20). Detta gör att
socialsekreterarens språk, handlande och reflexiva medvetenhet om samhällets normer kan vara avgörande för att bemötandet inte ska inverka negativt på den sökande (Mattson, Hertz m.fl. 2012, s 87, 108, 169–179. Burge, 2007, juli, s 243 – 250). Av denna anledning kommer studien fokusera på klientens upplevelse av interaktionen med socialsekreterare. Forskning om transpersoner kan dock upplevas som en komplicerad och mångfacetterad fråga eftersom paraply begreppet innefattar många olika könsidentiteter (Lenning, 2009, s 53, 54). Av den anledningen är det svårt att dra slutsatser om denna grupp. Därav kommer denna studie belysa hur transpersoner själva önskar bli bemötta utifrån deras erfarenheter och upplevelser vid kontakten med socialsekreterare.
Problemformulering
Transpersoner är en utsatt grupp i samhället som riskerar att drabbas av våld, fysisk och psykisk ohälsa. Transpersoner beskrivs ha negativa förväntningar på sina kontakter med myndigheter baserat på deras erfarenheter av olika former av diskriminering (Folkhälsomyndigheten, 2015, s 12, 23). I vissa fall kan detta göra att transpersoner i behov av stöd dröjer eller avstår ifrån att söka hjälp ifrån hälso- och sjukvården av rädsla för diskriminering. Som första frågeställning undersöks transpersoners förväntningar på bemötandet från socialtjänstens socialsekreterare utifrån tidigare erfarenheter. På så sätt kan studien genom denna frågeställning undersöka om transpersoner också dröjer eller avstår att söka hjälp från socialtjänsten på samma eller liknande grunder som gäller för kontakterna med hälso- och sjukvård.
Ekonomisk utsatthet beskrivs utgöra ett särskilt problem för transpersoner då de på grund av diskriminering samt social utsatthet och psykisk ohälsa i samband med deras allmänna situation har svårare att få anställning. Socialtjänsten representerar samhällets yttersta skyddsnät och
socialsekreterare har stor makt att som myndighetspersoner fatta beslut rörande den enskilde. Som andra frågeställning undersöker studien hur klienter som är transpersoner och söker ekonomiskt bistånd upplever socialsekreterares bemötande, då bemötandet beskrivs ha ett stort inflytande på insatsens utfall. Stämmer erfarenheten av bemötandet överens med förväntningarna på bemötandet?
Då transpersoner är en utsatt grupp rekommenderas socialsekreteraren att vara särskild reflexiv vid bemötandet av dessa. Därav väcks en fråga angående vad transpersoner som söker ekonomiskt bistånd själva utrycker för önskemål gällande bemötande. Detta utgör studiens tredje frågeställning. Ambitionen med denna frågeställning är att ge transpersoner möjligheten komma till tals hur de själva önskar att de ska bemötas. För att ytterligare belysa transpersoners önskemål
gällande bemötandet kommer studien även undersöka vilka åtgärder eller förändringar som transpersoner önskar att socialtjänsten bör vidta för att åstadkomma detta bemötande.
Syftet med denna uppsats är att belysa transpersoners erfarenheter av socialsekreterares bemötande när det gäller handläggning av ekonomiskt bistånd.
Frågeställningar
• Vilka förväntningar på bemötandet från socialsekreterare har transpersoner utifrån deras tidigare erfarenheter av socialtjänsten?
• Vilka erfarenheter av bemötandet från socialsekreterare har transpersoner som söker ekonomiskt bistånd?
• Hur önskar transpersoner att de ska bli bemötta som klienter och vilka åtgärder önskar de att socialtjänsten vidtar för att uppnå detta?
Avgränsningar
På grund av den mångdimensionella problematik som transpersoner ofta erfar har urvalet begränsats till transpersoner som har sökt ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten. Syftet med detta är att
fokusera studiens ämne till en specifik kontakt inom ett av socialtjänstens områden. Avgränsningen har skett då socialtjänstens bistånd för olika behovsområden, såsom ekonomiskt bistånd, missbruk eller funktionsnedsättning, sker utefter olika regler och förordningar.
Begreppsdefinition
Könsidentitet
En persons självidentifierade kön, den inre upplevelsen av att vara man/pojke, kvinna/flicka eller att tillhöra inget eller något annat kön (Folkhälsomyndigheten, 2015, s 10 – 11).
Könsuttryck
Hur man uttrycker sig i fråga om kön. En persons könsuttryck kan stämma överens med könsidentiteten, men det behöver inte vara så (Folkhälsomyndigheten, 2015, s 10 – 11).
Juridisk könstillhörighet
Det kön en person är registrerad som enligt folkbokföringen (Folkhälsomyndigheten, 2015, s 10 – 11).
HBTQ-person
Ett paraplybegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter (RFSL, 2017).
Transsexualism
Socialstyrelsen (2015, s 11) definierar könsdysfori som ett psykisk lidande eller försämrad förmåga kopplat till en inkongruens mellan en persons könsidentitet, och den könsidentitet som registrerades vid födseln. ICD-10-SE innehåller tre diagnoskoder kopplat till könsdysfori. Dessa är
transsexualism, andra specificerade könsidentitetsstörningar samt könsidentitetsstörning
ospecificerad. Av dessa diagnoser är transsexualism den vanligaste och definieras utifrån följande kriterier: ”En önskan om att leva och bli accepterad som en medlem av det motsatta könet, ofta åtföljt av en känsla av obehag eller otillräcklighet med det egna anatomiska könet och en önskan om hormonell eller kirurgisk behandling för att kroppsligen likna det prefererade könet så mycket som möjligt” (Socialstyrelsen, 2015, s 14). Övriga diagnoser används om kriterier för transsexualism inte föreligger, vilket konkret innebär att en person inte önskar hormonell eller kirurgisk behandling men fortfarande upplever könsdysfori kopplat till sin kropp och könstillhörighet.
Transperson
Termen transperson är ett paraplybegrepp för personer vilkas könsidentitet och/eller könsuttryck inte stämmer överens med det juridiska kön som de tilldelades vid födseln (Folkhälsomyndigheten, 2015, s 10 – 11). FRA (2014, s 15) skriver att antalet transpersoner inom EU är okänt och att antalet transpersoner som beskrivs i internationella undersökningar riskeras att underskattas då dessa baseras på personer som sökt vård för detta. FRA (2015, s 17) hänvisar till populationsstudier i Nederländerna och Belgien som uppskattar att omkring två till fem procent av de som tilldelades
”man” som kön vid födseln uppger sig ha en ambivalent könsidentitet senare i livet. Andelen kvinnor som uppgav samma ambivalens var mellan en och tre procent. FRA menar att detta indikerar att fler personer än tidigare forskning visat upplever könsdysfori.
Ekonomiskt bistånd
Rätten till försörjningsstöd regleras av 4 kap. 1 § i Socialtjänstlagen (SFS 2001:453). Paragrafen anger att ”den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt”. För att få ta del av försörjningsstöd behöver den sökande göra vad denne kan för att bidra till sin egen
försörjning. Ekonomiskt bistånd skall tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå (SFS
2001:453). Begreppet ”skälig levnadsnivå” är knutet till den tid och kontext som är aktuella för den enskilde sökanden. Olika kommuner kan således ha olika tolkningar av vad som är en skälig
levnadsnivå utifrån sina ekonomiska och geografiska förutsättningar (Socialstyrelsen, 2013, s 21).
