Charlotta Ekholm
Inledning
Kursvärdering förväxlas ibland med kursutvärdering som står för utvärdering av kurs, medan kursvärdering primärt efterfrågar attityder och uppfattningar. Kursvär- deringar kan dock ingå i kursutvärderingen. Enligt Högskoleförordningen har stu- denter rätt att framföra erfarenheter och synpunkter på kurser. Jag har valt att titta närmare på den formativa kursvärderingen som verktyg.
Formativ kursvärdering innebär att studenterna utöver en avslutande (summativ) kursvärdering, under pågående kurs ges möjlighet att ha synpunkter på t ex delmo- ment.
Under kursens gång bör också finnas tillfälle att diskutera undervisning- ens roll för studiearbetet. Ger undervisningen tillräcklig vägledning för hur man skall lägga upp sina studier? Ger den en bra bild av vilka kunskaper, färdigheter och vilken förståelse man skall nå fram till? Ger undervisning- en hjälp till att lösa problem som man haft svårt att tackla på egen hand? (Nilsson, 1998, s. 12).
Detta kan göras på olika sätt, till exempel återkommande muntliga samtal vid mor- gonmöten. Man kan diskutera aktuella problem som behöver lösas och hur lärande- miljön fungerar. Läraren kan på också på olika sätt, exempelvis i enkätform eller via mail, ställa skriftliga frågor om delmoment i kursen, hur det har fungerat, vad som skulle kunna göras på ett annat/bättre sätt osv. Man kan säga att utvecklingssamtal också är en typ av formativ värdering, fast då mer av utbildningen som helhet och hur studenten upplever sin personliga utveckling och sin lärandesituation.
Det finns många positiva aspekter på den formativa värderingen. Den ger studen- terna möjlighet att påverka under kursens gång. Läraren får möjlighet att göra juste- ringar/förbättringar direkt. Studenten känner sig förhoppningsvis sedd och upplever att läraren intresserar sig för utbildningens kvalitet och studenters individuella ut- veckling. Man fångar också upp tankar kring kursen kontinuerligt så att konstruktiv kritik inte glöms bort vid den summativa värderingen.
Samtalet mellan lärare och studenter lägger således en grund för kursut- värderingen. Genom att avsätta tid för denna utvärderande dialog och dra konsekvenserna av den kan utbildningen/institutionen demonstrera sin tilltro till ett forskande förhållningssätt till utbildningen. Man gör ock- så kursutvärderingens syfte tydligt och trovärdigt, att åstadkomma kon- tinuerliga förbättringar av betingelserna för lärandet. Detta inbegriper undervisning och annan utbildningsservice men också de förbättringar i studiearbetet som studenterna själva kan genomföra (Nilsson 1998, s. 13).
Det är viktigt att de frågor som läraren ställer är relevanta och att de formuleras på ett sätt.
Kortfattat kan sägas att frågeformulering är en konst i sig och ”som man frågar får man svar”. Frågornas kvalitet är av betydelse för kursvärdering- ens validitet (att vi verkligen mäter det vi avser att mäta). Frågorna ska t ex vara ’begripliga’, fråga om en sak i taget och inte vara ’ledande’ (peka på ’önskvärda’ svarsalternativ) och svarsalternativen bör vara ’ömsesidigt uteslutande’ (Kursvärderingar och andra utbildningsutvärderingar- en del i kvalitetsarbetet, 2011, s. 15).
En beskrivning av problem, dilemman som jag identifierat och förslag på vad som kan eller bör utvecklas/förändras. Vad gör verktyget bra, kan något utvecklas, om verktyget inte alltid fungerat, vad kan det ha berott på?
Ett skäl till att paragrafen om kursvärderingar kom in i Högskoleförordningen att kursvärderingar anses som en viktig väg för studenterna att få inflytande över un- dervisning och utbildning. Jag upplever att när en studentgrupp får plats att utveckla åsikter om de lärandeformer som används blir de mer delaktiga och kreativa i själva lärprocessen. För mig personligen fungerar kontinuerlig muntlig formativ kursvär- dering som en inspiration till att skapa bättre lärandesituationer. Det är värdefullt för mig som lärare att få studenternas åsikter om hur de olika kursmomenten fungerat.
Högskoleförordningen fastställer att resultaten av kursvärderingar ska samman- ställas och göras tillgängliga för studenterna. Idag sker inga skriftliga sammanställ- ningar av dessa muntliga värderingar i mina kurser på LiU Malmsten. Kanske är en lösning att en student för anteckningar vid dessa tillfällen för att vid den summativa kursvärderingen göra en sammanställning av dessa.
Enligt riktlinjer för kursvärderingar vid Uppsala universitet ska resultatet av en kursvärdering sammanfattas och värderas av kursansvarig lärare (eller av annan därför utsedd person) och presenteras i en kursrapport. Kursrapporten ska rymma såväl student- som lärarsynpunkter och redo- visa kursens starka och svaga sidor samt förslag till eventuella åtgärder. Centrala synpunkter från studenternas egna fritextsvar ska sammanfattas
och redovisas i kursrapporten. När formativa kursvärderingar har genom- förts under kursens gång bör även sådana resultat och eventuella änd- ringar till följd av dessa också omnämnas i kursrapporten. Kursrapporten utgör konkret underlag för kursutveckling för kursansvarig lärare, ansva- rig studierektor och programsamordnare/motsvarande. Kursrapporterna förenklar för utbildningsansvariga på högre nivå (t ex studierektorer och programansvariga) att följa kurser över tid, t ex med avseende på plane- rade och genomförda åtgärder (Kursvärderingar och andra utbildningsut- värderingar- en del i kvalitetsarbetet, 2011 s. 6).
Liknande kursrapporter skulle vara konstruktivt att genomföra på LiU Malmsten. Det skulle underlätta arbetet med kursutveckling och förhindra att bra idéer och syn- punkter ’faller mellan stolarna’ eller helt enkelt glöms bort.
Vad som kan vara ett stort problem är att studenterna inte vågar uttala negativ kri- tik av rädsla för negativ särbehandling och med tanke på lärarens betygsättande funk- tion. I de mycket små studentgrupperna på LiU Malmsten är det i princip omöjligt att vara anonym och relationen lärare/student är ofta mycket personlig. En eventuell lösning är att någon annan person än den betygsättande läraren deltar vid kursvär- deringen. Då förlorar man å andra sidan den viktiga direktkommunikationen mellan lärare och student som möjliggör för läraren att göra justeringar i lärandesituationen för att förbättra lärandemiljön under pågående kurs. Därför är det av största vikt att välkomna och uppmuntra en öppenhet i dialogen och ha så ’högt i tak’ som möjligt.