Väg 101. Arkeologisk slutundersökning Lockarp socken i Malmö stad Skåne län

(1)

Arkeologisk slutundersökning 2004

Väg 101

Undersökning inför arbeten med väg 101 norra delen samt tvärförbindelse till Käglingevägen

Lockarp socken i Malmö stad Skåne län

Enheten för Arkeologi Rapport 2006:048 Ellen Stamm Forssblad

(2)

(3)

Arkeologisk slutundersökning 2004

Väg 101

Undersökning inför arbeten med väg 101 norra delen samt tvärförbindelse till Käglingevägen

Lockarp socken i Malmö stad Skåne län

(4)

Malmö Kulturmiljö Box 406

201 24 Malmö Tel: 040-34 44 75

Besöksadress: Malmöhusvägen 3, Grimsbygatan 24 www.malmo.se/kulturmiljo

Arkeologisk slutundersökning 2004

Väg 101 – undersökning inför arbeten med väg 101 norra delen samt tvärförbindelse till Käglingevägen

Lockarp socken i Malmö stad. Skåne län

Författare: Ellen Stamm Forssblad Grafisk form: Anders Gutehall

Omslagsbild: Del av dräktspänne från Väg 101. Fotograf: Vladimira Tabáková.

ISSN: 1653-4948

(5)

Innehåll

Sammanfattning 5 Inledning 5

Syfte och metod 6

Topografi och fornlämningsmiljö 7

Utrednings- och förundersökningsresultat 8

Undersökningsresultat 8

Område 1A 8

Lämningar från senneolitikum – äldre bronsålder 8

Lämningar från äldre järnålder 13

Område 2 14

Lämningar från bronsålder 14

Lämningar från äldre järnålder 17

Lämningar från yngre järnålder 18

Område 3 22

Lämningar från yngre järnålder 22

Tolkning och källkritik 23

Utvärdering 24 Projektorganisation och kvalitetssäkring 27 Referenser 27 Tekniska och administrativa uppgifter 28

Årets rapporter 29

Bilagor

Bilaga 1 Översiktskarta över området

Bilaga 2 Översiktskarta med undersökningar som omtalas i texten och översiktskarta med lämningar från alla förhistoriska perioder och tidig medeltid

Bilaga 3 Översiktskarta med bebyggelse från äldre järnålder

Bilaga 4 Översiktskarta med bebyggelse från yngre järnålder och tidig medeltid Bilaga 5 Osteologisk rapport

Bilaga 6 Delrapport Väg 101. Metalldetektering i samband med arkeologisk slutundersökning i Lockarp socken, Malmö stad, Skåne

(6)

N

Väg 101

Figur 1. Översiktskarta med Malmöområdet och undersökningsområdet Väg 101. Undersök- ningsområdet har markerats med svart. © Malmö Stadsbyggnadskontor. Skala 1:150 000.

(7)

Sammanfattning

Med anledning av planerad markexploatering i form av ny sträckning av Väg 101 och en tvärförbindelsen till Käglingevägen, etapp 1 i Lockarp sn, utförde Malmö Kulturmiljö en arkeologisk slutundersökning år 2004. Undersökningsområdet (UO) var ca 21 700 m² stort och beläget i den södra delen av Malmö (figur 1).

I samband med utredningen (MK 194) påträffades lämningar inom UO som indikerade aktiviteter under järnålder. Det bedömdes därför troligt att området skulle kunna bidra med ökad kunskap om kontinuitet och diskontinuitet i bebyggelsen kring Lockarps by. Lämningar efter bebyggelse inom UO skulle även vara av vikt rörande den generella diskussionen om de medeltida byarnas föregångare under järnåldern. Vidare knöt UO an till den medeltida bebyggelsen vid Lockarps bytomt. Det ansågs därför av vikt att undersöka om denna bebyggelse fortsatte in på UO. Slutligen ansågs den förmodade mindre intensiva bebyggelsen på UO (en uppfattning som grundades på spridningen av anlägg- ningar i sökschakten) göra det möjligt att studera enskilda gårdars struktur.

Undersökningen bedömdes även i viss mån kunna bidra med kunskap om nyttjandet av landskapet, både lokalt och med tanke på bebyggelsens närhet till Risebergabäcken. Vidare bedömdes UOs närhet till äldre vägsträckningar i viss mån kunna bidra med kunskap om området hade haft en speciell funktion av profan eller sakral karaktär.

Avseende bebyggelsen inom UO var det anmärkningsvärdigt att endast hus- lämningar från yngre järnålder hade påträffats. Andra typer av lämningar framkom dock från neolitikum, bronsålder och äldre järnålder, vilket visade att UO använts vid flera tillfällen under förhistorisk tid. Att ytterligare bebyggelse mycket väl kan ha varit belägen strax väster om UO antyddes av att hus 1, område 3, fortsatte in i den västra schaktkanten. En avsaknad av hägnader inom UO tolkades eventuellt indikera att behovet av att markera en enstaka gård inte har funnits.

Framkomsten av en långhärd inom UO förstärkte en tidigare teori om att sådana kan ha varit viktiga för befolkningen främst kring den södra delen av Risebergabäcken i Malmöområdet. Långhärdarna förefaller därför utmärka un- dersökningar kring delar av Risebergabäcken.

Fyndet av ett fragmenterat dräktspänne strax norr om område 1A visade på aktivitet under folkvandringstid. Dräktspännet kan mycket väl vara relaterat till bebyggelse från yngre järnålder belägen nordöst om UO. En annan möjlighet är att spännet, under förutsättning att det hade primärdeponerats, kan utgöra ett offerfynd i ett våtmarkområde.

I samband med slutundersökningen plandokumenterades 562 objekt, varav 77 undersöktes. Av dessa utgick fem lämningar. Den störste andelen av anlägg- ningar utgjordes av stolphål.

Inledning

Med anledning av en planerad ny sträcka av Väg 101 och tvärförbindelsen till Käglingevägen, etapp 1 i Lockarp sn utförde Malmö Kulturmiljö en arkeologisk slutundersökning av ett ca 21 700 m² stort område i den södra delen av Malmö.

Uppdragsgivaren var Malmö Stad, Fastighetskontoret.

Undersökningen delades upp i fyra områden utifrån spridningen av de forn- lämningar som påträffats i samband med utredningen (MK 194). Områdena benämndes 1A, 1B, 2 och 3 (figur 2).

(8)

Den osteologiska analysen har genomförts av Lena Nilsson, Malmö Kultur- miljö. Jonas Paulsson utförde metalldetekteringen av tillgängliga ytor inom om- råde 1A.

Ñ

N

Område 1A Område 1B

Område 2 Område 3

Lockarp k:a Lockarp Kyrkoväg

Figur 2. Plan över undersökningsområdet. Skala 1:20 000.

Syfte och metod

Tre teman i Vetenskapliga program för Malmö Kulturmiljö (Rudebäck m.fl.

2001) var prioriterade vid undersökningen. Dessa var ”Kontinuitet och diskontinuitet”, ”Byar, kyrkor, borgar och städer” och ”Boplatsens inre struktur”. Vidare bedömdes undersökningen även kunna komma att beröra ytterligare två teman, nämligen ”Landskapsutnyttjande och jordbruk” och ”Kommunikationsleder”.

Tema Frågeställning Kontinuitet

och diskontinuitet

Vilken omfattning har bebyggelsen söder om Lockarps by jämfört med den norr om byn?

Byar, kyrkor, borgar och städer

Hur långt västerut har bebyggelsen sträckt sig i Lockarps by under medeltiden?

Boplatsens inte struktur Går det att definiera enstaka gårdar inom järnålderbebyggelsen?

Landskapsutnyttjande och jordbruk

Hur har området inom UO nyttjats? I vilken grad avspeglar bebyggelsen inom UO närheten till Risebergabäcken? Finns det särdrag som är gemensamma för flera av de undersökta områdena längs bäcken?

Kommunikationsleder Har UO haft en speciell funktion av sakral eller profan karaktär vilket skulle kunna bero på områdets närhet till äldre vägar?