Socialtjänsten skall också väga samman individens önskemål och behov mot de insatser som finns till förfogande. Biståndsansökan till socialtjänsten skall därmed bedömas via en individuell
behovsbedömning som skall se hjälpbehovet ur ett helhetsperspektiv. Om den enskilde bedöms ha rätt till bistånd kan denne ges bistånd för behov som ligger inom riksnormen samt andra särskilda behov som tillhör ”livsföring i övrigt”. Varje ansökan om bistånd som faller inom behovskategorin
”livsföring i övrigt” skall bedömas enligt en individuell behovsprövning om vad som är skäligt just för den sökanden. En individuell behovsbedömning skall beakta den enskildes förmåga och behov för att stärka detta.
Teoretiska perspektiv
Uppsatsen kommer använda Judiths Butlers teori om den heterosexuella matrisen för att redogöra för av de centrala idéströmningarna om hur kön och genus konstrueras. Även intersektionalitet som teoretiskt perspektiv tillsammans med Goffmans begrepp om stigma, misskrediterad egenskap samt passering har inkluderats i studien för att presentera en grundläggande syn på hur olika egenskaper påverkar individers livsmöjligheter i samhället, samt hur marginaliserade personer berörs av sitt stigma. Då forskningsfältet inom dessa perspektiv är aktuellt har nya idéströmningar och perspektiv tillkommit och riktat kritik mot dessa grundläggande perspektiv. Därav presenteras en reflektion av teorivalet samt dess användning i denna i slutet av teoriavsnittet.
Den heterosexuella matrisen och heteronormativitet
Jag använder mig av Butlers teori om den heterosexuella matrisen för att redogöra för av de centrala idéströmningarna om hur kön och genus konstrueras (2006, s 94, 95). Den heterosexuella matrisen skapas utifrån samhällets normer och förväntningar och förutsätter att det bara finns två positioner inom samhället, man och kvinna. Som följd av den heterosexuella matrisen skapas en heterosexuell norm, vilket genom lagar, institutioner, strukturer och handlingar i samhället upprätthåller heterosexualitet som det ideala och naturliga tillståndet för personer i samhället (Butler, 2006, s 14, 123 - 126). Män och kvinnor ska på grund av detta uppföra sig på ett visst sätt och endast vara attraherade av varandra. Dessa positioner ställs också i direkt motsatts till varandra genom att de tillskrivs åtskilda egenskaper kopplat till kropp, beteende samt sexualitet. En annan konsekvens av detta är att begreppet ”kön” har betraktats som att det enbart handlar om en persons
”sanna” biologi medan begreppet ”genus” härleder till en persons formbara sociala identitet (Butler, 2006, s 41 - 43). Butler menar att dessa uppdelningar är en missvisande kulturell konstruktion eftersom definitionen av ett ”biologiskt kön” har varierat genom tiderna och att det därmed inte kan anses som att detta baseras på en ”essentiell” sanning.
Enligt den heterosexuella normen är en person endast en ”riktig” kvinna eller man om denne besitter rätt kroppsliga, beteendemässiga och sexuella egenskaper och behov i förhållande till en heterosexuell norm (Butler, 2006, s 180, 181). Om en person inte uppbär förväntade egenskaper, kopplat till sitt begär utifrån den könsidentitet som personen betraktas som, blir denne inte sedd som en ”riktig” kvinna eller man (Butler, 2006, s 169). Personer som bryter mot den heterosexuella normen genom sitt sexuella begär eller sitt könsuttryck betraktas som avvikande och stötande av omgivningen (Butler, 2006, s 167 - 172). Butler hävdar därmed att det är den heterosexuella matrisen som upprätthåller positionerna män och kvinnor, och deras tillhörande kategorier
femininitet och maskulinitet, och att dessa inte existerar utanför den. Butler framför att en persons identitet istället bör ses som ett resultat av upprepade handlingar genom en performans (Butler, 2006, s 16).
HBTQ-personer kan anses avvika från den heterosexuella normen på olika sätt (RFSL, 2017). Homosexuella och bisexuella avviker från den normativa förväntan på heterosexualitet genom sin sexuella läggning. Transpersoner avviker från den heterosexuella normen genom hur man definierar och utrycker sin könsidentitet i förhållande till samhällets förväntningar. Ett exempel på detta kan vara att en person som besitter manliga kroppsliga egenskaper inte nödvändigtvis identifierar sig som man eller beter sig på ett sådant sätt som en man förväntas göra. Queer är både ett begrepp och en identifikation där man ifrågasätter rådande idéströmningar i samhället. På så sätt kan en person som identifierar sig som queer använda begreppet som en beskrivning av sin
könsidentitet och sexuella läggning, men också som ett sätt att utrycka en önskan att inte behöva identifiera vare sig könsidentitet eller sexuell läggning.
Stigma
Goffman (2014, s 9 – 11) definierar stigma som ett sätt att märka ut egenskaper hos individer som besitter ovanliga eller missaktade karaktärsdrag som strider mot samhällets normer och strukturer.
Därmed finns det ett samband mellan en misskrediterande egenskap och den stigma som medföljer särdraget. Avgörande för det icke-önskvärda kännetecknets effekt är om detta upplevs som
oförenligt med det rådande samhällets förväntningar på hur en individ ska vara. Som följd av detta utsätts den stigmatiserade för olika handlingar av icke-stigmatiserade som begränsar dennes
livsmöjligheter, eftersom personen betraktas som mindre mänsklig (Goffman, 2014, s 13). Goffman menar att det finns tre huvudsakliga former av stigma: kroppsliga missbildningar, brister i den personliga karaktären samt stambetingade stigman utifrån ras, nation och religion (Goffman, 2014, s 12).
En av effekterna av stigmatisering är att personen som ofta upplevt missaktning utifrån sitt stigma förväntar sig att bli missaktad även i fortsättningen (Goffman, 2014, s 22). Detta leder till att den stigmatiserande upplever osäkerhet och misstänksamhet även i nya möten med människor som inte agerar nedsättande mot personen. Goffman skriver att en person med ett stigma kan komma att avskärma sig från samhället för att undvika att uppleva omgivningens missaktning, eller om möjligt sträva för att överkomma dessa. Om dessa två strategier inte är möjliga kan en stigmatiserad även inta en mellanposition där den stigmatiserade pendlar mellan att hålla sig undan andra människor och söka blandade kontakter trots sitt stigma, ibland genom att utveckla olika försvarsstrategier
Misskrediterande egenskap
Goffman (2014, s 51) definierar begreppet misskrediterande egenskap som ett särdrag som inte är direkt uppenbart för betraktaren. Av denna anledning är personen potentiellt miskreditabel snarare än öppet misskrediterad tills dess att egenskapen röjs för omgivningen. Goffman (2014, s 11) skriver att det är själva relationen mellan det icke-önskvärda särdraget och de reaktioner som kommer från det omgivande samhället som gör att den är misskrediterad. Detta gör att
misskrediterande egenskaper varierar beroende på tid, plats och historisk kontext. Individer med misskrediterande egenskaper kan behandlas stigmatiserat utifrån om omgivningen noterar stigmat öppet eller försöker ignorera detta. Öppen stigmatisering kan ske genom att personen med stigmat t.ex. utsätts för trakasserier eller kallas för öknamn i vardagslivet (Goffman, 2014, s 25). Dold stigmatisering kan yttra sig genom att den misskrediterade bemöts med subtila handlingar som indirekt förmedlar att personen inte är önskvärd (Goffman, 2014, s 26). Detta kan ske genom att misskrediterande personer t.ex. ignoreras och behandlas som en ”icke-person” i sammanhang där personer vanligtvis presenteras. Omgivningen kan uppleva personer med misskrediterande
egenskaper som kan avläsas visuellt som speciellt påfrestande (Goffman, 2012, s 27). På grund av den stigmatisering missdiskrediterade personer ofta erfar formar de egna grupper där de kan umgås utan att erfara stigma, exempelvis föreningar för hörselskadade (Goffman, 2012, s 28).
