Frågeställningen med utgångspunkt i temat ”Kontinuitet och diskontinuitet” i
”Vetenskapligt program för Malmö Kulturmiljö” kan besvaras genom att inte-grera resultat från undersökningar som genomförts i området kring Lockarps by.
Ett omfattande arkeologisk material har här påträffats, främst i samband med undersökningen ”Fosie IV” och projekten ”Öresundsförbindelsen” och ”Citytun-neln” (CT). Undersökningarna som har tagits med är belägna upp till 1 km norr, respektive söder om Lockarps by (bilaga 2). I dagsläget verkar bebyggelsen norr om byn ha varit mycket mer omfattande än den söder om byn. Att hus och grophus har valts ut som indikatorer på bebyggelse i ett initialt skede, beror på att båda typerna av lämningar får anses representera längre uppehåll inom ett och samma område. Inom alla undersökningar som visas har lämningar från minst en period påträffats. Fyra undersökningar skiljer sig från de övriga. I samband med
”Fosie IV”, ”Fosie 11A”, och ”Lockarp 7E”, norr om Lockarps by, samt ”Käg-linge grustäkt I och II” söder om Lockarps by, har framkommit hus och/eller grophus från minst tre perioder (Thörn 1992; Björhem och Säfvestad 1993; Ha-devik och Gidlöf 2003 och Nord och Sarnäs 2005). Vidare föreligger en tendens att lämningar från äldre och yngre järnålder påträffas inom samma under-sökningar. På ”Bageritomten”, ”CT, delområde 6”, ”CT, delområde 7”, ”CT, delområde 8”, ”CT provisorisk väg”, ”Fosie IV”, ”Fosie 11 A”, och ”Lockarp 7E”
har hus och eller grophus från både äldre och yngre järnålder påträffats (Björhem och Säfvestad 1993; Celin 2003; Nord och Sarnäs 2005; Ifverson och Heimer under utgivning; Hansson under utgivning och Sarnäs och Engström under utgivning).
Vid flera av undersökningarna norr om Lockarps by, nämligen ”Bageritom-ten”, ”Fosie IV”, ”Fosie 11A” och ”Lockarp 7E”, har ett omfattande husmaterial från främst järnålder påträffats (Björhem och Säfvestad 1993; Hadevik och Gid-löf 2003; Nord och Sarnäs 2005 och Sarnäs och Engström under utgivning).
Utifrån förekomsten av huslämningar från yngre järnålder på UO är det av sär-skilt vikt att belysa dessa tillsammans med samtida hus i området kring Lockarps by. Att spridningen av huslämningar från hela järnåldern och tidig medeltid visas i bilagorna beror på ambitionen att belysa kontinuitet och diskontinuitet under såväl järnålder som övergången mellan yngre järnålder och tidig medeltid (bilaga 3 och bilaga 4).
Nils Björhem och Björn Magnusson Staff har tidigare belyst frågan om konti-nuitet och diskontikonti-nuitet avseende bebyggelsen under järnåldern i Malmöom-rådet (Björhem 2003 och Björhem och Magnusson Staff under utgivning). För-fattarna pekar bland annat på att det kring 300 e.Kr. sker en omstrukturering av bebyggelsen. I bilaga 4 presenteras husmaterial som daterats till den yngre delen av romersk järnålder tillsammans med husmaterial från yngre järnålder. 14 C-dateringar har i största möjligaste mån använts för att kunna hänföra lämnin-garna till äldre respektive yngre järnålder. Dateringar med kalibrering på 1ı som givit ett medelvärde på 300 AD eller senare, visas tillsammans med huslämningar från yngre järnålder. Huslämningarna från ”Fosie IV” daterades dock främst uti-från lämningarnas typologiska drag (Björhem och Säfvestad 1993, figur 503).
Spridningen av hus från äldre och yngre järnålder kan därför endast ge en grov bild av skillnader inom husmaterialet. Trots detta kan vissa tendenser urskiljas.
Vidare visar spridningskartan den rumsliga relationen mellan huslämningar från yngre järnålder och tidig medeltid.