De metoder som användes i fält var avsökning med metalldetektor och plandokumentation med totalstation. Vid undersökningen av större lämningar an- vändes grävmaskin. Prover togs i utvalda anläggningar (Stamm Forssblad 2004).

I samband med uppstarten av undersökningen företogs en metalldetektering av tillgängliga delar av område 1A. Orsaken till detta var områdets anknytning till ett äldre marknamn; ”Gullfyllingen". Vidare skulle metalldetektering av den norra delen av UO kunna påvisa eventuella artefakter från medeltiden; artefakter som skulle kunna indikera bebyggelse under denna period. Resultaten redovisas i bilaga 6.

För att få fram spår efter boplatsens inre strukturer rensades ett större område runt hus 2. Fynden tvättades under fältsäsongen. Anläggningar och fynd registre- rades i Intrasis.

(9)

Områdena 1A, 2 och 3 undersöktes intensivt medan område 1B enbart un- dersöktes avseende pollenförekomst. Efter avbaning av området konstaterades att det inte fanns förutsättningar för att finna bevarat pollen i sänkan inom området.

I slutundersökningsrapporten redovisas endast de lämningar, fynd och dateringar från undersökningen som är relevanta för besvarandet av de uppställda frå- gorna. Lämningarnas rumsliga spridning inom UO visas i bilaga 1. Anläggnin- garna undersöktes till hälften om inget annat uppges. Delar av resultaten från den osteologiska analysen har integrerats i anläggningsbeskrivningarna. Resultaten som helhet redovisas i bilaga 5.

Topografi och fornlämningsmiljö

Inför undersökningens uppstart var den större delen av UO uppodlad, medan den norra delen av område 1A låg i träda.

Området var beläget i ett fullåkerlandskap, ca 1 150 m väster om Riseberga- bäcken och mellan 37,2 och 40,4 m ö.h. Området sluttade svagt mot söder och den norra delen av UO utgjorde den högst belägna delen. En förhöjning var dock belägen i den nordvästra delen av område 2. I den södra delen av UO var landskapet relativt låglänt.

UO gränsade i den nordöstra delen till Lockarps medeltida bytomt (RAÄ 24, Lockarps sn). Området norr om bytomten, samt en del av den, undersöktes 1999 vid en arkeologisk utredning (MHM 12587). På ytan närmast UO förekommer inga kända lämningar. En förundersökning (MHM 12598) genomfördes 1999–

2000 inom Lockarps bytomt. Vid undersökningen påträffades anläggningar i form av stolphål, kulturlager, diken, gropar och andra lämningar efter huskon- struktioner. I den nordöstra delen av Lockarps by utfördes år 2001 t.o.m. år 2003 arkeologiska slutundersökningar (MHM 12756, MK 67 och MK 130), varvid det framkom lämningar av bebyggelse m.m. från järnålder, medeltid och historisk tid. Vidare påträffades ett gravfält från yngre bronsålder.

År 1983 genomfördes en arkeologisk undersökning (MHM 6670) vilken berörde en del av Lockarps medeltida by. Vid den del av området som tangerar UO förekom lämningar från 1000- eller 1100-tal till och med historisk tid. I anslutning till undersökningen företogs även schaktövervakningar inom byn varvid det påträffades tre gropar. I förbindelse med en arkeologisk förundersökning i form av schaktövervakningar (MK 47) inom och söder om Lockarps by påträf- fades kulturlager och nedgrävningar från flera tidsperioder.

Nordväst om UO har det även påträffats lämningar efter hus m.m. som daterats till yngre bronsålder/äldre järnålder (MHM 6650:VIII). Norr om UO genomfördes 1997 en arkeologisk utredning (MHM 9093) vid vilken förhisto- riska lämningar påträffades. Söder om UO finns en registrerad stenåldersboplats (RAÄ 29, Lockarps sn).

Nära den nordvästra delen av UO finns en lösfyndsamling registrerad (RAÄ 25, Lockarps sn). I samma område ligger platsen för en undersökt flatmarksgrav (RAÄ 43, Lockarps sn).

Öster om UO utfördes 1991 ytterligare en arkeologisk utredning (MHM 7364) i anslutning till UO, vid vilken det påträffades boplatslämningar i den södra delen av ytan. Väster om detta område undersöktes under perioden 1982–

84 (MHM 6518) ett område med lämningar daterade till sten-, brons- och järn- ålder. Öster om UO har ännu två förundersökningar på två ytor (MHM 12757) utförts. Aktiviteten på den ena härrörde från stenålder. Öster om UO finns en ungefärlig angivelse av platsen för en hög (RAÄ 4, Oxie sn) och ett flatmarks- gravfält (RAÄ 1, Glostorps sn).

(10)

Utrednings- och förundersökningsresultat

I samband med utredningen påträffades lämningar inom UO som indikerade aktiviteter under järnålder. Det bedömdes därför troligt att området skulle kunna bidra med ökad kunskap om bebyggelsen söder om Lockarp, vilken skulle vara värdefull i diskussionen om de medeltida byarnas föregångare i järnåldern. Vidare knöt UO an till den medeltida bebyggelsen vid Lockarps bytomt. Det ansågs därför av vikt att få undersöka om denna bebyggelse fortsatte in på UO. Eftersom spridningen av anläggningar i sökschakten antydde en mindre intensiv bebyggelsen på UO, ansågs det möjligt att studera enstaka gårdars struktur.

Inom den norra delen av UO, område 1B, framkom i samband med utredningen en sänka. Sänkan ansågs kunna bidra med viktig information om landskapsutnyttjandet i närområdet.

Undersökningsresultat

Totalt plandokumenterades 562 lämningar inom samtliga undersökningsytor. Av dessa undersöktes 77 lämningar (tabell 1). Lämningarna utgjordes av en brunn, gropar, gropsystem, härdar, lager, odefinierade anläggningar och lämningar efter stolphål (tabell 2).

Anläggningar Antal Plandokumenterade objekt 562

Undersökta objekt 77

Avfärdade objekt 5

Faktiska anläggningar 72 Tabell 1. Antal anläggningar på Väg 101.

Anläggningar Antal

Brunn 1 Grop 8 Gropsystem 2 Härd 5 Lager 3 Lertäkt 2 Odefinierad 3 Stolphål 48 Summa 72 Tabell 2. Anläggningstyper och antal anläggningar på Väg 101.

Daterade anläggningar inom respektive delområde kommer att redovisas nedan.

Område 1A

Lämningar från senneolitikum – äldre bronsålder

På den norra delen av området påträffades tre anläggningar från senneolitikum eller övergången till äldre bronsålder. Den rumsliga relationen mellan lämnin- garna, 1601, 4439 och 5369, visas nedan (figur 3). Lämningarna redovisas för sig.

(11)

N

anl. 1601

anl. 5369

anl. 4439

Figur 3. Plan över anl. 1601, anl. 4439 och anl. 5369. Skala 1:500.

Grop; anl. 1601

Delar av anl. 1601 påträffades i samband med utredningen (MK 194). Anl. 1601 var i plan 1,55 x 0,66 m och 0,14 m som djupast. Lämningen bestod av två nedgrävningar; anl. 497 (MK 194) och anl. 507 (MK 194) (figur 4), som redan vid utredningen bedömdes vara härdar. Anl. 507 framkom i kanten på ett utred- ningsschakt varför dess storlek i väster inte kunde mätas. Den nordvästra gropen var som djupast 0,08 m och den sydöstra 0,12 (figur 4). Hela lämningen under- söktes.

anl. 507

anl. 497

1

2 3

5 4

anl. 507 anl. 497

N

Figur 4. Till vänster: plan över anl. 497 (MK 194), anl. 507 (MK 194) och anl. 1601. Anl. 1601 har skrafferats. Skala 1:50. Till höger: anl. 1601, sektion från sydväst i skala 1:20.