En person med en misskrediterande egenskap står inför valet att dölja sin egenskap eller att presentera sig öppet för samhället. Goffman menar att dessa personer ställs inför ett nytt val vid varje ny social kontakt, och behöver välja huruvida de ska röja sig för omgivningen och riskera att behandlas stigmatiserande eller ej (2014, s 51). Om en person väljer att inte röja sig frivilligt, men stigmat ändå blir känt vid ett senare tillfälle, riskerar detta att avsevärt förvärra vänskapsrelationer.
På så sätt hamnar dessa personer i en svår situation där de riskerar att förlora sociala relationer både om de röjer sitt särdrag för omgivningen eller håller detta hemligt. Goffman menar att alla som har möjlighet att dölja sitt stigma kommer avsiktligt eller oreflekterat att försöka undvika att stigmat blir känt av omgivningen (2014, s 52). För att göra detta behöver en person med ett stigma kontrollera den sociala informationen som förmedlas av personen själv via symboler och tecken (Goffman, 2014, s 54, 55). En person kan till exempel använda statussymboler som förknippas med en grupp icke-stigmatiserade och som gör att personen avidentifieras från den stigmatiserade grupp som personen tillhör. En person kan också välja att dölja eller utplåna tecken som för tillfället associeras med olika stigma (Goffman, 2014, s 76, 103).
Passera
Goffman (2014, s 82, 83) beskriver passera som att personen med den misskrediterande
egenskapen lyckas dölja detta så att det inte är uppenbart för omgivningen att den stigmatiserande egenskapen existerar. Utvecklandet av en förmåga att passera sker i flera steg, där individen först lär sig hur de icke-stigmatiserande ser på de med stigma, och hur personen själv inte klarar av att passera (Goffman, 2014, s 90). Nästa steg är att acceptera de icke-stigmatiserandes synsätt på personens stigma och slutligen lära sig att passera som icke-stigmatiserad. För den som nyss lärts sig att passera är det nu viktigt att inte överdriva sin anpassning så att stigmat blir uppenbart. Den passerande upplever det sannolikt under den första tiden efter att ha lärt sig passera som att alla omkring hen är medvetna om stigmat. Med tiden kommer dock passerande individer att lära sig bedöma sin passering och tyda tecknen på om stigmat har uppmärksammats (Goffman, 2014, s 90).
En person som lärt sig passera har tre typer av miljöer att förhålla sig till. Goffman
kategoriserar dessa utifrån hur riskabla de bedöms var för den passerande. Miljön med högst risk är offentliga miljöer där en passerande person kan tolereras utan att nödvändigtvis vara helt
välkommen. Mindre riskabla miljöer benämns som områden eller sammanhang där stigmat är accepterat och inte behöver döljas. Den minst riskabla kategorin av miljöer beskrivs som områden eller tillfällen där stigmat inte har någon betydelse (Goffman, 2014, s 90). Goffman exemplifierar offentliga miljöer med krogar som är förenade med vissa risker för den passerande. Mindre riskabla miljöer kan till exempel vara inrättade av de stigmatiserade själva som tillhör samma grupp. Den minst riskabla kategorin exemplifieras utifrån karnevaler, där kroppsrelaterade stigman förlorar sina negativa associationer.
Passerande individer kan dock aldrig vara säkra på om de blivit igenkända av personer på till synes ”säkra” anonyma platser, eftersom de själva inte vet om andra kan ha fått information om deras stigma utan deras kännedom (Goffman, 2014, s 76). Detta skapar en risk för den passerande personen att bli påkommen av nya vänner och bekanta som agerat i tron att hen inte burit på ett stigma (Goffman, 2014, s 85, 92, 96). En annan farhåga för passerande personer är att varje ny social situation riskerar att innehålla moment som är helt obekanta för den passerande personen.
Detta kan resultera i att tidigare strategier inte fungerar (Goffman, 2014, s 98). En ytterligare social barriär för personer som lyckas passera är att utveckla närmare personliga relationer, eftersom dessa till stor del präglas av att man i förtroende avslöjar sina dolda egenskaper och hemligheter för varandra, och då kan passerande personer inte kan dela med sig av sina stigman. (Goffman, 2014, s 83, 85, 96).
Intersektionalitet
De los Reyes och Mulanari (2005, s 29–31) beskriver hur intersektionalitet belyser och synliggör det som anses vara legitimt eller naturligt och oföränderligt enligt samhället normer och
maktstrukturer. Det intersektionella perspektivet analyserar hur maktutövning sker utifrån individers grundläggande egenskaper och deras relationer i samhället, såsom kön, klass, och etnicitet (De los Reyes och Mulanari, 2005, s 40–41). Men andra författare såsom Ambjörnsson (2016, s 96) menar även att sexualitet och könsuttryck kan ses som ytterligare relationer som påverkar personers handlingsutrymme och maktutövning i samhället.
Intersektionalitet belyser det dynamiska samspelet mellan maktstrukturer. Ett exempel på detta är vissa kategorier som kan resultera i att individer hindras från att ta del av samhällsresurser och inflytande. Som konsekvens av detta begränsar eller främjar individens olika samspelande egenskaper dennes kapacitet att utöva makt i samhället genom att skapa olika grupper av ”avvikare”
och ”normala” i samhället. Mattson (2012, s 89, 90) beskriver hur intersektionalitet även påverkar det sociala arbetet. I mötet mellan en klient och en socialsekreterare kommer det sociala arbetets inre organisation, d.v.s. om klienten kommer tillhöra den enhet som arbetar med barn, vuxna eller äldre, att samspela med de yttre faktorerna från samhället. Ett exempel på detta är att socialt arbete ofta har arbetat mot en maktstruktur i taget, genom att t.ex. inrikta sig på kvinnor som grupp utan att beakta de skilda förutsättningar som olika kvinnor har i samhället. Detta belyses ytterligare av Hicks (2012, juli, s 483) som påpekar att socialt arbete ofta underlåter att diskutera och
problematisera hur kön konstrueras inom socialt arbete. Av den anledningen efterlyser Mattson (2012) att socialt arbete bör inriktas på att uppmärksamma det dynamiska samspelet hos olika maktstrukturer och dekonstruera antaganden om människors levnadsförhållanden för att motverka förtryck.