I bilaga 4 syns tydligt att bebyggelsen i den nordvästra delen av området (”Lockarp 7E”, ”Lockarp 7 H” och ”Bageritomten”) kraftigt avtar vid övergången till yngre järnålder. Under samma period tilltar bebyggelsen i området öster härom, vilket undersökningarna ”Fosie IV” och ”Fosie 11A” visar. Det kan i detta sammanhang påpekas att samma omstrukturering av bebyggelsen inte är iakttagbar inom undersökningarna ”CT, delområde 6” och ”CT, provisorisk väg”. Det ska dock poängteras att bebyggelsen inom ”CT, delområde 7” upphör vid övergången till yngre järnålder. På de östra undersökningsytorna inom Loc-karp medeltida bytomt förekommer, till skillnad från de övriga undersöknin-garna, en tydlig bebyggelseskontinuitet från yngre järnålder och till modern tid.
Huslämningar från yngre järnålder som har påträffats i ”CT, delområde 8”, härrör nästan uteslutande från vikingatid. I husmaterialet från ”CT, delområde 8” kan en omfattande omstrukturering av bebyggelsen iakttagas, från väst till öst, vid övergången till sen vikingatid (900-tal till cirka 1050 e.Kr). (Heimer och Ifverson under utgivning). En koncentration av bebyggelse inom den östra delen av undersökningsytorna indikerar att en storgård har varit belägen där under sen vikingatid och tidig medeltid (Ifverson och Heimer 2005). Det är dock först under perioden ca 1150 till sent 1200-tal som bebyggelsen inom Lockarps by regleras (Ifverson muntligen). På den västra undersökningsytan inom Lockarp medeltida bytomt, påträffades bebyggelseslämningar från tidig medeltid. Däre-mot har äldre lämningar inte kunnat beläggas (Samuelsson 1983). Utifrån den begränsade undersökningsytan kan det dock inte uteslutas att även äldre bebyg-gelse funnits i den västra delen. Vidare är det viktigt att ta i beaktande att by-tomtsgränsen kring den medeltida bytomten har dragits utifrån 1700-talets lant-mäterikartor och de där markerade bytomterna (Jönsson och Kockum 2005). Det kan därför inte uteslutas att bebyggelsen under medeltiden kan ha varit mer utbredd än vad som framgår av fornlämningsområdet.
Söder om Lockarps by har i samband med undersökningen ”Käglinge gruster-minal I och II”, framkommit lämningar efter hus från neolitikum och bronsålder.
Vid den här aktuella undersökningen påträffades huslämningar från yngre järnålder söder om byn. Varken denna undersökning eller ”Käglinge grusterminal I och II”, kunde dock uppvisa hus som säkert kunnat hänföras till äldre järnålder.
En möjlig frånvaro av huslämningar från äldre järnålder söder om Lockarps by skulle kunna indikera en skillnad mellan byggelsen söder respektive norr om byn.
Det är i nuläget inte möjligt att vidare spekulera i om en sådan skillnad finns utifrån det dateringsunderlag som finns till hands. Däremot verkar resultaten från undersökningarna nord och söder om Lockarps by stämma överens så till vida att det saknas bebyggelsekontinuitet från sen vikingatid och in i tidig medeltid. I nuläget verkar bebyggelsen norr om Lockarps by ha omstrukturerats under övergången till yngre järnålder. Bebyggelsen inom Lockarps by omstrukturerades vid övergången mellan sen vikingatid och tidig medeltid för att i ett senare skede regleras.
I dagsläget finns indikationer på att bebyggelsen norr om Lockarps by har varit avsevärt mer omfattande än i söder under såväl äldre som yngre järnålder.
Resultaten från UO visar dock att en viss bebyggelse, troligen i form av enstaka gårdar från delar av yngre järnålder, har funnits söder om Lockarps by. Bebyg-gelsen inom UO tycks ha upphört efter yngre järnålder, men fynd av medeltida mynt kan eventuellt indikera ett mycket sporadiskt användande under medeltid.
En möjlighet är att mynt har hamnat i marken i samband med gödsling.
Frågeställningen med utgångspunkt i temat ”Byar, kyrkor, borgar och städer”
i ”Vetenskapligt program för Malmö Kulturmiljö” kan i viss mån besvaras utifrån undersökningsresultaten. Avsaknaden av medeltida lämningar inom UO gör det troligt att den medeltida byn inte har fortsatt västerut. Det ska dock påpekas att det inom den norra delen av område 1A har påträffats ett mynt från 1300–1400 talet, vilket kan indikera aktivitet under den yngre delen av medeltiden. Vidare var den norra delen av område 1A mycket påverkat av recenta aktiviteter, vilket
har påverkat spridningsbilden. Det kan därför inte helt uteslutas att det förekommit en viss aktivitet under medeltiden, i varje fall inom område 1A.