I groparna förekom två likartade fyllningar. Dessa utgjordes av sot (1 och 3) och brungrå sand med inslag av sot (2 och 4). Båda anläggningar hade grävts ned genom gråbrun siltig sand (5) som utgjorde den yngsta fyllningen i anl. 5369.

I samband med undersökningen av anl. 1601 påträffades en del flinta (se tabell 3). Vid utredningen framkom handtaget till en ythuggen dolk i ytan på anl.

507 (MK 194), vilket dateras till senneolitikum. Utifrån den likartade fyllningen i den sydvästra och den nordöstra gropen, samt överensstämmelsen mellan den östra delen av anl. 1601 (Väg 101) och anl. 497 (MK 194), förefaller en senneolitisk datering av anl. 1601 rimlig.

Fyndtyp Antal (st.) Vikt (g)

Flinta

Avslag 2 6

Handtag till en ythuggen dolk 1 22

Summa 3 28

Tabell 3. Flinta från anl. 1601. Fynd som har framkommit i samband med plandokumentation av anl. 507 (MK 194) har markerats med kursiv.

(12)

Odefinierad; anl. 4439

I samband med undersökningen påträffades ett antal större och mindre stenar som i ett initialt skede tolkades som en stenpackning (anl. 4439). Lämningen var 4,30 x 2,36 m i plan och var som djupast 0,49 m. Stenarna plandokumenterades till och med nivå 6. Efter nivå 4 framkom nya stenar, främst öster om de tidligare dokumenterade. Spridningen gav ett spretigt intryck som stärktes vid dokumentationen av nivå 5 och 6. Efter nivå 6 användes maskin för att få en längsgående sektion att dokumentera i den resterande delen av stenansamlingen (figur 5).

1 2

3

1 4

Figur 5. Anl. 4439, sektion från väst. Skala 1:20.

Vid arbetet iakttogs en sotig fyllning inom delar av lämningen. I plan förekom fyllningen på två ställen inom den västra delen, t.o.m. nivå 4. I sektion syntes förutom matjord (1) även två träkol- och sotpåverkade fyllningar (2 och 4). Fyll- ning 2 bestod av svartgrå siltig lera med inslag av träkol och sot. Fyllning 4 bestod av gråsvart siltig lera med inslag av mycket träkol och sot. Stenarna i sektionen verkade särskilt knyta an till fyllning 2 och eventuellt till den norra delen av fyllning 4 (se figur 5). Stenar dokumenterades såväl i botten som överst i fyllningarna.

I anläggningen påträffades keramik och flinta (tabell 4). I den nordvästra delen av lämningen påträffades en pilspets med urnupen bas och en skära av flinta.

Fynden framkom på nivå 2 och nivå 3, men påträffades rumsligt nära varandra.

Ungefär 2,50 m sydöst om fynden påträffades en spånskrapa (nivå 2). På nivå 2 och 5 framkom små mängder av obränt ben. Benen på nivå 5 påträffades inom den östra delen av anl. 4439 och det har inte gått att påvisa en relation mellan benen och de övriga fynden.

Det har inte gått att datera keramiken. Avseende flintan har både pilen och skäran kunnta hänföras till senneolitikum eller övergången mellan senneolitikum och äldre bronsålder.

Keramik

Odekorerad 20 42

Summa 20 42

Flinta

Avslag 49 199

Avslag, bränd 4 4

Avslag m. retusch 5 48

Skära 1 18

Splitter 1 0

Splitter, bränd 24 0

Spånskrapa 1 14

Ythuggen pilspets m.

urnupen bas

1 0

Övrig flinta 14 780

Övrig flinta, bränd 97 319

Summa 197 1382

Tabell 4. Keramik och flinta från anl. 4439.

(13)

Lager; anl. 5369

Lämningen var ca 30 x 40 m i diameter och 0,42 m som djupast. Ca en tiondel av lämningen undersöktes. Fyra rutor placerades i den sydöstra delen av anlägg- ningen (figur 6).

N

R 8574 R 8575

R 8573 R 10355

Figur 6. Rutornas placering i anl. 5369. Skala 1:500.

I alla rutor framkom mycket stenar vid ca 0,30–0,40 m. Dokumentationen för- svårandes av att vatten trängde upp underifrån vid ca 0,60 meters djup. För att kunna dokumentera anläggningen vidare grävdes lämningen med hjälp av grävmaskin. En sektion placerades i nordvästlig–sydöstlig riktning. Vid doku- mentationstillfället fylldes anläggningen snabbt igen med vatten. Efter att ha pumpat ur vattnet framstod lämningen som en sänka med ett källsprång (5).

Sänkan hade fyllts igen med flera ackumulerade fyllningslager Den mittersta delen av sektionen rasade snabbt och kunde därför inte kunnat dokumenteras (se figur 7).

5

2 1 9 11 10

3

4 8 7 6

Figur 7. Anl. 5369, sektion från öster. Skala 1:200.

Hypotesen om förekomsten av ett källsprång uppstod när vatten snabbt tillkom och då främst från lager 5 (se figur 7). Ett något organiskt lager (4 och 8), som bestod av grå, något organisk, sandig lera, påträffades på båda sidorna om lager 5.

Förekomsten av det organiska lagret kan indikera att denna del av sänkan någon gång har varit vattenfylld och att den i ett senare skede vuxit igen. Ovanför det organiska lagret fanns ett lager bestående av grå sandig silt med järnutfällningar (3 och 7). Järnutfällningar kan indikera fuktig miljö. I ett senare skede har lagren (3 och 7) överlagrats av grå sandig silt (2) och grå sandig slit med mycket stenar (6). Slutligen har sänkan överlagrats av brungrå sandig silt (1).

I den norra delen av sänkan verkade lagren överlag vara mera sandiga än i den södra delen, vilket kan påverka bevaringsförhållandena för organiskt material negativt. Det äldsta lagret i sänkan bestod av mörkgrå siltig sand med stenar (11).

Bristen på organiskt material i lagret skulle enligt ovanstående kunna förklaras av bevaringsförhållandena och det är därför möjligt att lagret motsvarar lager 4 i den

(14)

södra delen av sänkan. I ett senare skede har lager 11 överlagrats av grå siltig sand med järnutfällningar (10), vilket eventuellt skulle kunna indikera en fuktig miljö även i denna del av sänkan. Slutligen har lager 10 överlagrats av brungrå sandig silt (9) (figur 7).

I rutorna påträffades bearbetad sten, flinta och keramik (tabell 5). Ben framkom i alla rutor utom R 10355. I R 8574 kom benen från nötboskap, medan de i R 8573 kom från häst (se bilaga 5). Keramiken i fyllning 1 härrörde troligen från yngre bronsålder eller äldre järnålder. Keramiken som förekom i anl. 5369 visar att den östra delen av lämningen mycket väl kan ha använts under yngre bronsålder eller äldre järnålder. Utifrån sänkans stratigrafiska relation med anl.

1601 och anl. 4439 dateras den västra delen av anl. 5369 till senneolitikum eller äldre, medan aktivitet har förekommit under yngre bronsålder eller äldre järn- ålder i den sydöstra delen av lämningen.

Keramik

Linjer 1 1

Odekorerad 94 183

Summa 95 184

Flinta

Avslag 39 203

Avslag, bränd 4 9

Splitter 3 0

Övrig flinta 4 43

Summa 72 405

Bergart

Bearbetad 1 572

Summa 1 572

Tolkning av anl. 1601, anl. 4439 och anl. 5369

Anläggning 5369 har varit en vattenpåverkat sänka. Troligen har det funnits ett källsprång i den södra delen av sänkan. Det fuktiga området verkar ha vuxit igen och därefter har fyllningar ackumulerats i den. Den västra delen av sänkan dateras utifrån sänkans stratigrafiska relation med anl. 1601 och anl. 4439 till senneolitikum eller äldre. Fynd i sänkans sydöstra del visar att denna del av läm- ningen har använts under yngre bronsålder eller äldre järnålder.