Användning samt kritisk reflektion av teoretiska perspektiv
I förhållande till de teoretiska perspektiv som har presenterats kommer författaren presentera en reflektion över den kritik som har riktats mot dessa, samt redogöra för hur dessa kommer att implementeras. Angående Butlers teori om den heterosexuella matrisen så har det framförts att Butlers framförande kring hur identiteter konstrueras av att repetera handlingar kan betraktas som problematiskt (Butler, 2006, s 16). Inom ett större perspektiv så är en av motfrågorna till detta anförande främst att det finns en problematik kring att reducera alla aspekter av en persons identitet till upprepade handlingsmönster. Ett exempel på denna problematik är frågan om en persons
etnicitet kan reduceras till ett handlingsmönster vilket enbart härstammar från en intern identitet. På så sätt tar kritiken mot Butlers begrepp om performans som används i nära samband med teorin om
den heterosexuella matrisen i huvudsak formen av en kritik mot att likställa alla komponenter av en identitet med en performans. I denna studie kommer teorin om den heterosexuella matrisen
användas i förhållande till den könsidentitet som informanter identifierar sig som. Författaren använder denna term framför kön och genus av den anledningen att det förs en aktiv diskussion kring termernas konstruktion, distinktion och innebörd. Därav används termen könsidentitet inom denna studie istället för kön eller genus för att undvika oklarheter.
Intersektionalitet som teoretiskt perspektiv har kritiserats för att godtyckligt bestämma vilka sociala kategorier och egenskaper som granskas. Utöver detta kritiseras perspektivet för att inte problematisera olika grader av förtryck som kan drabba olika personer utifrån deras egenskaper.
Därigenom värderas alla egenskaper och grupperingar som likvärdiga. Detta kan betraktas som speciellt problematisk på individnivå där en person kan tillhöra flera marginaliserade grupper samtidigt. Därav uppstår det en problematik vid analys av marginaliserade personers position och interaktion i samhället, speciellt vid diskriminering. Ett exempel kan vara en person som
marginaliseras på grund av sin etnicitet, men är man, och vid ett senare tillfälle diskriminerar en annan person som marginaliseras för sin könsidentitet, men är vit. Inom denna uppsats kommer intersektionalitet användas för att analysera interaktionen mellan klienter som är transpersoner och socialsekreterare. Klinter ses i detta fall ockupera en behovsställning gentemot socialsekreteraren som myndighetsperson. Därav föreligger inte samma konflikt mellan marginaliserade egenskaper som beskrivs ovan då socialsekreteraren och klienten ockuperar olika hierarkiska nivåer.
Goffmans begrepp om Stigma, Misskrediterad egenskap samt Passering används i denna uppsats som teoretiska komplement till varandra för att kontextualisera transpersoners stödbehov utifrån det stigma som drabbar transpersoner på grund av deras könsidentitet. Begreppen används även för att ge bakgrund till hur en transperson kan bemöta deras stigma genom olika strategier, samt de riskerna och konsekvenser som kan komma av detta.
Sökprocess
Litteratursökning har skett genom att sökdatabaserna EBSCO multiple database search, ProQuest social science, SAGE journals online, DIVA, LIBRIS samt Google Scholar för artiklar. Under litteratursökningen har det framtagna materialets litteraturförteckningar använts som uppslag för att hitta relevant litteratur.
Svenska sökord som har använts är: socialtjänst, klientrelationer, transsexuella, transsexualism, trans, heteronormativitet, empowerment.
Engelska sökord har varit: treatment, heteronormativity, social service, client relations, empowerment, transsexualism, transperson, gay, lesbian, homosex*, samt transgender*.
Under litteratursökning har sökningskriterierna varit att artiklar och litteratur har publicerats inom en femtonårsperiod samt granskats kollegialt genom peer review. Ett antal studier inom
kandidatnivå har inkluderats eftersom jag inte funnit andra studier inom arbetets kärnområde på forskarnivå. Kriteriet för att dessa studier har inkluderats har varit att de noga har redovisat sitt metodgenomförande.
Sammanfattning av forskningsområdet
Forskning om transpersoner har främst berört delgruppen transsexuella, då denna grupp är mer mätbar på grund av sin specifika diagnos. Till detta tillkommer att majoriteten av
forskningsmaterialet inriktar sig på medicinska och kliniska efterverkningar av könskorrigerande kirurgi samt möjliga samband mellan könsdysfori och autismspektrum-diagnoser.
En annan kategori är internationella undersökningar om transpersoners och transsexuellas levnadsförhållanden och upplevelser av hot och diskriminering. Till denna kategori tillkommer även ett fåtal rapporter om transpersoners erfarenheter av diskriminering inom hälso- och sjukvård och psykiatriska behandlingsmottagningar. Ett begränsat urval av dessa studier har inkluderats med fokus på den lokala kontexten för transpersoner inom Sverige. Detta har skett för att ge nödvändig kontext till studiens positionering i förhållande till dess forskningsfrågor.
Ur ett sociologiskt perspektiv återfinns också skildringar av transpersoners upplevelser av samhällets bemötande inom arbetslivet och andra områden efter att den könskorrigerande processen har avslutats. Dessa studier har exkluderats eftersom de inte är relevanta för uppsatsens ämne;
transpersoners erfarenheter av bemötandet vid myndighetskontakter. Både internationellt och inom Sverige återfanns ett begränsat antal studier om transpersoners erfarenheter av bemötandet i
samband med myndighetskontakter. Den framtagna litteraturen förklarar detta med att transpersoner under en lång tid inom tidigare forskning har likställts med homosexuella eller andra sexuella minoritetsgrupper. Den internationella litteraturen som återfanns var rapporter som inriktade sig mot transpersoners erfarenheter av bemötande inom missbruksvård. Svenska rapporter inom uppsatsens ämne fokuserade på transpersoners erfarenheter av bemötandet inom hälso- och sjukvård.
Vid utökade sökkriterier som även inkluderar homosexuella samt bisexuella personers erfarenheter av myndighetskontakter återfanns ett bredare material. Tidigare litteratur har dock beskrivit en problematik där transpersoner likställts med homosexuella eller andra sexuella minoritetsgrupper. Detta har medfört att transpersoners behov och utmaningar inte har
uppmärksammats. Detta har skett trots att beskrivs vara känt att transpersoner har skilda behov jämfört med till exempel homosexuella eller bisexuella personer (Lyons, Shannon, Pierre, Small, Krüsi och Kerr, 2015, maj, s 2). På grund av denna problematik som beskrivits av tidigare litteratur betraktas materialet inte vara applicerbart på studiens kärnämne.
För att underlätta studiens positionering kring dess kärnämne har ett fåtal arbeten på kandidatnivå inkluderats. Dessa fokuserar på hur socialtjänsten bemöter transpersoner samt socialsekreterares attityder och handlande mot dessa. Studierna har valts ut med kriteriet att författaren har ansett att de har en tydlig metod-del som kan väga upp deras validitetsbrister, i och med att de inte har genomgått en standardiserad peer review-granskning.
Kunskapsläget kring transpersoners erfarenheter av kontakten med socialtjänsten med inriktning mot ekonomiskt bistånd uppfattas av författaren som outforskat på en högre nivå. Denna studies ambition är att bidra till ett outforskat ämnesområde genom en explorativ ansats och på så sätt generera data och empiri för vidare studier. Därav används arbeten inom närliggande områden till studiens kärnämne som komplement till tolkningen av empirin. Studien har därmed ingen hypotes för prövning utan ämnar generera material för vidare forskning.
Tematisering
De insamlade studierna har tematiserats efter temaområdena ” Förutsättningar och
levnadsförhållanden”, ”bemötandets påverkan på klienter och insatsers utfall”, ”Transpersoners erfarenheter av bemötande i samband med myndighetskontakter”, samt ”Heteronormativitet inom socialtjänsten”.