Frånvaron av bebyggelse från medeltid inom UO stämmer också väl överens med resultat från andra undersökningar belägna utanför den medeltida bytomten (RAÄ 24:1 och RAÄ 24:2).
Frånvaron av förhistoriska och medeltida diken inom UO kan indikera att området inte har använts för bebyggelse vid övergången från vikingatid till tidig medeltid och under tidlig medeltid. Gränsmarkerande diken från 1000–1100- talet har tidigare påträffats, bland annat inom Fosie by, där de har markerat gårdsenheter (Jönsson och Kockum 2004: 196). Diken som gränsmarkering före-kommer såväl inom byar som kring ensamgårdar (Carelli 2001: 45).
Frågeställningen med utgångspunkt i temat ”Boplatsens inre struktur” i ”Ve-tenskapligt program för Malmö Kulturmiljö” kan i viss mån besvaras. Det fanns inga indikationer på enskilda gårdar inom undersökningsområdet och trots att det arbetades aktivt i fält med att försöka att få fram strukturer i anslutning till huset på område 2, påträffades inga hägnader. Det är dock inte omöjligt att hus 2 har utgjort en gård även om ett tillhörande område kring gården inte kunnat beläggas. Förekomsten av hägnader kan till viss del vara resultatet av en social stress som möjligen inte har förelegat här. Lämningar efter hägnader kan, som Nils Björhem och Björn Magnusson Staff påpekar, dock inte bara tolkas som en indikation på trängsel (Björhem och Magnusson Staaf under utgivning). De me-nar att hägnader kan vara en markering av det egna gårdsområdet även om går-den i andra sammanhang har ingått i en större gemenskap.
Frågeställningen med utgångspunkt i ”Landskapsutnyttjande och jordbruk” i
”Vetenskapligt program för Malmö Kulturmiljö” kan delvis besvaras. Utifrån förekomsten av stigar strax söder om hus 2 är det inte orimligt att anta att tillgång till detta område har varit av särskild vikt. Eventuellt kan området söder om huset ha varit ett betesområde. Om så är fallet har huset legat på en sluttning, med betesmarken något längre ner.
Förekomsten av en långhärd inom UO knyter området till andra undersök-ningar med långhärdar inom Malmöområdet. Fynd av denna typ är relativt ovanliga i Malmöområdet i stort, men har dock, enligt uppgifter i den interna databasen på Malmö Kulturmiljö (ATAUT) och i en publikation av Claes Hadevik och Kristina Gidlöf, påträffats vid 13 undersökningar i Malmöområdet (Hadevik och Gidlöf 2003: 191 f.). Utifrån den kunskap som finns i dagsläget har långhärdar främst förekommit vid den södra delen av Risebergabäcken.
Långhärdar verkar dock endast delvis utgöra en rumsligt homogen grupp, även om det i nuläget förefaller ha funnits en koncentration dem nordnordöst och nordöst om UO. Fyndet av en långhärd inom UO förstärker intrycket av att företeelsen varit en viktig del av bebyggelsen, främst kring den södra delen av Risebergabäcken i Malmöområdet.
Frågeställningen med utgångspunkt i ”Kommunikationsleder” i ”Vetenskap-ligt program för Malmö Kulturmiljö” kan i viss mån besvaras. Det har i samband med undersökningen inte förekommit någon indikation på att området haft en speciell funktion, vare sig av profan eller sakral karaktär. Områdets närhet till äldre vägar förefaller i dagsläget därför inte ha varit avgörande för aktiviteterna här.
Målsättningen med rapporten har varit att sätta in dokumentationsmaterialet i flera tematiska sammanhang (se avsnittet Syfte och metod). Undersökningen har kunnat påvisa bebyggelse i form av huslämningar från yngre järnålder. Vidare har en frånvaro av inre struktur inom bebyggelsen kunnat konstateras. Framtida undersökningar bör kunna bygga vidare på resultaten från undersökningen och kanske främst den påfallande avsaknaden av gårdsstrukturer.