Under senneolitikum, senneolitikum/äldre bronsålder och yngre bronsålder eller äldre järnålder har området med sänkan använts i samband med olika aktiviteter. Både i den nordvästra och den sydvästra delen av området verkar det ha förekommit aktiviteter som avsatt sot och träkol. Tydligast är detta i den västra delen av anl. 4439, där man kan spåra minst fyra olika händelser. I ett initialt skede har en nedgrävning gjorts i den sydvästra delen av anl. 5369, i nästa skede har nedgrävningen fyllts med en sotig fyllning och stenar. I nästa fas har två obrända fynd troligtvis deponerats och samtidigt verkar flera stenar ha tillkommit inom anl. 4439. Slutligen har ytterligare en sotig fyllning och eldpåverkade stenar tillkommit. Eventuellt kan anl. 1601 ha bildats i samband med liknande aktiviteter som anl. 4439. Avseende flera aspekter skiljer sig dock anl. 1601 från 4439. I anl. 1601 påträffades endast få stenar. Vidare framkom endast fragment av en ythuggen dolk, medan fynden i anl. 4439 var intakta. Utifrån dateringarna av anläggningarna har dessa knappast varit samtida. Sammanfattningsvis kan det sägas att det finns indikationer på eldrelaterade aktiviteter från senneoliti-

(15)

kum/äldre bronsålder. Det har dock inte gått att närmare definiera vilken typ av aktivitet som det kan ha rört sig om.

Lämningar från äldre järnålder Grop; anl. 955

Anläggningen påträffades i den nordvästra delen av området. Lämningen var ca 4,20 m i diameter i plan och bestod av tre gropar. Grop a som var djupast var 0,44 m djup (figur 8).

1 4

4

2 3

39,64 m ö h

Grop b Grop a

Grop c

Figur 8. Anl. 955, sektion från söder. Skala 1:50.

Den östra nedgrävningssidan var trappformad och nedgrävningen var lite ojämn i botten. I grop a förekom två fyllningar Dessa bestod av lerlinser (4) och gråbrun sand (2). I ett senare skede har två sekundära nedgrävningar, grop b och grop c, tillkommit i den västra respektive den östra delen av grop a. Grop b var 0,48 m djup. De övre delarna av dess nedgrävningskanter var lodräta medan de nedre var sluttande. Bottenkanterna var rundade. Gropens botten var lite ojämn. Gropens fyllning (1) bestod av grå siltig sand. Grop c var som djupast 0,17 m. De övre delarna av nedgrävningskanterna var lodrätta medan de nedre var sluttande.

Botten var relativt plan. Fyllningen bestod av sot (3).

I anläggningen framkom flinta och keramik (tabell 6). Vidare framkom ben och delar av ett lerblock i grop a. Benen som påträffades i grop a kom från häst (se bilaga 5). Utifrån lerblocket dateras anläggningen till förromersk- eller romersk järnålder (Stilborg 2002: 141).

Grop a är stratigrafiskt äldre än grop b och grop c. Grop b och grop c dateras till romersk järnålder eller senare.

Tolkning

Grop a tolkades vid undersökningstillfället som en lertäkt. Gropens sekundära syfte är okänt men den kan hypotetiskt ha fyllts igen med avfall. Syftet med grop b och c är okänt.

Fyndtyp Antal (st.) Vikt (g) Keramik

Odekorerad 9 17

Summa 9 17

Flinta

Avslag 31 210

Spets (avslag) 2 34

Splitter 1 0

Övrig flinta 1 135

Övrig flinta, bränd 10 19 Övrig flinta m. retusch 1 14

Summa 41 426

(16)

Grop; anl. 1216

Lämningen påträffades i den nordvästra delen av området. Anläggningen var 9,80 x 3,60 m stor i plan och var som djupast minst 0,15 m. En tiondel av lämningen undersöktes.

I lämningen undersöktes två m²-rutor. Fyllningen beskrevs som brungrå, något fet, sandig silt, respektive gråsvart, något fet silt. I rutorna framkom även flinta och keramik (tabell 7). Vidare framkom delar av ett lerblock och ett oidentifierat järnföremål. Utifrån förekomsten av lerblock dateras anläggningen till förromersk- eller romersk järnålder (Stilborg 2002: 141). Syftet med gropen är okänt.

Keramik

Odekorerad 73 75

Summa 73 75

Flinta

Avslag 30 126

Avslag, bränd 2 2

Övrig flinta 1 45

Summa 79 344

Sammanfattning

Strax söder om Lockarps Kyrkoväg påträffades fem lämningar. De tre äldsta utgjordes av en grop, ett lager och en odefinierad lämning. Den västra delen av lagret daterades till senneolitikum eller äldre, medan gropen daterades till senneolitikum. Den odefinierade lämningen härrörde från senneolitikum eller över- gången senneolitikum/äldre bronsålder. Den östra delen av lagret daterades uti- från fynden till yngre bronsålder eller äldre järnålder. Kring 50 m nordväst respektive 70 m väst om lagret påträffades ytterligare två anläggningar. Dessa utgjordes av gropar, varav den ena tolkades som en lertäkt. Groparna daterades till förromersk- eller romersk järnålder.

Område 2

Lämningar från bronsålder Grop; anl. 3407

Lämningen påträffades på en förhöjning i den nordvästra delen av området. Den var 4,37 x 2,23 m i plan och 0,65 m djup (figur 9). En fjärdedel av lämningen undersöktes.

B

A C D

1 1

Figur 9. Anl. 3407. Åt vänster visas sektionen från väst, åt höger visas sektionen från norr. Skala 1:50.

(17)

I sektion C–D förekom indikation på två nedgrävningar. Fyllningen i gropen bestod av gråbrun, humös silt med lite inslag av träkol (1). Vidare märktes ett relativt stort inslag linser av underlaget i fyllningen.

I anläggningen påträffades flinta och keramik (tabell 8) samt ben från nötbo- skap, (bilaga 5). Keramiken har hänförts till bronsåldern.

Syftet med nedgrävningen skulle kunna ha varit att ta upp lera, även om andra syften inte kan uteslutas.

Keramik

Odekorerad 10 210

Summa 10 210

Flinta

Avslag 36 347

Avslag, bränd 2 7

Övrig flinta 3 139

Summa 44 522

Grop; anl. 3677

Anläggningen var belägen på en förhöjning i den nordvästra delen av området och påträffades 12 m västnordväst om anl. 3800. Anl. 3677 var i plan ca 1,2 x 1,6 m och 0,2 m som djupast. En fjärdedel av lämningen undersöktes. Anlägg- ningens södra nedgrävningssida var ganska brant, den övre delen av den östra nedgrävningssidan var mycket brant och den nedre var sluttande. Fyllningen på botten bestod av svartgrå lerig silt med inslag av mycket träkol, sot och eldpå- verkade stenar. Denna hade i ett senare skede överlagrats av brungrå lerig silt med inslag av mycket träkol, sot och eldpåverkade stenar.

I lämningen påträffades flinta och keramik (tabell 9), samt ben från får/get (bilaga 5). I ytan påträffades en skärva från samma skål som framkom i anl. 3800.

Keramiken kan hänföras till den yngre bronsålderns B-fas. Det har inte gått att fastställa gropens primära funktion.

Keramik

Odekorerad 7 18

Summa 7 18

Flinta

Avslag 10 72

Avslag m. bruksretusch 1 0

Avslag, bränd 2 3

Splitter 1 0

Övrig flinta 1 39

Summa 44 191

Grop; anl. 3800

Anl. 3800 var belägen på en förhöjning i den nordvästra delen av området. Läm- ningen var i plan ca 2,6 x 2,9 m och var som djupast 0,4 m (figur 10). Hela anläggningen undersöktes.

(18)

4 3 1 2 5 6

Figur 10. Anl. 3800, sektion från sydost. Skala 1:50. Förekomsten av sot har markerats med svart.