Tidigare forskning
Förutsättningar och levnadsförhållanden
Transpersoner och deras ekonomiska, psykologiska och sociala utmaningar
Lenning och Buist (2013) genomförde en kvalitativ studie med syfte att belysa transpersoners, och deras närståendes, psykologiska, ekonomiska och sociala utmaningar. Författarna menar att studien visar att de psykologiska, sociala och ekonomiska svårigheterna utgör en sammankopplad
problematik som behöver belysas för att åstadkomma förändring (Lenning och Buist, 2013, november, s 12).
Ekonomiska svårigheter delades in i två kategorier (Lenning & Buist, 2013, november, s 44, 45). Formella kostnader omfattade kirurgi- och hormonbehandlingar för den könsbekräftande vården. Informella kostnader handlade om nya kläder och administrativa utgifter för nytt namn, samt potentiella omkostnader som t.ex. risken att bli av med anställningen eller att behöva flytta till en annan ort. De formella utgifterna för kirurgiska och kosmetiska ingrepp kan uppgå till
hundratusen dollar eller mer (Lenning & Buist, 2013, november, s 53, 54). En annan ekonomisk aspekt var att många av informanterna som genomgick könskorrigering från man till kvinna uppgav att de inte hade råd att införskaffa hormoner lagligt via det amerikanska sjukvårdssystemet. Flera av informanterna uppgav att de i stället självmedicinerade genom att importera hormoner illegalt.
Transpersoner som könskorrigerades från kvinna till man spenderade majoriteten av sina pengar på informella omkostnader, såsom penisproteser och bröstbindare, för att passera som man. För man- till-kvinna transpersoner handlade de informella kostnaderna om röstträningskurser, bröstinlägg och en feminin uppsättning kläder. Kostnaderna för de informella omkostnaderna varierade då vissa behövde kirurgiska ingrepp för att kunna uppnå ett kvinnligt tal och röstläge. Överlag var dock de formella och informella omkostnaderna för den könskorrigerande processen var mycket höga och svåra att finansiera. Detta hade också en negativ effekt på stabiliteten i transpersonernas
partnerförhållanden, inte minst eftersom transpersonens partner i många fall ensam ansvarade för ekonomin, då många av informanterna var arbetslösa.
Psykologiska utmaningar definierades som den interna psykologiska processen vid omdefiniering av den egna identiteten hos transpersonen före, under och efter avslutad könskorrigering. Författarna beskriver att den omdefinierade identiteten också kan inverka på transpersonernas partnerförhållanden (Lenning och Buist. 2013, november, s 48 – 50). Utöver den interna psykologiska utmaningen att ”komma ut” och definiera sig själva uppgav informanterna och deras partners även att de fick färre vänner. Informanterna berättade att de förlorade heterosexuella vänner men även förlorade vänner som var lesbiska eller gay. Att förskjutas från HBTQ-kretsar
upplevdes som speciellt turbulent för transpersonernas partners eftersom de själva upplevde sig vara medlemmar inom HBTQ-gruppen. Den vanligaste förlusten var dock att förskjutas av barn och andra familjemedlemmar. Författarna förklarar detta med att det är enklare att dölja sin
könskorrigering från bekanta än i nära familjerelationer. Samtidigt resulterade de förändrade könsrollerna i en ökad känsla av samhörighet mellan transpersonerna och deras partners.
Informanterna berättar om positiva hanteringsstrategier som uppstod genom att partnern uppmuntrade och stödde dem i deras nya könsroll. Trots de stora psykologiska utmaningarna upplevde informanterna deras könskorrigeringsprocess som en betydande förbättring av sin självuppskattning, jämfört med hur man mådde innan könskorrigeringsprocessen.
Sociala utmaningar beskrivs av informanterna som trakasserier och diskriminering på arbetet och under sin utbildning (Lenning och Buist, 2013, november, s 50 – 53). Författarna exemplifierar detta genom en berättelse där en transperson tvingats ”komma ut” offentligt av sin chef för över hundra anställda på företaget, för att efter en tid sedan blivit avskedad. Andra berättelser tar upp hur transpersoner som kommit ut tvingas bära arbetskläder och dylikt enligt klädkoden för sitt ”gamla” kön. En del transpersoner uppger att de döljer sin könskorrigering av rädsla för diskriminering och presenterar sig som sitt gamla kön. Även informanter som uppger att de inte upplevt diskriminering berättar att man lever i en ständig rädsla för att bli diskriminerad. En strategi för att bemöta denna utmaning var att söka arbete inom HBTQ-vänliga företag. En mindre grupp uppgav att transidentiteten var den direkta orsaken till att de förlorade sitt arbete. Flera av informanterna uppgav att de sociala påfrestningarna i samband med könskorrigeringen innebar i att man hade svårare att koncentrera sig på sitt arbete och sin försörjning. I flera fall berättade
informanterna att könskorrigeringen hade gett upphov till allvarliga skador och fara för sin egen säkerhet. Informanterna beskriver offentliga toaletter som en av de mer riskfyllda och farliga platserna för en transperson att vistas på. Exempel på detta är trakasserier och hot när man använt toaletter som korresponderar med deras könsidentitet. Författarna beskriver även hur en informant blivit nekad akutvård på sjukhus efter att ha blivit transporterad dit med ambulans på grund av sin transidentitet. Informanterna i studien uppger att de på grund av dessa risker konstant behöver överväga sin framtoning i det dagliga umgänget. Författarna liknar detta med att förhandla sin plats i den sociala hierarkin under tonårstiden och menar att det kan leda till en stor osäkerhet och ångest som i sin tur kan resultera i självdestruktiva beteenden hos transpersoner.
Transpersoners upplevelser av diskriminering inom den europeiska unionen
Europeiska Unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) genomförde en internationellt jämförande studie med 6 789 informanter (FRA, 2014, s 10, 11). Syftet med undersökningen var att undersöka transpersoners erfarenheter av diskriminering, likabehandling och våld. En majoritet av informanterna beskrev att de upplever diskriminering och trakasserier inom sitt hemland på grund av sin transidentitet (FRA, 2014, s 21).
Av de 370 informanterna bosatta i Sverige rapporterade drygt hälften att de blivit diskriminerade det senaste året på grund av sin könsidentitet (FRA, 2014, s 42, 108). Yngre transpersoner, arbetslösa eller låginkomsttagare rapporterade i högre grad att de upplevt
diskriminering i vardagslivet. Informanter som var mer öppna om sin transidentitet rapporterade också i större utsträckning att de upplevt diskriminering. Diskriminering var också vanligare i arbetslivet än inom andra livsområden (FRA, 2014, s 21). Bland de 1 921 informanter som kontaktad hälso- och sjukvården eller socialtjänsten uppgav drygt en av fem att de upplevt sig bli diskriminerade på grund av sin transidentitet (FRA, 2014, s 21, 42). Diskriminering i kontakterna med sjukvården yttrade sig bl.a. i att informanterna upplevde att de blev dåligt bemötta av
personalen överlag och att personalen uppvisade ett olämpligt intresse för informanten som inte var relevant för mötet. Exempel på detta var att informantens könsidentitet kunde ifrågasättas av kuratorn eller att läkaren intresserade sig för ärr från tidigare könskorrigerande ingrepp när mötet egentligen handlade om något helt annat. En av fyra informanter bosatta i Sverige uppgav att de blivit diskriminerade av hälso- och sjukvårdspersonal utifrån samma grunder som beskrevs internationellt.
