Utvärdering av resultatet

I det här avslutande kapitlet presenteras undersökningens resultat och slutsatser. Då syftet med uppsatsen var att förklara vad som påverkar svenska onoterade företags redovisningsval vid värdering av förvaltningsfastigheter har inriktningen varit att studera redovisningsval och dess påverkande faktorer. Hypoteserna om redovisningsvalens påverkande faktorer är framtagna från frekvent använda teorigrenar som tillämpats vid liknande studier. För att analysera företags redovisningsval har samtliga faktorer ställts mot den kvalitativa beroende variabeln, värderingsmetod, som innefattar värdering till verkligt värde eller till anskaffningsvärde. Analysen gav ett något oväntat resultat då endast sex av 108 undersökta företag värderade till verkligt värde, vilket är ett intressant resultat i sig, men undersökningen har trots detta visat ytterligare ett par intressanta samband.

Innan analysen genomfördes uteslöts ett extremvärde från undersökningen. Företaget är visserligen Sveriges femte största företag om man ser till totalt taxeringsvärde på dess förvaltningsfastigheter, enligt fastighetsdatabasen Datscha, men då deras huvudsakliga verksamhet var inom skogsindustrin var inte företagets data relevant för undersökningen.

Företaget värderade till anskaffningsvärde men hade avsevärt mycket högre balansomslutning än resterande företag vilket påverkade analysens resultat negativt och sambandet mellan balansomslutning och värderingsmetod gick inte urskilja innan företaget uteslöts.

Att bara sex företag av urvalet värderar till verkligt värde kan möjligen förklaras genom institutionell teori då den förutsäger att företag efterliknar varandra inom samma institutionella område (Carpenter & Feroz, 2001). Eftersom BFN har rekommenderat värdering till anskaffningsvärde sedan en lång tid tillbaka är det högst troligt att en tradition

Efter analys av hypotesen om att företag med hög ägarkoncentration värderar till verkligt värde (H1) kunde det säkerställas att det inte fanns något signifikant samband mellan ägarkoncentration och värderingsmetod (β= -0,251, sig.= 0,588). Enligt agentteorin vill ledning och ägare maximera sin egen nytta (Deegan & Unerman, 2005) och hypotesen formulerades utifrån antagandet att ledning och ägare i många onoterade företag är samma personer vilket skulle innebära att de skulle värdera till verkligt värde och därmed finns inget samband mellan teorin och studiens resultat. Ägarkoncentrationen operationaliserades genom att mäta hur stor andel av rösterna de fem största ägarna hade i företagen. Metoden kan i efterhand ifrågasättas då den kan ha sänkt reliabiliteten eftersom endast två företag av urvalet ägdes av fler än fem personer.

Hypotesen om bonussystem (H2), som grundade sig på att företag med bonussystem tillämpar en värderingsmetod som ökar resultatet (Watts och Zimmermans, 1990), visade sig i analysen inte stämma överens då det inte fanns något signifikant samband mellan bonussystem och värderingsmetod (β= 1,445, sig.= 0,363). Vad som förutsågs i operationaliseringen av bonushypotesen var att reliabilitet minskade då onoterade företag inte har skyldighet att redovisa bonus och detta bör därför beaktas vid utvärdering av resultatets validitet. I korrelationsmatrisen kunde ett starkt positivt signifikant samband (β= 0,255, sig.< 0,01) mellan bonus och balansomslutning urskiljas vilket indikerar att stora företag med större sannolikhet, än små företag, har bonussystem.

Analysen visar ett positivt samband (β= 0,16, sig.= 0,051) mellan företag med hög skuldsättningsgrad och värdering till verkligt värde (H3). Watts och Zimmermans (1990) teori om att företag med högre skuldsättningsgrad är mer benägna att använda en redovisningsmetod som ökar resultatet kan vara en förklaring till analysens resultat.

Ytterligare en förklarning till resultatet kan vara Clement (2005) och Browns (1995) teori där de utifrån intressentteorin menar att företag med hög skuldsättningsgrad har visat sig mer benägna att använda en värderingsmetod som ökar resultatet vilket indikerar en god ekonomisk ställning till kreditgivare och andra intressenter.

Hypoteserna om att företagsstorlek påverkar värderingsmetod (H4-H5) formulerades utifrån två teorigrenar som motsäger varandra. Enligt Watts och Zimmerman (1990) har större företag större benägenhet än mindre företag att använda redovisningsmetoder som reducerar

deras vinst medan Carpenter och Feroz (2001) menar utifrån ett institutionellt perspektiv att företag anammar en efterliknande isomorphism där företag imiterar de framgångsrika företagen som verkar inom samma institutionella område. I studiens fall innebär det att onoterade stora företag efterliknar noterade företag och därmed värderar till verkligt värde.

Analysens resultat visar ett positivt signifikant samband (β= 0,000, sig.= 0,010) mellan större företag och värdering till verkligt värde, vilket innebär att institutionell teori kan förklara varför företag värderar till verkligt värde.

Hypotesen om att lönsamma företag värderar till anskaffningsvärde (H6) formulerades utifrån RUT där företagsledare använder sig utav resultatutjämning för att skapa ekonomiska fördelar (Athanasakou, 2007). Teorin har tolkats som att ekonomiska fördelar för lönsamma företag kan vara att sänka resultatet genom att värdera till anskaffningsvärde och därmed minska skattekostnader. Analysen gav dock inget signifikant samband (β= 0,252, sig.= 0,950) mellan lönsamma företag och värdering till anskaffningsvärde.

Utifrån legitimitetsteorin som beskriver hur företag ständigt försäkrar sig om att de verkar inom de normer och gränser som anses vara legitima i deras omgivning (Deegan & Unerman, 2005) har hypotesen om hur företag tenderar att efterlikna andra företag i samma geografiska område (H7) formulerats. Analysen visade inte något signifikant samband mellan län och värderingsmetod (Fisher's exakta test= 0,872) och analysens resultat stämmer därför inte överens med teorin.

Sista hypotesen om att företag med samma revisionsbolag använder sig utav samma värderingsmetod (H8) grundar sig på den institutionella teorin om hur organisationer reagerar på sociala och institutionella förväntningar (Deegan & Unerman, 2005). Hypotesen testades till att börja med genom en bivariat analys vilken resulterade i att det inte fanns något signifikant samband (ANOVA-test= 0,954). Revisionsbolagen delades därefter in i en dummyvariabel och prövades i en multivariat analys men inte heller här fanns något signifikant samband (β= 1,259, sig.= 0,298).

förvaltningsfastigheterna stiger, vilket medför att tillgångssidan i balansräkningen ökar. När värdet stiger på förvaltningsfastigheterna ökar i sin tur årets resultat med motsvarande belopp och redovisas i eget kapital på skuldsidan (sambandet illustreras i Figur 3).

Balansomslutningen har därmed påverkats av värderingsmetoden och detta skulle kunna vara en förklaring till det signifikanta sambandet analysen visar mellan balansomslutning och värdering till verkligt värde. Konsekvensen av att eget kapital har ökat gör att eget kapital utgör en större del av skuldsidan än tidigare, vilket i sin tur medför att skuldsättningsgraden minskar. Då analysen visade ett positivt samband mellan skuldsättningsgrad och verkligt värde skulle resonemanget innebära att företagens skuldsättningsgrad har varit ännu högre innan tillämpning av värderingsmetoden.