Fyllningen bestod på botten och längs den sydvästra sidan av gropen av ljusgrå sotig silt (4) och ljusgrå, lerig, sotig silt (5). I ett senare skede har aska (6) och sot kastats ned. I fyllningen som har överlagrat fyllning 5 i gropens sydvästra sida, syns att gropen i ett näst sista skede har rasat in. Underlagsmaterial (3) har lagt sig ovanpå den äldre fyllningen. I ett sista skede har gropen fyllts igen. Fyllningen bestod av mörkgrå, sotig, lerig silt med inslag av träkol och skörbrända stenar (1) samt brungrå, lerig och sotig silt (2).

I anläggningen påträffades flinta och keramik (tabell 10), samt ben från nöt- boskap, får/get, svin, häst och torsk (bilaga 5). Fynden framkom både på ytan och i fyllning 1. I keramikmaterialet fanns delar av en skål och skärvor från ett silkärl samt delar av fem tunnformade förrådskärl med vulst. Keramiken har daterats till bronsålderns B-fas. Dateringen stämmer väl överens med ¹⁴C-dateringen till 830–780 BC 1V (Ua-32319) (tabell 11). Anläggningens form indikerar att dess primära funktion har varit som jordkällare, även om andra syften inte kan uteslutas.

Keramik

Vulst 27 929

Odekorerad 356 5551

Summa 383 6483

Flinta

Avslag 68 652

Avslag, bränd 4 11

Borr (avslag) 1 27

Skrapa (avslag) 1 9

Övrig kärna 1 85

Övrig skapa 1 15

Övrig flinta 3 202

Summa 106 1163

Tabell 10. Keramik och flinta från anl. 3800. Kursiv markerar siffra som är osäkra beroende på att kärlen från lämningen limmades innan de enstaka skärvorna vägdes.

Anl. Typ Material ¹⁴C år BP Kal.1V Kal. 2V Lab.nr 3800 Grop (Quercus sp.)/Ek 2625 ± 40 830–780BC 900–670BC Ua-32319

Tabell 11. ¹⁴C-datering av träkol från anl. 3800.

Grop; anl. 3826

Anläggningen var belägen på en förhöjning i den nordvästra delen av området och påträffades ca 1,20 m sydväst om anl. 3800. Anl. 3826 var i plan ca 2,50 m i diameter och var som mest 0,25 m djup. Hela anläggningen undersöktes.

Nedgrävningen beskrivs som regelbunden. I väster sluttade nedgrävningssidan dock något. I botten påträffades en del stenar. Fyllningen bestod av fet sandig lera och bedömdes i fält bestå av omdeponerade massor från t.ex. en avfallshög.

Fyllningen bedömdes vara lik den som påträffades i anl. 3800, varför de hypotetiskt skulle kunna ha fyllts igen samtidigt.

(19)

I anläggningen påträffades flinta och keramik (tabell 12), samt ben från nötboskap, får/get och svin (bilaga 5). Keramiken har daterats till den yngre bronsålderns B-fas. Lämningen tolkades i fält som en förvaringsgrop.

Fyndtyp Antal (st.) Vikt (g) Keramik

Vulst 1 11

Odekorerad 321 1389

Summa 322 1400

Flinta

Avslag 96 546

Avslag, bränd 1 7

Borr (avslag) 1 28

Spets (avslag) 1 34

Splitter 1 0

Övrig flinta 1 25

Summa 115 715

Härd; anl. 7081

Anl. 7081 påträffades i den södra delen av hus 2. Lämningen var i plan ca 0,68 x 0,49 m och som mest 0,06 m djup (figur 11).

1 2

Figur 11. Anl. 7081, sektion från sydväst. Skala 1:20

Fyllningen var av mörkgrå, nästintill svart, fet, sotig silt med inslag av eldpåver- kade stenar (1). Under fyllningen framkom en horisont av grå, sotpåverkad silt (2). Flinta påträffades i lämningen (tabell 13). ¹⁴C-dateringen gav resultatet 845–

790BC 1V (Ua-32321) (tabell 14), vilket indikerar att härden har använts under yngre bronsålder. Dateringen stämmer dock inte överens med hus 2, se nedan.

Utifrån härdens rumsliga placering inom hus 2, längst i söder, förefaller det troligt att härden inte är samtida med huset. Härden bör snarare relateras till någon aktivitet som förekommit inom område 2 under yngre bronsålder.

Flinta

Avslag 2 18

Övriga flinta, bränd 8 26

Summa 10 44

Tabell 13. Flinta från anl. 7081.

Anl. Typ Material ¹⁴C år BP Kal.1V Kal. 2V Lab.nr 7081 Härd Corylus avellana, Hassel 2655 ± 40 845–790BC 910–780BC Ua-32321

Tabell 14. ¹⁴C datering av träkol från anl. 7081.

Lämningar från äldre järnålder Grop; anl. 7589

Anläggningen framkom på den södra delen av området och var i plan 3,80 x 1,98 m och som djupast 0,46 m (figur 12).

(20)

1 2

I botten av lämningen bestod fyllningen av svartgrå, något sotig, sandig silt med inslag av träkol (2). Fyllning (2) hade i ett senare skede överlagrats av brun- grå sandig silt med inslag av träkol (1). I anläggningen framkom flinta och keramik (tabell 15). Vidare påträffades bränd lera och ben. Benen kom från nöt- boskap, får, får/get och svin (bilaga 5). Slutligen framkom ett oidentifierat järn- föremål. Det har inte gått att datera fynden från lämningen. Däremot gav en ¹⁴C analys resultatet 360–190 BC 1V (Ua-32318), vilket indikerar att lämningen an- vänts under förromersk järnålder (tabell 16).

Stenarna som framkom i mitten av lämningen tolkades i fält som nedslängda snarare än att ha ingått i en konstruktion. Däremot uppfattades den brända leran som tillkommen i samband med användning av gropen. Den brända leran skulle möjligen kunna ha haft en funktion som isolerande material eventuellt tillsammans med organiskt material.

Gropens syfte skulle kunna ha varit en förvaringsgrop även om alternativa tolkningar inte kan uteslutas.

Keramik

Odekorerad 23 63

Summa 23 63

Flinta

Avslag 21 106

Avslag, bränd 3 15

Summa 51 222

Tabell 15. Keramik och flinta från anl. 7589. Observer att siffrorna anger minimum antal och minimum vikt. Under fältsäsongen försvann enstaka fynd från lämningen vid ett inbrott.

Anl. Typ Material ¹⁴C år BP Kal.1V Kal. 2V Lab.nr 7589 Grop Hordeum Vulgare, Skalkorn 2190 ± 35 360–190BC 380–160BC Ua-32318

Tabell 16. ¹⁴C datering av makrofossil från anl. 7589.

Lämningar från yngre järnålder Hus 2

Hus 2 var ett treskeppigt hus beläget 39,06 m ö.h. Det var orienterat i väst- nordvästlig–östsydöstlig riktning. Huset påträffades på den mittersta delen av området. Platsen sluttade mot öster, ca 1 m fall på 35,80 m. Huset var minst 35,8 m långt och bestod av tio och ett halvt bockpar (figur 13). Enstaka stolphål från den norra respektive den södra vägglinjen påträffades. Både den norra och den södra raden av stolphål efter takbärande stolpar låg i raka rader. Avståndet mellan de takbärande bockparen var oregelbundet (dvs. att variationen var en 1 m eller mera). Uppskattningsvis har huset varit 5–6 m brett (tabell 17). Det var inte möjligt att få fram hela konstruktionen i dess östligaste del (se avsnittet

”Tolkning och källkritik”).

Initialt tolkades huset som två konstruktioner; en i öster och en i väster.

Eftersom ¹⁴C dateringarna, som härrör från den östra respektive den västra delen,

(21)

stämmer överens stärks dock en tolkning av att alla stolphålen kan ha ingått i en samtida konstruktion. Det stora avståndet mellan den östra och den västra delen kan eventuellt förklaras utifrån källkritiska faktorer. En annan förklaring kan vara att ett möjligt uppehåll mellan den östra och den västra delen av konstruktionen indikerar att de respektive delarna har haft olika funktioner. Eventuellt kan en tendens till ett mindre djup på lämningarna efter de takbärande stolparna i den östra delen av hus 2 stärka denna teori.