Transpersoners hälsa och upplevelse av våld och diskriminering i Sverige
Folkhälsomyndigheten (2015) genomförde en rapport med syftet att granska transpersoners hälsa inom Sverige. Studien omfattade 800 transpersoner och är därmed den största genomförda undersökningen i Sverige om transpersoner (Folkhälsomyndigheten. 2015, s 12, 23).
Folkhälsomyndigheten (2015, s 48) sammanfattar resultatet som att transpersoners allmänna
hälsotillstånd är gott, samtidigt som enbart en minoritet av transpersonerna upplever att de kan leva enligt sin könsidentitet. En hög andel av informanterna rapporterar också att de blivit utsatta för kränkningar, diskriminering och våld. Studien visar även att många transpersoner har allvarligt övervägt att ta sitt eget liv. Folkhälsomyndigheten skriver att resultaten visar att den självupplevda hälsan och livssituationen för transpersoner inte har förbättrats sedan den föregående
undersökningen från 2005, trots positiva strukturförändringar i samhället. Exempel på dessa är att diskrimineringslagen inkluderar könsuttryck och könsidentitet som diskrimineringsgrund att barn
under 18 år har rätt till transrelaterad vård utan båda vårdnadshavares samtycke samt att steriliseringskravet för juridiskt könsbyte har avskaffats.
Folkhälsomyndigheten (2015, s 48) beskriver att utsattheten för diskriminering, våld samt rädslan för att gå ut ensam begränsar transpersoners livsutrymme, vardagsmobilitet och
tillgänglighet till grundläggande tjänster i samhället som hälso- och sjukvård. En coping-mekanism som beskrivs av informanterna är att de avstår från att delta i sociala evenemang av rädsla för att bli diskriminerade. Folkhälsomyndigheten (2015, s 48) skriver att detta begränsar transpersoners tillgång till hälsofrämjande aktiviteter, något som är speciellt viktigt för unga HBTQ-personer.
Folkhälsomyndigheten (2015, s 48) poängterar även att en hög andel av transpersonerna i studien har ett problematiskt förhållande till mat och ätande, och hänvisar till en tidigare studie som tyder på att transpersoner, speciellt män till kvinnor, löper en större risk att utveckla ätstörningar.
Folkhälsomyndigheten (2015, s 49, 50) lyfter också fram den höga graden av självmordstankar och tidigare självmordsförsök för transpersonerna i studien jämfört med
genomsnittet i Sverige. 30 % av informanterna uppger att de allvarligt övervägt att ta sitt eget liv det senaste året, jämfört med 6 % för befolkningen som helhet. Folkhälsomyndigheten (2015, s 49, 50) skriver att det finns ett samband mellan självmordstankar hos transpersoner och utsatthet för
diskriminering på grund av könsuttryck eller könsidentitet. Att uppleva att man har stöd av anhöriga är en skyddande faktor för suicidalbenägna men även här uppger en majoritet av informanterna att de inte upplever att de har stöd av anhöriga.
En hög andel av informanterna uppger även att de har ett lågt förtroende för andra
skyddande och trygghetsskapande samhällsinstitutioner som polisen, hälso- och sjukvården, skolan och socialtjänsten. Folkhälsomyndigheten (2015, s 49, 50) menar att det låga förtroendet kan förklaras av bristande förstående från kontakter med olika myndigheter i samhället. Exempel på detta är att informanterna upplever ett bristande bemötande i sina kontakter med hälso- och sjukvården samt uppger att de själva utsatts för våld från polisen. Många av informanterna uppger även att de skjuter upp att söka vård hos sjukvården av rädsla för att bli illa bemötta
(Folkhälsomyndigheten, 2015, s 44).
Studien (Folkhälsomyndigheten, 2015, s 50) visar att det finns ett behov av samhällsinsatser som förebygger trakasserier, våld och utsatthet av transpersoner. Ett led i denna rekommendation är att öka kunskapen om transpersoners livssituation hos allmänheten och samhällsinstitutioner för att motarbeta negativa attityder (Folkhälsomyndigheten, 2015, s 50). Studien framhäver att det, utöver trygga samhällsinstitutioner, är speciellt viktigt med en tillgänglig och transkompetent vård för att förbättra transpersoners livsvillkor. Dessutom menar Folkhälsomyndigheten att samhällsinsatser med målet att förbättra transpersoners livsvillkor måste genomföras via ett normkritiskt arbete, med
Bemötandets påverkan på klienter och insatsers utfall Det positiva bemötandets betydelse för återgång till arbete
Müssener & Söderberg (2009) genomförde en metaanalys av 16 forskningsartiklar kring temat ”det positiva bemötandets betydelse för återgång till arbete”. Artiklarna handlar om det professionella bemötandet inom flera discipliner som omfattar både socialtjänsten, Försäkringskassan samt hälso- och sjukvården. Författarna anför att bemötandet från professionella påverkar hur den enskilde hanterar sin nya situation och att ett gott bemötande kan vara av lika stor betydelse som åtgärden i sig (Müssener & Söderberg, 2009, s 238, 239).
Författarna använder teorin om emotionell empowerment i analysen av artiklarna för att begripliggöra bemötandet utifrån känslorna skam och stolthet. Ett positivt bemötande grundar sig i att den professionelle, i en överordnad position som chef eller handläggare som möter en anställd eller klient, tar sig tid att lyssna på och bli involverad i dennes process (Müssener & Söderberg, 2009, s 239, 242, 243). Enligt författarna uppmuntrar detta bemötande en känsla av stolthet hos klienter och personal, vilket resulterar i att de vill bli sedda och upplever sig som kapabla till ytterligare handling och får ökat självförtroende (Müssener & Söderberg, 2009, s 240, 242). Skam kopplas till en motsatt effekt där personer upplever sig som misslyckade, odugliga och oförmögna till handling. Författarna menar att dessa känslor är ständigt närvarande i möten mellan klienter och professionella i olika discipliner, såsom rehabilitering, myndighetsutövning och telefonrådgivning.
Müssner & Söderberg (2009) menar också att ett positivt bemötande av klienter kan bidra till att stärka deras förmågor till rehabilitering i en utsatt situation.
Klienters upplevelser av hjälpande relationer
Denhov & Topor (2012, maj, s 417) genomförde en kvalitativ studie om klienters erfarenheter av hjälpande relationer med fokus på vad i den erbjudna hjälpen som uppmuntrade
återhämtningsprocessen. Studien bygger vidare på intervjustudier som genomfördes år 1999, 2000 samt 2008, där alla studier genomfördes med samma intervjufrågor. Sammanlagt analyserar studien 71 kvalitativa intervjuer med patienter inom svensk psykiatri. Resultaten kategoriserades inom tre teman: kontinuitet, emotionellt klimat och social interaktion (Denhov & Topor, 2012, maj, s 419).
Författarna menar att dessa kategorier utgör skilda aspekter av klientens reaktion men som
samtidigt är sammankopplade och interagerar med varandra (Denhov & Topor, 2012, maj, s 422).
Till exempel kan det emotionella klimatet påverka hur den sociala interaktionen utvecklas. På samma sätt kan interpersonell kontinuitet, d.v.s. att relationen mellan klient och professionell har möjlighet att utvecklas över en längre tid, utgöra själva grunden för ett positivt emotionellt klimat.
Detta kan i sin tur kan möjliggöra utvecklingen av en social interaktion.
Författarna noterar att informanternas svar utgörs av två kärnteman. Dessa är att den
professionelle har gjort något ”extra” och icke-stigmatiserande gentemot klienten (Denhov & Topor, 2012, maj, s 422). Hjälpande professionella beskrivs av informanterna som dessa har uträttat något utöver vad man förväntat sig av den professionella yrkesrollen. Författarna noterar att dessa
handlingar ofta utgörs av små vardagliga åtgärder i sig som utgör deras säregenhet. Exempel på vardagliga insatser är att hjälpande professionella tar sig tid, visar aktivt intresse, visar att de är intresserade av att hjälpa, samt är villiga att bortse från vissa regler. Det andra kärntemat uttrycker sig genom att den professionelle beter sig som att relationen mellan den professionelle hjälparen och klienten är likställd som relation mellan två jämlikar (Denhov & Topor, 2012, maj, s 422).
Författarna noterar att utifrån ett klientperspektiv så är kvaliteten i relationen mellan den professionelle och klienten en betydande faktor för om de erbjudna omsorgen är till någon egentlig hjälp för klienten. Studien visar att hjälpande relationer som präglas av en vilja att gå utöver det vanliga och som utgår från ett icke-stigmatiserande synsätt, inte bara skapar möjligheter för en etablering av en hjälpande relation utan också motverkar självstigmatisering och demoralisering hos klienten. Författarna skriver att dessa resultat kan användas inom andra professioner och områden förutom psykoterapin, så länge som det föreligger en speciell sorts arbetsrelation mellan klient och professionell. Med detta menas att klienten söker förändring och den professionelle ska agera som agent för denna förändringsprocess (Denhov & Topor, 2012, maj, s 417).
Med hänvisning till denna ståndpunkt så kommer författarnas resultat användas för att tolka denna studie, då arbetsrelationen mellan klient och socialsekreterare utspelar sig under liknande premisser.
Med detta menas att arbetsrelationen mellan klient och socialsekreterare är en interaktionsorienterad relation med syfte att åstadkomma en positiv förändring för den sökande (Hertz & Johnsson, 2012, s 20).
Transpersoners erfarenheter av bemötandet vid myndighetskontakter Transpersoners erfarenheter av hinder och möjligheter för sexuell hälsa och
bemötandet inom Hälso- och sjukvård
Folkhälsomyndighetens (2016, s 8, 19) rapport syftar till att belysa transpersoners behov i
förhållande till sexualitet, samt beskriva hinder och möjligheter för transpersoners sexuella hälsa.
Även bemötandet från hälso- och sjukvården och dess inverkan på den sexuella hälsan tas upp. Med sexuell hälsa menas ett tillstånd av fysiskt, emotionellt, mental och socialt välbefinnande i
förhållande till sexualitet. Detta kräver en positiv och respektfull inställning till sexualitet och sexuella relationer, samt säkra och njutbara sexuella erfarenheter fria från tvång, diskriminering och våld. Studien baseras på djupintervjuer med 20 transpersoner.
Rapporten sammanfattar resultaten under tre teman: kroppar, relationer och emotioner.
Centralt i alla tre är att det är viktigt att känna respekt för den egna kroppen och de egna känslorna.
Det är viktigt att dessa bemöts med respekt, både när det gäller intima och informella relationer med vänner samt formella relationer i kontakt med hälso- och sjukvårdspersonal eller andra
myndighetspersoner. Under temat kroppar beskriver informanterna hur de känner känslor av oro, otrygghet och rädsla i sexuella sammanhang, samt i form av normativa förväntningar från
omgivningen. Informanterna beskriver en problematik kring deras kroppars förändringsprocess samt brist på respekt i både informella och formella relationer, vilket utgör hinder för att uppleva sexuell hälsa. Under temat relationer beskriver informanterna att deras upplevelser kännetecknas av ett önskemål att få vara den man är. Informanterna beskriver också att de upplever diskriminering och brist på respekt vilket kan leda till sexuellt risktagande Folkhälsomyndighetens (2016, s 9).
Informanterna beskriver att relationer eller sammanhang där de ges möjlighet att fullt ut vara sig själva kan leda till ett minskat sexuellt risktagande, eftersom de upplevelserna kan leda till ökat välbefinnande och omsorg om sig själv. Under temat emotioner beskriver informanterna att när de befinner sig i respektfulla relationer och erfar ett respektfullt bemötande inom professionella formella relationer så infinner sig också en känsla av att vara tillfredsställd med sin kropp. Detta beskrivs som en faktor som utgör en möjlighet till sexuell hälsa.
Folkhälsomyndigheten (2016, s 9) sammanfattar att informanternas upplevelser av
bemötandet från hälso- och sjukvård präglas av ett bristande bemötande, normativa förväntningar på binär könsidentitet och heterosexualitet hos informanten. Detta beskrivs som en problematik som är specifik för transpersoner som grupp. Informanternas kontakt med vården präglas också av avsaknad av vård med fokus på sexuell hälsa. Studien beskriver också vikten av att ha god tillgång till önskad vård för att kunna förbättra transpersoners allmänna och sexuella hälsa, samt
informanternas olika strategier för att åstadkomma detta. Till exempel framför en av
intervjupersonerna att HBTQ-certifiering inte nödvändigtvis garanterar ett bättre bemötande för transpersoner. Anledningen till detta är att utbildare kan hoppa över att informera personal om transpersoners behov framför att informera om andra sexuella minoritetsgrupper som är mer allmänt förankrade (Folkhälsomyndigheten, 2016, s 42).
Folkhälsomyndigheten (2016, s 9) sammanfattar intervjupersonernas berättelser med att det finns en önskan om och ett behov av likabehandling. Eftersom transpersoner bryter mot samhällets förväntningar beskriver informanterna att de ofta utsättas för kränkningar, okunskap och oförståelse i kontakter med familj, vänner samt vårdpersonal. Detta gör att de ofta tvingas undervisa om och rättfärdiga sin könsidentitet, vilket påverkar den sexuella hälsan, speciellt om informanten upplever återkommande incidenter av oförståelse, kränkningar och ifrågasättande. Folkhälsomyndigheten (2016, s 9) lyfter speciellt fram kontakten med hälso- och sjukvården som en begränsning för upplevelsen av sexuell hälsa i de fall kontakten präglas av ett oförstående bemötande. Detta kan leda till ojämlikhet eftersom transpersoners möjlighet att få den vård och stöd de behöver påverkas negativt. Av denna anledning efterlyser Folkhälsomyndigheten (2016, s 10) mer kunskaper i samhället, speciellt hos professionella som möter transpersoner i sina yrkesroller. Medvetenhet om samhällets normer samt förmågan att tänka normkritiskt beskrivs som centrala perspektiv för att åstadkomma en positiv förändring och möjliggöra likabehandling.
Transpersoners erfarenheter av behandling i vårdboenden för missbruk
Lyons et al. (2015, maj, s 1) Genomförde en kvalitativ studie med syfte att belysa transpersoner erfarenheter av behandlingshem för missbruk inom Kanada genom semi-strukturerade intervjuer med 34 transpersoner. Studien sammanfattar resultaten under tre teman. Det första var ”utagerat stigma, trakasseri och våld”. Det andra temat var ”upplevt stigma och transfobi”. Det avslutande temat var ”inkluderande och transvänliga behandlingserfarenheter”.
Under det första temat beskriver studien att flera informanter erfarit trakasseri samt fysiskt och sexuellt våld av andra patienter på boenden med anledning av deras könsidentitet (Lyons et al.