N

Anl. 6972 Anl. 6991 Anl. 6981 Anl. 6870

Anl. 9614 Anl. 9574

Anl. 7860

Figur 13. Plan över hus 2. Lagret som påträffades innanför konstruktionen, anl. 8611, har markerats med mörkgrått medan stigarna, anl. 9574 och anl. 9614, har markerats med ett grått streck. Skala 1:250.

Delar av flera relativt svårtavgränsade lager framkom både i den mittersta och i den västra delen av konstruktionen, samt strax utanför denna. Ganska centralt i huset påträffades ytterligare ett lager; anl. 8611. Lämningen var stratigrafisk äldre än konstruktionen (se anl. 8611). Strax söder om huset framkom två anläggnin- gar, anl. 9574 och anl. 9614, som i fält tolkades som lämningar efter stigar.

Stigarna sträckte sig från huset ner mot ett lägre beläget område som eventuellt kan ha varit ett betesområde, söder om huset. Fyllningen i anl. 9574 bestod av brungrå, fet silt med fragment av bränd träkol och lera, medan fyllningen i anl.

9614 bestod av brungrå, fet silt.

Flinta påträffades vid rensning av hus 2, bland annat i form av avslag, borr, och spån. Flertalet fynd bör kopplas till lagren innanför och strax utanför konstruktionen. Vidare kan en tvärpil som framkom i ytan av anl. 6870 troligen kopplas till lagren innanför konstruktionen. I lämningarna efter de takbärande stolparna påträffades också fynd; i anl. 6972, anl. 6981 och anl. 6991. I anl.

6981, och anl. 6972 utgjordes fynden av bränd lera, medan avslag, bränd lera, odaterbar keramik och övrig flinta framkom i anl. 6991.

Dateringen av huset baseras på ¹⁴C-analyser. Resultaten 550–620AD 1V (Ua- 32316) respektive 540–610AD (Ua-32317) visar att huset troligen har byggts vid övergången mellan folkvandringstid och vendeltid, eller under den tidigare delen av vendeltid (tabell 18).

Längd Bredd Bockbredd Bockavstånd Stolphål, tak- bärande (djup)

Stolphål, vägg (djup)

35,80 – 1,70–1,90 (5–6) 2,20–3,90 / 8,40 0,14–0,38 – Tabell 17. Måttuppgifter på hus 2.

(22)

Anl. Typ Material ¹⁴C år BP Kal.1V Kal. 2V Lab.nr 6981 Stolphål Hordeum Vulgare, Skalkorn 1480 ± 35 550–620AD 460-650AD Ua-32316 7860 Stolphål Hordeum Vulgare, Skalkorn 1490 ± 35 540–610AD 440-650AD Ua-32317

Tabell 18. ¹⁴C-datering av makrofossil från anl. 6981 och anl. 7860.

Brunn; anl. 9020

Lämningen framkom på den södra delen av området, ca 50 m söder om hus 2. I ett initialt skede undersöktes anläggningen för hand. Vid ca 0,5 m trängde dock vatten upp underifrån och för att kunna dokumentera anläggningen vidare an- vändes grävmaskin. Det vatten som trängde upp försvårade dock såväl dokumentation som provtagning.

Anläggningen var 2,3 x 2,1 m i plan, 1,4 m djup och var trattformad (figur 14). Botten var plan och lämningen har sannolikt grävts ned i ett vattenförande lager.

1

Figur 14. Anl. 9020, sektion från syd. Skala 1:50.

Fyllningen i brunnen bestod av gråbrun humös lerig silt. I lämningen framkom flinta (tabell 19).

Flinta

Avslag 2 10

Summa 2 10

Tabell 19. Flinta från anl. 9020.

Brunnen har genom ¹⁴C-analys daterats till senare delen av folkvandringstid eller tidigare delen av vendeltid (tabell 20). Brunnen kan ha haft en koppling till hus 1 eller hus 2, vilket indikeras av att dateringen delvis stämmer överens med ¹⁴C- dateringarna av husen. Brunnen framkom ca 150 m nordöst om hus 1 och ca 50 m sydöst om hus 2.

Anl. Typ Material ¹⁴C år BP Kal.1V Kal. 2V Lab.nr 9020 Brunn Hordeum Vulgare, Skalkorn 1510 ±

35

470–610AD 430–640AD Ua-32322

Tabell 20. ¹⁴C-datering av makrofossil från anl. 9020.

Långhärd; anl. 6260

Anläggningen var belägen i den norra delen av området, ca 41 m norr om hus 2.

Lämningen var i plan ca 1,6 x 4,9 m och som djupast 0,2 m (figur 15). Kring tre fjärdedelar av anläggningen undersöktes.

1

2

Figur 15. Anl. 6260, sektion från nord. Skala 1:20

(23)

Fyllningen bestod av kraftigt eldpåverkade stenar, sot och träkol (1). Därunder påträffades en horisont av sotig svart silt (2). Anläggningen var fyndtom.

Claes Hadevik och Kristina Gidlöf har gjort en sammanställning över kriterier som karakteriserar långhärdar, samt gemensamma drag för belägenheten av läm- ningstypen. Långhärdarna inom Malmöområdet har alla påträffats en bit bort från närmsta hus med samtida datering (Hadevik och Gidlöf 2003: 191 ff.) Härden, anl. 6260, uppfyllde alla uppställda kriterier för en långhärd och har ¹⁴C- daterats till senare delen av folkvandringstid eller tidigare delen av vendeltid (tabell 21). En eventuell samtidighet med hus 2, beläget ca 40 m söder om lång- härden, kan diskuteras eftersom Hus 2 daterades till övergången folkvandringstid/vendeltid eller den tidigare delen av vendeltid.

Anl. Typ Material ¹⁴C år BP Kal.1V Kal. 2V Lab.nr 6260 Härd Fagus silvatica, Bok 1510 ± 35 470–610AD 430–640AD Ua-32320 Tabell 21. ¹⁴C datering av träkol från anl. 6260.

Lager; anl. 8611

Lämningen påträffades inom hus 2. Anläggningen var i plan ca 2,00 x 3,50 m och som mest 0,26 m djup (figur 16). En femtedel av anläggningen undersöktes.

anl. 6953 anl. 6963 anl. 7952

1

1 1 2

anl. 100671

Lagret bestod av grå lera (1) och grå sandig silt (2). Fyllning 1 tolkades i fält som härrörande från markberedning, dvs. medvetet påförd jord vars syfte varit att jämna ut terrängen inför uppförandet av huset. Nivåskillnaden mellan den norra och den södra delen av huset var ca 0,50 m, vilket skulle kunna förklara ett eventuellt behov av att jämna ut underlaget. En annan förklaring på förekomsten av anl. 8611 skulle kunna vara erosion av jord från det topografiskt högre belägna området. Ytterligare en möjlighet är att lagret skulle kunna ha utgjort en nordlig del av ett ej identifierat större kulturlager. Det är dock inte möjligt utifrån dokumentationsmaterialet att dra några slutgiltiga slutsatser. Det kan dock inte helt uteslutas att lagret, som påträffades strax norr om den norra vägglinjen, eventuellt kan vara en lämning efter markberedning. Att lagret fortsatte söder om huset, fyllning 2, kan dock indikera att så inte är fallet. Inga fynd har säkert kunnat knytas till lagret. Det kan dock inte uteslutas att en del av fynden som framkom vid rensning av hus 2 kan ha varit belägna inom lagret.

Lagret är stratigrafiskt äldre än huset och dateras till den tidigare delen av vendeltid eller äldre.

Sammanfattning

På området påträffades 12 lämningar. De fem äldsta, som alla påträffades inom den norra delen, utgjordes av fyra gropar och en härd. Lämningarna härrörde från bronsålder; fyra av dem daterades till den yngre bronsålderns B-fas. Tre av groparna har funktionsbestämts som förvaringsgrop (anl. 3407), jordkällare (anl.

3800) och lertäkt (anl. 3826). Sju lämningar från järnålder påträffades på den mittersta delen respektive den södra delen av området. En av anläggningarna, en grop, härrörde från äldre järnålder medan de övriga daterades till yngre järnålder.

Lämningarna från yngre järnålder utgjordes av en brunn, ett hus, en långhärd, ett lager och två stigar. Lagret påträffades i huset och har endast terminus ante quem-daterats. Eventuellt skulle lagret kunna ha utgjort ett markberedningslager.

Vidare påträffades två stigar strax söder om hus 2. Stigarna förde ned mot ett

(24)

lägre beläget område söder om huset, vilket hypotetiskt kunna ha varit ett betes- område. Anläggningarna kan utifrån deras rumliga belägenhet troligen dateras till yngre järnålder.

Område 3

Lämningar från yngre järnålder Hus 1

Huset var treskeppigt och beläget 38,69 m ö.h. Det var orienterat i östvästlig riktning och påträffades inom den nordvästra delen av område 3. Det fortsatte in i den västra schaktkanten. Platsen sluttade något åt öster, med höjdfall på ca 0,50 m på 28,80 m från väster till öster.

N

Anl. 661

Figur 17. Plan över hus 1, skala 1:200.

Huset har varit minst 25,80 m långt och besått av sju och ett halvt bockpar (figur 17). Inga vägglinjerna eller gavelspår påträffades. Båda den norra och den södra raden av stolphål efter takbärande stolpar låg i ganska raka rader, medan avstån- det mellan de takbärande bockparen var oregelbundet. Uppskattningsvis har huset varit 5–6 m brett (tabell 22).

Huset har ¹⁴C-daterats till 460–490AD 1V (Ua-32315), vilket indikerar att det troligen har byggts under folkvandringstid (tabell 23). Det finns likheter mellan detta hus (hus 1) och hus 12 från undersökningen Citytunnelprojektet (CT), område 6 (MHM 12880) och hus 3 från en undersökning vid Lunnebjär (MK 14). Särskilt bockbredden stämmer väl överens. Däremot förekommer det betydande större variation i avstånden mellan stolphålen från de takbärande bockpar i hus 1 än i de andra. Husen från ”CT område 6” och ”Lunnebjär MK 14” har genom ¹⁴C-analys daterats till folkvandringstid (Krister Hansson, under utgivning och Åsa Björklund, under utgivning).

Längd Bredd Bockbredd Bockavstånd Stolphål, takbärande (djup)

Stolphål, vägg (djup)

22,80 – 1,60–1,80 (5–6) 2,00–5,00 0,10–0,34 –

Tabell 22. Måttuppgifter på hus 1.

Anl. Typ Material ¹⁴C år BP Kal.1V Kal. 2V Lab.nr 661 Stolphål Hordeum Vulgare, Skalkorn 1515 ±

35

460–490AD 430-620AD Ua-32315

Tabell 23. ¹⁴C datering av makrofossil från anl. 661.

(25)

Tolkning och källkritik

Undersökningen genomfördes under senhösten 2004. Tack vara en hög ambi- tionsnivå hos alla involverade genomfördes den på ett mycket tillfredsställande sätt, trots vissa svårigheter Kombinationen av blöt mark och tunga maskiner förorsakade så stora skadar på underlaget att den östligaste delen av område 2 inte kunde undersökas. Detta påverkade möjligheten att få fram hela den östra delen av hus 2. Vidare påverkade svåra väderförhållanden schaktningen i den södra delen av område 2, vilket påverkade spridningsbilden av fornlämningar negativt.

Ytterligare en huslämning påverkades negativt i samband med markarbete strax norr om område 3. Slutligen försvann enstaka fynd från undersökningen vid ett inbrott. Inbrottet var beklagligt, men påverkade endast fyndförekomsten i en anläggning.

På den norra delen av område 1A, norr om Lockarps Kyrkoväg, var underlaget påtagligt påverkat av modern aktivitet. Det var därför inte möjligt att identifiera lämningar äldre än historisk tid.

På område 1A, strax söder om Lockarp Kyrkoväg, påträffades gropar, ett lager, och en odefinierad lämning. Anläggningarna härrörde från neolitikum och eller övergången senneolitikum/äldre bronsålder, yngre bronsålder eller äldre järnålder, samt äldre järnålder. De neolitiska aktiviteterna verkade i viss mån ha varit relaterade till eld, vilket antyds i form av deponering av träkol och sot.

Område 1B prioriterades inte eftersom det efter avbaning konstaterades att förutsättningar för bevarat av pollen saknades.

På område 2 framkom de mest omfattande boplatslämningarna. Lämningarna utgjordes av en brunn, fem gropar, ett hus, två härdar, ett lager och två stigar. I den norra delen av område 2 påträffades gropar från den yngre delen av brons- åldern. De övriga boplatslämningarna framkom i den mittersta och södra delen av UO. Två av dessa utgjordes av en härd och en grop från bronsålder respektive äldre järnålder. De övriga lämningarna härrörde från yngre järnålder. I hus 2, daterat till övergången mellan folkvandringstid och vendeltid, eller den tidiga delen av vendeltid, framkom ett lager som eventuellt skulle kunna ha varit ett markberedningslager. En annan möjlighet är att lagret tillkommit i samband med tidigare aktiviteter. Strax söder om huset påträffades två stigar som ledde ner mot ett lägre beläget område som hypotetiskt skulle kunna ha utgjort ett betesområde.

Kring 40 m norr om hus 2 påträffades en långhärd som genom ¹⁴C-analys daterades till den senare delen av folkvandringstid eller den tidigare delen av vendeltid. En koppling mellan huset och långhärden kan inte uteslutas eftersom

14C-dateringarna delvis sammanfaller. Långhärdarnas funktion har diskuterats i tidigare skrifter (Björhem och Säfvestad 1993: 317 f.; Gidlöf 2000; Hadevik och Gidlöf 2003: 195 f. och Björhem och Magnusson Staaf under utgivning) och kommer inte att behandlas vidare inom ramen för denna slutundersökningsrap- port.

Brunnen på område 2 daterades genom ¹⁴C-analys till den senare delen av folkvandringstid eller den tidigare delen av vendeltid. Dateringen indikerade att brunnen möjligen hade varit i användning samtidigt som hus 1, beläget ca 150 m sydväst om denna, eller hus 2, beläget ca 50 m åt nordväst.

På den västra delen av område 3 påträffades en huslämning (hus 1) som här- rörde från folkvandringstid.

Avseende bebyggelse inom UO var det anmärkningsvärdigt att endast hus- lämningar från yngre järnålder har påträffats. Andra typer av lämningar framkom dock från neolitikum, bronsålder och äldre järnålder, vilket visar att UO har använts vid flera tillfällen under förhistorisk tid. Att ytterligare bebyggelse mycket väl kan ha funnits strax väster om UO är en möjlighet som stärks av att hus 1 fortsatte in i den västra schaktkanten. Vidare visade fyndet av ett fragmenterat dräktspänne, strax norr om område 1A, på aktivitet under folkvandringstid.

Dräktspännet kan mycket väl vara relaterat till bebyggelsen från yngre järnålder,

(26)

belägen nordöst om UO. En annan möjlighet är att spännet, under förutsättning att det primärdeponerats, kan utgöra ett offerfynd i ett våtmarkområde (Paulsson, bilaga 6).

Utvärdering

Frågeställningen med utgångspunkt i temat ”Kontinuitet och diskontinuitet” i

”Vetenskapligt program för Malmö Kulturmiljö” kan besvaras genom att inte- grera resultat från undersökningar som genomförts i området kring Lockarps by.