(2015, maj, s 3, 4). Utöver detta beskriver informanterna att personal kan ha svårigheter att bemöta deras könsidentiteter på grund av en brist på kunskap. Informanterna tar upp att detta kunde leda till en stigmatisering i kontakt med personal. En informant tar upp att hens behandlingsterapeut
ifrågasatte hens könsidentitet och framförde dennes egna åsikter samt diskuterade hur informanten borde presentera sig och agera utifrån dennes könsidentitet. På grund av detta kände informanten obehag samt att hen blev dömd av hens behandlingsterapeut. Konsekvensen av detta bemötande var att informanten avslutande sin behandling i förtid. Författarna beskriver att stöd från personalen var en viktig faktor som påverkade om informanterna fortsatte sin behandling efter dessa incidenter, då
i förtid.
Temat Upplevt stigma beskrivs av studien som en rädsla hos informanterna för att de
kommer att uppleva stigmatiserande handlingar (Lyons et al. 2015, maj, s 4). Författarna noterar att detta var något som karaktäriserade informanternas upplevelse av vård på behandlingshem genom känslor av att vara icke-välkomna, isolerade, samt otrygga. Dessa erfarenheter utryckte sig genom att informanterna utryckte en övertygelse om att de var ett störningsmoment för de andra
patienternas behandling. Informanterna beskrev att denna uppfattning hade utgjort ett hinder för dem att söka vård, samt att deras upplevelser gjorde att de begränsade den utsträckning som de sökte vård eller delade med sig i behandlingsgrupper. Även detta beskrivs av studien som en av de orsakerna tillsammans med erfarenheter av utagerat stigma som föranledde att flera av
informanterna avslutade sin vård i förtid.
Studien beskrev temat inkluderande och transvänliga behandlingserfarenheter som informanternas upplevelser att bli inkluderade i missbruksbehandlingen med respekt för deras könsidentitet (Lyons et al. 2015, maj s 4, 5). Informanterna exemplifierade detta med att behandlarna hade kunskap om transpersoner. Detta resulterade i att informanterna placerades i korrekt boende och gruppaktiviteter efter deras könsidentitet. Författarna poängterar särskilt att studiens resultat framhäver vikten av att fostra respekt och inkludering i behandlingsprogram för missbrukare (Lyons et al. 2015, maj, s 5).
Socialtjänstens bemötande av HBTQ-personer
Trans och queerpersoners upplevelser och erfarenheter av socialtjänstens bemötande
Nilsson och Petterson (2015) genomförde en kvalitativ kandidatstudie med sex informanter som självidentifierade sig som trans- eller queerpersoner. Syftet med författarnas studie var att belysa hur trans- och queerpersoner upplever det professionella mötet vid kontakt med socialtjänsten, i likhet med denna studie (Nilsson & Petterson. 2015, s 20). Informanterna beskrev att de upplevde brister i socialtjänstens bemötande såsom felköning av informanterna, oförstående kring
informantens könsidentitet samt okunskap om informanternas behov som transpersoner.
Informanterna beskrev också att de upplevde sig begränsade av normativa förväntningar från samhället, vilket också i vis mån genomsyrade socialtjänstens hantering. Studiens slutsats är att socialtjänsten bör inhämta ytterligare kunskap om HBTQ-personers livsvillkor och bedriva sitt arbete mer normkritiskt och reflexivt.
Socialtjänstarbetares attityder till homo- och bisexuella personer
Kungsman & Kivilahti (2013) genomförde en kvantitativ tvärsnittsstudie på kandidatnivå om socialtjänstarbetares attityder till homo- och bisexuella personer. Syftet med studien var att belysa sambandet mellan socialtjänstarbetares attityder mot homo- och bisexuella och deras professionella handlingar mot dessa i yrkeslivet. Studien visar att det finns två grupper av respondenter inom socialtjänsten (Kungsman & Kivilahti, 2013, s 30). Den större gruppen av socialtjänstarbetare hade en accepterande attityd gentemot HBTQ-personer, medan en mindre grupp hade en heteronormativ attityd gentemot HBTQ-personer. Ett exempel är att socialtjänstarbetare i större utsträckning frågade klienter om de hade pojk- eller flickvän utifrån antagandet att de var heterosexuella än att de frågade klienterna om de hade en samkönad partner. Författarna menar att denna
heteronormativa attityd osynliggör och riskerar att resultera i att klienter i samkönade relationer känner sig som avvikare i kontakten med socialtjänsten. Studien visade däremot inte på något signifikant samband mellan socialtjänstarbetarens negativa uppfattningar om HBTQ-personer och hur man hanterade informanternas och deras ärenden.
Sammanfattning av tidigare forskning
Tidigare forskning beskriver samhällsmyndigheters bemötande av transpersoner som bristfälligt, både internationellt och inom Sverige. Diskriminering och otrygghet inom samhället och i
samhällets stödfunktioner beskrivs som möjliga förklaringar till transpersoners olika typer och höga grader av riskbeteenden, som t.ex. droganvändning, ätstörningar och självmordsförsök. Utöver detta beskrivs dessutom social och ekonomisk utsatthet som en förklaring för transsexuellas
problematiska situation, med majoritet av gruppen transpersoner som låginkomsttagare eller arbetslösa. Detta förklaras av att transpersoner till stor del utgörs av unga personer som inte haft tillfälle att utveckla egna resurser eller etablera sig på arbetsmarknaden. Utsattheten föranleder behov av olika stödinsatser från samhället, som ekonomiskt bistånd, psykosocialt stöd för att motverka isolering, vård för olika former av psykisk ohälsa och ätstörningar.
Den tidigare forskningen beskriver att ett bemötande som stöttar och bidrar till att utveckla en känsla av förtroende, tillit, stolthet samt egen kapacitet är av vikt för att erbjudna insatser ska ha positiv effekt. Vård och behandling som bedrivs inkluderande inom alla aspekter av bemötandet beskrivs som särskilt för att transpersoner ska uppleva sig bli bekräftade och stöttade av personal.
Dock beskrevs bemötandet från vård, hälso- och sjukvårdspersonal samt socialtjänsten som bristande på ett flertal punkter. Detta gör att många av informanterna uppger att de skjuter upp, avstår från att söka hjälp, begränsar sitt deltagande, eller avslutar sin behandling i förtid till följd av tidigare negativa erfarenheter. Utöver detta beskriver även informanterna i den tidigare forskningen att det ofta saknas kunskap om transpersoner till följd av att de berörda myndigheterna och
institutionerna har heteronormativa förväntningar på klienter.
Dock har tidigare forskning inte visat på något signifikant samband mellan socialtjänstarbetares eller socialsekreterares inställningar och deras handlande gentemot transpersoner. Det bristande bemötandet beskrivs som en konsekvens av samhällets
heteronormativitet, vilket även visade sig även i de fall där till exempel socialtjänstsekreterare var positiva till HBTQ-personer. Men tidigare studier antyder att det kan finnas en mer komplicerad problematik bakom detta bemötande. Mer forskning om attityderna bland anställda inom socialt arbete gentemot transpersoner skulle kunna bidra till att beskriva en mer heltäckande bild av situationen. Av den anledningen ämnar denna studie att belysa ämnesområdet angående hur
transsexuella klienter uppfattar socialtjänstens bemötande, i ambitionen att följa upp tidigare studier och generera material för fortsatta studier.