Ett omfattande arkeologisk material har här påträffats, främst i samband med undersökningen ”Fosie IV” och projekten ”Öresundsförbindelsen” och ”Citytun- neln” (CT). Undersökningarna som har tagits med är belägna upp till 1 km norr, respektive söder om Lockarps by (bilaga 2). I dagsläget verkar bebyggelsen norr om byn ha varit mycket mer omfattande än den söder om byn. Att hus och grophus har valts ut som indikatorer på bebyggelse i ett initialt skede, beror på att båda typerna av lämningar får anses representera längre uppehåll inom ett och samma område. Inom alla undersökningar som visas har lämningar från minst en period påträffats. Fyra undersökningar skiljer sig från de övriga. I samband med

”Fosie IV”, ”Fosie 11A”, och ”Lockarp 7E”, norr om Lockarps by, samt ”Käg- linge grustäkt I och II” söder om Lockarps by, har framkommit hus och/eller grophus från minst tre perioder (Thörn 1992; Björhem och Säfvestad 1993; Ha- devik och Gidlöf 2003 och Nord och Sarnäs 2005). Vidare föreligger en tendens att lämningar från äldre och yngre järnålder påträffas inom samma under- sökningar. På ”Bageritomten”, ”CT, delområde 6”, ”CT, delområde 7”, ”CT, delområde 8”, ”CT provisorisk väg”, ”Fosie IV”, ”Fosie 11 A”, och ”Lockarp 7E”

har hus och eller grophus från både äldre och yngre järnålder påträffats (Björhem och Säfvestad 1993; Celin 2003; Nord och Sarnäs 2005; Ifverson och Heimer under utgivning; Hansson under utgivning och Sarnäs och Engström under utgivning).

Vid flera av undersökningarna norr om Lockarps by, nämligen ”Bageritom- ten”, ”Fosie IV”, ”Fosie 11A” och ”Lockarp 7E”, har ett omfattande husmaterial från främst järnålder påträffats (Björhem och Säfvestad 1993; Hadevik och Gid- löf 2003; Nord och Sarnäs 2005 och Sarnäs och Engström under utgivning).

Utifrån förekomsten av huslämningar från yngre järnålder på UO är det av sär- skilt vikt att belysa dessa tillsammans med samtida hus i området kring Lockarps by. Att spridningen av huslämningar från hela järnåldern och tidig medeltid visas i bilagorna beror på ambitionen att belysa kontinuitet och diskontinuitet under såväl järnålder som övergången mellan yngre järnålder och tidig medeltid (bilaga 3 och bilaga 4).

Nils Björhem och Björn Magnusson Staff har tidigare belyst frågan om kontinuitet och diskontinuitet avseende bebyggelsen under järnåldern i Malmöom- rådet (Björhem 2003 och Björhem och Magnusson Staff under utgivning). För- fattarna pekar bland annat på att det kring 300 e.Kr. sker en omstrukturering av bebyggelsen. I bilaga 4 presenteras husmaterial som daterats till den yngre delen av romersk järnålder tillsammans med husmaterial från yngre järnålder. ¹⁴C- dateringar har i största möjligaste mån använts för att kunna hänföra lämnin- garna till äldre respektive yngre järnålder. Dateringar med kalibrering på 1ı som givit ett medelvärde på 300 AD eller senare, visas tillsammans med huslämningar från yngre järnålder. Huslämningarna från ”Fosie IV” daterades dock främst uti- från lämningarnas typologiska drag (Björhem och Säfvestad 1993, figur 503).

Spridningen av hus från äldre och yngre järnålder kan därför endast ge en grov bild av skillnader inom husmaterialet. Trots detta kan vissa tendenser urskiljas.

Vidare visar spridningskartan den rumsliga relationen mellan huslämningar från yngre järnålder och tidig medeltid.

(27)

I bilaga 4 syns tydligt att bebyggelsen i den nordvästra delen av området (”Lockarp 7E”, ”Lockarp 7 H” och ”Bageritomten”) kraftigt avtar vid övergången till yngre järnålder. Under samma period tilltar bebyggelsen i området öster härom, vilket undersökningarna ”Fosie IV” och ”Fosie 11A” visar. Det kan i detta sammanhang påpekas att samma omstrukturering av bebyggelsen inte är iakttagbar inom undersökningarna ”CT, delområde 6” och ”CT, provisorisk väg”. Det ska dock poängteras att bebyggelsen inom ”CT, delområde 7” upphör vid övergången till yngre järnålder. På de östra undersökningsytorna inom Loc- karp medeltida bytomt förekommer, till skillnad från de övriga undersöknin- garna, en tydlig bebyggelseskontinuitet från yngre järnålder och till modern tid.

Huslämningar från yngre järnålder som har påträffats i ”CT, delområde 8”, härrör nästan uteslutande från vikingatid. I husmaterialet från ”CT, delområde 8” kan en omfattande omstrukturering av bebyggelsen iakttagas, från väst till öst, vid övergången till sen vikingatid (900-tal till cirka 1050 e.Kr). (Heimer och Ifverson under utgivning). En koncentration av bebyggelse inom den östra delen av undersökningsytorna indikerar att en storgård har varit belägen där under sen vikingatid och tidig medeltid (Ifverson och Heimer 2005). Det är dock först under perioden ca 1150 till sent 1200-tal som bebyggelsen inom Lockarps by regleras (Ifverson muntligen). På den västra undersökningsytan inom Lockarp medeltida bytomt, påträffades bebyggelseslämningar från tidig medeltid. Däre- mot har äldre lämningar inte kunnat beläggas (Samuelsson 1983). Utifrån den begränsade undersökningsytan kan det dock inte uteslutas att även äldre bebyggelse funnits i den västra delen. Vidare är det viktigt att ta i beaktande att by- tomtsgränsen kring den medeltida bytomten har dragits utifrån 1700-talets lant- mäterikartor och de där markerade bytomterna (Jönsson och Kockum 2005). Det kan därför inte uteslutas att bebyggelsen under medeltiden kan ha varit mer utbredd än vad som framgår av fornlämningsområdet.

Söder om Lockarps by har i samband med undersökningen ”Käglinge grusterminal I och II”, framkommit lämningar efter hus från neolitikum och bronsålder.

Vid den här aktuella undersökningen påträffades huslämningar från yngre järnålder söder om byn. Varken denna undersökning eller ”Käglinge grusterminal I och II”, kunde dock uppvisa hus som säkert kunnat hänföras till äldre järnålder.

En möjlig frånvaro av huslämningar från äldre järnålder söder om Lockarps by skulle kunna indikera en skillnad mellan byggelsen söder respektive norr om byn.

Det är i nuläget inte möjligt att vidare spekulera i om en sådan skillnad finns utifrån det dateringsunderlag som finns till hands. Däremot verkar resultaten från undersökningarna nord och söder om Lockarps by stämma överens så till vida att det saknas bebyggelsekontinuitet från sen vikingatid och in i tidig medeltid. I nuläget verkar bebyggelsen norr om Lockarps by ha omstrukturerats under övergången till yngre järnålder. Bebyggelsen inom Lockarps by omstrukturerades vid övergången mellan sen vikingatid och tidig medeltid för att i ett senare skede regleras.

I dagsläget finns indikationer på att bebyggelsen norr om Lockarps by har varit avsevärt mer omfattande än i söder under såväl äldre som yngre järnålder.

Resultaten från UO visar dock att en viss bebyggelse, troligen i form av enstaka gårdar från delar av yngre järnålder, har funnits söder om Lockarps by. Bebyg- gelsen inom UO tycks ha upphört efter yngre järnålder, men fynd av medeltida mynt kan eventuellt indikera ett mycket sporadiskt användande under medeltid.

En möjlighet är att mynt har hamnat i marken i samband med gödsling.

Frågeställningen med utgångspunkt i temat ”Byar, kyrkor, borgar och städer”

i ”Vetenskapligt program för Malmö Kulturmiljö” kan i viss mån besvaras utifrån undersökningsresultaten. Avsaknaden av medeltida lämningar inom UO gör det troligt att den medeltida byn inte har fortsatt västerut. Det ska dock påpekas att det inom den norra delen av område 1A har påträffats ett mynt från 1300–1400 talet, vilket kan indikera aktivitet under den yngre delen av medeltiden. Vidare var den norra delen av område 1A mycket påverkat av recenta aktiviteter, vilket